Inlägg

Jag köpte en lott...

Bild
...med möjlighet att vinna något jag inte visste något om. Jag letade efter nytt, efter annorlunda och spännande. Jag letade efter galet, jobbigt, krävande och utmanande. Jag kan se att jag har en förmåga att hamna i sådana sammanhang så på något vis söker jag mig dit - medvetet eller omedvetet. Jag har lätt för att gå min egen väg, lätt för att ta snabba beslut grundade på erfarenhet och intuition och lätt för att hantera förändring och nya situationer.

Lotten jag köpte kunde ge mig möjligheten att köpa en startplats till Cape Epic. Cape Epic är ett etapplopp på mountainbike över åtta dagar i Western Cape, Sydafrika.  Loppet anses vara världens tuffaste mountainbikelopp, jämförs med landsvägscyklingens Tour de France och är en lagtävling över ca 700 km/16 000 höjdmeter där banan ändras år från år.
Jag vann möjligheten. Möjligheten att köpa en startplats Och jag utnyttjade möjligheten. Och jag visste fortfarande inte vad jag givit mig in på. Nu vet jag! Och jag skulle göra det igen a…

I can. I Will.

Bild
Söndag morgon och jag sitter i ishallen och blir enormt imponerad över den uppvisning jag ser på isen. Åkarna på isen är mellan åtta och tolv år och lägger enormt mycket tid på sin träning och deras föräldrar lägger enormt mycket pengar på utrustning. Det krävs ett hängivet engagemang från både åkarna och från omgivningen.  Det är en vanlig tidig söndagsmorgonträning och det snurras, hoppas, vrids och vänds i fantastiska krumbuktiska och akrobatiska övningar. Jag har inte en chans att hänga med ens med ögat för att förstå vad de egentligen gör. Jag ser också en massa kasande på isen, avbrutna piruetter, vurpor och fall. Jag ser modstulenhet, smärta och behov av tröst och någon som bara kan ta emot.
Tänk om alla dessa avbrutna piruetter, vurpor och fall inte hade inträffat. Tänk om barnen inte upplevt modstulenhet, smärta och behov av tröst och någon som bara kan ta emot.  Hade de då upplevt glädjen av att till slut nå framgång, av att ta sätta piruetten med sex snurrar, att ta det tre…

En kort stund hos Audi i Göteborg

Bild
Jag behöver en ny bil. Jag vill ha en ny bil. Jag vill köpa en ny bil.

För ett par veckor sedan satte jag mig i en Audi Q5 och blev riktigt förtjust. Bilen var en inbytt fd tjänstebil som gått 10 000 mil, årsmodell 2011. Utrustningsmässigt är den helrätt. Jag och säljaren är dock lite oense om vilket som är rätt pris... Detta är bakgrunden - jag vet vad jag vill ha!

Idag hade jag möjlighet att stanna till hos Audis begagnatcenter på Jolengatan i Göteborg. Jag parkerade mitt fordon utanför entrén och gick laddad in i bilhallen full av förväntan över att få ta del av vad butiken hade att erbjuda. Det är inget nytt - jag möts av ett gäng män i svarta pikétröjor, någon med kaffekopp i handen, någon annan slöbläddrandes i en produktkatalog och en tredje dito sysselsättning i en GP. Fel - jag möts inte, jag tar mig till dem och känner mig som ett ufo när de de tittar på mig. Till slut frågar den mest hungrige säljaren om jag behöver hjälp. Ja tack, säger jag - Jag vill gärna köpa en Audi Q5…

St Anton på två hjul

Bild
Redan efter 300 meter var graden av anfåddhet nära att trilla över kanten för det hanterbara. Pulsmätaren visade Ok siffror och effektmätaren sa att jag låg under tröskeleffekt. Samtal gick bara att föra stötvis och jag förstod verkligen inte vad som var galet. Förmodligen var det ovana vid höjd som gjorde sig gällande när vi gav oss ut på andra dagens sträcka bestående av 110 km cykel och ca 2500 höjdmeter. Sträckan gick från Österrikiska Lech till Burgois i Italien via St Anton och en sväng in i Schweiz. Så här i efterhand hade jag ingen koll alls på var vi var någonstans - jag var alldeles för upptagen med att njuta av de fantastiska vyerna som sträckningen bjöd på. I själva verket verkar inte de som bor här heller veta var de är. Antingen förstod de inte mina fråga om var vi befann oss eller så spelar det helt enkelt ingen roll. Kossorna går och bjällrar där de gör, husen ser likadana ut, alla pratar någon form av weird tyska och man betalar med Euro. Skit samma om man då är i Ös…

GoreTex Quattrathlon, dag 1 & 2

Bild
Avresedagen innehöll en del bestyr; hantverkare, jobb, packning och annat småfix. Dagen började storartat med att jag fick gängorna från sadelstolpen i handen när jag lossade på skruven för att lyfta av sadeln. Trasiga invändiga gängor är inte något jag fixar sådär bara. Nåväl, ett besök hos morgontidig järnhandel gav dels en längre insexbult som jag hoppas löser problemet genom att det kanske finns lite gängor kvar i änden av gänghålet. Annars blir det traditionell bult och mutter. Som vanligt helt ostrukturerad packning med Volbeat på högsta volym landade löpargrejjor i cykelväskan och cykelgrejjor i resväskan. Vi har fått veta ganska lite om vad vi skall ha med oss så packningen blev helt chansartad. Allt jag vet är att vädret kan vara ganska ombytligt. Jag gillar att resa oplanerat. Jag gillar att överaskas av handleder längs med vägen och saker och ting blir ju sällan som planerat ändå. Eller? Oavsett kan jag varmt rekommendera Pulled Pork Wrap på Landvetter flygplats - underbart…

Race report, RM-Brons långdistans

Bild
Med en massa, verkligen massa, bra cykelträning i benen, 2 timmars simning i våtdräkt och klart minskad frekvens på löpträningen var det med rätt "slarvig" inställning jag åkte till Motala. Jag var helt otävlad i år - en del nya prylar och en rätt stor osäkerhet på löpformen. Veckan innan bestod av ett, i och för sig ljuvligt, simpass från Tjyvahålan runt Tyludden till stora stranden, ett bassängpass, ett löppass med 3x1300 m i miltävlingsfart och ett lagtempo i pissregn med Bure. Alla pass var i och för sig med mycket god känsla...så förhoppningarna om ett riktigt bra race skvalpade i bakhuvudet...

Efter Wolfframs introduktion är jag beroende av min insimning. Kl. 06:00 drog jag, efter en flaska Carboloader, på mig min insimningsdräkt Sailfish G-Range (!!!) och hoppade i en skapligt kylig Vättern. Helt stilla, lagom kyligt i luften och med skön känsla simmade jag några bojar ut, kollade vägen in mot uppgång och åt sen frukost på Best Western. Mycket bra start på raceday!

Sn…

Möbelpolish

Bild
När jag började med min triathlonsatsning mötte jag en massa människor som insprerade och hjälpte mig att nå den framgång jag gjort. Min träningsfilosofi har jag alltid drivit själv men när det gäller prylar och bra-ha-grejjor så har nog Kaj Munck varit den som givit mig absolut bäst råd. Kajjan som han kallas var för något år sedan den svensk som gjort flest Ironman. Han är skogstokig och i höstans körde han IM Kalmar och åkte sedan raka vägen till Köpenhamn för att köra IM där dagen efter. Kajjan delar med stor värme och många sköna skratt med sig av sina erfarenheter i allt från kedjelås via vattenflaskor till Zipphjulens hemligheter. Att tillbringa en kväll i Kajjans garage är sann cykelonani. Nu ser jag att jag får lov att inspirera på motsvarande sätt. Nya triathleter kommer till mig med frågor och funderingar i allt från hur man skall hitta tid i tillvaron att träna samtidigt som alla andra pusselbitar skall hanteras till ramstorlek och val av cykel. Det är fantastiskt inspire…