Mobiler, datorer och postgiroblanketter

Den sista tiden har jag blivit varse en del tecken på att tiden inte längre står stilla. Små infinitesimala tecken som efter en stunds reflekterande först blir lustiga och sedan rent förnedrande.

I går frågade min son Axel, 7 år, hur mobiltelefonerna såg ut när jag var liten....och vad svara man på det?
- När pappa var liten fanns inte mobiltelefoner...
- Oj då, sa han!
- Och datorerna då...hur såg de ut?

Jag hade ju kunnat svara att de var vita och en halv meter breda. Och att man på en bandspelare spelade in program som gjorde att hela den blå skärmbakgrunden kunde fyllas med dit namn. Ett annat program gjorde så att en vit punkt rörde sig tvärs över skärmen och i varje skärmkant fanns en "plutt" man kunde röra upp och ner med hjälp av två tangenter. Om man var duktig kunde man styra "pluttarna" så att den vita punkten stutsade mellan dem. Missade man med "plutten" dog bollen. Man hade 3 bollar på sig i ett spel. Men det svarade jag inte...jag svarade bara att de hette VIC 20.

Senast idag blev jag återigen varse tidens enorma framfart när en vän och kollega påpekade att inbetalningskort för Plus- och bankgiro använde man på 80-talet ungefär...

Time flies - nu ser jag fram emot 2-timmars spinningklass för Triathlon Väst och Herkules på Gymnasium och jag lovar att i vissa delar av den klassen kommer det dock verkligen kännas som (att???) om tiden stått stilla. Shit vad det skall rockas!