Den ultimata utmaningen

Redan efter 300 meter var graden av anfåddhet nära att trilla över kanten för det hanterbara. Pulsmätaren visade Ok siffror och effektmätaren sa att jag låg under tröskeleffekt. Samtal gick bara att föra stötvis och jag förstod verkligen inte vad som var galet. Förmodligen var det ovana vid höjd som gjorde sig gällande när vi gav oss ut på andra dagens sträcka bestående av 110 km cykel och ca 2500 höjdmeter. Sträckan gick från Österrikiska Lech till Burgois i Italien via St Anton och en sväng in i Schweiz. Så här i efterhand hade jag ingen koll alls på var vi var någonstans - jag var alldeles för upptagen med att njuta av de fantastiska vyerna som sträckningen bjöd på. I själva verket verkar inte de som bor här heller veta var de är. Antingen förstod de inte mina fråga om var vi befann oss eller så spelar det helt enkelt ingen roll. Kossorna går och bjällrar där de gör, husen ser likadana ut, alla pratar någon form av weird tyska och man betalar med Euro. Skit samma om man då är i Ös...

Avresedagen innehöll en del bestyr; hantverkare, jobb, packning och annat småfix. Dagen började storartat med att jag fick gängorna från sadelstolpen i handen när jag lossade på skruven för att lyfta av sadeln. Trasiga invändiga gängor är inte något jag fixar sådär bara. Nåväl, ett besök hos morgontidig järnhandel gav dels en längre insexbult som jag hoppas löser problemet genom att det kanske finns lite gängor kvar i änden av gänghålet. Annars blir det traditionell bult och mutter. Som vanligt helt ostrukturerad packning med Volbeat på högsta volym landade löpargrejjor i cykelväskan och cykelgrejjor i resväskan. Vi har fått veta ganska lite om vad vi skall ha med oss så packningen blev helt chansartad. Allt jag vet är att vädret kan vara ganska ombytligt. Jag gillar att resa oplanerat. Jag gillar att överaskas av handleder längs med vägen och saker och ting blir ju sällan som planerat ändå. Eller? Oavsett kan jag varmt rekommendera Pulled Pork Wrap på Landvetter flygplats - under...