Tröst

Ahhh...den genom tiderna roligaste träningsformen är avklarad för veckan. Det är få pass som jag längtar så intesivt efter, som innehåller så mycket adrenalin och så mycket initial ångest och, faktiskt, så många otippade gamla bekantar.

Jag snackar såklart om lagtempot i Lindome. Först till Coop för att hämta ut ett nytt armstödskit till styret - knäckte den vänstra plattan på duathlonträningen i måndags - tur att Lena på LeWa-sport förstod allvaret...Tack, Lena. Efter lite snabb cykelmekning var det full fräs till Lindome som gällde. På vägen plockade jag upp Göran...eller om det var tvärtom...och så sällskapade vi söderut. Bra uppslutning och dessutom en gammal windsurfingkung med sprillans hoj och lika sprillans cykelskor...är det en nysatsning vi ser, Micke? Tre windsurfare i Gbg's triathlonvärld...snart dags för inofficiellt triathlet-DM i windsurfing tror jag!
En äkta cykeldrottning var där med sverigetröjan och så fick vi se prov på färgmatchningarnas färmatchning - fast jag undrar om klubbtröjan gjordes rättvisa under själva passet...?

Att jag klantade mig fett på sista varvet när Camilla släppte och inte hängde med i Teds vrålstötförning lämnar jag därhän och konstaterar förnöjt att rötjut, SIA Glass Lemon Curd och nylena ben funkar fint som tröst!

För dig som undrar vad lagtempo EGENTLIGEN handlar om vill jag gärna bidra med denna kärleksfullt skrivna lilla instruktionsbok. Den är sannare än bibeln...iallafall på onsdagar i lilla Lindome... Läs, njut och garva högt och igenkännade!

http://oijer.blogspot.com/2009/04/oijers-cykelskola-det-har-med-lagtempo.html

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När är bra gott nog?

Whines2Whales 2018

Jag köpte en lott...