Chlamydia pneumonie

Jag har saknat lättheten i kroppen. Jag har bundit vätska på ett för mig onormalt sätt. Jag har haft svårt att andas in djupt och jag har haft svårt att tömma lungorna helt. Vid tuff belastning har jag väst i andningssystemet. Det har helt enkelt varit en jävla massa olika saker som inte stämt. Det har varit motsägelsefulla känslor för å ena sidan har jag kunna hålla hyfsad fart på kortare distanser även om det varit under onormalt stor trötthet och belastning. Jag har sedan jag kastade in handduken vid andra vätskestationen i Kalmar fyllt riktigt många provrör med mina olika kroppsvätskor. Jag har haft olika långa och korta saker långt nere i halsen. Jag har åkt fram och tillbaka i olika röntgenmaskiner. Jag har så när cyklat sönder EKG-cykeln på Annedalsklinikens hjärtmottagning. Jag har i samma veva lärt kardialogen ett och annat om skillnaden mellan Monarks blå plastpedaler och mina egna SPD-pedaler som jag geschwinnt monterade på testcykeln. Tänk att till och med arbets-EKG't blev en situation när hornen växte ut och det gavs tillfälle att tävla...Hur många watt e de nu? Nu, då? Och nu? Jag garvade gott när kardiologen sa att det var en spännande övning och att han lärt sig massor...

I ett av blodproven har man hittat antikroppar mot TWAR och det i sig betyder uppenbarligen inte så mycket men i kombination med symptom så var läkaren extremt tydlig på att jag skall äta antibiotika. Förloppet är normalt milt men mycket utdraget och jag ger mig f-n på att det var början av detta jag kände när Backa Vårdcentral skickade hem mig med frågan "Är Herr Rosencrantz stressad?" - jävla amatörer. Nu säkerställs diagnosen med ytterligare något prov på lämnat blod men jag är övertygad...nu gäller det bara att bli av med skiten för det i sig kan vara ett gissel.

Behandlingen som för övrigt sker med samma medicin som man får vid Klamydia... vilket jag efter att ha läst på skapligt duktigt varje gång hade valt istället om möjligheten funnits... Sorry to say, Babe! ;-)

Jag ställer in Tjörns fina 1/2-Ironman då den kommer mitt i Doxyfermkuren...men det ger mig utrymme att vila, läka ut och faktiskt...jobba.

Jag har fyra underbart roliga uppdrag som du hittar på www.evolv.se. Du får gärna förmedla dessa till människor i din omgivning som du tror kan vara intresserade.

Det är med stor ödmjukhet, en viss lättnad och en oerhörd längtan efter att få både springa och cykla fort och jobbigt igen och en enorm tillförsikt till resten av 2011 och uppbyggnaden av 2012 som jag nynnar i kapp med Peter LeMarc när han sjunger att "det finns inget bättre...det finns inget bättre...än när det vänder"...

PS...För övrigt gläds jag åt att min tidigare mediokra insats på cykeln i Kalmar helt plötsligt ändå är rätt OK. Nytt rekord på 180 km TWAR-cykling är nu 4:53...