Den ultimata utmaningen

Åt Haglund fann såklart inget att göra...hans prestation hade ju skickat honom rätt in på 6:e plats i seniorresultatlistan. Riktigt starkt! Jag åker hem med en andraplats efter att ha presterat 1 minuter bättre tid än förra året med oändligt mycket bättre känsla än i Säter. Härligt! Simningen gick utan våtdräkt - Me like. Den böljande cykelbanan passar mig eftersom jag har bra förmåga att ta med mig hastighet ut ur nedförsbackar och in i uppförsbackarna med bibehållen hög fart vilket gör att jag slipper gå på så tidigt - något att träna mer på faktiskt. Till och med löpningen kändes fin även om svackan på andra varvet fick mig att tveka på om jag skulle orka hålla undan för vargarna bakifrån - I Sure did!!! Flera minuter efter mig över mållinjen kommer en mycket sårig och dimmig 3:a! Gött! Många av oss som håller på med triathlon är ju individualister och kommer från individuella sporter. Varje gång vi skall prestera är det individen som skall prestera. Det är din insats och ingen anna...

Tävlingspremiär i Sverige är lite speciellt. Förra året var premiären Göteborgs Triathlon och jag skaffade mig helt otippat mandatet att ställa mig överst på prispallen. Så fortsatte det ju genom majoriteten av deltävlingarna under 2009 så det var ju med skapliga förväntningar jag drog på mig våtdräkten i Säter. Då såg jag honom, och modet gick som ett blysänke rätt ner i botten...Fredrik Haglund och hans röda Trek Equinox med en massa siffror efter. Redan nu gav jag bort segern....Vafaaaaaan gör han här...? Iväg på simningen som tvåa och upp som trea efter lite strul med att hitta dragkedjan. Jag vill likt gamla Rallygänget passa på att utfärda en varning...man skall INTE ha vaselin på utsidan av glasögonen, alltså inte vaselin just där när man skall tävla i triathlon för då rinner inte vattnet av glaset vilket får till följd att man inte ser ett piss framför sig över vattenytan - så alltså igen - INGET vaselin på simglasögon. Ny taktik med cykelskorna fast på hojjen sparade ett par s...

...men jag måste slå ett stort fett slag för något som är – än så länge. Har du vägarna förbi Halmstad i sommar och behöver klämma in ett simpass mitt i semesterfirandet måste du ta dig till Simstadion. Simstadion är en institution i Halmstads sommarliv likaväl som Leifs Lounge på Tylöhus eller Mårtenssons nattklubb inne i stan. Simstadion hette tidigare Brottet och var just det – ett gammalt stenbrott som så småningom vattenfylldes av salt havsvatten. Någon kom på att det var en bra simträningsanläggning och sedan har kommunen skapat en anläggning som utvecklats mer och mer för varje år. Självklart har simklubben Laxen säkert en del med utvecklingen att göra. Idag är Simstadion en anläggning som är helt kostnadsfri att använda. Du får iofs byta om under bar himmel men du har tre uppvärmda bassänger till ditt förfogande. En grund babybassäng, en bassäng som är max 100 cm djup och en full 50:a med 8 banor. Alla bassängerna är klädda med sån där plastduk och otroligt fräscha. Simstadion ...

Klockjäveln ringer 05:50...var det verkligen jag som satte den igår kväll? Ja visst, ja - mitt i den milda slängen av ångest över en träningsfri dag, över ett hejdlöst födointag under midsommarhelgen och över att födointaget inte helt ligger i linje med den diet jag bör hålla under inledningen av tävlingssäsongen tog jag det kloka beslutet att sätta klockan. Upp utan att vecka familjen, på med dressen - shit va kallt...detta känns korkat... Upp och iväg, förbi Karlstorps camping, ner till Flygstaden och ut på kustvägen norrut innan jag viker av mot Wapnö...det är där som ansträngningen möter sin belöning...De enorma fälten ligger täckta av dimslöjor, doften är obeskrivligt frisk och bilden fullbordas av att ett par råbockar sticker upp sina huvuden över slöjkanten...Det är bara två trötta ben som mörkar bilden något. Förbi Kvibille i 39 och jag har hela gamla E6:an för mig själv. Kostar på mig att ligga i hjulspåren för extremt tyst och slät väg. Passerar den gamla Route 66-restaurange...

Ahhh...den genom tiderna roligaste träningsformen är avklarad för veckan. Det är få pass som jag längtar så intesivt efter, som innehåller så mycket adrenalin och så mycket initial ångest och, faktiskt, så många otippade gamla bekantar. Jag snackar såklart om lagtempot i Lindome. Först till Coop för att hämta ut ett nytt armstödskit till styret - knäckte den vänstra plattan på duathlonträningen i måndags - tur att Lena på LeWa-sport förstod allvaret...Tack, Lena. Efter lite snabb cykelmekning var det full fräs till Lindome som gällde. På vägen plockade jag upp Göran...eller om det var tvärtom...och så sällskapade vi söderut. Bra uppslutning och dessutom en gammal windsurfingkung med sprillans hoj och lika sprillans cykelskor...är det en nysatsning vi ser, Micke? Tre windsurfare i Gbg's triathlonvärld...snart dags för inofficiellt triathlet-DM i windsurfing tror jag! En äkta cykeldrottning var där med sverigetröjan och så fick vi se prov på färgmatchningarnas färmatchning - fast jag...

Som senior rekryteringskonsult har jag ett antal frågor till min hjälp för att skrapa lite på ytan på de kandidater jag träffar för de olika uppdrag jag genomför för mina kunders räkning. Jag brukar be kandidaterna att ”Berätta något du är stolt över”. Om jag fick den vädjan av någon skulle jag berätta följande: Det finns ett antal ganska höga trösklar för människor som vill prova på vår sport. En av trösklarna är såklart det faktum att vi anses tokiga i fråga om nedlagd träningstid, det totala committmentet och våra matvanor. En annan är prylarna. Man kan ju tro att det räcker med ett par badbyxor , ett par goggles , en cykel , en hjälm och ett par löparskor – och visst väldigt, väldigt,väldigt initialt kanske det är så två veckor mitt i svenska högsommaren. Jag är inte lastgammal i sporten men har redan sett tillräckligt många som snabbt vill byta upp sig när det gäller utrustningen och tidigt växer ur sin nybörjarutrustning...och kanske är just prylarna en grej i sporten...de skapar...

På många managementutbildningar, självförverkligandeutbildningar och hitta-dig-själv-kurser är reflektion en ständigt återkommande punkt...så även för mig i Den ultimata utmaningen. Lite allvar och lite skoj, som vanligt... Hela Ironman-konceptet är en fantastisk pryl - Kommersialismen som fullständigt flödar, de mestadels nyfikna, beundrande men ganska ofta också avundsjuka blickarna som slängs på konkurrenternas utrustning, varumärket som syns precis överallt och som så oerhört tydligt står för något som inte riktigt är inom var mans eller kvinnas räckvidd utan att ett enormt engagemang från individen och omgivningen uppbådas och sist men inte minst hela imageprylen kring triathlon som det är så lätt att dras med i. I sporten finns det ett antal fixstjärnor som uppvisar närmast omänskliga fysiska förmågor. Men den absolut största delen av sporten populeras definitivt av sådana som du och jag, dvs Age-gruppare...heltidsarbetande familjeförsörjare som aldrig har varit bra på någonting ...