Kul sommar!

Känner mig lite nostalgisk så här en kväll när mörkret lägger sig påtagligt tidigt och för att höja humöret plockar jag fram ett par händelser från året som fyller mitt hjärta med glädje så här i retroperspektiv.

Lanza

En gång punkade jag tre gånger...men så använde jag också en lånad slang förmodligen köpt när Galne Gunnar fortfarande hade butiker med allsköns skräp i. Under lägrets enda riktiga planerade långpass på väg ner mot el Golfo kommer spöregnet och tre punkor slag i slag och jag ringer en taxi...vem räknar med att punka tre gånger på ett träningspass??? Nåja, Wiliere'en och jag fick i alla fall chansen att lufta oss när vi drog runt Hilmers uppe på bergsplatåerna några timmar.

Något annat som jag minns från Lanza med ett leende är de två 30 k-intervallerna jag körde på enormt pigga ben men där regnet i kombination med sockergegga kläggade igen höljet till bakre växelwiren. Något som inte är lika glädjeframkallande är att 300 meter efter att ha lagat en punka vid LaSanta så trampar jag av kedjan...Ok att göra det i slutet av säsongen...men att börja säsongen med att trampa av en cykelkedja...tyder det på fel träningsplanering?

Fuerteventura

Tillsammans med Björling, Dicander, Kirschberger och delar av svenska landslaget hade jag förmånen att få träna svenska triathleter under Svenska Triathlonförbundets flagga. En fantastisk vecka full av värdefullt erfarenhetsutbyte, massor av gemensam träning och nöjda deltagare. Jag tror inte att det går att misslyckas med ett läger på Playitas - åker du dessutom via förbundet så får du garanterat dedikerade och erfarna tränare som stöd och inspiration. För 2012 finns följande veckor:

8-15 januari & 8-15 april från Stockholm och Köpenhamn

9-16 januari & 9-16 april från Malmö

9-16 januari Karlstad

10-17 januari & 10-17 april från Göteborg och Oslo

Du hittar mer info om lägret, om träningsplaneringen och om hur du bokar på Svenska triathlonförbundets hemsida.

Totalbonk

En händelserna som ligger långt framme i pannloben är totalbonken på mitt första långpass efter Lanzarotelägret. Det var 8 april och jag såg ut som en komplett alien när jag i ett vitt och svart Goreställ och cykelskorna i handen kliver på tåget till Cykelmagneten i Falkenberg för att cykla hem Wilier'en från service. I mitt tidigare liv hade jag hängt i en kolfiberbom med en windsurfingbräda under fötterna i Ringenäs men nu, nu väljer jag att köra näsan rätt in i motvinden i 11 mil utan några kolhydrater och med vatten i flaskorna. Bonken var total och om jag såg ut som en alien när jag lämnade centralstationen så måste jag sett ut som något mycket värre när jag satt på en bänk vid korvkiosken och andades i en papperspåse...

Fartkänsla

Wolffram rekryterade mig till Kungsbackaloppet dagen innan start tror jag. Det låg inte alls i planen men med hans argument om träningspass, flack bana och draghjälp föll jag till föga. En regndisig lördagmorgon värmde vi upp längs Kungsbacka river. Kul tävling med tanke på att kag sänkte mitt PB på halvmaran med närmre 6 minuter utan att på något vis fult ut vridit ur disktrasan. Wolffram excellerade men sen visade det sig också att han gelat under de sista 5 kilometrarna...

Halmstadlägret

Mååånga timmar träning med tillsammans med härliga triathleter och en taggad Pedda Pettersson som simtränare. Haglet på hemvägen tvingade de av oss som var lättklädda att kliva på tåget i Varberg - och de som var stadda vid kassa shoppade upp sig på restlagret av cykelkläder för vinterbruk. Nästa års läger är på planeringsstadiet och räkna med att det går av stapeln i början av maj! Då är det utan hagel och drivis på vägen hem...

Hallstahammar

Vilken känsla...jag visste ju att Kirschberger hade någon minut på mig vid T2 och helt plötsligt ser jag genom mina mörka Bliz'or att han kommer ut från en tvärgata... På en tiondels sekund han jag i smyg göra segertecknet innan jag insåg...han hade inte varit ute i villaområdet och lättat på trycket, jag hade inte sprungit ifatt honom, han hade inte bonkat och var på väg in i koma...jag och Fagrell hade sprungit så skitfel man bara kunde göra. Jag är såååå glad att jag sparade ett seger jubel och istället insåg faktum och skrek ett uppgivet "faaaaaan, oxå....". En skylt hade blåst ner längs löpbanan efter att Kirschberger och Haglund passerat...och det var vid den enda obemannade korsningen så jag drog heeeeela mastersfältet fel... Det roligaste av allt var att Kirschan när han sprang förbi väste "det var det ingen som såg..." hahahaha...hela mastersfältet åt skogen och han tyckte vi skulle mörka...

Örserum

Örserum är årets höjdartävling för min del. Kroppen funkade, jag tog mina Enervit när jag skulle, jag kunde lätt springa i mina nya Saucony Kinvara och jag sprang ifrån konkurrenter jag tidigare fått se ryggen på. Medan andra satt på cyklarna och vevade ut blod i fingrarna eller satt i diket med filtar omkring sig njöt jag frisk av den härligt ondulerade banan i komplett spöregn. Mer sånt!

Halmstad

Det tydligaste minnet från Riksmästerskapen i sprint är såklart mitt oerhört korkade beslut att sikta på närmsta vägen mellan bojarna i Nissan före att välja den snabbaste. Det beslutet innebar att jag ändrade lagd plan, simmade mitt i motsrömsfåran och fastnade i bojen uppströms. Vad var det som gjorde att jag trodde att jag var en sansad beslutsfattare med pulsen på 90% av max? Lyckades ändå knipa RM-guldet genom att köra med bredställ på hojjen vid vänpunkterna! Stafetten körde jag med ena foten i cykelskon och andra på...Ingen hit! Bästa tävlingsarenan i Sverige någonsin - växling på stora torg och cykelavstånd hem till Tylösand!

Arvika Enervit Triathlon

Arvika måste ligga i änden av järnvägsspåret någonstans där internet tar slut... men väl på plats drar Enervitgänget med Mats i täten av en riktigt bra tävling med känslan av att det faktiskt var ett etablerat arrangemang trots att det var första året tävlingen gick. Det blev en tävling som gick genom alla fyra årstiderna och där löpningen gick i något som kändes som en enda stor vattengrav. Jag ser fram emot att få fortsätta tävla i Arvika - grym potential att bli en stortävling i Sverige!

Göteborg Triathlon

Inför Göteborg var jag enormt tveksam på hur kroppen skulle fungera med tanke hur jag känt mig i sommar. Känslan av att inte få igång kroppen och en trötthet som kommer tidigt skavde fortfarande och i huvudet satt såklart Kalmar. Därför var det skönt att få studsa upp överst på prispallen igen efter en hyfsad simning och cykling och en på slutet jobbig löpning. Riktigt roligt dessutom att få en bekräftelse på att riktig triathlon är "non-drafting" - jag gillar verkligen när det är varje deltagares egen insats som gäller och inte det arbete gruppen gör under cyklingen för att sedan de starkaste löparna skall kunna rycka på sista sträckan. Det blir så uppenbart att cykelförmågan är kritisk för slutresultatet och är du van att åka på rulle så har du svårare att leverera på non-draftingtävlingar. Och jag gillar ju att cykla...fort...ensam...och länge...i aerobågen...

Något annat som skänker glädje är ju vetskapen att jag med ISM-sadlarna revolutionerat cyklandet för många både triathleter och landsvägscyklister. Det är fantastiskt inspirerande att jobba med en produkt som faktiskt gör skillnad och som inte bara är yta - snarare ganska lågt bort från yta. Det finns fortfarande både Time Trial, Racing och Road hemma - dock inte i alla färger.

Gör en grym dag!