¡Hasta pronto, Las Playitas!

Det började grymt bra – taxin kom i tid! Chauffören kunde fälla sätet, vindrutetorkarna fungerade och han hittade till Landvetter. Sen flöt allt på samma gryma braiga sätt.

Playitas är en fantastisk anläggning som fungerar för såväl elitidrottare som motionärer och också för de båda kategoriernas medföljande familjer. Maten är superb, sängarna sköna och servicen helt enligt förväntan. Poolerna är uppvärmda, barnklubbsvärdarna pratar skandinaviska, klassutbudet mer än tillräckligt, löpvägarna varierande och hyrutrustningen håller hög klass. Som vanligt på Kanarieöarna gäller 5 sekunder iskallt vatten och 5 sekunder skållhet vatten i duschen, jordnötter på engelska heter ”peniz” och telefonväckningen kommer 15 minuter efter avtalad tid men det är ju världsliga saker i sammanhanget - Norska handikapplandslaget i simning var på träningsläger och en av tjejerna hade blivit överkörd av en skördetröska och förlorat höger arm och väster ben…

Mitt absoluta och icke förhandlingsbara insteg som ledare är att få deltagarna på ett läger att flytta sina egna gränser. Jag vill att alla skall ges utrymme och förutsättningar att kliva utanför trygghets- och komfortzonen när det gäller träning och jag tycker verkligen att våra deltagare lyckades med det. Det är på träningsläger man skall passa på att bonka.

Vi hade 40 hugade och förväntansfulla triathleter på olika nivåer på plats och självklart finns det ett par höjdpunkter att dela med sig av. En är definitivt det Öppet-vattenpasset vi körde en eftermiddag när shorebreaket var en knapp meter och dyningarna ännu större. Vi var 12 stycken från gruppen ”erfaren” som kastade oss i vattnet och bara tjöt av upphetsning och glädje. Känslan att när man simmar mot vågorna formligen falla ner från vågtoppen i vågdalen vevandes i luften är maffig. Det är också känslan av att liggandes i vattnet ett par hundra meter ut betrakta kustlinjen – det skapar ett annorlunda perspektiv! Det spontana Öppet vatten-passet morgonen efter var minst lika bra! Tack gänget!

En annan höjdpunkt var det cykelpass som Rasmus Henning tog täten i när vi körde 160 km till Coralejo och tillbaka. Vi var ett så starkt gäng att hans träningskompis fick falla ner och ligga i klungan i motvinden hem via Antigua och Tinueje. Rasmus drog hela vägen…

Andra händelser som bidragit till att generera skratt, glädje och viktiga erfarenheter var växlingsträningen där vi såg både cykling i planteringar, hjälmar bakåfram och väl utvecklade tävlingshorn i pannan.

Två träningspass som Karlstad och Götebergsresenärerna sent kommer glömma är den individuella tempokörningen om 2x15k liksom det fart-/mjölksyrapass som vi körde dagen efter i bassängen under mycket skrik och flås. Det passet gick under den välkända parollen ”No pain-No gain”. Självklart har vi haft fikarunda också – tyvärr var caféet på toppen i Betancuria stängt men då hittade vi ett nytt genom att testa lite nya vägar.

Den absoulta höjdpunkten för Axel, 9 år var när han fick posera med bröderna Raelert som båda tog sig tid och engagemang att byta några ord med en mycket blyg och förstummad kille som trots alt var imponerad till max!

10:e april återvänder jag till Las Playitas för att då hjälpa till med ytterligare ett läger i förbundets regi. Det lägret är fullbokat med 65 platser men det ryktas att det kommer att sättas in ytterligare en lägervecka i slutet av april.

I april kommer vi återigen att känna på långpass på cykeln och individuella tempokörningar. Vi kommer att fresta löpsteget uppför backen till fyren och vi kommer att brottas med vågorna i bukten utanför anläggningen. De som vill kan köra Challenge Fuerteventura som går över distansen Halv Ironman dvs 1,9km simning-90km cykel-21km löpning.

Häng me' vetja!