Hur f-n springer man?
Jag har ju sk. simmarbakgrund. Det betyder bland annat att jag har fot- och nagelsvamp och trånga igenväxta örongångar. Men det betyder också att jag kan ta mig upp som 4:a ur vattnet i Kalmar och jag känner mig förhållandevis hemma i elementet vatten - oavsett om det är i ett tolvgradigt kav lugnt kalmarsund, om det är i tumlandes runt i en brytande 4 meters våg på Sunset Beach i Kapstaden efter att ha vurpat i en cutback på vågtoppen eller om det är i Valhallabadets 50:a bland valrossar och danskar. Jag får ofta höra att jag som simmare har en stor fördel som triathlet eftersom jag behärskar den mest tekniska grenen bättre än genomsnittet gör.
Vi springer intervaller varje torsdag lunch och det är där jag blir pinsamt varse om att det inte är simning som är teknikgrenen i triathlon utan det är löpning. Det är där jag upplever det omöjliga, det som i min hjärna gränsar till förnedring, det som i perioder får mig att fundera på varför... En fellow triathlete som brukar vara med är ungefär lika lång som jag, han är storleken tunnare -framförallt på överkroppen och han väger kanske 10 kilo mindre än vad jag gör. Han tar ungefär lika långa steg som jag gör och han gör det ungefär lika ofta som jag gör. Han har ungefär samma skor på fötterna och han har också ofta löpartights på sig. Han har också ofta solglasögon på sig när han tränar.
Grejjen är att han trots alla dessa tydliga likheter bara rinner ifrån mig på löparbanan. Om vi startar samtidigt och skall springa 3 varv på en rundbanan har jag ett halvt varv kvar när han går i mål. Hur fan är det möjligt???? Vad är det som gör skillnaden? Att springa är ju att springa och inget annat - människorna har ju gjort det sedan vi var apor...minst. I simningen finns det ju åtminstone tusen miljoner parametrar som skiljer en bra simmaren från en mindra bra; vattenläge, draget i vattnet, släppet i vattnet, huvudets rörelser, rörlighet i axelleder, vridförmåga i ryggrad och höftparti för att nämna några. Dessutom är vi inte biologiskt programmerade att kunna simma vilket förklarar den frekvens en duktig simmare måste ha på träningen...annars "glömmer" kroppen hur man simmar - men kroppen "glömmer "aldrig hur man springer. Det är inte konstigt att det är skillnad på simmare och simmare. Men att det kan vara sån otrolig skillnad på löpare och löpare är jag helt oförstående inför. Jag är säker på att jag är både starkare och uthålligare muskulärt än my fellow triathlete - och att vi skulle ha stor skillnad i hjärt- och lungkapacitet tror jag inte på. Att fellow triathlete vill mer än jag vill tror jag inte heller på! Så vad f-n är det som är hemligheten? Är de det 10 kilona? Kan det vara så enkelt? Jag har inte 10 kg att lägga av sådär bara! Ett par kanske går med nått käckt bantningstips men inte 10... Så VAD är då hemligheten? Vad är det som gör att fellow triathlet får ut så exceptionellt mycket mer fart än mig på intervallerna...han är ju lika trött vid målgång.
Vi springer intervaller varje torsdag lunch och det är där jag blir pinsamt varse om att det inte är simning som är teknikgrenen i triathlon utan det är löpning. Det är där jag upplever det omöjliga, det som i min hjärna gränsar till förnedring, det som i perioder får mig att fundera på varför... En fellow triathlete som brukar vara med är ungefär lika lång som jag, han är storleken tunnare -framförallt på överkroppen och han väger kanske 10 kilo mindre än vad jag gör. Han tar ungefär lika långa steg som jag gör och han gör det ungefär lika ofta som jag gör. Han har ungefär samma skor på fötterna och han har också ofta löpartights på sig. Han har också ofta solglasögon på sig när han tränar.
Grejjen är att han trots alla dessa tydliga likheter bara rinner ifrån mig på löparbanan. Om vi startar samtidigt och skall springa 3 varv på en rundbanan har jag ett halvt varv kvar när han går i mål. Hur fan är det möjligt???? Vad är det som gör skillnaden? Att springa är ju att springa och inget annat - människorna har ju gjort det sedan vi var apor...minst. I simningen finns det ju åtminstone tusen miljoner parametrar som skiljer en bra simmaren från en mindra bra; vattenläge, draget i vattnet, släppet i vattnet, huvudets rörelser, rörlighet i axelleder, vridförmåga i ryggrad och höftparti för att nämna några. Dessutom är vi inte biologiskt programmerade att kunna simma vilket förklarar den frekvens en duktig simmare måste ha på träningen...annars "glömmer" kroppen hur man simmar - men kroppen "glömmer "aldrig hur man springer. Det är inte konstigt att det är skillnad på simmare och simmare. Men att det kan vara sån otrolig skillnad på löpare och löpare är jag helt oförstående inför. Jag är säker på att jag är både starkare och uthålligare muskulärt än my fellow triathlete - och att vi skulle ha stor skillnad i hjärt- och lungkapacitet tror jag inte på. Att fellow triathlete vill mer än jag vill tror jag inte heller på! Så vad f-n är det som är hemligheten? Är de det 10 kilona? Kan det vara så enkelt? Jag har inte 10 kg att lägga av sådär bara! Ett par kanske går med nått käckt bantningstips men inte 10... Så VAD är då hemligheten? Vad är det som gör att fellow triathlet får ut så exceptionellt mycket mer fart än mig på intervallerna...han är ju lika trött vid målgång.Vad är skillnaden som gör skillnaden?
Kommentarer
Skicka en kommentar