Den ultimata utmaningen

Föräldramöte...igen...suck... Den inledningan kan man ju lätt tro kommer från en oengagerad, ointresserad förälder.. Föräldramöte känns som en duktigt förlegad institution i skolvärlden. Ungefär som motboken... som ju iofs är avskaffad... Kanske hade föräldramöten en plats att fylla då barnen i större utsträckning själva tog sig till skolan - då föräldrarnas kontakt med pedagoger och lärare sträckte sig till just föräldramötena. Idag både lämnas och hämtas barnen av sina föräldrar och det sker frekventa möten mellan föräldrar och pedagoger på åtminstone veckovis basis när det görs nödvändiga avstämningar. Kommunikationsmönstren och kommunikationsströmmarna är helt enkelt annorlunda. Dagens pedagogik ställer krav på att vi föräldrar är mer närvarande i barnens undervisning genom att vi skall godkänna, signera och underteckna barnens framsteg i skoldagböcker, utvecklingsplaner och skolhälsovårdsjournaler. Ibland känns det som att kraven från skolan ställs för att de skall friskriva sig f...

Konstaterar under påverkan av årets maffigaste förkylning att september är en riktigt utmanande månad ur en triathlets perspektiv! Det är en månad då "post race blues" lätt infinner sig... Det är en månad då man lika gärna kan slicka rent sonens kompisars bestick för förkylning och influensa kommer ändå lika säkert som leveransen från wiggle... Det är en månad då "gluttony" gärna tar sig nya uttryck... Det är en månad som bör innebära riktigt tung träning om du har ett inspirerande race 8/10 på en lavaö i Stilla Havet framför dig... Det är en månad som bör innehålla lika tung träning även om du har inspirerande tävlingar på andra ställen än just en lavaö i Stilla Havet... Det är en månad som om du skall tävla utomlands under hösten ofta innebär massiv mängd av träning helt ensam... MEN...det är också en månad då säsongplaneringen för 2012 inspirerar till fantastiska målbilder... träningsplaneringen kräver kreativitet och här vill jag särskilt pitcha lite på Christer...

Simningen är den mest tekniska grenen av våra tre och kanske också den minst förstådda bland både atleter och tränare. Jag tror att en av de viktigaste aspekterna är att förstå att det är stor skillnad mellan bassängsimning och Open Water. Dels har du den tydligt ökade fysiska belastningen genom vågor, ström, temperatur och våtdräkt. Sedan har du andra parametrar som kan belasta din leveransförmåga; 800 andra personer som vill fram i vattnet före dig, mörkt vatten, dålig sikt och navigering för att nämna några. Jag träffar många som bedömer sig som hyfsade simmare i bassäng men som i öppet vatten får fullkomlig panik av den klaustrofobiska känslan som en triathlonstart kan innebära. Många är de topptriathleter som vittnar om samma känsla men som har tränat sig till att hantera de reaktioner som kroppen och huvudet uppvisar när det är mörkt, kallt och alltför många vispande armar och ben runtomkring. Jag läste en artikel om Open Water som givit mig ett par reflektioner som jag vill dela...

Alltså ursäkta ett banalt inlägg men min kompis som detta egentligen handlar om kände sig grymt orättvist behandlad... Låt oss leka med tanken att du har förmånen att kunna ratta en splitterny Ferrari av någon modell. Om det ligger för lång ifrån dina vildaste fantasi kan du prova att låtsas att du just klivit in i din nya BMW 535 Touring. Om inte heller det ger dig någon form av känsla till närvare kan du prova att leka med tanken att du just hämtat ut en ny Volvo V50 som tjänstebil och om inte det funkar kan du ju i alla fall kanske se bilden av dig själv när du lånar svärfars gamla Mercedes från -59 i " mint condition "som rullat 7000 mil. Om inte heller det funkar så är det ingen idé... Men någonstans i ovanstående börjar förståelse för de viktiga signaler som vi människor skickar till varandra. Vi har alla hört siffror på hur mycket av kommunikationen oss emellan som bestar av de ord vi säger, hur vi säger dem, vad vi inte säger, hur vi gestikulerar och hur vi ser ...

Känner mig lite nostalgisk så här en kväll när mörkret lägger sig påtagligt tidigt och för att höja humöret plockar jag fram ett par händelser från året som fyller mitt hjärta med glädje så här i retroperspektiv. Lanza En gång punkade jag tre gånger...men så använde jag också en lånad slang förmodligen köpt när Galne Gunnar fortfarande hade butiker med allsköns skräp i. Under lägrets enda riktiga planerade långpass på väg ner mot el Golfo kommer spöregnet och tre punkor slag i slag och jag ringer en taxi...vem räknar med att punka tre gånger på ett träningspass??? Nåja, Wilier e'en och jag fick i alla fall chansen att lufta oss när vi drog runt Hilmers uppe på bergsplatåerna några timmar. Något annat som jag minns från Lanza med ett leende är de två 30 k-intervallerna jag körde på enormt pigga ben men där regnet i kombination med sockergegga kläggade igen höljet till bakre växelwiren. Något som inte är lika glädjeframkallande är att 300 meter efter att ha lagat en punka vid L...

Dags för lite förändring på arbetsfronten? På www.evolv.se finner du fyra mycket spännande tjänster: HR Manager till regionalt bolag i större tysk industrikoncern IT-supportingenjör till ledande bolag inom Customer Flow Management Teknisk säljare av OEM-lösningar inom batteri- och industriceller Teknisk specialist till ledande bolag till samma bolag inom batteri- och industriceller Kolla hemsidan - kanske är det något för dig eller för någon du kommer att tänka på! Dags för lite förändring av simträningen? Goa Anna-Karin Lundin (fd. Persson) coachar 12 simmare varje måndagkväll i Sörredsgårdens varma bassängvatten. Senaste status är 5 lediga platser kvar per 2011-08-24. Vill du förbättra din simning till nästa års tävlingar vågar jag gå i god för att AK har medicinen! Så här ser hennes inbjudan ut: När? Måndagar, 19.00-20.30; Start vecka 36, avslutning v 50. Var? Sörredsgårdens 25-metersbassäng, Torslanda För vem? För dig som kan crawla och vill utveckla din simning....

Jag har saknat lättheten i kroppen. Jag har bundit vätska på ett för mig onormalt sätt. Jag har haft svårt att andas in djupt och jag har haft svårt att tömma lungorna helt. Vid tuff belastning har jag väst i andningssystemet. Det har helt enkelt varit en jävla massa olika saker som inte stämt. Det har varit motsägelsefulla känslor för å ena sidan har jag kunna hålla hyfsad fart på kortare distanser även om det varit under onormalt stor trötthet och belastning. Jag har sedan jag kastade in handduken vid andra vätskestationen i Kalmar fyllt riktigt många provrör med mina olika kroppsvätskor. Jag har haft olika långa och korta saker långt nere i halsen. Jag har åkt fram och tillbaka i olika röntgenmaskiner. Jag har så när cyklat sönder EKG-cykeln på Annedalsklinikens hjärtmottagning. Jag har i samma veva lärt kardialogen ett och annat om skillnaden mellan Monarks blå plastpedaler och mina egna SPD-pedaler som jag geschwinnt monterade på testcykeln. Tänk att till och med arbets-EKG...