Broccoli i maten

Min son har hittat glädjen i friidrott. Han tränar med IFK Göteborg två gånger i veckan - vid ett tillfälle är det grenspecifik träning och vid ett tillfälle är det löpträning på schemat. Jag har valt att gå in och stötta upp i tränarstaben. Det blir uppenbart att barnens drivkrafter att hålla på med friidrotten spänner över ett brett spektra. Det är lätt att identifiera de barn som är fantastiskt träningsvilliga, lojala och fullkomligt engagerade i träningen utan att göra de bästa resultaten på tävling. Det är lika lätt att identifiera de som är talanger i "nuläget" och sällan behöver anstränga sig på träningen, leker och väljer bort att lyssna på oss tränare och ändå gör fantastiska resultat på tävlingarna. Det är också lätt att identifiera de som slarvar på träningen, inte lyssnar på oss tränare, konstant hänger med huvudet, kommer försent till träningen och börjar träningen med att fråga hur länge det är kvar till träningen slutar. De sistnämnda ser vi mycket sällan på tävlingarna.

Att det är lätt att konstatera att barnens drivkrafter är olika innebär inte att det är lika lätt att identifiera vilka drivkrafterna är? Föräldrarnas vilja? Känslan av att få ta ut sig på träning? Vinna på tävling? Social tillvaro? Vara bäst på träning? Säkert finns det fler drivkrafter hos barnen som jag kan sätta ett frågetecken efter.

Barnen är så stora att vi ofta försöker att få dem att visualisera sina mål i bilder. Vi försöker få dem att se målsnöret som en positiv belöning och vid ett tillfälle bad vi dem tänka på att vid målet fanns något som de riktigt, riktigt gärna ville ha. En av killarna, vi kan kalla honom Petter, hänger ofta med huvudet, släpar fötterna efter sig, skall dricka mitt i en övning och går ofta i sin egen lilla värld på träningarna. När jag frågade vad han tänkte på skulle finnas vid målet svarade han efter en stund betänketid "Thai-mat och vårrullar". Ok - bra, sa jag - då står det en stor skål med Thaimat och vårrullar till dig på toppen av backen - kör hårt nu!
Med det sagt fick Petter och hans parkompis starttecken och de drog iväg uppför backen. Sällan har jag sett honom slita så på träningen. Även vid andra starten gick han på bra. Vid tredje starten var det den där håglösa killen igen. Han släpade fötterna efter sig och hängde med huvudet helt utan glöd eller engagemang. Alla de andra barnen sprang som attan och inkasserade sina målbilder och små belöningar.
När jag frågade honom vad som hänt sa han:

"Jag ville ha Thai-mat och vårrullar men det var någon som lagt Broccoli i maten och Broccoli är det värsta jag vet"....

Ibland har jag också Broccoli i maten. Det gäller bara att ta reda på hur jag skall handskas med Broccolin så att den inte förstör matupplevelsen. Det bästa är så klart att bara ta bort Broccolin - då är ju allt frid och fröjd. Men hur fasen skall man göra när det ibland finns små bitar Broccoli kvar?

Hur ser din Broccoli ut och hur gör du för att säkerställa mat utan Broccoli?

Bon Appétit!!!