Det svåraste som finns!!!
Just nu gör jag det svåraste som finns i den ultimata utmaningen. Jag gör det dedikerat och med ett gott syfte. Jag gör det dock för att jag måste. Jag har gjort det idag och jag skall göra det i morgon också. Jag har inga ambitioner att göra det på fredag men däremot på lördag men definitivt inte på söndag. Helt klart är att jag gör det ogärna, jag gör det med viss ångest och jag tänker på att jag gör det. Jag är oerhört medveten om vikten av att göra det men icke desto mindre är det så oerhört svårt. Jag gör det konstant när jag väl gör det och jag gör det särskilt väl på bussen och framför Bollibompa - då gör jag det i görandets själva ytterlighet. När jag gör det i dess ytterlighet är det dock oftast varmt, skönt och njutbart. Omständigheterna runt omkring ytterligheten är också ofta ganska angenäm. Men det viktigaste är att jag gör det för att slippa göra det i samma omfattning som jag gör det just nu - trots att jag kommer att göra det igen.
JAG VILAR!!!
...eller rättare sagt jag låter bli att träna. Jag har ur träningsperspektiv syndat och när man gjort det kommer fakturan till slut och nu förfaller den till betalning. Under någon vecka har jag fått slita ont för att få upp pulsen och det känns som att det kanske luktar lite överträning efter ett par veckor med ganska hög intensitet på träningen, dvs hög ansträngingsnivå på snabbdistanspassen och i långa löpintervaller med kortare vila och långa intensiva spinningpass. Jag har också slarvat med sömnen och haft svårt att landa huvudet på kudden innan 23.30 ett par kvällar samtidigt som väckarklockan ringer innan den löjliga lilla visaren passerat 6:an. Dessa beteenden har gjort att nån bugg fått fäste i systemet vilket gjort mig milt förkyld. Så därför låter jag bli att träna...och just slitet med att få upp pulsen under intensiva pass är väl trots allt en anledning i sig själv att vila. Men man kan ju också säga att jag toppar mig...ja, vafasen det låter mer inspirerande! Jag vilar inte - jag gör en minitoppning...inför...inför nästa hårda träningsperiod! Såja, nu känns det bättre!
Leve minitoppningen!
JAG VILAR!!!
...eller rättare sagt jag låter bli att träna. Jag har ur träningsperspektiv syndat och när man gjort det kommer fakturan till slut och nu förfaller den till betalning. Under någon vecka har jag fått slita ont för att få upp pulsen och det känns som att det kanske luktar lite överträning efter ett par veckor med ganska hög intensitet på träningen, dvs hög ansträngingsnivå på snabbdistanspassen och i långa löpintervaller med kortare vila och långa intensiva spinningpass. Jag har också slarvat med sömnen och haft svårt att landa huvudet på kudden innan 23.30 ett par kvällar samtidigt som väckarklockan ringer innan den löjliga lilla visaren passerat 6:an. Dessa beteenden har gjort att nån bugg fått fäste i systemet vilket gjort mig milt förkyld. Så därför låter jag bli att träna...och just slitet med att få upp pulsen under intensiva pass är väl trots allt en anledning i sig själv att vila. Men man kan ju också säga att jag toppar mig...ja, vafasen det låter mer inspirerande! Jag vilar inte - jag gör en minitoppning...inför...inför nästa hårda träningsperiod! Såja, nu känns det bättre!
Leve minitoppningen!
Kommentarer
Skicka en kommentar