Nu är det watten som gäller
1994 satte jag mig för första gången på en spinningcykel på Olympic Fitness Center i Göteborg. Det räckte - jag var helt hooked av guppdynamiken, av känslan av att vara i en bubbla, av hur musiken så enkelt styrde intensiteten och av hur otroligt skönt jag mådde efteråt.
Jag gick Schwinn Johnny G's instruktörskurs och 1995 hade jag fasta klasser på Olympics schema. Mitt exhibitionistiska drag gödslades frisk i takt med att deltagarantalet på klasserna växte. Vi var hårt drillade på Olympic. Vi hade oerhört krävande kunder och konkurrensen mellan oss instruktörer var stenhård. Vi var många som odlade vår egen stil för att nå framgång. Min väg till framgång bestod av sann ärlig hård cykelträning...
Alla de timmar jag sedan 1995 har skavt spinningsadel inomhus har jag såklart med mig i benen idag. Jag känner min cykelkropp oerhört väl. När jag strax före jul körde en 90-minuters klass för Triathlon Väst gjorde jag ett test. Jag bestämde mig för att guida deltagarna genom klassens olika intervaller och pulszoner genom att gå på min egen känsla och sedan bara kontroller mot pulsklockan på Activiosystemet. Deltagarna såg alltså mina värden hela tiden. Intressant var att varje gång jag uttalade min egen puls dubbecheckade jag mot klockan och jag var rätt +/-1 slag varje gång oavsett ansträngningsnivå.
Jag kan se att det finns en bekvämlighetsrisk i att så väl känna kroppen. Därför adderar jag som så många andra ytterligare en parameter i träningen nämligen effekt. Området är gigantiskt att läsa in sig på. Cykelträning med effektmätare verkar vara en vetenskap i sig och antalet manicker jag kan ta hjälp av är oändigt. Så är också kostnaderna förknippade med en del av manickerna. I fyra år har jag haft en gammal rostig Schwinn spinningcykel i källaren som jag tryckt in pass på emellanåt. Favoriten är ju 6x6 min över tröskel och 3x15min med kadensökning 75/80/85 utan att justera motståndet... Du som kört Schwinncyklar vet att de är tråkigt "automatväxlade" och att det är svårt att få till ett konstant motstånd.
Nu blir det stationär Monark för mig. En av förändringarna jag kommer göra är att jag skall variera kadens mycket mer. Jag skall köra mer intervaller upp mot 100 rpm och över. Den stora fördelen med Monarken är nog att motståndet alltid är detsamma - står visaren på 4 Kilopond är det 4 Kiloponds belastning oavsett annan yttre påverkan. Om det sen är 300 W eller 320 W jag trampar på är ju inte intressant förrän jag och kompisarna skall pinka på stolpen. Fast det gör jag hellre på landsvägen, ute, i kort-kort...
Jag har gjort två Ironmandistanscyklingar under 4:45 och i Florida senast kändes min cykling defensiv. Jag tänker att jag skall kunna cykla en platt IM på 4:30 en bra dag och fortfarade ha kraft att springa en marathon. Dit skall träningen med effektparametern ta mig. På vägen dit tänker jag se till att cykla fort i Motala och några tävlingar till här på hemmaplan.
Alla de timmar jag sedan 1995 har skavt spinningsadel inomhus har jag såklart med mig i benen idag. Jag känner min cykelkropp oerhört väl. När jag strax före jul körde en 90-minuters klass för Triathlon Väst gjorde jag ett test. Jag bestämde mig för att guida deltagarna genom klassens olika intervaller och pulszoner genom att gå på min egen känsla och sedan bara kontroller mot pulsklockan på Activiosystemet. Deltagarna såg alltså mina värden hela tiden. Intressant var att varje gång jag uttalade min egen puls dubbecheckade jag mot klockan och jag var rätt +/-1 slag varje gång oavsett ansträngningsnivå.
Jag kan se att det finns en bekvämlighetsrisk i att så väl känna kroppen. Därför adderar jag som så många andra ytterligare en parameter i träningen nämligen effekt. Området är gigantiskt att läsa in sig på. Cykelträning med effektmätare verkar vara en vetenskap i sig och antalet manicker jag kan ta hjälp av är oändigt. Så är också kostnaderna förknippade med en del av manickerna. I fyra år har jag haft en gammal rostig Schwinn spinningcykel i källaren som jag tryckt in pass på emellanåt. Favoriten är ju 6x6 min över tröskel och 3x15min med kadensökning 75/80/85 utan att justera motståndet... Du som kört Schwinncyklar vet att de är tråkigt "automatväxlade" och att det är svårt att få till ett konstant motstånd.Nu blir det stationär Monark för mig. En av förändringarna jag kommer göra är att jag skall variera kadens mycket mer. Jag skall köra mer intervaller upp mot 100 rpm och över. Den stora fördelen med Monarken är nog att motståndet alltid är detsamma - står visaren på 4 Kilopond är det 4 Kiloponds belastning oavsett annan yttre påverkan. Om det sen är 300 W eller 320 W jag trampar på är ju inte intressant förrän jag och kompisarna skall pinka på stolpen. Fast det gör jag hellre på landsvägen, ute, i kort-kort...
Jag har gjort två Ironmandistanscyklingar under 4:45 och i Florida senast kändes min cykling defensiv. Jag tänker att jag skall kunna cykla en platt IM på 4:30 en bra dag och fortfarade ha kraft att springa en marathon. Dit skall träningen med effektparametern ta mig. På vägen dit tänker jag se till att cykla fort i Motala och några tävlingar till här på hemmaplan.
Kommentarer
Skicka en kommentar