Prestation, Resultat och Process

På WCTC 2012 träffade jag och de 20 deltagarna Margareta Hultman från www.psim.se. Jag hade bett henne reflektera över balansen i livet som triathlet och hur målsättningar om maximala idrottsprestationer skall kunna passas i i ett liv som ofta innehåller mer än triathlonträning - familj, arbete, husrenovering och annat. Det har säkert sagts många gånger, på olika sätt och av olika mer eller mindre kloka munnar; För att du ska kunna fokusera på att exempelvis nå en viss färdighets nivå inom din träning  eller för att du ska klara av att fokusera på en viss specifik uppgift under en viss tid kan det vara lämpligt att använda sig av målsättningar. Det handlar alltså om att undvika att styras av slumpen och skapa effektivitet gentemot en uppgift och sträva mot ett önskvärt mål. Inom träning används ofta målsättningar för att individer ska bli motiverade, få feedback och för att maximera prestationer etc.

Resultatmål representerar prestationen kopplat till resultatet i en tävling mellan motståndare eller lag t.ex. vinna över någon annan eller komma först i serien. I min värld blir då resultatmålets uppfyllelse beroende av andra utövare och deras prestation, vilket innebär att det inte enbart är jag och min kapacitet/förmåga som avgör om individen når målet eller inte. 


Prestationsmål fokuserar på förbättringarna man gjort sedan tidigare prestationer t.ex. förbättra ens tid på fem kilometer. Prestationsmål är ofta mer flexibla och styrs i första hand av min egna prestation. 


Processmål är mer de specifika tillvägagångssätt som idrottaren behöver fokusera på innan eller under under prestationen som t.ex. att sätta en fot framför den andra i ett löpmoment, att träningen skall innehålla 2 löppass, 2 cykelpass och två simpass per vecka eller att jag vid varje simtag skal tillåta mig att sträcka/glida i 2 sekunder.


Hmmm...här har jag en del kvar att göra...och i alltför många delar haltar min kongruens i sammanhanget. Eftersom jag gillar att stå överst på prispallen, gillar att känna att jag är bättre än andra så är ett av mina mål att vinna de tävlingar jag ställer upp i. Det kan tyckas tyda på viss brist på ödmjukhet - jag springer ju Göteborgsvarvet men vinner det väldigt sällan... Och när Fredrik Haglund kör H40 så lär jag få svårt att vinna de tävlingar som vi möts i. Därför funkar inte riktigt resultatmålet hela vägen för mig. 


Prestationsmålet då? Prestation känns relativt...och därmed också delvis beroende av yttre faktorer. Jag var drygt 1 minut långsammare på cykelsträckan på Göteborg Triathlon jämfört med förra året. Men då var det torrt och jag slapp irriterande motorcyklar med fotografer på framför mig. Prestationsmål i samband med tävling är svårt. Det är lättare i träningssammanhang då man kan hålla yttre förutsättningar lika som i simbassängen till exempel. Eller på en löpbana inomhus. Det känns som att det är i denna contexten som grogrund för bortförklaringar och ursäkter på grund av yttre omständigheter finns. 
"Nä, men det var så blöt vägbana så jag tog det lugnt i kurvorna"
"Nä, men det var sån grym motvind på bortre raksträckan"
"Nä, men jag hade inte dragit åt skosnörena tillräckligt"


Det känns som att processmålen skall stödja resultat- och prestationsmålet. Typ "om jag lutar mig framåt och sätter en fot framför den andra för att hindra att jag faller i backen så kommer jag i mål på maran". Det finns de som är mer processorienterade än jag och ser vägen framåt som viktigare än målet dit man skall. Jag tror på rätt typ av genvägar men samtidigt lever jag efter att det som är värt att göras är värt att göras till 100%.


Rätt snurrigt inlägg utan någon egentlig konklusion. Bara att jag vet att jag fick både tårar i ögonen och gås hud när jag 4 månader efter målgång i Kalmar 2010 hittade lappen med det tidsmål jag satt upp (Prestation). I januari sama år skrev jag ner ett barriärbrytande prestationsmål - ett mål jag nådde med 24 sekunder tillgodo...


På lagtempot ikväll är det prestationsmål i fokus. Snabbare än 1:01:00... Gäller bara att få övriga i klungan att anamma det.

Avslutar med ett "vackert" citat om än något modifierat:

"If you are in the race you are in my way"
Macca