Den ultimata utmaningen

Känner mig lite nostalgisk så här en kväll när mörkret lägger sig påtagligt tidigt och för att höja humöret plockar jag fram ett par händelser från året som fyller mitt hjärta med glädje så här i retroperspektiv. Lanza En gång punkade jag tre gånger...men så använde jag också en lånad slang förmodligen köpt när Galne Gunnar fortfarande hade butiker med allsköns skräp i. Under lägrets enda riktiga planerade långpass på väg ner mot el Golfo kommer spöregnet och tre punkor slag i slag och jag ringer en taxi...vem räknar med att punka tre gånger på ett träningspass??? Nåja, Wilier e'en och jag fick i alla fall chansen att lufta oss när vi drog runt Hilmers uppe på bergsplatåerna några timmar. Något annat som jag minns från Lanza med ett leende är de två 30 k-intervallerna jag körde på enormt pigga ben men där regnet i kombination med sockergegga kläggade igen höljet till bakre växelwiren. Något som inte är lika glädjeframkallande är att 300 meter efter att ha lagat en punka vid L...

Dags för lite förändring på arbetsfronten? På www.evolv.se finner du fyra mycket spännande tjänster: HR Manager till regionalt bolag i större tysk industrikoncern IT-supportingenjör till ledande bolag inom Customer Flow Management Teknisk säljare av OEM-lösningar inom batteri- och industriceller Teknisk specialist till ledande bolag till samma bolag inom batteri- och industriceller Kolla hemsidan - kanske är det något för dig eller för någon du kommer att tänka på! Dags för lite förändring av simträningen? Goa Anna-Karin Lundin (fd. Persson) coachar 12 simmare varje måndagkväll i Sörredsgårdens varma bassängvatten. Senaste status är 5 lediga platser kvar per 2011-08-24. Vill du förbättra din simning till nästa års tävlingar vågar jag gå i god för att AK har medicinen! Så här ser hennes inbjudan ut: När? Måndagar, 19.00-20.30; Start vecka 36, avslutning v 50. Var? Sörredsgårdens 25-metersbassäng, Torslanda För vem? För dig som kan crawla och vill utveckla din simning....

Jag har saknat lättheten i kroppen. Jag har bundit vätska på ett för mig onormalt sätt. Jag har haft svårt att andas in djupt och jag har haft svårt att tömma lungorna helt. Vid tuff belastning har jag väst i andningssystemet. Det har helt enkelt varit en jävla massa olika saker som inte stämt. Det har varit motsägelsefulla känslor för å ena sidan har jag kunna hålla hyfsad fart på kortare distanser även om det varit under onormalt stor trötthet och belastning. Jag har sedan jag kastade in handduken vid andra vätskestationen i Kalmar fyllt riktigt många provrör med mina olika kroppsvätskor. Jag har haft olika långa och korta saker långt nere i halsen. Jag har åkt fram och tillbaka i olika röntgenmaskiner. Jag har så när cyklat sönder EKG-cykeln på Annedalsklinikens hjärtmottagning. Jag har i samma veva lärt kardialogen ett och annat om skillnaden mellan Monarks blå plastpedaler och mina egna SPD-pedaler som jag geschwinnt monterade på testcykeln. Tänk att till och med arbets-EKG...

Ok, har jag nu tagit fan i båten och börjat gnälla offentligt om att jag upplever att allt inte står riktigt rätt till med kroppen så är det väl lika bra att jag ror honom i land... I våras fick jag sitta på centralen och andas i papperspåse skänkt av FRANKFURTER & CABANOSSY GRILL. Någonstans där tror jag att det började... Nu har jag fyllt en massa provrör med olika kroppsvätskor, åkt ut och in ur en stor brummande röntgenmaskin, genom ultraljud sett hur pumpen spänstigt och friskt dunkar i bröstet och så när cyklat sönder testcykeln på Annedalskliniken...och inte någonstans ringer några varningsklockor eller röda stoppljus hos de som har kompetensen att analysera den data som kommer ut av genomförda aktiviteter. I förhållande till min kropp och träningsmängd har jag rätt hjärtstorlek och rätt slagvolym. Inga problem vid skiktröntgen av lungor/bröstkorg dvs inga proppar eller annan skit som sänker fysisk förmåga. Hittills inga konstiga infektioner...och ändå känns det som...

Att det krävs ett verkligt tjockt os frontale för att genomföra en tävling där man med så kort ställtid som möjligt, inom 15 timmar under en dag, först simmar 3,8 km sedan cyklar 180 km och därefter springer 42 km är de flesta ganska överens om. Men nu kan jag berätta att det krävs ett ännu tjockare os frontale för att INTE göra detsamma...att bryta Järnmannen i Kalmar var helt rätt beslut från min sida men det fodrades ett jävligt tjockt os frontale för att ta beslutet. Det var ett beslut jag tog 5 km in på första löpvarvet med 129 i puls där jag borde haft 145 vilket också talar för att det var ett klokt beslut - jämför med beslutet i inlägget om Sprint-RM i Halmstad . Efter en 56- simning med ett fysiskt slitsamt andravarv och en 4:53- cykling där jag redan på andra varvet behöver ställa mig upp för att få något som kan liknas vid kraft i benen var det ett beslut som i första känslovågen dismissar oceaner av träningstid, tankeverksamhet, familjefrånvaro, pengar, glädje och ...