Synder och dygder
Jag såg en av filmhistoriens bättre verk häromdagen - Seven - med Pitt, Spacey och Freeman. En superb film som är så pass otäck att den lämnar sådär lagom taskig känsla bakom sig. Jag roade mig med att generalisera lite kring synderna och en triathlet... Kolla bara vad jag kom fram till:
Högmod - begås väl av alla som på något sätt sysslar med extremt individuella sporter... väldigt få aktiva triathleter avsätter tex tid att träna någon annan då det stjäl en massa egen värdefull träningstid SAMTIDIGT är det relativt få triathleter som är beredda att ta coaching för alla vet bäst själva...handen på hjärtat...eller hur?
Girighet - Har du någonsin försökt köpa något billigt av en triathlet? Lycka till....
Vällust - vad är väl alla dessa tighta, minimala och ibland alldels för genomskinliga tävlingsdräkterna egentligen ett uttryck för? Här tror jag egentligen bara att det är det brasilianska damlandslaget i beachvolleyboll som är värre...
Avund - klarad kvalgräns till Kona? Ny Cervélo P4? Träningsläger på Mallis? Kalmar under 9.30? Kom igen...avund driver utveckling och framsteg hos alla tävlingmänniskor. Kolla bara på Hilmersson som ligger och fiser på 9 av 10 50:or bara för att få blåsa om alla på sista!!!
Frosseri - hallå vi är ju för fan triathleter!!!! Frosseri är ju överlevnadsstrategi!
Vrede - visade jag vid ett Herkules Stordåd i slutet av 90-talet då jag lånat en vanlig linjehoj och det första jag gör när jag skall på hojen är att sparka sönder främre växelföraren...minns oxå en gång i Skatås när jag blev påcyklade av glad gammal gubbe...
Lättja - hahahahahahahahahahahahahahahahahaha....
Det fina, sommargröna och vackra är att det finns sju dygder som balanserar de sju dödssynderna - och de är minst lika intressanta att reflektera kring (utan att det finns någon läskig film som inspiration).
Ödmjukhet - den grundläggande viljan hos alla triathleter jag möter att alla skall lyckas och det finns en oerhörd vilja att hjälpa och välkomna nya frälsta in i gemenskapen (så länge det inte stjäl egen träningstid då vill säga...)
Öppenhet - Ja, jag lånade ialla fall ut mina 404:or till Flinta i Hallstahammar...
Dygd - kommer helt automatiskt efter långpass på cykeln
Medmänsklighet - var väl det Johan L visade på ett av långpassen i höstas när han släppte oss andra fem meter, drog ner tightsen till låren, tog ballen i näven och urinerade i farten...eller det Näsvik visade brist på i Kalmar när han gjorde samma sak plus nr 2 på sista varvet...
Avhållsamhet - det är klart att frossieriet sker med urval ju närmre tävlingssäsong vi kommer och då blir ju avhållsamheten självreglerande när det gäller slaskmat, godis och andra snabba kolhydrater vid fel tillfälle.
Tålamod - antar jag är det Ted och Martin visar vid lagtempopassen när vi vanliga dödliga för gruppen...
Flit - kom igen, familj, heltidsjobb, avbetalningar och dessutom 7 träningstimmar per vecka i snitt måste väl ändå kunna ses som flit?! Snälla!!!
Så, mina vänner, det är bara att bland och ge och det är upp till var och en att avgöra när det är balans...
Mot syndigheten!
Högmod - begås väl av alla som på något sätt sysslar med extremt individuella sporter... väldigt få aktiva triathleter avsätter tex tid att träna någon annan då det stjäl en massa egen värdefull träningstid SAMTIDIGT är det relativt få triathleter som är beredda att ta coaching för alla vet bäst själva...handen på hjärtat...eller hur?
Girighet - Har du någonsin försökt köpa något billigt av en triathlet? Lycka till....
Vällust - vad är väl alla dessa tighta, minimala och ibland alldels för genomskinliga tävlingsdräkterna egentligen ett uttryck för? Här tror jag egentligen bara att det är det brasilianska damlandslaget i beachvolleyboll som är värre...
Avund - klarad kvalgräns till Kona? Ny Cervélo P4? Träningsläger på Mallis? Kalmar under 9.30? Kom igen...avund driver utveckling och framsteg hos alla tävlingmänniskor. Kolla bara på Hilmersson som ligger och fiser på 9 av 10 50:or bara för att få blåsa om alla på sista!!!
Frosseri - hallå vi är ju för fan triathleter!!!! Frosseri är ju överlevnadsstrategi!
Vrede - visade jag vid ett Herkules Stordåd i slutet av 90-talet då jag lånat en vanlig linjehoj och det första jag gör när jag skall på hojen är att sparka sönder främre växelföraren...minns oxå en gång i Skatås när jag blev påcyklade av glad gammal gubbe...
Lättja - hahahahahahahahahahahahahahahahahaha....
Det fina, sommargröna och vackra är att det finns sju dygder som balanserar de sju dödssynderna - och de är minst lika intressanta att reflektera kring (utan att det finns någon läskig film som inspiration).
Ödmjukhet - den grundläggande viljan hos alla triathleter jag möter att alla skall lyckas och det finns en oerhörd vilja att hjälpa och välkomna nya frälsta in i gemenskapen (så länge det inte stjäl egen träningstid då vill säga...)
Öppenhet - Ja, jag lånade ialla fall ut mina 404:or till Flinta i Hallstahammar...
Dygd - kommer helt automatiskt efter långpass på cykeln
Medmänsklighet - var väl det Johan L visade på ett av långpassen i höstas när han släppte oss andra fem meter, drog ner tightsen till låren, tog ballen i näven och urinerade i farten...eller det Näsvik visade brist på i Kalmar när han gjorde samma sak plus nr 2 på sista varvet...
Avhållsamhet - det är klart att frossieriet sker med urval ju närmre tävlingssäsong vi kommer och då blir ju avhållsamheten självreglerande när det gäller slaskmat, godis och andra snabba kolhydrater vid fel tillfälle.
Tålamod - antar jag är det Ted och Martin visar vid lagtempopassen när vi vanliga dödliga för gruppen...
Flit - kom igen, familj, heltidsjobb, avbetalningar och dessutom 7 träningstimmar per vecka i snitt måste väl ändå kunna ses som flit?! Snälla!!!
Så, mina vänner, det är bara att bland och ge och det är upp till var och en att avgöra när det är balans...
Mot syndigheten!
Kommentarer
Skicka en kommentar