Den ultimata utmaningen

Med en massa, verkligen massa, bra cykelträning i benen, 2 timmars simning i våtdräkt och klart minskad frekvens på löpträningen var det med rätt "slarvig" inställning jag åkte till Motala. Jag var helt otävlad i år - en del nya prylar och en rätt stor osäkerhet på löpformen. Veckan innan bestod av ett, i och för sig ljuvligt, simpass från Tjyvahålan runt Tyludden till stora stranden, ett bassängpass, ett löppass med 3x1300 m i miltävlingsfart och ett lagtempo i pissregn med Bure. Alla pass var i och för sig med mycket god känsla...så förhoppningarna om ett riktigt bra race skvalpade i bakhuvudet... Efter Wolfframs introduktion är jag beroende av min insimning. Kl. 06:00 drog jag, efter en flaska Carboloader, på mig min insimningsdräkt Sailfish G-Range (!!!) och hoppade i en skapligt kylig Vättern. Helt stilla, lagom kyligt i luften och med skön känsla simmade jag några bojar ut, kollade vägen in mot uppgång och åt sen frukost på Best Western. Mycket bra start på raceday!...

När jag började med min triathlonsatsning mötte jag en massa människor som insprerade och hjälpte mig att nå den framgång jag gjort. Min träningsfilosofi har jag alltid drivit själv men när det gäller prylar och bra-ha-grejjor så har nog Kaj Munck varit den som givit mig absolut bäst råd. Kajjan som han kallas var för något år sedan den svensk som gjort flest Ironman. Han är skogstokig och i höstans körde han IM Kalmar och åkte sedan raka vägen till Köpenhamn för att köra IM där dagen efter. Kajjan delar med stor värme och många sköna skratt med sig av sina erfarenheter i allt från kedjelås via vattenflaskor till Zipphjulens hemligheter. Att tillbringa en kväll i Kajjans garage är sann cykelonani. Nu ser jag att jag får lov att inspirera på motsvarande sätt. Nya triathleter kommer till mig med frågor och funderingar i allt från hur man skall hitta tid i tillvaron att träna samtidigt som alla andra pusselbitar skall hanteras till ramstorlek och val av cykel. Det är fantastiskt inspire...

  Prognosen lovade strålande sommarväder och en något tilltagande nordlig vind. Frågan jag ställer mig är som alltid om jag skal göra det som är riktigt kul eller det som jag är i störst behov av. I enklare termer betyder det en fråga om jag skall cykla eller springa. Med tanke på förra årets succé var svaret inte lång borta. Klart vi drar till Danmark. Stena Line har ju monopol på färjetrafiken från Göteborg och har tagit bort den grymma snabbfärjan kl. 07:00. Istället går slöfärjan kl. 09:00. Det passade oss egentligen rätt bra för då han vi med en frukostbuffé på ett hotell nära danamrksterminalen. Vilken smakstart! Tyvärr visade det sig att färjan var fullbokad och paniken över att kanske behöva springa långt istället började gry i mig. Som tur var lyckade Jocke snacka med oss för 600 spänn per biljett. Det var 501 kr mer per biljett än vi räknat med... Överfarten tillbringade vi på rygg med en handuk som huvudkudde. Sover riktigt gott gungad av vågor. Vi lämnade in väsko...

Med drygt tre veckor kvar till sommarens A-race i Motala borde jag börja toppa. Så blir det inte eftersom jag tänker ägna även innevarande vecka åt att köra ner mig ordentligt. Säsongen tar ju inte slut i Motala... I Motala är det riksmästerskap på ITU's långa distans och då är det 4k simning, 120 km cykel och 30 km löpning som gäller. Tävlingen är också VM-kval till 2015 och om jag kommer bland de 18 bästa är jag direktkvalificerad till tävlingen. Det vore fantastiskt roligt att få köra ett VM på hemmaplan. Träningen inför Motala består mest av långa cykelpass med inslag av tröskelintervaller. Just nu kör jag gärna 4x15-minuter på i snitt 340 W under en 16-milarunda för att tömma kroppen. I tillägg kör jag 4 minutersintervaller på 380W på ett brett kadensregister Monarken och de suger rätt fint i benen. Jag brukar börja på 75 RPM höja med 5 RPM per intervall upp till 90 och sedan ner igen. Steal with pride! I söndags hade jag ett riktigt bra löppass när vi sprang 12k med fart...