Den ultimata utmaningen

Snacka om att luften gick ur mig efter tävlingen på Tjörn. En tävling som var fantastisk ur alla möjliga perspektiv utom just min insats. Kanske kan jag skylla på närheten till Kalmartävlingen...eller helt enkelt på en dålig dag. Under tiden sedan Tjörn har träningstiden minskat drastiskt och jag har tränat det som fallit framför ögonen. det har inneburit en del yoga, skapligt med terränglöpning och en del simträning med gubbarna. Nu sätter jag mig vid ritbordet igen för att skapa förutsättningar för Kona 2014. I vinter blir det spikskor och terränglöpning långt och lugnt. Det blir 2h innecykel med långa (>20 min) tröskelintervaller. Det blir RedCord i källaren och det blir PowerYoga hos Kitty. Jag har fått förnyat förtroende som ledare på förbundets läger på Playitas både i januari och april vilket känns både roligt och inspirerande. Det finns många sköna minnen och insatser att falla tillbaka på från lägren 2012. Bland annat hade vi på januarilägret ett spontant simpass i hav

Okay - förlåt! Så då jag tagit ansvar för alla de gånger jag uppenbarligen helt felaktigt, suckat, skrikigt, visat finger, tvärnitat, slagit näven i bilplåten, satt SPD'n i bildörren osv... Cyklister skall vid cykelöverfarter alltid väja för bilar. Nu är det sagt... CYKLISTER SKALL ALLTID VÄJA FÖR BILISTER VID CYKELÖVERFARTER... Definition av cykelöverfart enl Transportstyrelsen: http://www.transportstyrelsen.se/sv/Vag/Trafikregler/Cyklist-mopedist-motorcyklist/Cykeloverfart/ Cykelöverfarter ska användas av cyklister eller förare av moped klass II för att korsa en väg eller en cykelbana. Det finns både bevakade och obevakade cykelöverfarter. Cyklister och förare av moped klass II som kommer från en cykelbana har väjningsplikt när de korsar en väg. Det gäller även om det finns en obevakad cykelöverfart. Bilister ska anpassa hastigheten vid en obevakad cykelöverfart, så att det inte uppstår fara för cyklande som är ute på cykelöverfarten. Dock gäller att: Om väg

Idag har jag sysslat med själslig vård av svårt sjukt vuxet barn. Nu sitter jag här med välslipade fötter, värkande vrister, öm Rhomboideus och händer med slitna handflator. Kroppen gör ont - inte som efter ett triathlonrace - inte alls. Den här smärtan är mycket mer distinkt och konkret. Den är det klassiska tecknet på en skön surfdag i vågor. Blåsorna i händerna skvallrar om att det gått alltför många år sedan de sist höll i en bom. Jag kan inte säga när jag sist stod på en bräda men det är inte på denna sidan 2009. Så fantastiskt skönt då att känna att vågridningen i cross-on ändå satt hyfsat och andra manövrar gick att smeka in som om jag inte gjort något annat under de senaste åren. Bra - tack för det!

Knappt två veckors träningsledighet, ett kort cykelpass på trainer och ett lika kort löppass på bana borde ju vara perfekt återhämtning och uppladning inför en halv Ironman, tänkte jag när jag jonglerade sovsäck, kudde, Energidryck, geltuber och carbonhjul tillsammans med allt annat som tillhör en racepackning i sporten Triathlon. Jag kände verkligen en IRF i kroppen (Intense Race Fever). Jag gled i min Sailfishdräkt på vant manér och kunde till och med dra igen dragkedjan i ryggen själv just denna morgonen. Vattnet var stilla med lätt krusning och kändes ljumt när det sökte sig in under gummidräkten. Känslan att glida i det klara vattnet utanför Akvarellmuseet var härlig. Jag insåg att jag inte skulle hinna simma hela banan men jag hann i alla fall simma så långt att jag kunde memorera var maneterna var någonstans... Det tar alltid längre tid att förbereda tävlingsset-up'en men tillslut stod jag på stranden och funderade på varför man släpper iväg senior 3 minuter innan Mast