Rickfors hade fel!

Efter en veckas egotrippande av sällan skådat slag slog vardagen till med full kraft när sonen spydde kl. 06.00, 4 timmar efter hemkosten från nämnd egotripp. Så kan det gå...

Träningsläger på Lanzarote i sällskap med 15 andra triathleter är inte längre en våt dröm utan historia och de närmaste dagarna skall och bör ägnas åt restitution i olika former. Det kan vara att torka spyor på hallgolvet men det kan också vara i form av en rask promenad till ett juste fikaställe eller en omvälvande yogaklass. Det är tredje året jag gör en egotripp av detta slaget och i all min ödmjukhet så tror jag också att jag blir en bättre äkta make, pappa och inte minst triathlet. Förutom planerad träning i massor, grymma starttider i La Santas sköna pool, ett stort antal punkteringar, ett växelwirebyte, en avtrampad kedja och Cocacolaindränkta cykelskor bestod veckan även av mer filosofiska inslag. Jag har i ett tidigare inlägg konstaterat att ordet "försöka" är ett ord som är lätt att ta till för att slippa ta ansvar. Filosoferandet på Lanza uppehöll sig kring om det finns några "måsten" i livet eller om allt vi gör grundar sig på våra val och om vi är beredda att stå för dem. Som "time crunsched" triathlet vet vi att vi gör prioriteringar. Vi måste ju träna...eller måste vi det? Är det inte så att vi vill träna och att agerandet utifrån det får konsekvenser? När barnen frågar om du inte kan spela ett spel eller läsa en bok på kvällen när planeringen säger "hårda tröskelintervaller på trainern" och du svarar "nej, pappa måste träna"... Är det med sanningen överensstämmande? Måste du det? Är det inte så att du faktiskt väljer träningen före aktiviteten med barnen? När barnen frågar om pappa måste åka bort på träningsläger en vecka och du svarar "ja, pappa måste åka på träningsläger"...är det sant? Eller är det så att du vill åka på läger och inte riktigt orkar stå för att du i någon mån prioriterar bort barnen/familjen? Säkert gör du en massa annat som du vill göra med barnen och jag vill inte skapa något dåligt samvete. Däremot så tror jag det är viktigt att veta med vilket insteg man kommunicerar till sin omgivning - att dölja sig genom att hävda ett måste eller att stå för sin vilja och ta ansvar för konsekvenserna! Att göra det man måste ÄR INTE att göra det man vill - att göra det man vill ÄR däremot att göra det man måste...om det nu finns ett måste!

Nu skall jag förvalta träningsdosen väl genom att börja bygga på distans på den fart jag byggt upp under vintern. Jag leder Triathlonförbundets sista lägervecka på Fuerteventura i månadsskiftet april/maj vilket skall bli oerhört inspirerande. Kikade lite på den fragmentariska startlistan på Kalmar...jag är ju Rookie i H40 och avslutade H35 med en RM-titel...och med tanke på nuvarande träningsläge och nivå så ser det ju förträffligt ut!

ISM-sadlarna gör succe och jag måste få citera en av lägerdeltagarna -
"Tack detsamma. Det var en härlig vecka, och jag fick många bra tips som kommer att underlätta det fortsatta triatletandet. Av dessa var nog faktiskt bytet till din sadel det viktigaste."

Sen tycker jag att du skall överväga att åka med på lägret till Halmstad i maj. Se om du kan få ut något av bilden nedan - om inte skicka mig ett mail på lars@rnredufit.com så skickar jag en inbjudan. Mat, inspiration, logi, mellanmål och många trevliga triathlonkompisar ingår...Träningsläger är trots ovan ett MÅÅÅÅÅÅSTE!!!!!!