"Vila tre månader, då då!"
Läs inte detta om du vill behålla tron på svensk idrottssjukvård!
OK - jag varnade dig...
Jag skulle kunna skriva detta utifrån ett raljerande och förlöjligande perspektiv...men med respekt för dig som läser skall jag ge dig en ärlig bild av min upplevelse.
Två veckor för Järnmannen i Kalmar började min häl smärta vid löpning. Andra oroväckande tecken var grym morgonstelhet. Löpningen funkade ändå rätt bra eftersom smärtan försvann allteftersom kilometrarna försvann bakom mig. Maran i Kalmar gick på riktigt smärtfria 3:40 efter 18 mil cykel och 3,8 km simning.
Symptomen fortsatte men läget var Status Quo, dvs ingen förvärring av symptom och därmed heller inga större fysiska begränsningar mer än just de inledande kilometrarna och smärta/stelhet på morgnarna. Jag började gräva, läsa och fundera för att skaffa mig ett begrepp och en egen diagnos och misstänkte en inflammerad slemsäck. Efter Kalmar höll jag igen löpningen något men tanken på kommande tävlingar och framförallt VM i Florida gnagde elakt så upphållet blev kort - jag kunde ju trots allt löpträna. Det var nog den mentala smärtan som var den största begränsningen - vetskapen om att det skulle göra ont i ett par kilometer var svårare att hantera än själva smärtan som sådan.
Ett par veckor innan Florida bestämmer jag mig för att använda min sjukvårdsförsäkring för att få professionell hjälp. Utan väntetid fick jag en tid på SportsMed på Carlanderska i Göteborg - kanon, tänkte jag. Jag träffade en läkare som bände och vred på min vänstra fot. Tryckte lite och klämde gjorde han också och sa sedan att en annan doktor skulle få ultraljudsröntga hälen. Ingen diagnos alltså.
Veckan innan Florida blev jag röntgad och fick direkt beskedet att slemsäcken var helt normal, det fanns inga tecken på inväxta blodkärl i hälsenan och att den i övrigt såg helt normal ut. Det man kunde konstatera var att det eventuellt kunde finnas kalkutfällningar på hälbenet som irriterar hälsenan.
Diskar av tävlingen Florida och ett par veckors viloträning innan jag gör återbesök på SportsMed och samma läkare som återigen vrider och vänder, klämmer och känner. Denna gången konstaterar han inflammerad slemsäck.....Bursit...och tydligen också Tendernit...och på mitt påpekande att det var inte vad röntgenläkaren sett och att det inte heller förligger någon svullnad som skulle kunna påvisa Bursit svarar han att "det kan vara så ändå"...Ok - så vad skall jag göra då frågar jag och det är då...det är då han konstaterar att jag måste vila i tre månader. Min upplevelse är dessutom att han gör det med en antydan till leende på läpparna även om han använder en röst som om han gav ett dödsbesked till en cancerpatient. Men så skiner han upp...går fram till sitt skåp och tar fram bomull, sprit och säger att "jag kan ju ge dig en lite kortisonspruta som hjälper på kort sikt". Eat my shit, sucker...först ger du mig en diagnos jag inte tror ett smack på, sen säger du till mig att sluta springa i tre månader och sen skall du ge mig en kortisonspruta... No way! Läkaren är i alla fall tillräckligt inkännande på mitt mottagande av hans olika behandlingsmetoder att han skriver en remiss till sjukgymnast. Jag vet inte hur vanligt det är att en läkare och kirurg förväxlar vänster och höger men jag inbillar mig att det KAN få ganska allvarliga konsekvenser... Jaha, då skall vi se här - höger...är det den handen man hälsar med i Sverige eller...nä, nu vet jag inte riktigt...det är ju i alla fall den handen jag drar en handtralla i duschen med...fast om det är patientens högra eller vänstra häl...? Ähhhh....vafan det spelar ingen roll...jag skriver höger så får vi se vad som händer...
Sen träffade jag Annelie...och fick börja med att förklara att det INTE är höger häl som är bekymret...vilken underbar Annelie...hon fattade direkt...precis som Douglas på Göteborgs Byggnadsglas när jag förklarade hur jag ville ha min duschvägg...hon fattade direkt!
Och det första hon sa gav mig gåshud - hon sa "Vad bra att du fortsatt träna!" Annelie tycke det var toppen att jag fortsatt träna och hon envisades med att jag skall fortsätta träna - och det hårt! Hon sa att de flesta hälseneproblem beror på överbelastning och besvären skall tränas bort. Många har säkert hört talas om extensiva tåhäv...dvs en tåhäv med hjälp i vadmuskelns kontraktionsfas och med kroppsvikten som belastning i den avslappnande fasen. Grejjen är att tåhäven skall göras på plant underlag och INTE på trappavsats. Man skall alltså inte börja konraktionen i muskelns/senans ytterläge. Belastningen kan ökas ganska snabbt och meningen är att man skall köra tungt!
Sa äntligen kan jag släppa oron för att bli ordinerad vila, för att fortsatt träning är skadlig och för att säsongen 2011 är i fara. Tvärtom - Annelie har givit mig stärkt tro på att jag själv känner min kropp bäst och att jag själv vet när träningen skall begränsas på grund av skaderisk eller sjukdom. Jag längtar redan efter Annelie...hon har mitt fulla förtroende...till skillnad från......???
OK - jag varnade dig...
Jag skulle kunna skriva detta utifrån ett raljerande och förlöjligande perspektiv...men med respekt för dig som läser skall jag ge dig en ärlig bild av min upplevelse.
Två veckor för Järnmannen i Kalmar började min häl smärta vid löpning. Andra oroväckande tecken var grym morgonstelhet. Löpningen funkade ändå rätt bra eftersom smärtan försvann allteftersom kilometrarna försvann bakom mig. Maran i Kalmar gick på riktigt smärtfria 3:40 efter 18 mil cykel och 3,8 km simning.
Symptomen fortsatte men läget var Status Quo, dvs ingen förvärring av symptom och därmed heller inga större fysiska begränsningar mer än just de inledande kilometrarna och smärta/stelhet på morgnarna. Jag började gräva, läsa och fundera för att skaffa mig ett begrepp och en egen diagnos och misstänkte en inflammerad slemsäck. Efter Kalmar höll jag igen löpningen något men tanken på kommande tävlingar och framförallt VM i Florida gnagde elakt så upphållet blev kort - jag kunde ju trots allt löpträna. Det var nog den mentala smärtan som var den största begränsningen - vetskapen om att det skulle göra ont i ett par kilometer var svårare att hantera än själva smärtan som sådan.
Ett par veckor innan Florida bestämmer jag mig för att använda min sjukvårdsförsäkring för att få professionell hjälp. Utan väntetid fick jag en tid på SportsMed på Carlanderska i Göteborg - kanon, tänkte jag. Jag träffade en läkare som bände och vred på min vänstra fot. Tryckte lite och klämde gjorde han också och sa sedan att en annan doktor skulle få ultraljudsröntga hälen. Ingen diagnos alltså.
Veckan innan Florida blev jag röntgad och fick direkt beskedet att slemsäcken var helt normal, det fanns inga tecken på inväxta blodkärl i hälsenan och att den i övrigt såg helt normal ut. Det man kunde konstatera var att det eventuellt kunde finnas kalkutfällningar på hälbenet som irriterar hälsenan.
Diskar av tävlingen Florida och ett par veckors viloträning innan jag gör återbesök på SportsMed och samma läkare som återigen vrider och vänder, klämmer och känner. Denna gången konstaterar han inflammerad slemsäck.....Bursit...och tydligen också Tendernit...och på mitt påpekande att det var inte vad röntgenläkaren sett och att det inte heller förligger någon svullnad som skulle kunna påvisa Bursit svarar han att "det kan vara så ändå"...Ok - så vad skall jag göra då frågar jag och det är då...det är då han konstaterar att jag måste vila i tre månader. Min upplevelse är dessutom att han gör det med en antydan till leende på läpparna även om han använder en röst som om han gav ett dödsbesked till en cancerpatient. Men så skiner han upp...går fram till sitt skåp och tar fram bomull, sprit och säger att "jag kan ju ge dig en lite kortisonspruta som hjälper på kort sikt". Eat my shit, sucker...först ger du mig en diagnos jag inte tror ett smack på, sen säger du till mig att sluta springa i tre månader och sen skall du ge mig en kortisonspruta... No way! Läkaren är i alla fall tillräckligt inkännande på mitt mottagande av hans olika behandlingsmetoder att han skriver en remiss till sjukgymnast. Jag vet inte hur vanligt det är att en läkare och kirurg förväxlar vänster och höger men jag inbillar mig att det KAN få ganska allvarliga konsekvenser... Jaha, då skall vi se här - höger...är det den handen man hälsar med i Sverige eller...nä, nu vet jag inte riktigt...det är ju i alla fall den handen jag drar en handtralla i duschen med...fast om det är patientens högra eller vänstra häl...? Ähhhh....vafan det spelar ingen roll...jag skriver höger så får vi se vad som händer...
Sen träffade jag Annelie...och fick börja med att förklara att det INTE är höger häl som är bekymret...vilken underbar Annelie...hon fattade direkt...precis som Douglas på Göteborgs Byggnadsglas när jag förklarade hur jag ville ha min duschvägg...hon fattade direkt!
Och det första hon sa gav mig gåshud - hon sa "Vad bra att du fortsatt träna!" Annelie tycke det var toppen att jag fortsatt träna och hon envisades med att jag skall fortsätta träna - och det hårt! Hon sa att de flesta hälseneproblem beror på överbelastning och besvären skall tränas bort. Många har säkert hört talas om extensiva tåhäv...dvs en tåhäv med hjälp i vadmuskelns kontraktionsfas och med kroppsvikten som belastning i den avslappnande fasen. Grejjen är att tåhäven skall göras på plant underlag och INTE på trappavsats. Man skall alltså inte börja konraktionen i muskelns/senans ytterläge. Belastningen kan ökas ganska snabbt och meningen är att man skall köra tungt!
Sa äntligen kan jag släppa oron för att bli ordinerad vila, för att fortsatt träning är skadlig och för att säsongen 2011 är i fara. Tvärtom - Annelie har givit mig stärkt tro på att jag själv känner min kropp bäst och att jag själv vet när träningen skall begränsas på grund av skaderisk eller sjukdom. Jag längtar redan efter Annelie...hon har mitt fulla förtroende...till skillnad från......???
Kommentarer
Skicka en kommentar