Naken i öknen

Ahhhhh...temperaturskillnaden var exakt 40 grader mellan Hurghadas flygplats och den i ymnigt snöfall inbäddade Landvetter flygplats. En fantastisk vecka med hela familjen i sol, härlig värme, långa bad och dessutom göttigt inbakat i ett "all inclusive"-upplägg gjorde susen för vinterhumöret, kan jag lova! Det krävs en riktigt varierad restaurangmeny i hemmet för att en barnfamilj skall ha rätt att klaga på de bufféerna - Aquamarine hette stället och Fritidsresor var arrangör. Rekommenderas!

Utan några egentliga ambitioner att bedriva seriös träning hade jag ändå med mig mina Equalon - och tack och lov för det. Efter att ha sträckläst mina tre Triathlete Magazine jag hade med mig darrade jag i hela kroppen av träningsinspiration. Känslan av att dra på mig mitt Nikelinne och ett par Newlinetights, sätta solglasögonen tillrätta och kliva ut ur luftkonditioneringen var obeskrivlig. Solen stekte fortfarande men de 32 graderna var inte det minsta besvärande och redan efter de första stegen kände jag att "det är så här löpning skall vara". Med all säkerhet lätt inspirerad av racerapporterna ur Triathlete Magazine från Kona både 2008 och 2009 stack jag söderut - rakt ut i öknen på den enda asfalterade vägen. Den fortfarande stekande eftermiddagssolen snett bakifrån hjälpte mig i de första 15 minutrarnas svaga uppförslut. Dagens ansats var att springa 30 minuter och sedan vända hem igen men det gick bara inte att vända...benen ville, jag ville, asfalten ville och de herrelösa hundarna som jagade mig ville tydligen också att jag skulle fortsätta ut i den farligt dallrande ökenhettan. Jag hittade till slut en lämplig vändpunkt och i samma stund gick solen bakom den taggiga bergskedjan i öster och den heta ökenvärmen och den gassande solen byttes mot en svalkande, ljum ökenbris och en mycket blek skymning. Shit, vad vackert...och det var då, det var just då, där mitt ute i den Egyptiska öknen som jag trots mitt linne och mina tights kände mig helt naken... Jag kände en nakenhet som mentalt var riktigt tuff att hantera...jag blev nämligen just då varse att jag hade lämnat min Garmin 305 hemma i Göteborg!!! Så korkat...



Något annat som nog ansågs vara korkat var de fyra långa backintervallerna om vardera 9 minuters klättring och 3 minuters nerjogg förbi en undangömd enslig tegelbyggnad med, naturligtvis, två fotbollsmål utanför. Det var väl någon eremitisk egyptier som bodde där men just den kvällen hade han anordnat en fotbollsmatch med kompisarna. På mitt tredje varv tittade tre av avbytarna på mig, satte pekfingrarna mot sina tinningar och knackade lätt på huvudet. Under resten av backen resonerade jag med mig själv över huruvida just ett pekfinger mot tinningen i Egypten betyder "Håll dig borta annars skjuter vi dig i huvudet" eller bara "Hur korkad är du, egentligen?". Eftersom "det lilla extra" i just detta passet var ett fjärde varv chansade jag och just denna kvällen betydde nog tecknet det senare eftersom de lade upp ett stort garv när jag sprang förbi och signalerade med händerna att det minsann var sista varvet...

Hemma igen och det betyder tillbaks till jobbet, planeringen av distanslägret helgen 7-9 maj, badbyxfixet för Triathlon Väst, rekorderligt fredagsmys och uppenbarligen löpträning i nysnö...