Den ultimata utmaningen

Idag har det varit en speciell dag...så detta inlägget blir en betraktelse över en fantastisk dag med både fysisk och mental träning. Efter att äntligen skrivit på en blankett om att någonting skall förvandlas från andelar till aktier stoppade jag kuvertet i jackfickan på väg till bussen i morse. Som vanligt, sen förståss, ackompanjerad av en datorväska och en träningsväska måste kuvertet glidit ur jackfickan någonstans på vägen. Vid postlådan stod jag inför valet missa bussen-hitta kuvert eller hinna med bussen-förlora kuvert...buss-kuvert eller kuvert-buss, kuvert/buss-buss/kuvert. Det blev buss...skit i aktierna! Träning i att ta beslut!! På bussen hade jag en intressant dialog med min kattägande granne som är född och uppvuxen i huset hon bor i och ser sig som områdets primadonna och messerschmitter. Något kattskrälle har nämligen det gränslöst dåliga omdömet att se BMW'ns varma motorhuv som en utmärkt nattplats. Djuret (OBS, inte grannen) sitter på vår trappa och väntar på oss...

Ahhhhh...temperaturskillnaden var exakt 40 grader mellan Hurghadas flygplats och den i ymnigt snöfall inbäddade Landvetter flygplats. En fantastisk vecka med hela familjen i sol, härlig värme, långa bad och dessutom göttigt inbakat i ett "all inclusive"-upplägg gjorde susen för vinterhumöret, kan jag lova! Det krävs en riktigt varierad restaurangmeny i hemmet för att en barnfamilj skall ha rätt att klaga på de bufféerna - Aquamarine hette stället och Fritidsresor var arrangör. Rekommenderas! Utan några egentliga ambitioner att bedriva seriös träning hade jag ändå med mig mina Equalon - och tack och lov för det. Efter att ha sträckläst mina tre Triathlete Magazine jag hade med mig darrade jag i hela kroppen av träningsinspiration. Känslan av att dra på mig mitt Nikelinne och ett par Newlinetights, sätta solglasögonen tillrätta och kliva ut ur luftkonditioneringen var obeskrivlig. Solen stekte fortfarande men de 32 graderna var inte det minsta besvärande och redan efter de fö...

Måste resonera lite kring begreppet "elit" i idrottsvärlden. När journalister och media pratar om eliten refererar de väl oftast till de 10 främsta männen och kvinnorna i världen i respektive sport/idrott/spel och golf? OK, när det gäller golf kanske det är de 100 bästa av varje kön men i sysselsättningar som i någon mån är mindre slumpmässiga och en hårsmån mer intressanta än golf så är det nog så att elitbegreppet definitionsmässigt kan ses som de 10 främsta männen och kvinnorna i världen. I vår ankdamm triathlon är det enkelt att hitta eliten...Crowie, Lieto, Stadler, Alexander den store, Chrissie, Paula Newby-Fraser (fd elit iofs...), Lisa Nordén, Brownlee, Raelert, Julie Dibens osv...Om vi begränsar oss till Sverige finns det ju fortfarande en lista över de 10 främsta herrarna och damerna på varje distans... De har alla mycket ärofyllt förtjänat sin plats bland eliten utifrån den definition jag tidigare satte upp - inget snack om den saken. Fast ibland undrar jag vilka d...

Idag var jag ett riktigt dåligt föredöme...jag instruerade ännu en tvåtimmars spinningklass på Gymnasium - denna gången med en förkylning som inte helt släppt greppet. Förlåter mig själv och ber om ursäkt...Sorry, men jag gjorde det för 45 hugade fantaster som jag bara inte kunde svika. Det passet, innehållande 8x3:30 tröskelintervaller, stänger en i övrigt lugn träningsvecka. Måtte jag jagat förkylningen ur kroppen. En tillfälligt ny del i den ultimata utmaningen är planeringen av ett träningsläger med fokus på volym som kommer att gå av stapeln i början av maj. Vansinnigt roligt att planera, fixa och knyta de kontakter som kommer göra lägret till en grym träningsupplevelse. Att miljön vi skall befinna oss i är en i det närmaste optimal och outsinlig källa till träningsinspiration kommer såklart inte gör lägret mindre attraktivt. Du kommer kunna läsa mer om lägret här inom kort! Det är tre dagar kvar till välbehövlig semester tillsammans med älsklingarna. Det innebär Bamseklubb, bad, ...

Just nu gör jag det svåraste som finns i den ultimata utmaningen. Jag gör det dedikerat och med ett gott syfte. Jag gör det dock för att jag måste. Jag har gjort det idag och jag skall göra det i morgon också. Jag har inga ambitioner att göra det på fredag men däremot på lördag men definitivt inte på söndag. Helt klart är att jag gör det ogärna, jag gör det med viss ångest och jag tänker på att jag gör det. Jag är oerhört medveten om vikten av att göra det men icke desto mindre är det så oerhört svårt. Jag gör det konstant när jag väl gör det och jag gör det särskilt väl på bussen och framför Bollibompa - då gör jag det i görandets själva ytterlighet. När jag gör det i dess ytterlighet är det dock oftast varmt, skönt och njutbart. Omständigheterna runt omkring ytterligheten är också ofta ganska angenäm. Men det viktigaste är att jag gör det för att slippa göra det i samma omfattning som jag gör det just nu - trots att jag kommer att göra det igen. JAG VILAR!!! ...eller rättare sagt jag...

Jag har sedan årsskiftet gått och grubblat på en sak. En sak som med tanke på nedanstående poem av min gode vän A.C är ständigt återkommande. Poemet är publicerat tidigare men är så bra att det förtjänas att publiceras igen och dessutom reflekteras över av var och en som läser det...så tänk till innan du fortsätter. Och om du väljer att fortsätta...kom ihåg att reflektera! Mannen är sina metrar i motsats till mannen som metar. Gossen vill bli man och mannen vill bli kung, medans metar'n bara metar. Kossan går intill och betar. Och atleten stretar efter mera metrar. Det jag tänkt på är hur i hela friden förra årets resultat kunde komma av en träningsdos som knappt orkar sig över 7 timmar/vecka utslaget över hela året. En snabb analys i Funbeat ger vid handen följande snitträningsmängd - Q1 4h/v, Q2 10h/v, Q3 7,5h/v, Q4 10h/v. Att Q3 ligger lite lägre i träningstid kan väl förklaras av att större delen av tävlingssäsongen ligger där. Men Q1...hallå??? så skönt att hitta förklaringen...