Full...av inspiration!

I fredags fick jag hjälp med att släppa en stor förtöjning.

Innan jag sprang Göteborgsvarvet 2008 såg jag mig som ett av de offer som Jonas Colting så vackert beskriver när det gäller att vara "drabbad" av löpning. Att springa var något som var jobbigt, av ondo, något som gjorde ont och något som var jävligt tråkigt. Löpning har drivit ett dåligt självförtroende och jag har alltid hittat anledningar att säga att jag inte kan springa. Anledningarna har varit enkla att hitta - för stor, för tung, för stel i höfterna osv. I fredags kapade jag definitivt förtöjningen. Visst har jag känt på mig att trossen blivit slakare och slakare i takt med att jag känner att min kapacitet ökat i förhållande till de jag tränar med - men i fredags fick jag ett påtagligt bevis på att jag faktiskt kan springa.
Jag var hos Aktivitus för ett löp- och cykeltest. Sist jag gjorde ett var 2008-08-14. Ett första enkelt KPI är ju stegfrekvensen...då älgade jag iväg med 73-34 högersteg/minut - i fredags låg jag klockrent på 90 genom hela testet. Under testet mäter man mjölksyranivåerna i blodet kontinuerligt under stegvis ökande hastighet. Resultatet framkallar tårar både av både den relativa framgången och de absoluta värdena från testet. Då slog vi av vid 16 km/h, en puls på 167 bpm och 6,4 mmol/L under det att jag inte hade mer att ge. I fredags hoppade jag glatt omkring på bandet när Mattias stängde av vid 18 km/h, 153 bpm och 3,9 mmol/L...
För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten - fy fan va' ja' e bra!

Cykeltestet visade på en långt åt höger parallellförskjuten mjölksyrakurva. Att jag stumnar något tidigt i pulsintervallet tillskriver jag den förhållandevis knappa mängd cykelträning jag bedriver just nu - med det menar jag att jag har en massa effekt kvar att plocka ut när jag vänjer mig vid högre ansträngning. Jag landar på knappt 400 W i max effekt under testet vilket ger mig 4,4W/kg men som sagt - en lite för brant syrakurva lite för tidigt. Ingen oro kring det alls - vi är bara halvvägs in i februari och jag vet att jag har många underbara cykelpass framför mig - både på trainern, i spinningsalen och utomhus på min Wilier.


I veckan kommer första leveransen av ISM-sadlarna. Ni som redan beställt kommer att få dem skickade till er så fort leveransen landat hos mig i början på veckan. De omedelbara effekterna av sadeln är frånvaro av domningar, ilningar och stickningar i snoppen...vilket hos många män är ett ytterst besvärande inslag i cykelträningen. Många referenser av det täckta könet intygar om samma typ av positiva effekter vid användandet av ISM-sadlarna! Dessutom finns det studier som visar att domningarna och ilningarna är tecken på effekter som i sin tur kan orsaka nedsatt förmåga i mer intima sammanhang - oavsett kön. En annan omedelbar effekt är möjligheten att rotera fram höften något och på så sätt komma ner i en mer aero position. Hos mig får det i sin tur effekten av en minskad belastning på core-muskulaturen vilket känns som en ganska stor fördel inför maran...

Från och med v8 finns ISM Adamo Racing och Road i vitt och svart för leverans. Skicka mig ett mail på lars@rnredufit.com om du vill veta mer och för prisuppgift.

I dag var hel familjen i Tylösand för att se efter lillstugan. Tylösand på vintern är lika fantastiskt som på sommaren även om det just idag var svårt att förstå att det kommer bli 25 grader varmt, stranden full av solbadare och en vattentemp på dryga 20 grader... Tylösand idag var krispigt, kalt, kallt och den bleka februarisolen gjorde sitt bästa för att smälta bort det sista av det frusna havsvattnet på klippformationerna i vattenbrynet. Om 3 månader är vi 35 triathleter som kör säsongens kanske sista distansläger här i Tylösand - haka på om du har möjlighet - mer info får du om du mailar samma adress som ovan!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

När är bra gott nog?

Whines2Whales 2018

Jag köpte en lott...