WCTC 2012

 

Vilket gäng som gjorde West Coast Triathlon Camp till ett fantastiskt, lärorikt, inspirerande och superkul träningsläger. Innan jag sammanfattar helgen vill jag börja med att tacka mitt fantastiska familj och under helgen tillika supportcrew - tack Jenny, tack Axel och tack Leah! Pedda - ta åt dig av all cred av typen "Det har var det roligaste simpasset jag kört nån gång" - tack! Heidi, du är en klippa - tack för att du är så grym cykelledare! Marcus - tack för att du gav deltagarna en del nya dimensioner att ta i beaktning när det gäller löpning. Margareta - tack för att du lyfte på viktiga frågeställningar som vi behöver ha med oss i våra satsningar!

In i det sista var det osäkert om värmlänningarna skulle ta sig ner i tid. En slängde sig i bilen kl. 04:00 och en annan var på plats sent kvällen innan avfärd. Bra jobbat - jag vet att ni är glada att ni flyttade era gränser och prioriterade om! 07:15 meddelade Heidi att kartorna hennes man skrivit ut hade "glömts" så det var bara att vända om i bilen - i strålande morgonsol och sydöstra Göteborgs morgontrafik kom vi iväg i samlad trupp 07:35 med sikte på Tylösand. Vid första vätskebytet strax innan Fjärås delade vi upp oss i två grupper. En med möjlighet att spänna bågen lite hårdare än i den andra. Lägret är ett perfekt tillfälle att göra just det - spänna bågen, kliva ur komfortzonen eller vad man nu vill kalla det för att göra något som känns obekvämt och som man kanske gör med viss ångest eller rent av lite darr på rösten.

Efter lite styrmeck och nytt vätskebyte i på Statoil vid infarten till Varberg drog snabba gänget först österut för att sedan vika runt Varberg vilket skulle visa sig vara ett fatal misstag. Det visar sig att nylagd asfalt kan vara alldeles för nylagd. Om asfaltsgubbarna fick lägga om vägen efter att fem par smala däck rullat över deras nylagda väg vet jag inte - vad jag vet är dock att fem par smala däck fick skrapas rena från en 3 mm tjock stelnad asfalt/tjärkaka... Efter att ha varnat gruppen bakom rullade vi vidare med viss oro för punka och tanken på att byta däck hos Göran vid stoppet på Cykelmagneten i Falkenberg var med oss. Mellan Varberg och Falkenberg finns en fin flack 20km-sträcka som vi frestade tempot på. Jag tror bara det var Christoffer som valde att ligga på hjul faktiskt... Trek'en går fantastiskt skönt - styv och ruggigt tight. Jag behöver bara komma ut lite med armbågarna så det är mek-projektet kommande vecka.

Hos Cykelmagneten fyllde vi välbehövligt på vätska och energi och några passade på att shoppa loss i vad jag skulle säga är västsveriges mest välsorterade cykelbutik. Vid Eftra kyrka delade snabba gruppen upp sig i två där ett gäng var rädda att missa simpasset och ett gäng ville skrapa ihop några mil till. I Steninge kyrkbacke så kändes det att tempointervallen gått ganska fort för där började i alla fall mina ben att surna till lite. Dock fick vi fin lön för mödan när vi passerade krönet och hade Kattegatts obrutna kustlinje framför sig...Vackert!

På simstadion väntade resten av gänget och en riktigt bra kycklingsallad som vi tryckte i oss medans Pedda presenterade sig och gick igenom sina tankar inför helgens simpass. Peddas simpass är alltid utmanande - tro mig - jag sliter med dem varje onsdag och fredag morgon hela sommaren. och tror du inte mig kan du fråga både Magnus och Kristin som på bilderna här intill ger uttryck för hur det känns att jobba med sin pacefart under lite olika starttider...

Efter simpasset rullade vi i gemensam trupp genom Söndrum och ut till väntande middag och 5,2 kilo plockgodis för att vara säkra på att helt kunna fylla energidepåerna igen.

Tylöhus hotellfrukost passar bra på ett träningsläger och vi var 18 frukostsugna triatheter som våldtog buffén innan hotellgästerna skulle få ta del av skrapet. Efter att vi låtit maten landa gav jag ordet till Markus Stålbom som fick fria händer och tre timmar till att ge sin bild av energisnål löpteknik. Många skratt och stor frustration över nya tankar kring stegfrekvens, avslappning och anspänning. Markus bygger sin pedagogik på POSE-metoden och du hittar mer på hans hemsida.

Lunch och sedan uppsittning på cyklarna för rull till simstadion där fredagens pacetider nu skulle omsättas i tröskel- och fartserier. Ett avslutande lagtempo satte pricken över i-et. Simstadion är Halmstads fantastiska uteanläggning och just i år var pingsthelgen öppningshelg - vattnet höll 28 grader och vi hade hela bassängen för oss själva mellan Laxalekens tävlingspass. Blir inte bättre förutsättningar för utesimning i Sverige!

I samband med eftermiddagens cykelpass introducerade jag begreppet "skyltspurter" och sällan har jag väl sett så till åldern komna triathleter bli testosteronstinna sjuttonåringar igen. Det rycktes på allt som såg ut att kunna vara en ortsskylt. Gula med röd ram räknades inte! Och inte heller den som visade sig tala om att Snöstorp låg 5 km åt höger... Även vikten av rätt ordval blev tydlig på rundan när Kathrin trodde jag skrek "Kom igen" och inte "Håll igen" 15 meter innan en illa dold STOPP-skylt... Då hamnade hjärtat i halsgropen för en stund! Måste nog säga att det var den vackraste rundan jag kört på länge! Backen vid Virse Hatt tar ut sin rätt i benen och bokskogarna söder om 25-an och Simlångsdalen tar andan ur dig. Vackert så det tåras i ögonen!

Intentionen var löpning efter cykelpasset så löpning blev det såklart - distans utifrån var och ens förmåga längs Prins Bertils stig. Jag är imponerad över samtligas goda löpförmåga efter cykepasset. Snyggt gjort!
Kycklingfilé, Schnitzel och rostade grönsaker sköljdes friskt ner med öl, vin och vatten efter behag och följdes sedan av Margareta Hultman som pratade till oss om målsättningar av olika slag, om vad som kan hålla oss tillbaka från att lyckas prestera och hur man skall trigga sig själv för att kunna prestera.

Söndagmorgonen började med doft av vaselin och neopren. 06:45 marscherade vi till Tjuvahålan där starten för simningen runt Tyludden gick. Viss oro över vattentemperaturen hördes i leden och väl i vattnet var det inte bara oro som hördes...det var rätt kallt men miljön och viljan att genomföra fick oss att ta de första fem jobbiga minutrarna för att sedan kunna njuta i 30. Väl tillbaka på stora stranden var det ingen som ångrade sig. Frukosten  på hotellet tror jag smakade extra bra efter morgonens insats. Efter packning och städning kliade det i benen igen för att få det sista distanspasset genom cyklingen hem till Göteborg. Med lätt vind i sidan, strålande sol och sköna 20 grader hade vi en riktigt skön resa är vi på ett föredömligt sätt höll ihop hela gruppen så när som på de som verkligen valde att åka själv. Jag passade på att testa den nya ISM Prologue och kom snabbt fram till att det var en mycket angenäm upplevelse. Prologue blir min sadel för 2012.

Vi har haft en fantastisk helg! Behåll känslan lääääääänge! Se nu till att återhämta dig väl och ta vara på alla de impulser, idéer och intryck du fått under våra intensiva dagar ihop. Nästa år kör vi igen! Välkommen!