Den ultimata utmaningen

1995 satte jag mig för första gången på en spinningcykel...Minns inte vad instruktören hette på Olympic Fitness Center men känslan i kroppen efter det första passet - ett morgonpass - glömmer jag aldrig. Sedan dess har jag gnidit bakdelen oräkneliga timmar mot den breda spinningcykelsadeln som instruktör och gud vet hur många kilo hos kunderna jag varit med att träna bort...och jag vet såklart också att vilken glädje och träningsinspiration vi som jobbade på Olympic levererade. Ikväll körde jag en gästklass på Träningskliniken i Skärhamn på Tjörn - och för först gången på länge kände jag samma grymma leverans av träningsglädje. Tröskelträning i dess prydo stod på programmet och ja...jag erkänner - jag passade på att köra själv också som avslutning på träningsperioden inför Clearwater och som uppstart av taper-perioden. Sååå inspirerande att få möta nya människor och få dem att flytta sina gränser till nivåer de själva aldrig trott vara möjligt! Ni som va med - Underbart jobb...och ni

Klockan visade 07:30 när vi klev ut på trappan och den digitala termometern i det tyska precisionsinstrumentet på uppfarten visade på femånhalv minusgrad, vimpeln hängde som slickad längs flaggstolpen och morgonfukten satt som en stenhård skorpa på precisionsinstrumentets rutor. Lusten att träna hade svårt att infinna sig...kylan, mörkret och osäkerheten på hur mycket förkylning som satt kvar i kroppen och framförallt - hur skulle det som eventuellt fanns kvar reagera på en kall cykelrunda på ca 2 timmar? Moralkompassen pekade i alla fall åt rätt håll denna morgonen. Dressad och klar...shit-tomt i båda däcken...upp med 10 kg och hoppas på det bästa. Skoöverdragen då? Paniiiiik - hemma hos Jocke. Upp och iväg för att hämta dem och därmed också planera om rutten. Lufttomt på hans garageuppfart och det var då jag lärda mig dagens första nyttighet: Ett kanttrådsdäck kränger du enkelt av utan däckkrängare om du tar däcket mellan tummen och pekfingret och klämmer ihop det så att båda kanttrå

Att träna är ju för det mesta ingen konst. Det är ju normalt sett bara att dôna på, äta så långt från socialstyrelsens rekommendationer man kan och komma ihåg att vila emellanåt. Ett långpass cykel och ett långpass löpning i veckan. Ett intervallpass cykel och ett intervallpass löpning i veckan. Två simpass med blandade distanser, farter och starttider per vecka. Voila - där är grundkonceptet när det gäller fysträning för en elitmotionär under utesäsongen i Sverige. Ganska enkelt egentligen och skönt att kunna förhålla sig till. Bilden tagen på Vätter Challenge av Micke i Triathlon Väst! Läget jag befinner mig i nu är dock att "no rules apply". Jag är helt utanför strukturen och min egen kompetens...jaja, det kan man ju raljera kring men faktum kvarstår - jag kan inte längre följa upplägget som tagit mig hela vägen hit. Vilken paradox - "no rules apply"...när jag känner att behovet av struktur och ramar är större än någonsin. Jag är just i skedet att jag måste bryt

Äntligen börjar kroppen hämta sig efter helgens övningar. Äntligen börjar jag känna mig redo för nya utmaningar och utökad träningsnivå. Jag talar självklart om den sömnbrist jag utsatte min kropp för i samband med Ford Ironman World Championship på Hawaii som direktsändes via nätet natten till söndagen. Vilken fantastiskt läcker tillställning, vilken glädje, vilken enorm fest och vilka fantastiska idrottsmän som omgärdar hela denna världens kanske mest krävande och mytomspunna endagstävling. Mitt i all denna överväldigande känsla måste jag ändå få lov att ifrågasätta hur det är möjligt... Ur mitt perspektiv känns en triathlet äkta och sann. Det är en person som med stort hjärta och en brinnande passion helhjärtat går in för tre idrottsgrenar som skall utföras i en följd vid samma tävlingstillfälle. Det är en person som många gånger är beredd att sätta tillvaron på spel för att få utrymme att utöva sporten. För ett fåtal är tillvaron just triathlon och då är det ju inte så mycket att s

Säsongen på Maui har startat - detta samtidigt som triathlonsäsongen börjar närma sig sitt slut. Dags att kasta av sig Svenssonkostymen och börja leva?