Punka på spårvagnen!

Bortförklaringar...visst är de underbara?! Visst är de nödvändiga?! Visst använder vi omständigheter som ett redskap vid oförmåga att ta ansvar?! Visst bygger bortförklaringar alltid på omständigheter runt omkring oss?! Omständigheter som fråntar oss styrkan att ta ansvar för oss själva och vårt agerande eller snarare brist på agerande. Visst har vi ofta lagrat upp ett antal bortförklaringar att ta till i olika situationer innan situationen uppstått - vilket innebär att vi redan från början satt begränsningarna för vår prestation eller vårt genomförande. Det kommer såklart alltid att finnas faktorer i vår omgivning vi inte kan påverka - men vi kan alltid välja hur vi hanterar den uppkomna situationen och ta ansvar för hur vi hanterar den. Nä, jag sov lite dåligt inatt för flaggstångslinan slog i vinden. Nä, jag har inte tränat på en vecka - lite hostig, vet du. Ja, alltså hade jag bara haft tid att köra lite mer 1000-ingar hade jag fixat 1.30 på halvmaran. Nä, jag körde inte hela simpasset - vattnet blev så blött. Om det inte hade varit så att jag hade flyttat sadeln lite framåt hade jag aldrig fått sendrag i piriformis och inte behövt bryta Kalmar. Nja alltså, jag kom lite sent till starten för det var punka på spårvagnen.


Själv hade jag kunnat förbereda mig genom att säga att mina splitternya Nike Structure Triax 12 aldrig kommer kunna gå fort på Göteborgsvarvet för de är tillverkade för ett år sedan...gammalt gummi, vet du - javafan de va ju billiga, köpta på REA i USA. Hårdnat i skolådan! Klart det inte gick under 1.30 då!

Men, nä...jag drar på mig de torra dojjorna och springar några extra tusingar och skapar mig en garant för att sätta 1.30 22/5 2010.