Race report, Hallstahammar
Distans i kroppen på plats efter två oförskämt bra läger utomlands och ytterligare ett långhelgsläger i Halmstad med full utdelning var det med frågan om farten fanns i kroppen som jag packade in Wilier'en i Mattias bil. En flaska sportdryck, en bar och en tupplur senare tjoade vi på Ullis vid tävlingscentrum samtidigt som vi såg Ted klyva mållinjen som femma i herrarnas draftinglopp.
Ombyte och uppjogg på första halvan av löprundan kändes spänstigt och efterföljande provcykling av banan gav beskedet att där vi gärna ville ha medvind hade vi en ganska elak sidvind. Ändå skönt att få sträcka ut cykelbenen innan kanonen går av.
Det var riktigt inspirerande att spana in mina nya kombatanter i H40 och det var lika skönt att hälsa Haglund fortsatt lycka till i H35... Inte så att det inte finns gubbtjyvar i H40 med bra tryck i benen men av Haglund har jag fått pisk så det räcker!
14 grader i vattenpölen - och jag som kvällen innan provat vattnet i Sisjön hemma i Göteborg. Då höll det 75 meter. Därefter kändes huvudet som att det skulle explodera - ungefär som när man äter en glass alldeles för fort - med den skillnad att i Sisjön släppte inte känslan... Cykeln kittad, en Enervit Liquid Competition på styret, en flaska på ramen, däcken pumpade till 9,5, skorna i pedalerna, löparskorna framme, chipet på benet, två Enervit på handduken, Garminklockan inställd på Multisport och startad fast med autostop på cykelmomentet, nummerlappsbältet under löparskorna och hjälm & brillor på styret...redo i växlingsområdet.
I omklädningsrummet han jag också med att tipsa en äldre herre om fördelen med att sätta chipbandet under våtdräkten i stället för över...allt för att optimera T1 även om det inte var hans prio på just denna tävlingen. Skön såg han ut när han efter justering knallade iväg till starten i vattenskiddräkt och windsurfingskor...dock med chipet under dräkten...
Snabb uppsimning med ett par korta ruscher för att verkligen får upp värmen. Kom i dräkten fint - långt upp i armhålorna vilket är A och O för motståndsfri armrörelse. Sailfishen är verkligen följsam och underbart skön i neoprenet. Lite stress innan starten kring hur vi skulle ta andra bojen men det löste sig - alla orange bojar på vänster sida och den gula på höger - klart som korvspad! Det sista jag hörde innan kanonen (nåja, tutan...) gick av var att en klubbkompis skulle köra på linjehoj och skylde på sin mekaniker...Hmmmm....
Iväg helt ostörd som fyra och rundar på land med go' känsla och tar dessutom några meter på de två i klunga framför. Haglund är det inget att göra något åt men efter halva andra varvet är jag ifatt trean. Liksom i Kalmar i somras är känslan att jag streckade bojarna bra - något som naturligtvis är ett tidsbesparande och vinnande koncept. Jag fick trean i fötterna in till land, hittade dragkedjan snabbt och gjorde en T1 på 52 sek. Iväg OK som trea på cykeln men här är såklart ett moment att träna lite extra på - att kunna göra ett Djurbackhopp. Helt plötsligt kommer Kirschberger som ett skott och åt honom var det bara att vinka hejdå! Kör ifatt Fagrell framför mig och håller honom bakom hela vägen. 5 varv på banan där jag tillät mig att slå av något på sista inför löpningen.
Ut på grusvägen i 4:00 fart efter en T2 på 55 sek och en Enervit, mantrat i huvudet, stegfrekvensen på plats - bara att mata så i 10 km. Mötte Kirschberger och Haglund och när hoppet om punka hos Christian nu var ute fick jag ställa hoppet till svår kramp... Jag hade memorerat banan men ändå kändes det fel. Jag mindes att vi skulle vika av någonstans men det fanns inte en enda skylt eller funktionär som markerade avtaget så jag och Fagrell matade på och funktionärerna vi så småningom mötte vinkade oss glatt vidare. När vi efter någon km ser Kirschberger komma ut från en avtagsväg inser jag att vi fullständigt gått bort oss - vad faaaaan kom ur huvudet på mig och kalkylatorn satte igång kring vilka åtgärder som stod till buds. Vända? Inte en chans? Mygla? Inte min grej - inte ens när K-berg viskade "Det var det ingen som såg...." - Tjena... Till tröst visste jag ju att det var minst en löpare till som gått bort sig och i mål skulle det visa sig att det var fler som sprungit fel än rätt. Det fick jag också en föraning om på banan när jag såg att jag höll avståndet till trean Saetre och andra duktiga löpare. För att jag ändå skulle få distansen i kroppen tog jag en liten extrarunda kring vändpunkten och tappade såklart därmed andraplatsen. I mål var det mycket tjöt om felspringning och avsaknad av skyltar men vi kom sedan fram till att vi i sann sportsmannaanda kunde justera om på rätt sätt. Det innebar att jag fick min rättmätiga andraplats - Saetre hade aldrig kommit ifatt - han låg nog 800-900 meter bakom med 1k till mål innan jag gjorde min extrarunda.
Jag måste ge Kirschberger kred!! - han levererar en avslutande mil på 35,35 efter att ha snittat 40,1 på cykeln...det är gryyyyymt! Det ser dock inte ut som att han skall vara med på sprinten i Halmstad... Själv simmade jag på 21:02, cyklade på 1:02:44 och sprang 9,7k i 4:05-fart. OK styrkebesked som också ger riktningen på hur träningen skall bedrivas fram till Örserum/Halmstad...men det, det tänker jag avslöja först efter leverans!
Nu skall jag beställa hem fler ISM-sadlar; nya TT-sadeln testades i LAVA Magazine och hamnade såklart i topp även där. Nu återstår att se vad cykeltidningen Kadens kommer med efter att ha förfogat över en testadel under våren.
Öresrum nästa!
Ombyte och uppjogg på första halvan av löprundan kändes spänstigt och efterföljande provcykling av banan gav beskedet att där vi gärna ville ha medvind hade vi en ganska elak sidvind. Ändå skönt att få sträcka ut cykelbenen innan kanonen går av.
Det var riktigt inspirerande att spana in mina nya kombatanter i H40 och det var lika skönt att hälsa Haglund fortsatt lycka till i H35... Inte så att det inte finns gubbtjyvar i H40 med bra tryck i benen men av Haglund har jag fått pisk så det räcker!
14 grader i vattenpölen - och jag som kvällen innan provat vattnet i Sisjön hemma i Göteborg. Då höll det 75 meter. Därefter kändes huvudet som att det skulle explodera - ungefär som när man äter en glass alldeles för fort - med den skillnad att i Sisjön släppte inte känslan... Cykeln kittad, en Enervit Liquid Competition på styret, en flaska på ramen, däcken pumpade till 9,5, skorna i pedalerna, löparskorna framme, chipet på benet, två Enervit på handduken, Garminklockan inställd på Multisport och startad fast med autostop på cykelmomentet, nummerlappsbältet under löparskorna och hjälm & brillor på styret...redo i växlingsområdet.
I omklädningsrummet han jag också med att tipsa en äldre herre om fördelen med att sätta chipbandet under våtdräkten i stället för över...allt för att optimera T1 även om det inte var hans prio på just denna tävlingen. Skön såg han ut när han efter justering knallade iväg till starten i vattenskiddräkt och windsurfingskor...dock med chipet under dräkten...
Snabb uppsimning med ett par korta ruscher för att verkligen får upp värmen. Kom i dräkten fint - långt upp i armhålorna vilket är A och O för motståndsfri armrörelse. Sailfishen är verkligen följsam och underbart skön i neoprenet. Lite stress innan starten kring hur vi skulle ta andra bojen men det löste sig - alla orange bojar på vänster sida och den gula på höger - klart som korvspad! Det sista jag hörde innan kanonen (nåja, tutan...) gick av var att en klubbkompis skulle köra på linjehoj och skylde på sin mekaniker...Hmmmm....
Iväg helt ostörd som fyra och rundar på land med go' känsla och tar dessutom några meter på de två i klunga framför. Haglund är det inget att göra något åt men efter halva andra varvet är jag ifatt trean. Liksom i Kalmar i somras är känslan att jag streckade bojarna bra - något som naturligtvis är ett tidsbesparande och vinnande koncept. Jag fick trean i fötterna in till land, hittade dragkedjan snabbt och gjorde en T1 på 52 sek. Iväg OK som trea på cykeln men här är såklart ett moment att träna lite extra på - att kunna göra ett Djurbackhopp. Helt plötsligt kommer Kirschberger som ett skott och åt honom var det bara att vinka hejdå! Kör ifatt Fagrell framför mig och håller honom bakom hela vägen. 5 varv på banan där jag tillät mig att slå av något på sista inför löpningen.
Ut på grusvägen i 4:00 fart efter en T2 på 55 sek och en Enervit, mantrat i huvudet, stegfrekvensen på plats - bara att mata så i 10 km. Mötte Kirschberger och Haglund och när hoppet om punka hos Christian nu var ute fick jag ställa hoppet till svår kramp... Jag hade memorerat banan men ändå kändes det fel. Jag mindes att vi skulle vika av någonstans men det fanns inte en enda skylt eller funktionär som markerade avtaget så jag och Fagrell matade på och funktionärerna vi så småningom mötte vinkade oss glatt vidare. När vi efter någon km ser Kirschberger komma ut från en avtagsväg inser jag att vi fullständigt gått bort oss - vad faaaaan kom ur huvudet på mig och kalkylatorn satte igång kring vilka åtgärder som stod till buds. Vända? Inte en chans? Mygla? Inte min grej - inte ens när K-berg viskade "Det var det ingen som såg...." - Tjena... Till tröst visste jag ju att det var minst en löpare till som gått bort sig och i mål skulle det visa sig att det var fler som sprungit fel än rätt. Det fick jag också en föraning om på banan när jag såg att jag höll avståndet till trean Saetre och andra duktiga löpare. För att jag ändå skulle få distansen i kroppen tog jag en liten extrarunda kring vändpunkten och tappade såklart därmed andraplatsen. I mål var det mycket tjöt om felspringning och avsaknad av skyltar men vi kom sedan fram till att vi i sann sportsmannaanda kunde justera om på rätt sätt. Det innebar att jag fick min rättmätiga andraplats - Saetre hade aldrig kommit ifatt - han låg nog 800-900 meter bakom med 1k till mål innan jag gjorde min extrarunda.
Jag måste ge Kirschberger kred!! - han levererar en avslutande mil på 35,35 efter att ha snittat 40,1 på cykeln...det är gryyyyymt! Det ser dock inte ut som att han skall vara med på sprinten i Halmstad... Själv simmade jag på 21:02, cyklade på 1:02:44 och sprang 9,7k i 4:05-fart. OK styrkebesked som också ger riktningen på hur träningen skall bedrivas fram till Örserum/Halmstad...men det, det tänker jag avslöja först efter leverans!
Nu skall jag beställa hem fler ISM-sadlar; nya TT-sadeln testades i LAVA Magazine och hamnade såklart i topp även där. Nu återstår att se vad cykeltidningen Kadens kommer med efter att ha förfogat över en testadel under våren.
Öresrum nästa!
Kommentarer
Skicka en kommentar