Oskulden förlorad på Birkagatan
Jag har aldrig "chickat ur" på ett träningspass eller brutit en tävling. Förrän igår kväll...
Efter en veckas vila är det dags att varva igång med lite trivselträning och vad passar då bättre än att jogga milen runt Kungsholmen och sedan varva ner med lite Yoga? Joggen kändes kanon och med nyfikna steg styrde jag stegen mot Birkagatan 35 och yogastudion duCalme som jag fått rekommenderad som en bra studio. 90 minuter Bikramyoga stod på programmet och jag, jag har ju kört yoga förr - för Kitty på Gymnasium... Började ana oråd när receptionisten påtalade att de flesta män körde med bar överkropp... OK, svarade jag med ett fläskigt leende på läpparna - funkar för mig, nyvaxad och i hyfsad form efter tävlingen i Florida.
Klassen innan slutade efter ett intensivt klappande från salen och ut droppade ganska blöta deltagare, den ene med mindre kläder på sig än den andre. Här vilade inga blygsamheter ens bland dem som valt att köra i vita träningdräkter...
Vi välkomnades in i salen av en liten spenslig man i 35-årsåldern klädd enbart i kalsonger som bröt sin engelska på tydlig ozzie-dialekt. Inne i salen lade sig deltagarna ned på sina mattor med huvudet mot spegelväggen. Så ligger aldrig jag så jag lade mig såklart med fötterna mot spegelväggen. När "hon-som-alltid-har-samma-plats-och-inte-kan-ändra-sig" insåg att mina 192 cm skulle hindra henne från att belägra sin ordinarie plats knackade hon mig bryskt på huvudet och sade åt mig att flytta på mig...OK, sade jag och tittade ut på ett i övrigt fullt salsgolv. "Vart då, tycker du" frågade jag och fick en axelryckning till svar som tydligt sa att "det skiter jag i bara du flyttar dig från min plats och det jävligt mycket NU". Till slut lyckades jag lirka till mig lite lägesändring...Hmmm....
Klassen drog igång med andningsövningar och efter tre sådana så rann svetten i den 40-gradiga lokalen. Sedan fortsatte klassen med relativt basic övningar och den grå handduken på mattan blev bara blötare och blötare. Efter närmre en timme började kraftlösheten infinna sig hos mig...föttera började domna, det stack i fingrarna och efter ytterligare lite tid så hade jag stickningar från knäna och ner och från armbågarna och ut i nagelbanden. Med stukad stolthet satte jag mig ner för att ta några djupa andetag - Yoga är ingen tävling!!! Nä, tjena - jag skall vinna här oxå!
Sen var det kört...jag kom inte upp utan att det svartnade för ögonen. Det var med en kraftansträngning jag rullade ihop mattan och snubblade ut ur salen med ett stolthet som var långt nere i de domnade fötterna. Receptionisten var helt underbar i sin ambition att säkerställa ett hyfsat välmående. Jag fick en Resorb...och blev fantastiskt väl omhändertagen
Jag återvände till slut in till klassen och slutförde med hyfsad värdighet. Domningarna berodde tydligen på obalans i koldioxid/syrenivåerna, dvs jag hade andats fel.
Världens nyttigaste övning och en klass som ändå gav rejält med mersmak...det är inte var dag jag får så mycket smisk i en träningssituation. Nyttigt, liksom och något jag tänker ta vidare till min löpträning. Jävlar vad jag skall lära mig att bli trött på löpträningen. Jag tänker gå in för att gå in i väggen så att jag vet var den står och hur jag skall slå ner den.
Namaste
Efter en veckas vila är det dags att varva igång med lite trivselträning och vad passar då bättre än att jogga milen runt Kungsholmen och sedan varva ner med lite Yoga? Joggen kändes kanon och med nyfikna steg styrde jag stegen mot Birkagatan 35 och yogastudion duCalme som jag fått rekommenderad som en bra studio. 90 minuter Bikramyoga stod på programmet och jag, jag har ju kört yoga förr - för Kitty på Gymnasium... Började ana oråd när receptionisten påtalade att de flesta män körde med bar överkropp... OK, svarade jag med ett fläskigt leende på läpparna - funkar för mig, nyvaxad och i hyfsad form efter tävlingen i Florida.
Klassen innan slutade efter ett intensivt klappande från salen och ut droppade ganska blöta deltagare, den ene med mindre kläder på sig än den andre. Här vilade inga blygsamheter ens bland dem som valt att köra i vita träningdräkter...
Vi välkomnades in i salen av en liten spenslig man i 35-årsåldern klädd enbart i kalsonger som bröt sin engelska på tydlig ozzie-dialekt. Inne i salen lade sig deltagarna ned på sina mattor med huvudet mot spegelväggen. Så ligger aldrig jag så jag lade mig såklart med fötterna mot spegelväggen. När "hon-som-alltid-har-samma-plats-och-inte-kan-ändra-sig" insåg att mina 192 cm skulle hindra henne från att belägra sin ordinarie plats knackade hon mig bryskt på huvudet och sade åt mig att flytta på mig...OK, sade jag och tittade ut på ett i övrigt fullt salsgolv. "Vart då, tycker du" frågade jag och fick en axelryckning till svar som tydligt sa att "det skiter jag i bara du flyttar dig från min plats och det jävligt mycket NU". Till slut lyckades jag lirka till mig lite lägesändring...Hmmm....
Klassen drog igång med andningsövningar och efter tre sådana så rann svetten i den 40-gradiga lokalen. Sedan fortsatte klassen med relativt basic övningar och den grå handduken på mattan blev bara blötare och blötare. Efter närmre en timme började kraftlösheten infinna sig hos mig...föttera började domna, det stack i fingrarna och efter ytterligare lite tid så hade jag stickningar från knäna och ner och från armbågarna och ut i nagelbanden. Med stukad stolthet satte jag mig ner för att ta några djupa andetag - Yoga är ingen tävling!!! Nä, tjena - jag skall vinna här oxå!
Sen var det kört...jag kom inte upp utan att det svartnade för ögonen. Det var med en kraftansträngning jag rullade ihop mattan och snubblade ut ur salen med ett stolthet som var långt nere i de domnade fötterna. Receptionisten var helt underbar i sin ambition att säkerställa ett hyfsat välmående. Jag fick en Resorb...och blev fantastiskt väl omhändertagen
Jag återvände till slut in till klassen och slutförde med hyfsad värdighet. Domningarna berodde tydligen på obalans i koldioxid/syrenivåerna, dvs jag hade andats fel.
Världens nyttigaste övning och en klass som ändå gav rejält med mersmak...det är inte var dag jag får så mycket smisk i en träningssituation. Nyttigt, liksom och något jag tänker ta vidare till min löpträning. Jävlar vad jag skall lära mig att bli trött på löpträningen. Jag tänker gå in för att gå in i väggen så att jag vet var den står och hur jag skall slå ner den.
Namaste
"och det jävligt mycket NU".
SvaraRaderaHaha, jag trodde alla som gick på yoga var såna där "nu tar vi och kramas allihopa", men det är tydligen en fullkontaktssport som alla andra.
Låter intressant. Jag har bokat in mig på ett poweryoga pass ikväll, undrar hur det ska sluta för en oerfaren yogautövare som mig.
SvaraRadera