Mentally motvalls
Idag har det varit en speciell dag...så detta inlägget blir en betraktelse över en fantastisk dag med både fysisk och mental träning.
Efter att äntligen skrivit på en blankett om att någonting skall förvandlas från andelar till aktier stoppade jag kuvertet i jackfickan på väg till bussen i morse. Som vanligt, sen förståss, ackompanjerad av en datorväska och en träningsväska måste kuvertet glidit ur jackfickan någonstans på vägen. Vid postlådan stod jag inför valet missa bussen-hitta kuvert eller hinna med bussen-förlora kuvert...buss-kuvert eller kuvert-buss, kuvert/buss-buss/kuvert. Det blev buss...skit i aktierna! Träning i att ta beslut!!
På bussen hade jag en intressant dialog med min kattägande granne som är född och uppvuxen i huset hon bor i och ser sig som områdets primadonna och messerschmitter. Något kattskrälle har nämligen det gränslöst dåliga omdömet att se BMW'ns varma motorhuv som en utmärkt nattplats. Djuret (OBS, inte grannen) sitter på vår trappa och väntar på oss, bevakar oss tills vi går in och sätter sen sina klor i motorhuven för att kravla sig upp på huven. Det kommer att bli dess mycket bistra öde en dag när jag är på fel humör... Träning i att behärska mig!
På väg till jobbet längtade jag efter den så undergörande dubbla kaffen med kall mjölk serverad i glas. När vår fina kaffemaskin var färdig och jag greppade om glaset stod glasbotten kvar i maskinen och jag stod med själva glaset i handen med två koppar kaffe över kostymbyxorna. Glaset hade spruckit av värmespänningar... Träning i att torka mjölkblandat kaffe på heltäckningsmatta...
När jag stod där med kaffedränkta byxor bestämde jag mig...jag bestämde mig stenhårt för att göra kvällens träningspass till något utöver det vanliga. Hur eller vad visste jag inte...bara att det skulle inte bara vara det lilla extra - det skulle helt enkelt vara ovanligt utmanande! Träning i mental utmaning! Byxorna då...som tur är hade jag en kritstrecksrandig liggande på kontoret så det blev bättre än innan kaffefadäsen!
16.20 stod jag ombytt på kontoret med det tidigare beslutet som stöttepelare...jag skulle göra allt motvalls! På de 9,5 kilometrarna ut till Sisjön innebar det att försöka stänka ner alla de gångare som tycker att de äger gång- och cykelnbanorna...jättekul - och ändå lite motvalls, eller hur? På Spinningen fick begreppet "motvalls" full effekt. Varje gång instruktören förmedlade sina positiva bilder för att hjälpa deltagarna gjorde jag tvärt om. När hon ville vi skulle öka tempot i en sprintintervall ökade jag istället motståndet, sänkte tempot och tryckte på med full styrka. När hon beskrev känslan av att cykla med solen i ryggen skapade jag en klockren bild av mig själv cyklandes i hällregn...när hon talade om medvind så kände jag hur jag gick rakt in i 15 sekundmeters motvind...när hon talade om känslan av att ligga och rulla i klungan såg jag mig själv ensam på cykeln jagandes en klunga framför mig och när hon talad eom lätt nerförsbacke så skapade jag enkelt bilden av mig själv ensam på cykeln uppför Hallandsåsen...så där satt jag på en timmes spinning och körde ensam i hällande regn, i motvind uppför hallandsåsen... bra att inte bara träna i vacker väder! Träning i att hantera riktigt negativa tankebilder! (klart underskattad träning)
Löpningen de 10 kilometrarna hem blev minst lika inspirerande som cyklingen i regn, motvind och uppför. Med tanke på underlaget bestämde jag mig för att motvalls skulle innebära att vid så få tillfällen som möjligt INTE göra det hjärnan sa till mig i första läget. Hjärnträning! Det innebar att vägen hem gick genom de absolut största och blöta vattenpölarna. Den gick också genom de absolut söligaste issörjepölarna och den gick aldrig i de rena fina spåren utan alltid i modd och slask. Varje gång det iskalla vattnet sköljde in i skorna spreds det automatiskt ett brett leende i ansiktet istället för en sur svordom. Varje gång bakhalkan eller ett felsteg på det ojämna hala underlaget störde rytmen kom det ett YES!!! följt av ett garv och varje gång en bilist gav igen för min motvallshet mot gångarna tillät jag mig själv att njuta. Träning i positivism!
En härlig dag full av mental och fysisk träning i form av årets första duathlonpass över totalt 3h 05 min med effektiv träningstid på 2h 40 min med mindset'et "motvalls"!
Efter att äntligen skrivit på en blankett om att någonting skall förvandlas från andelar till aktier stoppade jag kuvertet i jackfickan på väg till bussen i morse. Som vanligt, sen förståss, ackompanjerad av en datorväska och en träningsväska måste kuvertet glidit ur jackfickan någonstans på vägen. Vid postlådan stod jag inför valet missa bussen-hitta kuvert eller hinna med bussen-förlora kuvert...buss-kuvert eller kuvert-buss, kuvert/buss-buss/kuvert. Det blev buss...skit i aktierna! Träning i att ta beslut!!
På bussen hade jag en intressant dialog med min kattägande granne som är född och uppvuxen i huset hon bor i och ser sig som områdets primadonna och messerschmitter. Något kattskrälle har nämligen det gränslöst dåliga omdömet att se BMW'ns varma motorhuv som en utmärkt nattplats. Djuret (OBS, inte grannen) sitter på vår trappa och väntar på oss, bevakar oss tills vi går in och sätter sen sina klor i motorhuven för att kravla sig upp på huven. Det kommer att bli dess mycket bistra öde en dag när jag är på fel humör... Träning i att behärska mig!
På väg till jobbet längtade jag efter den så undergörande dubbla kaffen med kall mjölk serverad i glas. När vår fina kaffemaskin var färdig och jag greppade om glaset stod glasbotten kvar i maskinen och jag stod med själva glaset i handen med två koppar kaffe över kostymbyxorna. Glaset hade spruckit av värmespänningar... Träning i att torka mjölkblandat kaffe på heltäckningsmatta...
När jag stod där med kaffedränkta byxor bestämde jag mig...jag bestämde mig stenhårt för att göra kvällens träningspass till något utöver det vanliga. Hur eller vad visste jag inte...bara att det skulle inte bara vara det lilla extra - det skulle helt enkelt vara ovanligt utmanande! Träning i mental utmaning! Byxorna då...som tur är hade jag en kritstrecksrandig liggande på kontoret så det blev bättre än innan kaffefadäsen!
16.20 stod jag ombytt på kontoret med det tidigare beslutet som stöttepelare...jag skulle göra allt motvalls! På de 9,5 kilometrarna ut till Sisjön innebar det att försöka stänka ner alla de gångare som tycker att de äger gång- och cykelnbanorna...jättekul - och ändå lite motvalls, eller hur? På Spinningen fick begreppet "motvalls" full effekt. Varje gång instruktören förmedlade sina positiva bilder för att hjälpa deltagarna gjorde jag tvärt om. När hon ville vi skulle öka tempot i en sprintintervall ökade jag istället motståndet, sänkte tempot och tryckte på med full styrka. När hon beskrev känslan av att cykla med solen i ryggen skapade jag en klockren bild av mig själv cyklandes i hällregn...när hon talade om medvind så kände jag hur jag gick rakt in i 15 sekundmeters motvind...när hon talade om känslan av att ligga och rulla i klungan såg jag mig själv ensam på cykeln jagandes en klunga framför mig och när hon talad eom lätt nerförsbacke så skapade jag enkelt bilden av mig själv ensam på cykeln uppför Hallandsåsen...så där satt jag på en timmes spinning och körde ensam i hällande regn, i motvind uppför hallandsåsen... bra att inte bara träna i vacker väder! Träning i att hantera riktigt negativa tankebilder! (klart underskattad träning)
Löpningen de 10 kilometrarna hem blev minst lika inspirerande som cyklingen i regn, motvind och uppför. Med tanke på underlaget bestämde jag mig för att motvalls skulle innebära att vid så få tillfällen som möjligt INTE göra det hjärnan sa till mig i första läget. Hjärnträning! Det innebar att vägen hem gick genom de absolut största och blöta vattenpölarna. Den gick också genom de absolut söligaste issörjepölarna och den gick aldrig i de rena fina spåren utan alltid i modd och slask. Varje gång det iskalla vattnet sköljde in i skorna spreds det automatiskt ett brett leende i ansiktet istället för en sur svordom. Varje gång bakhalkan eller ett felsteg på det ojämna hala underlaget störde rytmen kom det ett YES!!! följt av ett garv och varje gång en bilist gav igen för min motvallshet mot gångarna tillät jag mig själv att njuta. Träning i positivism!
En härlig dag full av mental och fysisk träning i form av årets första duathlonpass över totalt 3h 05 min med effektiv träningstid på 2h 40 min med mindset'et "motvalls"!
Kommentarer
Skicka en kommentar