Open Water

Simningen är den mest tekniska grenen av våra tre och kanske också den minst förstådda bland både atleter och tränare. Jag tror att en av de viktigaste aspekterna är att förstå att det är stor skillnad mellan bassängsimning och Open Water. Dels har du den tydligt ökade fysiska belastningen genom vågor, ström, temperatur och våtdräkt. Sedan har du andra parametrar som kan belasta din leveransförmåga; 800 andra personer som vill fram i vattnet före dig, mörkt vatten, dålig sikt och navigering för att nämna några. Jag träffar många som bedömer sig som hyfsade simmare i bassäng men som i öppet vatten får fullkomlig panik av den klaustrofobiska känslan som en triathlonstart kan innebära. Många är de topptriathleter som vittnar om samma känsla men som har tränat sig till att hantera de reaktioner som kroppen och huvudet uppvisar när det är mörkt, kallt och alltför många vispande armar och ben runtomkring.

Jag läste en artikel om Open Water som givit mig ett par reflektioner som jag vill dela med mig av kring ofta överskattade moment i simträningen...

DPS (Distance Per Stroke) - Simmare på olika nivåer coachas ofta till att jobba med att glida, sträcka, rotera och sänka antalet armtag per bestämd distans. DPS har i praktiken väldigt lite med Open Water att göra och begreppet visar väl egentligen bara att en simmare kan ta färre armtag per definierad sträcka. DPS har mycket lite med att simma fortare att göra. Jag blir mer och mer övertygad om att hög armtagsfrekvens istället är en nyckelfaktor i samband med Open Water. För mig betyder det att låg tagfrekvens och glidande armtag för nybörjare och medelgoda triathlonsimmare innebär långsammare simning - och varför träna på det? Upp med frekvensen och jobba med fartträningen!

Drills - det finns säker drillövningar som är bra i begränsad omfattning men om du skall bli en bra simmare behöver du fokusera på att simma - inte drilla. Av vad jag ser runt omkring har måååånga triathleter som inte är simmare från början en överdriven tro på att drilla sig till fart och förmåga. Drillar syftar till att utveckla en specifik förmåga men sedan måste den förmågas "utföras" med frekvens. Visst, simning är inte en biomekaniskt naturlig rörelse och vi måste jobba med vattenkänsla men att drilla sig till fart tror jag inte på utan då hellre lägga till ett simpass i veckoplaneringen.

Även om simningen tidsmässigt är en liten del av våra olika tävlingsdistanser taxerar den våra system i mycket högre utsträckning än de andra momenten. Om du tränar på att hantera alla de parametrar som omger Open Water så hävdar jag att du också minskar den mentala stressen som simningen ändå är för många. I bassängen är envetna pensionärer och de maniskt regelbundna morgonsimmarna den största utmaningen att hantera - i Open water är utmaningarna såmånga fler. Många är de triathlonsimmare som bara ser simsträckan som något att "genomföra" och inte förstår effekterna på kommande cykel- och löpsträcka som oron och stressen kring simningen skapar.

För dig som vill ha lite farträning skickar jag med ett fint pass med fokus på tröskelfart och över som jag själv gillar att klämma in då och då...

Insim 200 fritt 12×50 vila 10 sek. Var annan med extra ben.

Huvudserie 10×125 Aerob Tröskel starttid med vila 20-35 sek, 4×25 MAX! start 0:45, 10×75 Aerob Tröskel starttid med vila 15-25 sek, 4×25 MAX! start 0:45

Power 4x(50 medley (12,5 av varje)+2×25 halva max)

Totalt 3200m