Att det krävs ett verkligt tjockt os frontale för att genomföra en tävling där man med så kort ställtid som möjligt, inom 15 timmar under en dag, först simmar 3,8 km sedan cyklar 180 km och därefter springer 42 km är de flesta ganska överens om. Men nu kan jag berätta att det krävs ett ännu tjockare os frontale för att INTE göra detsamma...att bryta Järnmannen i Kalmar var helt rätt beslut från min sida men det fodrades ett jävligt tjockt os frontale för att ta beslutet. Det var ett beslut jag tog 5 km in på första löpvarvet med 129 i puls där jag borde haft 145 vilket också talar för att det var ett klokt beslut - jämför med beslutet i inlägget om Sprint-RM i Halmstad .
Efter en 56- simning med ett fysiskt slitsamt andravarv och en 4:53- cykling där jag redan på andra varvet behöver ställa mig upp för att få något som kan liknas vid kraft i benen var det ett beslut som i första känslovågen dismissar oceaner av träningstid, tankeverksamhet, familjefrånvaro, pengar, glädje och ...
Kommentarer
Skicka en kommentar