Gammal sanning

En sak jag alltid vetat och levt med är att löpning i alla former alltid är förknippat med smärta. Det är en sanning ristad i sten. I yngre år bestod smärtan i att inte vara utvald i löplaget och att i högstadiets gymnastiklektioner gå till elljusspåret kändes som "dead-man-walking". Vid ett tillfälle på säsongen skulle alla prestera i löpsspåret...det är liksom en självklarhet att alla kan springa. När det däremot var dags för märkestagning i bassängen - ja, jävlar vad det daltades med de som i det elementet var utan förmåga. Klorallergi! Mens! Snuva! Blyg! Kan inte! Vill inte! Intyg hemifrån!

I gymnasiet hade vi tack vare riktiga idrottslärare chansen att arbeta upp möjligheten att kunna springa genom regelbundenhet. Smärtan här låg i att jag tog möjligheten seriöst...och det fanns det såklart idioter som hade synpunkter på...

Löpning för mig måste ha ett tydligt syfte. Utan ett sådant är smärtan alldeles för stor. Smärtan gör sig alltid påmind. Jag tror att den mentala smärtan är borta för länge sedan. Det är istället den fysiska som alltid gör sig påmind. Jag har inga skador...min kropp är hel och fullt mottaglig för tung träning - det har många års instruerande av BodyPump sett till. Men smärta finns där alltid vid löpning.

I går, på Göteborgs halvmara, fick jag ett så häftigt genombrott - det är ju själva smärtan som är drivkraften. Det är i smärtan som njutningen med löpning ligger eller rättare sagt - det är förmågan att bortse från smärtan som är njutning. Varje smärtfullt steg är ett awardande achievment oavsett om det är ett stilla långpass eller ett blodsmakande intervallpass på rött.

Jag är så nöjd med mina 1.31.10 på halvmaran med känslan i kroppen att det finns mer att ge. Det var första halvmaran som jag haft utrymme att springa fritt och kunna disponera loppet utifrån egen förmåga. 2008 flämtade jag igenom Göteborgsvarvet på 1.52 och för att vara en kille som alltid sett löpning synonymt med smärta är genombrottet helt avgörande för kommande framgångar som triathlet. Hurra, hurra!

Numera är löpning förknippad med smärta som är förknippad med njutning...

Förresten...undrar hur Craig Alexander ser på löpning efter sin 4:e seger i Ironman på Hawaii?

Vadå...fotboll på TV? Har elitserien redan börjat? Couldn't care less...