Reflektion

På många managementutbildningar, självförverkligandeutbildningar och hitta-dig-själv-kurser är reflektion en ständigt återkommande punkt...så även för mig i Den ultimata utmaningen. Lite allvar och lite skoj, som vanligt...

Hela Ironman-konceptet är en fantastisk pryl - Kommersialismen som fullständigt flödar, de mestadels nyfikna, beundrande men ganska ofta också avundsjuka blickarna som slängs på konkurrenternas utrustning, varumärket som syns precis överallt och som så oerhört tydligt står för något som inte riktigt är inom var mans eller kvinnas räckvidd utan att ett enormt engagemang från individen och omgivningen uppbådas och sist men inte minst hela imageprylen kring triathlon som det är så lätt att dras med i.

I sporten finns det ett antal fixstjärnor som uppvisar närmast omänskliga fysiska förmågor. Men den absolut största delen av sporten populeras definitivt av sådana som du och jag, dvs Age-gruppare...heltidsarbetande familjeförsörjare som aldrig har varit bra på någonting men där produkten av (att aldrig ha varit riktigt bra x 3) faktiskt kan bli bättre än "riktigt bra". Utav de 2200 som startade var det 21 PRO's (herrar) och 7 PRO's (damer) som slutförde. Resten av de 1922 som tog sig i mål är alltså Age-gruppare... Frågan är hur mycket dessa sportens fixstjärnor bidrar till intresset för sporten? Ganska mycket förmodligen...men det finns nog en poäng i att förstå hur viktig bredden av deltagare är för sportens fortlevnad och utveckling. Och med utgångspunkt i detta tog jag en dialog med Svenska Triathlonförbundet kring just satsningen på bredden av sporten. Jag kanske inte har hela bilden men för mig är det självklart att förbundet står för startplatser på Age-group VM varje år när Age-group nu är en så enormt stor företeelse i sporten. Det är självklart att jag jämte övriga klassvinnare i Svenska Cupen skall erbjudas att delta på VM i Budapest till hösten. Tänk vilken morot det skulle vara för att ytterligare bredda sporten. Och visst är sannolikheten stor att age-grupparnas barn är rekryteringsunderlag för nästa generations triathleter. Jag menar - vem fan börjar egentligen med vattenpolo utan att ha varit simmare innan?? De svenska fixstjärnorna inom triathlon är ju relativt lätt räknade och verkar med några beundransvärda undantag vara mer måna om det absoluta vårdandet av sina personliga varumärken än att sprida sporten i Sverige.

Vad blev resultatet av dialogen då? Ungefär ett konstaterande att Age-gruppare själva har pengar att finansiera resor och tävlingar. Men hallå...var finns satsningen då? Kanske finns den bland juniorer för att skapa ytterligare en eller två svenska fixstjärnor. Gott nog så om det är förbundets uppgift.

Jag lekte lite med siffror...I Rapperswill var det 2200 startande och synen på Transition Area var mäktig när huvudsponsorn Powerbar's alla cykelskydd lös upp planen. Lek med tanken att varje cykel i snitt kostar 30 000 SEK inklusive utrustning, elektronisk utrustning och lite annat lull-lull. På den planen stod det prylar för 66 000 000 (sextiosex miljoner kronor)...


En sak till att reflektera kring...i stunder när jag är lite elak mot mig själv så dyker tanken upp att jag tog en slot till Clearwater med en klar underprestation på löpningen. Jag var 46:a, det fanns 12 slot's och jag tog den sista av de 12...Kanske har alla de 34 före redan kvalat...och då är det ju inget att snacka om eller hur? Så när tanken att en plats är oförtjänt dyker upp i skallen dödar jag den direkt - jag hart gjort mig förtjänt av varenda hjulvarv som Zipparna kommer snurra i Clearwater genom hängivenhet, träningsvilja, uppoffringar och en bra sim- och löpsträcka i Rapperswil. I Clearwater kommer även löpningen att vara Weltklasse!!!