Tävling är tävling

Jag gillar att tävla har jag kommit på...och det känns finfint att erkänna att så är det! En kompis sa att det roligaste är att träna...??? Att få tävla är liksom crescendot på allt tränande, nötande, slitande och intervallande som är en del av vardagen, helgen, arbetslivet och familjelivet. Att få piska andra är viktigt för självförtroendet och att själv få pisk är danande för ödmjukheten. Tävlingarna är en plats för fysisk och mental urladdning, en plats för adrenalinpåslag men också en plats för socialt umgänge. Det är ett härligt gäng som ses på tävlingarna - det finns en genuin och ärlig glädje i att stötta varandra...Tjena... ***LOL***
Min säsong blir ganska lång i år eftersom jag har en tävling i Florida 13 november. Det gör att jag måste hitta motivatorer och de mentala påslag som gör att jag håller ut, hänger i och biter ifrån hela vägen. Ett sätt att trigga mig själv är att avsätta mer tid för träning utan att belasta familjetiden...snacka om att hitta en nyckel till "Den ultimata utmaningen". Jag har gått ner till 80%-ig tjänstgöring...Dock finns det ett antal basala rekvisit som måste vara uppfyllda:
- fett bankkonto så att ekonomin inte drabbas av 80%-ig tjänstgöring
- alternativt en snuskigt välbetald fru...
- viljan och förmågan att äta blodpudding 3 ggr om dagen 10 dagar i veckan
- glädjen att dag 8, 9 och 10 servera lingonsylt till blodpuddingen (vid ett av de tre tillfällena)
- min 80%-iga tjänst är heligare som kollegornas 100%-iga...(Pooliaspecifikt skämt...)

Nu är inte något av dessa rekvisit uppfyllt i mitt fall - och jag har räknat ut att med det antal träningstillfällen som ges bara av nedgång i tjänst så kostar pass drygt 1000 SEK brutto...Snacka om att brinna för att träna och inte så konstigt att jag måste uppskatta att tävla.

Med tanke på tävlingskalendern har jag ställt mig frågan om jag skall köra den fina tävlingen på Tjörn som träning. Varje gång jag ställer frågan är svaret lika självklart - NEEEEEEJJJJJ! Tävling är aldrig, aldrig, aldrig träning! Tävling är alltid tävling och skall alltid betraktas som sådan! Det är inte OK att åka på en tävling för att träna! Det är alltid tävlingsprestation som gäller - viljan att stå överst på pallen skall finnas bakom pannbenet fram tills dess att mållinjen passeras! Det handlar om respekt mot mig själv och mina konkurrenter.

Hur ser du själv på ditt tävlande kontra tränandet? Finns inget rätt eller fel...gillar du tränandet för att det oftare är förknippat med socialt umgänge eller kanske för att du kan vara helt ensam en liten stund? Eller ser du träningen som en väg till målet? Eller kanske både och...uppskatta träningen för det umgänge den kan ge (eller inte ge) och tävlingarna för vad du ges utrymme att prestera där?

Med detta sagt kommer jag i alla fall att åka till Tjörn med fullt fokus på att tävla - jävlar anamma!