Den ultimata utmaningen

Nu har jag diskat av oktober och november som två månader med mindre strukturerad träning. Alltså inte mindre volym träning, bara mindre strukturerad. Det börjar bli dags att skapa ordning på torpet genom planerade långpass på söndagar i Skatås och långpass på spinningcykeln med Triathlon Väst och Hisingens Cykelklubb. Jag vintertränar med tesen att styrka på cykeln ger en snabbare efterföljande löpning oavsett distans. Att kliva av cykeln utmattad av bristande träning 2010 finns inte! Och jag som verkligen älskar att räkna vägstreck, känna fartvinden, njuta av omgivningarna och känna det flow som ofta skapas i cykelträningen. Härligt!! Det innebär förutom cykelträningen oxå maffig styrketräning med knäböj med upphopp, utfallsgång, utfallshopp och en massa core. Självklart är dock fokus på löpningen som jag tar mig an med tesen att variation ger resultat. Långpass >2h varvas med 8km negativ split per 2000 och 400-ingar i intervallfart ner mot 3.20. Också jädrigt härligt! Simningen ä...

Sitter och klurar på om jag är begåvad med en konstant summa engagemang och inspiration (E&I) och att det i varje givet tillfälle är ett val jag gör vart jag kanaliserar och projekterar delmängderna av E&I. Att göra något med frånvaro av E&I känns ganska meningslöst och utfallet blir utan undantag underkänt. Att göra något med måttlig E&I funkar men är inte långsiktigt gångbart för mig och känslan av meningslöshet infinner sig ganska snabbt. När jag agerar med fullt E&I är dock känslan av att vara ostoppbar nära till hands. Frågan är bara om summan E&I växer, och i så fall hur, eller om jag måste rekrytera E&I från någon annanstans i livet till det ställe där jag vill ha tillgång till den? Alltså såhär...rent spekulativt och hypotetiskt skulle man kunna tänka sig följande exempel: Säg att jag brinner för min triathlonsatsning och lägger ribban högre och högre när det gäller målen för 2010. Säg att jag känner oerhörd målfokusering. Säg att jag tar varje tillf...

I början av veckan kände jag de första illavarslande symptomen - en förkylning var på G. Tung i halsen, stickningar i näsroten och enormt anfådd efter trappor. Avstod träning måndag, tisdag men när onsdagen kom var jag bara tvungen att hoppa in på ett Yogapass. Körde styrka torsdag och sen, sen kom fredagen och veckans favoritpass - löpningen från stan till Gymnasium och Spinningen 17.3o. Undrar om hunger och förkylning har något samband? Undrar om sötsug och förkylning har något samband. Så måste det vara för värre frosserier existerar inte för mig än när jag är förkyld. Lyssna bara - Två hela, kompletta och fullvärdiga varv på SoHo's BBQ-buffet på fredaglunchen tillsammans med kaka till kaffet följt av 70 kr (inte bara till mig...) lösgodis till kontoret (bara röda syrliga och blandat salt - mycket estetiskt) gjorde att löpningen var allt annat än behaglig, självkänslan tveksam och självirritationen total. Efter passen fortsatte det bara...två stora delikata lammfärsburgare hos D...

Jag har totalt kört 120 minuter yoga i mitt liv. Jag är övertygad om att yogaträningen är en av de mest betydande felande länkarna mellan medioker och framgångsrik triathlet - i alla fall i mitt fall. Och då menar jag att närvaro av yoga skulle kunna ge ett stort bidrag till framgång och att frånvaron bidrar till "mediokriteten". Yoga är just nu förknippat med smärta - dock ännu inte på samma positiva sätt som löpningen numera är. När jag var 7 år och började tränade simning med Mölnadals Allmäna SimSällskap så gjorde jag det tillsammans med två bröder från Egypten. Den ena broderna hete Uzama Azis och den andra hette Sam Azis. I vår värld hette han emellertid Sim Asist vilket i och för sig var vad han oftast gjorde... Den försnämnde har jag inte träffat och hoppas innerligt att han behållit sitt efternamn. I alla fall - när jag träffade Sam 25 år senare var det på Olympic Fitness Center och han var då en välbygd best. När jag träffade honom igår på Gymnasium var han min yog...

Ooooups 1! Långpassen med Solvikingarna på söndagmornar brukar vara ett event jag ser fram emot redan tidigt i veckan. När jag vaknade i morse var det dessutom en mycket vacker morgon med skön krispig kyla i luften - det borgade för en härlig runda. Väl påklädd med mina nya grymma Newline-tights för vinterbruk och två små maximtuber i fickan väntade jag in löparessen från Solvikingarna. Någon kläckte idén om att springa bohusleden som är sådär 24 km...samtidigt med ett löfte om att vara tillbaka efter ca 2h15min. Tjena ! Joggen upp till Jerikotunneln gick som på dans och likaså Bohusleden ner till Kåsjön. ..men sen började törsten och bristen på energi göra sig gällande (hade bara en protein / havregrynsmoothie i magen). Jag hade då hamnat mellan racerlöparna och söndagsströvarna. Tömde både tuberna och jagade på efter de oranga prickarna någon har haft vänligheten att måla på stolpar och träd. Döm därför om min förvåning när det bara var svart/vita markeringar kvar...och G...

Underbart! Planeringen inför vårens träningsläger med Triathlon Väst har börjat. Vi har tre alternativ; Fuerteventura , Lanzarote och Campmallorca . Vårens träningsläger med Campmallorca var fantastiskt...tänk att kunna äta, träna och sova helt obegränsat... Mina goda erfarenheter från Mallorca gör ju att det är ett bra alternativ även nästa år...fast två veckor på Fuerte i slutet av april låter inte dumt det heller...dessutom till lägre pris som det ser ut just nu. Hoppas nu bara att det blir många TriVästare som åker med...träning är så mycket roligare i grupp! Ett optimalt försäsongsläger för mig innehåller en boost av cykelträning och simträning. Det går att köra på rätt friskt med morgonsimningen och behålla friskheten till cykelträningen. På ett tvåveckors läger är såklart fokus på distanscykling med pass på 12-15 mil. Jag har lovat mig själv att aldrig mer köra en cykelträning utan att springa 20 minuter direkt efter. Tror det är helt rätt sätt att vänja benen vid T2.

En sak jag alltid vetat och levt med är att löpning i alla former alltid är förknippat med smärta. Det är en sanning ristad i sten. I yngre år bestod smärtan i att inte vara utvald i löplaget och att i högstadiets gymnastiklektioner gå till elljusspåret kändes som " dead-man-walking ". Vid ett tillfälle på säsongen skulle alla prestera i löpsspåret...det är liksom en självklarhet att alla kan springa. När det däremot var dags för märkestagning i bassängen - ja, jävlar vad det daltades med de som i det elementet var utan förmåga. Klorallergi! Mens ! Snuva! Blyg! Kan inte! Vill inte! Intyg hemifrån! I gymnasiet hade vi tack vare riktiga idrottslärare chansen att arbeta upp möjligheten att kunna springa genom regelbundenhet. Smärtan här låg i att jag tog möjligheten seriöst...och det fanns det såklart idioter som hade synpunkter på... Löpning för mig måste ha ett tydligt syfte. Utan ett sådant är smärtan alldeles för stor. Smärtan gör sig alltid påmind. Jag tror att den mental...

Det börjar tidigt, hävdar jag...det börjar innan killarna drar spaden i huvudet på dagiskompisen för att han har en fräckare bil att leka med i sandlådan. Det börjar innan flickorna dragit av kalufsen på kompisens nya barbiedocka...jakten på prylar - på den bästa prylen - på den häftigaste prylen - på den dyraste prylen - på prylen som sticker ut. Det fortsätter genom livet och nog handlar jakten på prylar om identitetssökande. Men skit i det nu. Det finns ju få saker som är roligare än prylar. Otaliga är de triathleter nya i sporten som blivit itutade av gamla rävar att "ta det lugnt - det går bra med ett par badbyxor, ett par löparskor och en vanlig begagnad racercykel och det är klart att du kanske behöver ett par riktiga cykelskor". Tjena!!!! Gå inte på den lätta finten. Det är bara uttryck för rävarnas rädsla att bli left behind!Nöj dig inte med något som sägs "räcka". Se till att du hela tiden har prylar som biter dig i hälen, som gör att du måste växa. Sannin...

Ända sedan sommaren jag fyllde tretton har windsurfingen präglat mitt liv. Jag har valt vänner, utbildning och fru utifrån mitt totala committment till windsurfingen. Jag har valt arbete, semesterresmål, bil, favoritlänkar i datorn, kläder, barnens leksaker och sommarstuga utifrån tanken att jag skall kunna windsurfa. Jag har tillbringat oräkneligt många onödiga timmar på stranden i väntan på vind och vågor med ett vagt löfte till mig själv att "den kommer snart". Många är de stunderna då jag funderat på att stämma väderprognosinstituten på feta summor pengar grundat på helt felaktiga väderprognoser. Från den stund jag accepterade mig som en del av endorfinjunkie-communitien som tritahleter medvetet eller omedvetet befinner sig i känns windsurfingen inte lika viktig längre. Då, så sent som för 1,5 år sedan kunde jag lägga sjuka summor på carbonbrädor , carbonmaster , segel i exotiska material och resor till alla världens surfmekkor i jakten på den perfekta vågen, d...

Det känns ganska lyxigt och oerhört egocentrerat. Jag har en egen blogg!!! En egen blogg där jag fullständigt kan vältra mig i mig själv och samtidigt kunna bidra till eventuella läsare med någon form av budskap i texterna och inläggen. Jag lovar ingen regelbundenhet utan glädjen att skriva kommer vara avgörande för inläggsfrekvensen.