Stick to the fucking plan, Stan!!!

Riksmästare i sprint i H40 och riktigt nöjd med det...punkt! Men detta är ett blogginlägg om lärandets oändliga varande... eller lidandet av obefintligt lärande...eller helt vanlig jädra dumhet.

Om du inte orkar läsa resten så memorera i alla fall rubriken...

Veckan innan tävlingen provsimmade jag Nissan. Då var det så kallt att det kändes som att huvudet skulle explodera. Jag hann dock konstatera var strömmen var starkast och att det helgens simning skulle företas så nära östra stranden av Nissan som möjligt. Gött - planen satt och klar! Insimningen innan start på lördagen gav samma besked....östra kanten erbjöd klart mindre motström. Gött - planen satt och klar! The east side it is no matter what!
Vad det sen är som får mig att tro att jag, välplacerad i andraklungan och med säkert 90% av maxpuls skulle vara så jävla smart att jag är mer klartänkt än under föregående helgs rekning och insimningen samma dag vet jag inte - men jag väljer i alla fal att gå mitt i å-jäveln, släppa gruppen som går mot kanten för att själv gå rakt på bojen. Gruppen simmade säkert 20 meter längre än mig vid rundningen för att ta sig till kanten och var ändå 75 meter för mig vid nästa boj...och dessutom hade jag fått slita som ett djur. Jag tappade minst en minut på det och minst en placering i totala masterslistan... Stick to the plan, Stan...

Av ren och skär irritation trampade jag väl iväg en hyfsad cykling och likadan löpning och eftersom jag gillar att stå överst så slutade jag gräma mig för misstaget i Nissan - men Mastersgubbarna före skall veta att det var en engångsföreteelse...

På cykelmomentet under söndagens stafett testade jag ett nytt aggresivt grepp...högerfoten halvägs i skon och vänsterfoten inte alls. Nja, inget att rekommendera men när jag sätter fast skorna med gummibandet från en adresslapp från Fritidsresor kan jag gott ha skiten. Kändes då rätt skönt att cykla ifrån killen som sedan tyket frågade hur det gick med vänsterfoten med just ett effektivt ben...Stark...sådär!! Bäst förberedd vinner - och jag vann såklart inte även om racet i sig nog gick ganska kvickt!

Generellt sett var det nog många deltagare som lärde sig ett och annat vid helgens tävlingar:
- T2 går fortare om man sätter på hjälmen åt rätt håll från början
- tiden på löpningen blir bättre om man inte går i mål efter ett varv och sen tar sig ut på andra efter lite mellansnack i målfållan
- blå matta blir hal när den är blöt
- löp ut är mycket sällan samma som cykel ut
- generellt sett är det värdefullt att lära sig exakt hur banan går INNAN men tävlar på den
- domare i SM/RM friar hellre än fäller

Jag summerar ner helgen till 1 individuellt RM-guld, 1 RM-brons i stafett, nya grymma BLIZZ-glasögon (som jag återkommer till inom kort) och i övrigt kul samvaro med klubbkompisarna på en tävling som är svår att bräcka i termer av inramning och väder!

Nu skall det köras tröskelintervaller!

/L

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

När är bra gott nog?

Bild
I jakten på bättre prestationer, starkare kropp och bättre mental styrka tweakar jag på de olika system som mitt idrottande består av. Jag byter mellan olika löparskor och jag testar olika nutritionslösningar. Jag dricker bikarbonat för att basa kroppen. Jag provar olika våtdräkter och jag jobbar mycket med att variera träningen genom att variera intensitetsnivåer, kadens, starttider och duration. Frågan som nyligen aktualiserats är: När är bra gott nog? Jag har på eftersommaren känt att cykelformen är på klart uppåtgående. benen känns starka och de centrala systemen verkar klara tuff belastning och intensitet. Känslan på min Trek Speed Concept 9.9 var riktigt bra. Jag har alltid kännt mig stark när jag sitter högt på sadeln och det är till och med så att jag vid en bikefit blev sänkt ett par millimeter. Inför tävlingen på Tjörn bestämde jag mig för att tweaka lite extra och höjda sadeln ca 4 mm i tron att jag skulle kunna trycka ut lite extra effekt i hjulen. Så kan jag också kä
Läs mer

Whines2Whales 2018

Bild
Äntligen!  I juni träffade jag Nicke på Pathfinder Travels och berättade om min idé att sätta upp en resa till Sydafrika för att få dela med mig av erfarenheter, träning och fantastisk MTB-miljö. Jag hade sedan mitt deltagande i Cape Epic 2017 skapat en flyktig kontakt med Cape Epic-vinnaren och den svenska okrönta långdistans-MTB-drottningen Jennie Stenerhag . Med mitt driv, Nickes resebyrå och hans känsla för upplevelsebaserade resor och Jennies erfarenheter från MTB i Sydafrika växte min idé fram till den upplevelseresa vi nu lanserat genom Pathfinder Travels. Det är en upplevelseresa som verkligen innehåller allt en "MTB-turist" i Sydafrika kan önska. Den innehåller guidad cykling på de mest fantastiska flowiga singletracks du kan tänka dig. Den innehåller ett skönt boende, god mat och gott att dricka. Den innehåller ett välkomnande, glädjefyllt och inspirerande ledarskap genom både mig och Jennie. Dessutom innehåller den tävlingen Whine2Whales vilket är Syda
Läs mer

Jag köpte en lott...

Bild
...med möjlighet att vinna något jag inte visste något om. Jag letade efter nytt, efter annorlunda och spännande. Jag letade efter galet, jobbigt, krävande och utmanande. Jag kan se att jag har en förmåga att hamna i sådana sammanhang så på något vis söker jag mig dit - medvetet eller omedvetet. Jag har lätt för att gå min egen väg, lätt för att ta snabba beslut grundade på erfarenhet och intuition och lätt för att hantera förändring och nya situationer. Lotten jag köpte kunde ge mig möjligheten att köpa en startplats till Cape Epic. Cape Epic är ett etapplopp på mountainbike över åtta dagar i Western Cape, Sydafrika.  Loppet anses vara världens tuffaste mountainbikelopp, jämförs med landsvägscyklingens Tour de France och är en lagtävling över ca 700 km/16 000 höjdmeter där banan ändras år från år. Jag vann möjligheten. Möjligheten att köpa en startplats Och jag utnyttjade möjligheten. Och jag visste fortfarande inte vad jag givit mig in på. Nu vet jag! Och jag skulle göra det ig
Läs mer