σπεῦδε βραδέως

...är ett begrepp som är oerhört relativt. För en del finns det inte och de ger sig i kast med allt omgående, lyckas eller misslyckas och ger sig i kast med nästa uppgift. För andra innebär det ett väl genomtänkt steg i taget, utan att förhasta sig eller få sig en näsbränna.

Hur vet du som triathlet när det bygger framgång att σπεῦδε βραδέως? Vad är långsamt och vad är för snabbt? För snabbt är det förmodligen när du drar på dig skada eller sjukdom. För långsamt är mer svårdefinierat.

Jag har förmånen att känna att tröskeln där potentialen och kapaciteten börjar tryta ännu inte är nådd. Jag kan fortfarande sätta ett PB på Göteborgsvarvet med 6:30 och likafullt inte vara het nöjd. Riktigt nöjd kanske jag ändå aldrig skall vara men åtminstone sådär gott överraskad nöjd som jag var efter 1:25:33 på Kungsbackaloppet eller efter min 9:29 i Kalmar. Så kändes det inte efter Göteborgsvarvet...undrar varför? Att inte leverera ett PB med 6:30 utan att vara helnöjd måste vara osmaklig brist på ödmjukhet inför kapaciteten.

Hur ser resonemanget ut inför Kalmar då? Gäller σπεῦδε βραδέως där också? Allt mitt triathlonande bygger ju på glädje, endorfinkickar och tillhörighet. Hur länge kommer jag kunna leverera PB'n i Kalmar? Skall jag avvakta till 2012 då det förmodligen kommer gå att kvala till Kona? 2010 innebar nytt PB med 48 minuter - om jag halverar det PB't i år lovar jag att vara helt och fullt nöjd!

σπεῦδε βραδέως


"The meaning of the phrase is that activities should be performed with a proper balance of urgency and diligence. If tasks are rushed too quickly then mistakes are made and good long-term results are not achieved. Work is best done in a state of flow in which one is fully engaged by the task and there is no sense of time passing"