Lång härlig säsong

2010 är ett år där jag fokuserar oerhört hårt på triathlon utifrån de förutsättningar som finns inom ramarna för den ultimata utmaningen. Jag får viss hjälp med utrustning, nutrition och annat som tarvas för att kunna hålla igång. Kontanta omkostnader, resor och anmälningsavgifter betalar jag själv utan externa bidrag. Ett av årets delmål var seger i Svenska Cupen H35 - vilket jag inte nådde men med förhoppningen att årets exekutor i svensk triathlon Carl Brümmer kör seniorklassen nästa år så kliver jag in som rookie i H40...Att missa cupsegern känns helt Ok med tanke på segern i samma klass på långdistansen i Kalmar på 9:29:21 - ett resultat som innan start var ett så kallat barriärbrytande mål... En andraplats på 70.3 på Tjörn är godkänt även om loppet gick utan flow-känslan som jag hade i Kalmar. (bilden tagen av Michael Nyström)

Utflykten i början av sommaren till Rapperswill och HIM-tävlingen gjorde jag utan att alls ha någon känsla för möjligheten att kvala till VM i Clearwater. Det blev en grymt härlig resa med Jenny och dessutom så knep jag sista kvalplatsen i klassen trots en bedrövlig löpning...så var den familjebudgeten körd i botten... Tävlingen går i mitten av november vilket gör att säsongen blir fasligt lång...ett fåtal triathleter i regionen har tävlingar kvar men generellt sett är breddtränandet dött. Inget mer lagtempo...men kanske kan jag skrämma med några av mina goda vänner som antingen har låg arbetsmoral eller flexibla arbetstider.

Många lärdomar har jag fått med mig under säsongen så här långt...här är några:
1. Undvik att köra kritiskt viktiga tävlingar först på säsongen
2. Vila som bas är underskattad toppningsstrategi
3. Det går fint att göra lagersallad av keramiska lager
4. Eget toapapper i transitionväskan är bra
5. Jag kan springa med bursit i hälen
6. Jag skall definitivt undvika att springa med bursit i hälen
7. Jag skall tävla mig i form i större utsträckning inför kommande kval (!! vad det nu kan betyda!!)


Innan tävlingen på Tjörn kände jag mig grymt stressad och mentalt orolig kring tävlandet. Jag var osäker på formen eftersom träningen efter Kalmar varit otroligt ostrukturerad och nästen helt utan inslag av långpass - särskilt löppass. Att jag känner mig nöjd med säsongen var också en mental spärr. Nöjd är inte ett bra tillstånd som tävlande. Nöjd skall man vara över en genomförd prestation men när nöjdhet övergår i en känsla att förvalta driver den ingen utveckling. Nöjdheten kom ju ur det faktum att jag gjort en bra säsong och det i sig skapar prestationsångest. Dessutom måste jag, utan att tjata, konstatera att hälen är ett hinder för löpträningen just nu vilket också drev en stresskänsla inför Tjörn.

OK - nu, då?
Hungern är definitivt på plats igen! Jag längtar ut på cykeln, den adderade barlasten sedan Kalmar är snart borta, solen skiner och jag har bokat upp en sjukgymnast för laserbehandling av hälen så att jag kan ösa på med löpningen. Säsongens häftigaste tävling är kvar och jag är såååååå sugen! Jag börjar redan mentalt jobba med nästa säsong - vilka läger skall arrangeras?, hur skall jag sätta upp träningen? och kanske den viktigaste frågan...vilka distanser är det som jag egentligen skall satsa på? Jag tänker faktiskt inte välja till nästa säsong - strategin är att tävla mycket och hålla fokus på att toppa till de långa distanserna. (bilden tagen av Michael Nyström)



2011 kommer att bli ett ännu bättre år och 2012...då...


Som fanatiskt windsurfare under 25 år där jag vaknat varje morgon under mars-november och undrat om dagen erbjuder surf vore det väl en paradox om jag skulle komma till öarna i Stilla Havet som triathlet och inte som windsurfare...kanske som både och...? Och kanske finns det fler anledningar att besöka sydafrika än just den fantastiska windsurfingen....