Obefogad oro

OBS!!! Bittersurt inlägg!!!! 

90% av all oro är obefogad hävdar en massa kloka gubbar och gummor och jag upplever precis just nu att det är sanningen och verkligheten!

Sen i onsdags är jag själv med kidsen vilket ju är vansinnigt mysigt. Det blir också en annorlunda dynamik än när vi är alla samlade vilket jag tror är positivt. Jag tränar till exempel på att bara säga ja på barnens frågor om de får göra det ena eller andra eller om de får ha shorts på sig trots frost ute osv.

Min stora, stora oro var att träningen under den så viktiga sista hårda träningsveckan innan Ironman Florida såg ut att bli extremt knapp. JAg hade en plan men den kändes inte helt tillfyllest och jag såg bara alla missade träningsmöjligheter jag hade framför mig. Ingen morgonsimning vare sig onsdag eller fredag och inte heller något långt cykelpass eller löppass på helgen. Möjligtvis hårda löpbandsintervaller på lunchen och på spinningcykeln i källaren.

All denna oron var helt obefogad! Till 100%!

På tisdagkvällen körde jag ett tungt simpass och på onsdagmorgonen kliade det irriterat i näsroten på det det där så lätt igenkännbara sättet. På det sättet som mina förkylningar alltid börjar. På det där sättet när det inte vänder förrän efter en dryg vecka.

Sen dess har jag otaliga gånger tömt huvudet på snor och knarkat Treo för att hålla ihop dagarna.

Att träna är inte att tänka på. Jag är för kass helt enkelt. Så all oro om obefogad utebliven träning var verkligen helt obefogad. Den energin kunde jag lagt på något annat. Det blev aldrg några träningstillfällen jag missade... Det blev heller aldrig några träningspass jag tog tillfället i akt att genomföra.

Jag tar varmt emot idéer om hur jag nu efter 5 dagars träningsuppehåll och förmodligen 2 till skall fövalta tiden på bästa sätt fram till 2/11 då starten går. Jag känner mig fin i formen och är rädd att peaka för tidigt.

För tidigt klimax är ju ofta lite av ett anti-klimax, liksom.