Mage mot mage i duschen
Det här inlägget handlar om att bli starka ihop...
I Tylösand skiner alltid solen...så även denna fredageftersmiddag och det nybryggda kaffet tillsammans med en ost- och skinkfralla smakade naturligtvis underbart. Vi han förutom incheckning på livräddarstationen med att slå omkull oss en stund...en del utomhus i solen och andra på rummet. 16:45 var det avmarch mot buss nr 10 mot HAlmstad city för att möta upp simtränaren Pedda på Simhallsbadet. Vi som trodde att vi skulle få en mjuk fredagskväll gick kraftigt bet. Huvudserien om 4x400 (1:75 löst+25 hårt, 2:50 hårt 50 löst, 3:75 hårt+25 löst, 4: max in/ut ur vändning) var en käftsmäll. På väg tillbaka till bussen och maten i Tylösand halkades det in på både hemköp och the golden Arch och dessutom han hela gänget konstatera att Halmstads uteserveringar ÄR trevliga...
Kvällen avslutades i dialog med idrottspsykologen Kristian Höijd som bland annat har stor erfarenhet att jobba med det alpina landslagets frågeställningar kring mål, prestation och framgång.
Lördag morgon och återigen strålande sol och perfekt temperatur för långpasset. Vi var sju löpare i varierande storlekar som alla hade sina individuella målsättningar med förmiddagen. det fanns banor för olika distanser och för dig som kanske befinner dig i Tylösand i sommar kommer här ett par distansmärken:
- Livräddarstationen - kanalbron i Grötvik; 5 km
- Livräddarstationen - Simstadions västra entré; 10 km
- Livräddarstationen - rondellen i Ringenäs; 10 km
Själv hade jag som ambition att nöja mig med 20 km dvs Simstadion ToR men när vi landade där kändes det förmätet att inte ta chansen så jag fortsatte de sista 10 k till och gjprde en 3-milare i 4:39-fart vilket kändes riktigt übergütt faktiskt! Något annat som var übergütt var att ställa sig i havet och kyla benen efteråt. Efter en rejalt matig pastasallad, några minuters vila och med tillökning i gruppen gränslade vi våra plasthästar igen för ett tempolopp till Klitterbadet i Falkenberg. Tempocyklarna fick gå för sig och linjehojjarna för sig - full gas från Lynga laxrökeri och det vara bara de 5 första minutrarna som vi orkade bry oss om regnet som fullkomligt pissade ner på oss. Vi måste ha sett helt bisarra ut, nerkrupna i tempobågarna jagandes varandra med regnet sprutandes i ansiktet på bakomvarande cyklist. Till infarten till Falkenberg snittade vi drygt 38 och det känns som att det finns viss potential i de siffrorna till nästa år...
Vi frös så vi skakade men ett Peddapass i sann anda med bland annat 500+400+300 lagtempo fick oss snabbt varma och när Meistro själv gick med mig och Tobias så fick vi fint bidrag till farten... en del teknik som jag tror blev ett paradigmskifte för de mindre erfarna simmarna hann vi också med!
Körningen tillbaka och det som därefter skedde är definitivt den episod som kommer sitta kvar i huvudet på mig när alla andra intryck är smälta och träningsdosen assimilerad. Vi var 8 cyklister som lämnade Falkenberg i hellregn och fullkomlig bleke. Vi valde de mindre, böljande kustvägarna söderut till tonerna av regnsprut, sandknastriga kedjor och koltraster. Strax innan Eftra Kyrkastannade 3 av oss för pga en tappad pump och sen började en körning av sällan skådat slag. En blåvit Wilier tog upp jagkten på vad som skulle visa sig vara två mindre klungor... Den ena fräste vi förbi i backen efter rakan vid Svedinos bilmuséum där vi också tappade en gubbe. Den andra gruppen om två cyklister var vi ifatt i Steninge och där tappade jag en gubbe som ersattes av en annan "gubbe"...Två Wilierer jagandes genom det halländska kustlandskapet...visst låter det som cykelpornografi?
När vi sedan slog av på takten och loopade upp för att hämta resten av gänget kom kylan... Shit, vad jag frös från Vilshärad och ner till Tylösand - tänderna hackade, händerna domnade och hela kroppen skakade...och jag var inte ensam så när vi väl landat vid förläggninhen var vi 7 huttrande herrar som skulle dela på 2 duschar med fungerande termostat och en utan fungerande termostat...Det blir ett minne för livet och ni som inte var med...oj, oj, oj vad ni missade...ni som var med - det går nog inte att reprisera?!
Mätta, varma, goa och glada lyssnade vi till ultralöparen Mattias Bramstångs upplevelser från Transeurop Footrace - ett galet lopp över 64 dagar mellan Bari i Italien och Nordkap med 71 km löpning7dag i snitt under emellanåt ganska mediokra förhållanden. Mattias är mycket inspirerande att lyssna på och framförallt full av erfarenheter från olika typer av uthållighetsutmaningar - får du chansen att lyssna på honom - ta den!
Söndag morgon och tidig väckning, grötfrukost, städning, packning och lastning. Pedda mötte upp och cyklde med oss till simhallen där en del av deltagarna fick smaka så mycket mjölksyra så att det räcker åtminstone fram till Kalmar... FArtpass med tider, klocka och tändstickor. Snabb lunch och sedan iväg på cyklarna för hemfärd. Jag började utan armvärmare - vi är ju trots allt inne i halva maj men på Kärleken fick jag dra på dem... Precis innan Varberg öppnade sig himlen och temperaturen måste ha sjunkt med åtminstone 7-8 grader på 0-tid. Jag har aldrig varit känslig för kyla men ett uttunnat lager av underhudsfett i kombination med kallt regn och det faktum att intensiteten i klungan inte räckte för mig för att få upp pulsen gjorde att jag höll på att gå i bitar av kyla...Saved by Statoil i Varberg, en kaffe, en chokladmuffins, en snickers och en Club Sandwich tog jag beslutet att lotsa mig själv och ytterligare en nerkyld deltagare till Göteborg med hjälp av tåg. Övriga tågade (!!) in på Intersport och shoppade upp sig på hela realagret av fleecekläder och regnjackor för fortsatt färd på cyklarna till Göteborg. Ni gjorde en mycket stark laginsats som höll ihop de sista 6 milen - och talesättet "det som inte dödar härdar" har nog gjort rätt för sig idag och såvitt jag vet så är alla som cyklade vidare vid liv och i full vigör...
Nu är det ett par dagars härlig restitution innan den härliga tävlingssäsongen drar igång på allvar - och under de dagarna skall jag njuta av härliga minnen från en härlig långhelg med härliga deltagare och ett härligt serviceteam bestående av älsklingsJenny, älsklingsAxel och äsklingsLeah - tack för att ni hjälpt oss under helgen!
Varmt välkomna tillbaka nästa år!!!!
Tack till ISM Adamo sadlar, Enervit, Cykelmagneten och Triathleten.se!
Fredagen den 13:e... nä, det var ingen bra början - nytt försök!
I fredags träffades 3 Wilier, en Cannondale, en Cervelo och en skinande ny Specialized med respektive ägare på parkeringen ICA Maxi i Högsbo - ytterligare en Cervelo med ägare skulle ansluta så småningom. Lätt avvaktande och med förväntansfulla vibbar i luften inför helgens volymläger i Halmstad var vi försedda med vatten, sportdryck och andra kolhydrater. Med bagagetransporten fixad och en väderprognos som ändå pekade på uppehåll och hyfsat väder rullade vi söderut med sikte på Tylösand via Anneberg, Fjärås, Åsa, Frillesås, östra Varberg, Morup, Glommen, Falkenberg, Boberg, Steninge, Haverdal och Vilshärad. Med undantag för ett tekniskt besök i det fria i Anneberg och ett refuel-stop hos Cykelmagneten i Falkenberg rullade vi obehindrat och obekymrat hela vägen med ett snitt på 29 km/h.
I Tylösand skiner alltid solen...så även denna fredageftersmiddag och det nybryggda kaffet tillsammans med en ost- och skinkfralla smakade naturligtvis underbart. Vi han förutom incheckning på livräddarstationen med att slå omkull oss en stund...en del utomhus i solen och andra på rummet. 16:45 var det avmarch mot buss nr 10 mot HAlmstad city för att möta upp simtränaren Pedda på Simhallsbadet. Vi som trodde att vi skulle få en mjuk fredagskväll gick kraftigt bet. Huvudserien om 4x400 (1:75 löst+25 hårt, 2:50 hårt 50 löst, 3:75 hårt+25 löst, 4: max in/ut ur vändning) var en käftsmäll. På väg tillbaka till bussen och maten i Tylösand halkades det in på både hemköp och the golden Arch och dessutom han hela gänget konstatera att Halmstads uteserveringar ÄR trevliga...
Kvällen avslutades i dialog med idrottspsykologen Kristian Höijd som bland annat har stor erfarenhet att jobba med det alpina landslagets frågeställningar kring mål, prestation och framgång.
Lördag morgon och återigen strålande sol och perfekt temperatur för långpasset. Vi var sju löpare i varierande storlekar som alla hade sina individuella målsättningar med förmiddagen. det fanns banor för olika distanser och för dig som kanske befinner dig i Tylösand i sommar kommer här ett par distansmärken:
- Livräddarstationen - kanalbron i Grötvik; 5 km
- Livräddarstationen - Simstadions västra entré; 10 km
- Livräddarstationen - rondellen i Ringenäs; 10 km
Själv hade jag som ambition att nöja mig med 20 km dvs Simstadion ToR men när vi landade där kändes det förmätet att inte ta chansen så jag fortsatte de sista 10 k till och gjprde en 3-milare i 4:39-fart vilket kändes riktigt übergütt faktiskt! Något annat som var übergütt var att ställa sig i havet och kyla benen efteråt. Efter en rejalt matig pastasallad, några minuters vila och med tillökning i gruppen gränslade vi våra plasthästar igen för ett tempolopp till Klitterbadet i Falkenberg. Tempocyklarna fick gå för sig och linjehojjarna för sig - full gas från Lynga laxrökeri och det vara bara de 5 första minutrarna som vi orkade bry oss om regnet som fullkomligt pissade ner på oss. Vi måste ha sett helt bisarra ut, nerkrupna i tempobågarna jagandes varandra med regnet sprutandes i ansiktet på bakomvarande cyklist. Till infarten till Falkenberg snittade vi drygt 38 och det känns som att det finns viss potential i de siffrorna till nästa år...
Vi frös så vi skakade men ett Peddapass i sann anda med bland annat 500+400+300 lagtempo fick oss snabbt varma och när Meistro själv gick med mig och Tobias så fick vi fint bidrag till farten... en del teknik som jag tror blev ett paradigmskifte för de mindre erfarna simmarna hann vi också med!
Körningen tillbaka och det som därefter skedde är definitivt den episod som kommer sitta kvar i huvudet på mig när alla andra intryck är smälta och träningsdosen assimilerad. Vi var 8 cyklister som lämnade Falkenberg i hellregn och fullkomlig bleke. Vi valde de mindre, böljande kustvägarna söderut till tonerna av regnsprut, sandknastriga kedjor och koltraster. Strax innan Eftra Kyrkastannade 3 av oss för pga en tappad pump och sen började en körning av sällan skådat slag. En blåvit Wilier tog upp jagkten på vad som skulle visa sig vara två mindre klungor... Den ena fräste vi förbi i backen efter rakan vid Svedinos bilmuséum där vi också tappade en gubbe. Den andra gruppen om två cyklister var vi ifatt i Steninge och där tappade jag en gubbe som ersattes av en annan "gubbe"...Två Wilierer jagandes genom det halländska kustlandskapet...visst låter det som cykelpornografi?
När vi sedan slog av på takten och loopade upp för att hämta resten av gänget kom kylan... Shit, vad jag frös från Vilshärad och ner till Tylösand - tänderna hackade, händerna domnade och hela kroppen skakade...och jag var inte ensam så när vi väl landat vid förläggninhen var vi 7 huttrande herrar som skulle dela på 2 duschar med fungerande termostat och en utan fungerande termostat...Det blir ett minne för livet och ni som inte var med...oj, oj, oj vad ni missade...ni som var med - det går nog inte att reprisera?!Mätta, varma, goa och glada lyssnade vi till ultralöparen Mattias Bramstångs upplevelser från Transeurop Footrace - ett galet lopp över 64 dagar mellan Bari i Italien och Nordkap med 71 km löpning7dag i snitt under emellanåt ganska mediokra förhållanden. Mattias är mycket inspirerande att lyssna på och framförallt full av erfarenheter från olika typer av uthållighetsutmaningar - får du chansen att lyssna på honom - ta den!
Söndag morgon och tidig väckning, grötfrukost, städning, packning och lastning. Pedda mötte upp och cyklde med oss till simhallen där en del av deltagarna fick smaka så mycket mjölksyra så att det räcker åtminstone fram till Kalmar... FArtpass med tider, klocka och tändstickor. Snabb lunch och sedan iväg på cyklarna för hemfärd. Jag började utan armvärmare - vi är ju trots allt inne i halva maj men på Kärleken fick jag dra på dem... Precis innan Varberg öppnade sig himlen och temperaturen måste ha sjunkt med åtminstone 7-8 grader på 0-tid. Jag har aldrig varit känslig för kyla men ett uttunnat lager av underhudsfett i kombination med kallt regn och det faktum att intensiteten i klungan inte räckte för mig för att få upp pulsen gjorde att jag höll på att gå i bitar av kyla...Saved by Statoil i Varberg, en kaffe, en chokladmuffins, en snickers och en Club Sandwich tog jag beslutet att lotsa mig själv och ytterligare en nerkyld deltagare till Göteborg med hjälp av tåg. Övriga tågade (!!) in på Intersport och shoppade upp sig på hela realagret av fleecekläder och regnjackor för fortsatt färd på cyklarna till Göteborg. Ni gjorde en mycket stark laginsats som höll ihop de sista 6 milen - och talesättet "det som inte dödar härdar" har nog gjort rätt för sig idag och såvitt jag vet så är alla som cyklade vidare vid liv och i full vigör...
Nu är det ett par dagars härlig restitution innan den härliga tävlingssäsongen drar igång på allvar - och under de dagarna skall jag njuta av härliga minnen från en härlig långhelg med härliga deltagare och ett härligt serviceteam bestående av älsklingsJenny, älsklingsAxel och äsklingsLeah - tack för att ni hjälpt oss under helgen!
Varmt välkomna tillbaka nästa år!!!!
Tack till ISM Adamo sadlar, Enervit, Cykelmagneten och Triathleten.se!
Kommentarer
Skicka en kommentar