Vinterinspiration & längtan

Det snöar ute, vägarna är slaskiga och hala och bilisterna verkar njuta av att se exakt hur mycket av den svartbruna snösörjan de kan stänka på mig när de kör om. Cykeln är såld, de fina plasthjulen står i källaren, cykelskorna är förstörda av all svett från spinningen och de tidigare så vita löparskorna är nu bruna av vinterslask. Nu gäller det att skapa positiva bilder att hänga fast vid, att inte alls ge upp och att övertyga mig själv om att det finns ett liv efter detta mörker. Ett liv som börjar snart...så snart det blir lite ljusare, lite varmare och lite lättare att svänga de lurviga över sängkanten.

Jag hittar min fullkommliga träningsinspiration i Tylösand och det är dit jag mentalt återvänder gång på gång för att känna att jag just nu bara är ute på en transportsträcka. En transportsträcka av uppbyggnad, långa distanspass och tung styrketräning. Det är när jag i mina tankar återvänder till Tylösand som jag känner värmen i kroppen, styrkan i benen och det lätt schwizzande ljudet av mina hårt pumpade Continental på Zippfälgarna mot den nylagda asfalten i öronen. Det är när jag skapar bilden av den obrutna horisonten som jag känner mig fullkomlig, omöjlig att besegra och fylld av en kraftfullhet som räcker hela vägen.

Jag tänker på morgonlöpningen de 9 uppiggande kilometrarna längs Laholmsbuktens norra kustremsa till morgonträningen i simstadion. Jag tänker på glädjen hos familjen när jag kommer hem med färska frallor till frukost. Jag tänker på det härdande eftermiddagslöpet i den pressande högsommarsolen - en sol som bränner i skinnet. Jag tänker på cyklingen från Göteborg till Tylösand längs gamla E6:ans relativt bilfria, underbart vackra kustväg. Jag tänker på känslan att cykla igenom Steninge, känna solblänket slå i ögonen och minnas vår grymma Bröllopsfest på Göstas Café. Jag tänker på Pizzan från Punch när jag kommer fram. Jag tänker på simträningen i öppet vatten - Tylön ToR med start från Livräddartornet. Jag tänker på den kylda Chapel Hill jag njuter tillsammans med Jenny på klipporna i solnedgången. Jag tänker på barnens glädje i att hoppa i de salta vågorna på stora stranden och glädjen över att ha fångat sommarens första krabba i Tjuvahålan. Jag tänker på havregrynsgröten bottnad med hallon, nektarin och vindruvor - toppad med honung och krossade linfrön. Jag tänker på tiden i solstolarna på vår nybyggda terrass. Jag tänker på våra underbara 18 m2 som vi tillbringar dagarna i och vid.


Varde sommar...snälla....nu....