Den ultimata utmaningen

I fredags fick jag hjälp med att släppa en stor förtöjning. Innan jag sprang Göteborgsvarvet 2008 såg jag mig som ett av de offer som Jonas Colting så vackert beskriver när det gäller att vara "drabbad" av löpning. Att springa var något som var jobbigt, av ondo, något som gjorde ont och något som var jävligt tråkigt. Löpning har drivit ett dåligt självförtroende och jag har alltid hittat anledningar att säga att jag inte kan springa. Anledningarna har varit enkla att hitta - för stor, för tung, för stel i höfterna osv. I fredags kapade jag definitivt förtöjningen. Visst har jag känt på mig att trossen blivit slakare och slakare i takt med att jag känner att min kapacitet ökat i förhållande till de jag tränar med - men i fredags fick jag ett påtagligt bevis på att jag faktiskt kan springa. Jag var hos Aktivitus för ett löp- och cykeltest. Sist jag gjorde ett var 2008-08-14. Ett första enkelt KPI är ju stegfrekvensen...då älgade jag iväg med 73-34 högersteg/minut - i fr...

Följ med på en oförglömlig träningshelg i underbara Tylösand! Årets West Coast Triathlon Camp fokuserar på distansträning och går av stapeln i underbar träningsmiljö och innehåller massor av likasinnade atleter, välplanerad träning, god mat, trevligt umgänge, noga utvald inspiration och andra härliga upplevelser. Sista chansen att trycka rejält med distans innan tävlingssäsongen drar igång! Vårt Base Camp är Livräddarstationen precis innanför sanddynerna på Tylösands 5 km långa sandstrand. Under juni, juli och augusti är Livräddarstationen hem för alla de som bevakar stranden och håller uppsikt över de tiotusentals semesterfirare som njuter av solen och de salta baden. Under vår träningshelg är anläggningen ett vattenhål för vila, umgänge, god mat och välbehövlig återhämtning. Vi cyklar från Göteborg på fredag morgon och kör ett simpass på fredag kväll. Lördag förmiddag är det långpass löpning och eftermiddagen ägnar vi åt tempocykling och simning. Sista simpasset ligger på söndag morg...

Dags igen för ett inhopp på den fina anläggningen "Träningskliniken" på Tjörn! Sista blåste vi på med 3-miutersintervaller...och det blir inte snällare på söndag! Väl mött! /L

Nu skall jag erkänna en sak i skrift - ett erkännande som jag är stolt över...jag är i ett beroende. Smaka på ordet - beroende...läskigt ord, eller hur? - och ett ord som kanske för dina tankar till något som är okontrollerbart, ångestskapande, förbjudet, svagt, farligt och något som sker under stort hemlighetsmakeri och i skymundan? Mitt beroende är INTE läskigt, INTE okontrollerbart, i viss mån ångestskapande vid brist, inte det minsta förbjudet, farligt eller något som sker i skymundan. Tvärtom har mitt beroende tagit mig och familjen till VM, givit familjen två härliga helger i Kalmar mitt i Svensk högsommar, gjort mig till Riksmästare och vinnare av Svenska Cupen, givit mig enorma mängder pengar i form av klubbpremie för RM-titeln, givit mig och Jenny en underbar helg i Schweiz, ett fantastiskt nätverk, roliga kompisar och ett allmänt stort fysiskt och mentalt välmående. Dessutom har jag fått rejäla skavsår i grenen och ådriga vader om än överdimensionerade... Vilken drog? Triathl...

Varje söndagkväll tillbringar jag i simhallen och tittar stolt på när Axel utvecklas i MASS teknikskola. Samtidigt kör simklubbens elitgrupper sina träningar och shit vad jag blir imponerad. För 25 år sedan tävlingssimmade jag för samma klubb och då var den allmänt rådande inställningen till simträning att "the more - the better", vilket gjorde att simpassen sällan låg under 7k. Det fanns en disciplin och tränarauktoritet som nog i många fall slår kampsporterna på fingrarna. Jag åkte direkt från skolan i stan via Mölndalsbro till simhallen. Som den sömndyrkare jag är och alltid varit passade jag på att sova 20 minuter på ett mönstrat kallt kakelgolv innan passet. Tror du jag var mönstrad på framsidan... Så här ett par år (!!) efteråt känns det som att jag höll på så här hur länge som helst och visst - simningen tog mycket tid utan att jag egentligen hade några ambitioner att bli bäst, vilket jag idag i viss mån kan tycka var slöseri med tid. Trots det var det här som något i ...