Kontraster

Jag gillar kontraster! Kapstaden är ett exempel på kontraster. Kapstaden är varmt och kallt, det är svart och det är vitt, det är vänligt och det är våldsamt, det är blåsigt som fan och det är helt vindstilla, det är rikt och det är fattigt och känslan är att det finns inget mittemellan.

Triathlon är faktiskt samma sak - fullt av kontraster. Men på något vis är det ändå "all in" hos alla som håller på men för var och en utifrån dennes egna förutsättningar. Triathlon är babylena, välvaxade och ådriga vader och rakade skallar och det är håriga bringor och vildvuxna kalufser. Det är supertighta kompressionsdräkter och det är skärm på hjälmen. Det är måste-ha-carbon-i-allt och det är jag-tar-vad-jag-har. Det är senaste räfflorna på våtdräktens underarm och det är dragkedjan fram. Det är surfshorts som cykelbyxor och det är Skinfitdräkter i teflon. Det är ramväxelreglage och det är Shimano Di2. Det är simträning utan simglasögon och det är "vilket-par-passar-soljuset-idag?". Det är alldeles för lite träning och det är alldeles för mycket träning. Det är komplett oförståelse och det är totalt stuprörsseende. det är älska och det är hata. Motgång och framgång är enkelt definierat. Det är löparskor på cykeln och det är tempohjälm.

Oavsett vilken av ytterligheterna man observerar är det tydligt att glädjen är total...ramreglageväxlaren, löparskocyklaren och dragkedjan-fram-triathleten har absolut samma committment som carbon, kompressions och ådriga-vader-triathleten. Häftigt att observera!

Att mönstret bland den extremt homogena grupp triathleter som om man gjorde en vittneskonfrontation skulle vara omöjliga att separera är så spännande att iakta. Först kollar man på cykeln...sedan kollar man på klädmärket och antalet sponsordekaler... sedan kollar man på hårlängden på huvudet...sedan kollar man in vaderna... och SEDAN kanske det nickas ett hej... Och det häftiga är att det ligger inget översitteri eller hybris i beteendet upplever jag...bara nyfikenhet och totalt fokus. Fräckt!!