My precious

Jenny får sova i badkaret, barnen äter blodpudding 10 dagar i veckan och vi tittar på svartvit tjock-TV....men nu är den landad. My Precious...för en liten benig varelse i den välkända trilogin blev "My Precious" början till slutet - för mig är det bara en inspirerande början till fortsatt glädje. Hur slutet blir är svårt att sia om men just nu känns det grymt inspirerande att gå ner i källaren, knäppa med fingrarna mot den krispigt tunna plasten och höra det burkiga ekot av knäppet. Det känns grymt inspirerande att höra det systematiska klickandet från Shimanos frihjul fortplanta sig genom ramen, att känna den hårda nya SLR T1 trycka ihop slangarna i grenen på det där obehagligt smärtsamma sättet, att veta att den vackert kritvita styrlindan på Profile-styret om 6 månader kommer att vara alldels solkigt av intorkad Enervitdricka,utsmetad energibarschoklad och intorkat snor som stänkt vid oförsiktiga snytningar. Det inspirerar oerhört att känna att det kommer att vara en av mina bästa träningskompisar och en fartmaskin som inte kommer kunna hållas ansvarig för eventuellt uteblivna resultat.