Träningsobjekt
Jag begär sällan mycket av min omgivning. Oftast begär jag inte mer än vanligt sunt förnuft och bland känns det som att det är ett begrepp som världen råder total avsaknad och brist på...kanske farligt att generalisera och jag hävdar inte på något vis att jag besitter världens allenarådande sunda förnuft. Håll dock med om att ibland träffar också du på tröttmössor i din tillvaro! Trixet är att inte låta tröttmössorna bli energitjuvar utan att bli likgiltig. Christer Olsson tog upp den gamla devisen att "människor är utsända att träna på" - undrar om det inte är Pollack som är myntare av uttrycket.
Nåväl, sedan den föreläsningen tränar jag på att hitta tillfällen att träna...som i söndags i Skatås. Där kommer jag löpandes på vänsterkanten av stigen, fullt fokuserad, i vänstervarv på 8:an. Framför mig närmar sig en äldre herre på cykel. Han ser ut som en riktig frisksportare och jag undrar om det inte står IK Stern på mössan. Ryggsäcken var packad och en kaffetermos stack upp ur sidofacket. För att undvika sammanstötning lägger jag mig så långt det går i vänsterkant. Tro det eller ej men herren på cykel passar samtidigt på att flytta sig så långt åt höger han kan istället för att styra ut i spåret och vi är således fortfarande på kollisionskurs - Ibland funkar inte kroppsspråket. Herren nyper bakbromsen och får stopp lagom med framhjulet så att det ser ut som han parkerat i ett cykelställ mellan mina ben. Dialogen som sen följer är underbar:
- Men du kör väl ändå om en löpare som du möter på utsidan enligt gängse högertrafikregler?
- Nej, nej, nej!
- ????????
Jag kände just då igen min 4-åriga dotters retorik och min kompletta förvåning och oförmåga att ta en sådan dialog vidare...
Nåväl, jag ville springa vidare och kliver därför över den gamla herrcykelns framhjul, tar tag i styret och kraftfullt styr ner det i diket...nu är det väl på sin plats att be om ursäkt men just då var jag bara så irriterad på herren med cykeln. Jag sprang vidare och lyssnade till prasslet av löven, ljudet av nedfallna grenars knak och en hel radda av svordommar och förbannelser när herren gränsle över ramen fräste ner i diket förhoppningsvis begrundandes, de i medvetandet uppenbarligen falnande, kunskaperna om hörgerregelns konsekvenser.
OK, jag erkänner att jag har ett litet sting av dåligt samvete men där och då var det bland det roligaste jag varit med om längs 8:ans motionsspår. Jag var ju ändå ute för att träna...
Nåväl, sedan den föreläsningen tränar jag på att hitta tillfällen att träna...som i söndags i Skatås. Där kommer jag löpandes på vänsterkanten av stigen, fullt fokuserad, i vänstervarv på 8:an. Framför mig närmar sig en äldre herre på cykel. Han ser ut som en riktig frisksportare och jag undrar om det inte står IK Stern på mössan. Ryggsäcken var packad och en kaffetermos stack upp ur sidofacket. För att undvika sammanstötning lägger jag mig så långt det går i vänsterkant. Tro det eller ej men herren på cykel passar samtidigt på att flytta sig så långt åt höger han kan istället för att styra ut i spåret och vi är således fortfarande på kollisionskurs - Ibland funkar inte kroppsspråket. Herren nyper bakbromsen och får stopp lagom med framhjulet så att det ser ut som han parkerat i ett cykelställ mellan mina ben. Dialogen som sen följer är underbar:
- Men du kör väl ändå om en löpare som du möter på utsidan enligt gängse högertrafikregler?
- Nej, nej, nej!
- ????????
Jag kände just då igen min 4-åriga dotters retorik och min kompletta förvåning och oförmåga att ta en sådan dialog vidare...
Nåväl, jag ville springa vidare och kliver därför över den gamla herrcykelns framhjul, tar tag i styret och kraftfullt styr ner det i diket...nu är det väl på sin plats att be om ursäkt men just då var jag bara så irriterad på herren med cykeln. Jag sprang vidare och lyssnade till prasslet av löven, ljudet av nedfallna grenars knak och en hel radda av svordommar och förbannelser när herren gränsle över ramen fräste ner i diket förhoppningsvis begrundandes, de i medvetandet uppenbarligen falnande, kunskaperna om hörgerregelns konsekvenser.
OK, jag erkänner att jag har ett litet sting av dåligt samvete men där och då var det bland det roligaste jag varit med om längs 8:ans motionsspår. Jag var ju ändå ute för att träna...
Kommentarer
Skicka en kommentar