Den ultimata utmaningen

Gick hela dagen och laddade mentalt i solskenet och den rätt kraftiga vinden som såg ut att ligga på sydväst. Kände i huvudet hur fort det skulle gå från Skrea Kyrka ner mot Falkenberg. Hörde för mitt inre hur det sjöng i hjullagrena på gamla E6:an förbi Glommen och Björkäng och hur benen bara skrek efter mer fart genom Varberg. Och den lååååånga trista biten strax söder om Varberg innan Åskloster var en komplett källa till njutning... Hallå...så här skall inte benen kännas...och vinden skall ju inte komma snett framifrån...På järnvägsstationen i Kungsbacka skrek visdomen i mitt huvud att det är inte värt att offra sig mer innan kommande helgs grymt inspirerande tävling i Zürich. Med stor klokhet lyssnade jag på mig själv och bromsade vid Pressbyrån - jag ämnade åka de sista treånhalv milen med samma värdighet som de 12 första. Två saker hade malt i huvudet och frestat benen sedan Åsa...Red Bull och Cola...denna underbara, magiska trolldryck som kan förpassa all form av fysisk trötthet...

Det är ett häftigt evenemang och det berör så många i Göteborg. På Funbeats triathlonforum finns det de som tydligt uttrycker sitt ogillande och anser att en triathlontävling i Mölnlycke har större berättigande. Åker du kollektivt under helgen behöver du med stor sannolikhet planera din resa med lite mer extratid än den du normalt behöver buffra med när det gäller resor i Göteborgs lokaltrafik. Försöker du göra en shoppinglördag mellan 13.30 och 18.00 gör du förmodligen klokast i att istället sätta dig på SoHo's uteservering och dricka vin i solen. Göteborgsvarvet är en häftig upplevelse. För många tävlingsmotionärer är det ofta den första tävlingen för året och fartstatusen är relativt okänd. Oj, vad många som fick smaka på den sura karamellen i år. Från Skanstorget och hem räknade jag till 6 personer som låg i rännstenen och vibrerade under medicinsk vård...och då hade jag ändå bara de rutinerade löparna i startgrupperna Elit, 1A och 1B framför mig...och några i 2. De som kom bak...

Jag träffade min fru första gången när hon plåstrade om min näsa vid 5:ans torn på Tylösand efter att jag vurpat i vågorna och blivit påseglad av min bäste vän Robban. Hela enorma Tylösandsbukten att segla i och så måste hans bräda vara precis på den kvadratdecimetern där min näsa befinner sig?? När Jenny och jag flyttade ihop tog hon med sig sin absoluta tro på att vi behöver visst tillskott av vitaminer, mineraler och andra livsviktiga grejjer som vår snabbframställda mat inte alls innehåller i samma mängder som förr. En dag stod det en stor brun flaska innehållande en gul tjockflytande vätska som jag ömsint ordinerades att inmundiga varje morgon och kväll. Regelbundenheten var väl inte på topp i början men den första märkbara effekten var att jag hade oändligt mycket lättare att svinga de lurviga över sängkanten på morgnarna. Vilken skillnad! Regelbundenheten ökade, tiden gick och jag insåg att jag helt slapp mina tidigare så regelbundna höst- och vårförkylningar. När kliet i halsen...

I går hade jag ett hyfsat bra crosspass bestående av 10 km löpning - 50 minuter intensiv spinning - 10 km löpning. Jag körde i min nya Sailfish Tri Suit Team ...en grymt skön dräkt med bra kompression i benen...och trots en lätt kylig kväll var jag som vanligt genomsvett och avslutade med både underställströjan och Gores vindväst i händerna. När jag hade lagt den första sträckan bakom mig och var på väg in på träningsanläggningen för att kliva på spinningscykeln mötte jag en ytlig bekant person som frågade om jag hade sprungit...?! Jag svarade jakande och fick ett "Du är duktig"-svar tillbaka. I just den stunden kändes det ju toppen. Wow - lite uppmärksamhet, iofs kanske min ovanliga klädsel till tack. Men...är det så? Kanske är det så att jag egentligen är duktigare när jag inte alls tränar...att jag egentligen är bra mycket duktigare när jag vilar (vilket jag tidigare skrivit är det svåraste som finns...). Det kan jag ju inte förvänta mig att omgivningen skall se. "Ja...

Läge att sammanfatta den roligaste träningsaktiviteten på länge! Jag vill göra träningen för oss triathleter mer lättillgänglig, social och välkomnande. Vi kommer ofta från individuella sporter och är därmed kanske ovana att se träning som en social aktivitet och synsättet att man enkelt kan sporra sin omgivning till framgång. Att då sätta ihop ett träningsläger just med tanken att skapa delaktighet, glädje och engagemang har varit ett sant nöje och något jag kommer göra igen och igen och igen... Nedan följer en summering av vad våra tre dagar på västkusten innehöll...men först vill jag passa på att rikta ett tack till alla de som hjälpt mig att göra WCTC 2010 till det oerhört uppskattade läger som alla deltagare givit uttryck för. Tack till Enervit - för högkvalitativa produkter och ett stort bidrag till värdefull energipåfyllning Newline - för att deltagarna kunde hålla sig torra om fötterna Cykelmagneten - för ett värmande och energigivande depåstopp innan 15 sekundmeter motvind ...

Det är inte förrän båset är tomt som bonden saknar kon...ungefär så låter ordspråket som på någotvis säger att man skall uppskatta det man har, när man har det. Kan inte låta bli att dra på smilbanden över den ytlighet som följer efter denna filosofiska inledning - men shit vad jag saknade min Garmin 305 när den var inne på reparation för att högtalaren och minnet som håller reda på tiden när inte GPS'en är påslagen lagt av...och jag som skulle springa en nytillverkad intervallserie a'la "coachen som springer skiten ur de flesta". Nåväl, intervallerna gick nog som planerat på ett ungefär...och med mersmak! Ett annat fenomen som är beroendeframkallande är Solvikingarnas långpass på söndagar. Idag la vi 28 km under fötterna i 4,45-fart vilket känns riktigt härligt. Trevliga löparkamrater, om än minst 15 kg lättare än jag. Så jag kommer fortsätta lobba för att skippa agegroup och införa weightgroup istället! Solvikingarna bygger ut sin klubbstuga, är en välbeställd klubb...