Den ultimata utmaningen

Andras olycka och sanitära olägenheter

2012-02-13T20:58:00.005+01:00

Så när jag tillslut fick tummen ur det berömda om än nuförtiden något mindre arslet var det såklart ett uns för sent... Nu är jag och Johan Hellström 2:a reservlag under namnet "...och när får vi cykla?" i Ö-loppet i Göteborgs södra skärgård. Lite trist att vara beroende av andras olycka eller slarv med inbetalning av startavgift för att få starta. Men vi har oss själva att skylla - siter tummen för hårt så gör den - eller hade det med stolthet att göra...? Loppet går 4 augusti dvs 2 veckor innan IM Kalmar vilket blir en fin kick under taper till den tävlingen.

Jag är evinnerligt trött på mina illaluktande gamla spinningskor - de är garanterat en sanitär olägenhet och skall helst förvaras i sluten förpackning. Och det är förresten inte bara jag som är det...trött på skorna alltså - inte sanitär olägenhet. Inte ännu... Jag är trött på att behöva trampa runt i en sjö av svett efter uträttat cykelpass och nu blev det klart för mig vad jag skall spendera min klubbpremie på. 300 spänn för RM-titeln i Sprint 2011 och 300 spänn för RM-titeln i Kalmar året innan. Nu såg jag ljuset...och slutet för mina gamla välparfymerade Sidi-dojjor. RIP

Nu har jag jobbat med ISM-sadlarna i snart ett år. Det är så häftigt att de etablerade cykelhandlarna nu ringer och visar intresse för sadeln. Därför kommer jag att öka tillgängligheten och servicenivån för slutkunderna genom att flytta ut sadeln till noga utvalda cykelhandlare och bike-fit'ers. Det är inte ett helt lätt beslut att ta eftersom det uppenbarligen påverkar distributionskedjan genom att ett led till skall tjäna pengar. Jag vet att jag var närvarande på några av ekonomiföreläsningarna på handels i Göteborg och då var det någon som pratade om pris och volym i relation till lönsamhet... Så numera räknar jag med maffiga volymer... Fortfarande kommer jag att brinna för att du som kund skall få bästa service oavsett om det är hos mig eller någon av återförsäljarna.

I Göteborg kan du få riktigt professionell hjälp med Bike-fit på ISM-sadeln av Klas Johansson på ProBikefit. Klas jobbar för World Tour-laget Vacansoleil DCM och har tunga meriter bakom sig bland annat som Susanne Ljungskogs och Trine Schmidts tränare. Klas är i Göteborg mellan WT-tävlingarna och tar emot i sin verkstad i Surte. På tal om Susanne - när hon provade sadeln sa hon "Tänk om jag haft en sån här när jag var aktiv - WOW!"

Inkompatibilitet och funbeat

2012-02-11T14:50:00.004+01:00

Jag måste erkänna en sak - teknikprylar är kuligare än jag vågat tillstå tidigare! Nya prylar! Lätta prylar! Teknikprylar, helt enkelt! Det var så jag hittade ISM-sadeln och med resonemanget att "det som funkar för mig borde funka för andra" har jag nu nått ut på marknaden ordentligt. Idag satte jag den för förta gången på spinningcykeln och det funkade alldeles utmärkt. Vilket gym i Sverige blir först med att utrusta sina spinningscyklar med en avlastande ISM-sadel?

När jag levde efter vågor och vind som fanatisk windsurfare var tekniken också framträdande. Det var kolfiber här och kevlar där och allteftersom de exotiska materialen blev vanligare blev prylarna lättare och faktisk också hållbarare. Jag han dock knäcka ett antal brädor i vågorna och särskilt minns jag när jag efter en hård landning bra långt från land i Melkbos strax norr om Kapstaden knäckte en Mistral 260. Det är rätt välkända hajvatten där...

Likheten mellan prylarna inom cykelsporten och windsurfing är många. Exotiska material, strävan efter låga vikter osv men också en slående inkompatibilitet. Det är fascinerande att man åtminstone lyckats komma överens om avstånden mellan skruvhålen på flaskhållarna.

Jag kontaktade häromveckan en svensk detaljist för att köpa ett par ovala Rotorklingor. Inga problem, sa leverantören och två dagar senare hade jag en 54- och en 42-klinga i postlådan. Tyvärr passade inte klingorna på mitt nya Ultegravevparti...vilket min leverantör var helt ovetandes om (???). Och då är ju ändå inte ett nytt Ultegra särskilt nytt...

Det var bara att vända sig till Göran på Cykelmagneten och beställa ett nytt DuraAce... I ett svar från spanska tillverkaren visar det sig att det ändå finns en lösning i en produkt som heter OCP3. Försent tyvärr! Tänk på det om du skall sätta Rotorklingor på ett nytt Ultegravevparti. Med OCP3 har du dock inte möjligheten att anpassa momentarmen utan den kan bara monteras på ett sätt... Du kan dock använda DuraAce 7800 till de "vanliga" standard Q-ringarna.

Det verkar tränas friskt ute i stugorna i vinter. Min Funbeatlista är översållad med +2500 min/30dagars-triathleter - varav många är heltidsarbetande flerbarnsföräldrar. Så för att knyta an till min gode vän Carls kloka ord på http://sub9top10.wordpress.com/ verkar det vara många som haft farten med sig över krönet i år. Imponerande!! Kan det ha med en viss tävling i Augusti att göra?!

Själv är jag noga med att ha med mig farten ut ur svackorna - detta sagt relaterat till underbart böljande cykelsträckor där jag som relativt tung cyklist har massor med rörelseenergi med mig in i uppförsbackar...

West Coast Triathlon Camp, 2012

2012-01-31T23:21:00.009+01:00

Tredje årets West Coast Triathlon Camp (25-27 maj) fokuserar på distansträning och går av stapeln i underbar träningsmiljö och innehåller massor av likasinnade atleter, välplanerad träning, god mat, trevligt umgänge, noga utvald inspiration och en massa härliga upplevelser. Vårt Base Camp är Livräddarstationen precis innanför sanddynerna på Tylösands långa sandstrand. Under juni, juli och augusti är Livräddarstationen hem för alla de som bevakar stranden och håller uppsikt över de tiotusentals semesterfirare som njuter av solen och de salta baden. Under vår träningshelg är anläggningen vårt vattenhål för vila, umgänge, god mat och välbehövlig återhämtning.

Skicka ett mail till mig på lars.rosencrantz@ismseat.se så returnerar jag en inbjudan till dig!

¡Hasta pronto, Las Playitas!

2012-01-18T21:54:00.011+01:00

Det började grymt bra – taxin kom i tid! Chauffören kunde fälla sätet, vindrutetorkarna fungerade och han hittade till Landvetter. Sen flöt allt på samma gryma braiga sätt.

Playitas är en fantastisk anläggning som fungerar för såväl elitidrottare som motionärer och också för de båda kategoriernas medföljande familjer. Maten är superb, sängarna sköna och servicen helt enligt förväntan. Poolerna är uppvärmda, barnklubbsvärdarna pratar skandinaviska, klassutbudet mer än tillräckligt, löpvägarna varierande och hyrutrustningen håller hög klass. Som vanligt på Kanarieöarna gäller 5 sekunder iskallt vatten och 5 sekunder skållhet vatten i duschen, jordnötter på engelska heter ”peniz” och telefonväckningen kommer 15 minuter efter avtalad tid men det är ju världsliga saker i sammanhanget - Norska handikapplandslaget i simning var på träningsläger och en av tjejerna hade blivit överkörd av en skördetröska och förlorat höger arm och väster ben…

Mitt absoluta och icke förhandlingsbara insteg som ledare är att få deltagarna på ett läger att flytta sina egna gränser. Jag vill att alla skall ges utrymme och förutsättningar att kliva utanför trygghets- och komfortzonen när det gäller träning och jag tycker verkligen att våra deltagare lyckades med det. Det är på träningsläger man skall passa på att bonka.

Vi hade 40 hugade och förväntansfulla triathleter på olika nivåer på plats och självklart finns det ett par höjdpunkter att dela med sig av. En är definitivt det Öppet-vattenpasset vi körde en eftermiddag när shorebreaket var en knapp meter och dyningarna ännu större. Vi var 12 stycken från gruppen ”erfaren” som kastade oss i vattnet och bara tjöt av upphetsning och glädje. Känslan att när man simmar mot vågorna formligen falla ner från vågtoppen i vågdalen vevandes i luften är maffig. Det är också känslan av att liggandes i vattnet ett par hundra meter ut betrakta kustlinjen – det skapar ett annorlunda perspektiv! Det spontana Öppet vatten-passet morgonen efter var minst lika bra! Tack gänget!

En annan höjdpunkt var det cykelpass som Rasmus Henning tog täten i när vi körde 160 km till Coralejo och tillbaka. Vi var ett så starkt gäng att hans träningskompis fick falla ner och ligga i klungan i motvinden hem via Antigua och Tinueje. Rasmus drog hela vägen…

Andra händelser som bidragit till att generera skratt, glädje och viktiga erfarenheter var växlingsträningen där vi såg både cykling i planteringar, hjälmar bakåfram och väl utvecklade tävlingshorn i pannan.

Två träningspass som Karlstad och Götebergsresenärerna sent kommer glömma är den individuella tempokörningen om 2x15k liksom det fart-/mjölksyrapass som vi körde dagen efter i bassängen under mycket skrik och flås. Det passet gick under den välkända parollen ”No pain-No gain”. Självklart har vi haft fikarunda också – tyvärr var caféet på toppen i Betancuria stängt men då hittade vi ett nytt genom att testa lite nya vägar.

Den absoulta höjdpunkten för Axel, 9 år var när han fick posera med bröderna Raelert som båda tog sig tid och engagemang att byta några ord med en mycket blyg och förstummad kille som trots alt var imponerad till max!

10:e april återvänder jag till Las Playitas för att då hjälpa till med ytterligare ett läger i förbundets regi. Det lägret är fullbokat med 65 platser men det ryktas att det kommer att sättas in ytterligare en lägervecka i slutet av april.

I april kommer vi återigen att känna på långpass på cykeln och individuella tempokörningar. Vi kommer att fresta löpsteget uppför backen till fyren och vi kommer att brottas med vågorna i bukten utanför anläggningen. De som vill kan köra Challenge Fuerteventura som går över distansen Halv Ironman dvs 1,9km simning-90km cykel-21km löpning.

Häng me' vetja!

Marknadsföring?

2012-01-18T00:02:00.004+01:00

Så gick ett viskande rykte på Playitas. Ett av de stora märkena i cykelsporten skulle launcha sin nya tempomaskin på hotellet. Visk, visk, visk…och en massa tröjor med det välkända märket på ryggen. Märket har tidigare gjort sig kända för att vara pionjärer inom cykeldesign och när det gället tempocyklar skapat verkligt futuristiska ramar med hög funktionalitet och framgångsrika segrar.

Om jag skulle presentera en världsnyhet på cykelsidan inom triathlonvärlden och ha ambitionen att hålla den hemlig fram till ett viss given tidpunkt då den skulle visas för världens cykeljournalister…då skulle jag nog fundera på om jag verkligen skulle gå runt med ett antal cyklar helt omaskerade eller otäckta flera dagar innan den först skulle förevisas på den anläggning som kanske i världen har flest triathleter per kvadratmeter under just januari. Det såklart sagt om jag verkligen ville att inga bilder skulle komma ut…

Efter det att ryktet börjat cirkulera, att beachflaggor satts upp vid receptionsentrén, att antalet T-shirts som tydligt proklamerade att cykeln är ”simply faster” identifierats på kända triathlonansikten och att antalet tunnhåriga, svartmuskiga och lätt överviktiga män ökat drastiskt är det klart att min uppmärksamhet på vad som kunde var på gång ökade. En eftermiddag på väg till rummet ser jag en kille och en tjej komma rullande på 5 cyklar som ganska tydligt varit ute på vägen. Det var olika hjul på cyklarna och vattenflaskorna på styret var sunkiga… Icke desto mindre var det en cykel jag aldrig sett och jag var snabb med att få upp telefonen med kamera. Döm om min förvåning när mannen på duktigt bruten Frengelska ropar att jag minsann inte fick ta några bilder och att det var hemligt och att nationen Frankrike minsann kunde gå under om det togs några bilder. Hallå!!! Vad hände med frihet, jämlikhet och broderskap? Nu hade jag sån precision med kameran att jag kunde ta en bild från höften och det var förmodligen den första icke auktoriserade bilden på det aktuella märkets nya tempomodell som togs. Rätt nöjd var jag faktiskt! Hela veckan har jag haft roaming frånslaget på telefonen men nu var det ju läge att låta åtminstone facebookvännerna få ta del av världsnyheten. Kanske underskattade jag mina facebookvänners triathlonintresse… Morgonen efter hade jag tre av de större svartmuskiga männen med tröjmärket på ryggen hängandes över min dagliga Birncher Müssli med myndig stämma och i kanon undrandes om jag lagt ut någon bild på Slowtwitch. Jag hörde på dem att i så fall hade det varit dåligt… åtminstone för mig… Slowtwitch är tydligen ett ganska stort triathlonforum på nätet och uppenbarligen INTE där en av världens största cykelmärken launchar nya modeller mha amatörfotografier. Därför var det med riktigt gott samvete jag kunde svara nej på deras ganska direkta fråga. De tyckte dock att det var underligt att bilden som låg på Slowtwitch var tagen i samma sammanhang som de vi hade stött ihop med varandra dagen innan. För att tala med de lärde på latin och med bönder på bönders vis reste jag mig upp, ryckte med axlarna och slog ut med händerna samtidigt som jag retoriskt konstaterade att jag inte bor själv på anläggningen. Tre mycket missnöjda herrar bad om ursäkt att de stört och vandrade vidare högljutt språkandes och vilt gestikulerandes.

Det roliga i sammanhanget är att en bekant på plats fick radera bilderna från sin kamera och visa för en svartmuskig herre att bilden var raderad i kameran…

Så lite tips till marknadsförare som skall lansera världshemliga, toppmoderna, ultraavancerade och paradigmskiftande cykelprylar:

välj en lokation där det inte finns några som har intresse av produkten what so ever
gör inget väsen av själva lanseringen förrän vid just lanseringen
om man skall gå runt med cyklarna bland ett hundratal triathleter med järnkoll på prylar bör cyklarna vara täckta med bike covers – och en idé jag ger bort kostnadsfritt är att på bike cover trycka den täckta produktens logga...
jobba med rätt medarbetare
inse att det kanske har ett värde med ”smyglansering”

…och jag funderar fortfarande på vad jag skall skriva på fakturan. ”Marketing consultation”, kanske. Eller ”Advertising and web publish services” räcker?

Allt gott - lägerrapport kommer inom kort!

Vamos a la Las Playitas!

2012-01-09T10:29:00.007+01:00

Bäst förberedd vinner är ett koncept som man kan anamma... men som tur är är både "bäst" och "förberedd" relativa begrepp :-)

En av de viktigaste förberedelserna inför ett träningsläger är benen... Släta ben är liksom kvittot på att det är OK att glida i korta cykelbyxor. Det finns de som upplever att kvinnor i vår och andra sporter måste fightas mot omgivningens förväntningar på vad tjejer och kvinnor egentligen skall hålla på med. Käre, läsare jag ber dig verkligen betänka de normer som vi stackars manliga triathleter till grunden måste bryta ner och bekämpa med alla till buds stående medel för att vinna ett berättigande att ha släta och glänsande ben...DET kan man kalla ett jämställdhetens slagträ! Vi vill ha och kommer in i döden hävda rätten till släta och silkeslena ben tillsammans med korta cykelbyxor - Vive, jambes rasées!

De sporter jag håller på gör mig van att resa med många väskor och tunga och skrymmande väskor. När vi skulle hem från 8 veckors windsurfande i området kring Perth i mitten på 90-talet kom vi rätt brunbrända och enligt oss själva ganska läckra till flygplatsen med duktigt mycket övervikt i bagaget - vi själva hade dock inte ett gram övervikt... Min strategi blev att leta upp incheckningsdisken med den snyggaste tjejen bakom och sedan slå på den svenska charmoffensiven och just då hade jag ganska gott självförtroende i frågan. Snabbt blir jag dock varse om att den oerhört söta tjejen gjorde sin första dag bakom disken och hade sin mentor med sig hängandes över axeln - kan meddela att hon släppte inte ett gram övervikt utan att ta betalt... Det tog jag dock igen på flygplatsen i Marrakech i Marocko när jag efter 14 dagars intensivt windsurfande blev jag av en bastant mustachprydd madam skarpt beordrad att lägga upp hela brädfodralet på vågen - ett fodral jag visste vägde minst 70 kg. "Skall det vara nödvändigt?" försökte jag och fick bara ett argt morrande tillbaka samtidigt som jag såg att den vita fradgan började sippra ut ur ena mungipan på damen. På något sätt lyckades jag få ett knä under hela paketet och balansera av vikten till 30 kg på vågen så jag klarade mig förnämligt. Jag tror fortfarande mustachdamen funderar på hur det gick till...

I morgon ligger cykeln väl nedpackad i en vanlig cykelkartong jämte en massa annat bagage som inte får plats i resväskan och som dessutom funkar fint som vaddering. Kartong är otippat bra att packa cykel i och dessutom är de gratis hos många cykelhandlare som med glädje ser att kartongerna försvinner utan ansträngning.

Packning är för mig en aktivitet som med fördel företas så nära in på avresan som möjligt och under relativt stor tidspress. Helst drar jag igen dragkedjan på resväskan när taxin till flygplatsen står utanför och tutar. Jag måste vara stressad när jag packar och jag måste packa minst två väskor samtidigt. Det gör inget om jag inser att packtejpen till cykelkartongen är slut kl. 20:00 kvällen innan avresa - det gör tillvaron mer spännande. Jag vill gärna framhålla att jag ännu inte glömt något av vitalt värde eller att mitt system försatt mig i knipa på något sätt...vad jag vet...

Vi har 40 deltagare i olika nivåer på lägret och det är med glädje jag ser hur ett antal deltagare på olika sätt ger uttryck för hur de spänner bågen genom att klassificera sig till gruppen "erfarna". I rollen som ledare är en av utmaningarna att verkligen få samtliga deltagare att i verkligen få utrymme att flytta sina gränser. Om grupperna blir inbördes ojämna kommer vi att hantera det genom att snabba cyklister får loopa i uppförsbackar osv. Det kommer att bli riktigt bra. Vis av förra årets läger kommer jag i år att vara kit'ad med kedjebrytare, andra verktyg och "första hjälpen"-paket. Jag kommer också plocka med mig mer nutrition än jag själv behöver för att säker veta att vi får hem alla deltagare - särskilt de som valt att spänna bågen lite hårdare vid valet av grupp och jag hoppas verkligen att jag ges tillfälle att dela ut lite extra socker på slutet av passen. Det viskas om att den danske proffstriathleten Rasmus Henning skall med på ett av våra längre pass - och det ser jag fram emot - i

Eftersom jag har ansvaret för cykelpassen, deras upplägg och sträckning så har det varit en massa kul förberedelser framför www.bikeroutetoaster.com - en ypperligt bra sida för att skapa och dela kartor med inritade rutter. Jag kommer jobba för att hålla stort fokus på cykelträningen under veckan och jag kommer på helt eget initiativ att initiera kortare löppass efter cykelpassen för de som är på humör. Om du sitter där och funderar på hur upplägget för gruppen "erfaren" ser ut har du veckans pass nedan - och upplägget för aprilveckan ser i det stora lika dan ut. I slutet på vecka 1 fanns två (2) platser kvar till aprilveckan där deltagarantalet är begränsat till 60 personer.

Tisdag:

Lättare cykel el. löp

Genomsim i bassäng

Onsdag:

Morgonlöp, 7-9 k

Open Water

Pajara - Betancuria, 100k

Torsdag:

Växlingsträning

Oplanerat och "frivilligt" cykepass

Distanslöp >60min

Fredag:

Simning, fartpass

Corralejo ToR, 160k

Lördag:

Sprinttävling

Vila/Aternativ träning (får se vad jag kan hitta på för bus...)

Simning, Distans

Söndag:

Simning, Distans

Västra rundan, 110k

Måndag:

Simning, fart

Cykel, intervallpass X antal varv med vila mellan varje

Kvällslöpning

Tisdag:

Morgonjogg

Hemresa

Bokslut 2011

2012-01-02T10:11:00.009+01:00

2011 har varit ett händelserikt och på många sätt inspirerande och utmanande år.

Det mest crazy var nog att lämna livet som löneslav och ta steget till att själv bli helt ansvarig för intäkter och försörjning som egen företagare. Läskigt, riskfyllt, kostsamt, stressande men också en situation som ger massor av lärdomar, frihet, kreativitet, stimulans och möjligheter. Under hösten har jag slutfört ett antal rekryteringar för mina kunder (Vehco, Q-matic, Dorma, WSP, GPBM Nordic med varumärkena GP Batteries och Houseguard mfl) och det är med stolthet jag tar emot den positiva feedback jag får kring både "Hur" och "Vad" jag levererat. Nu gäller det för västsverige att hålla farten uppe!

Under de 9 månader som har gått sedan jag avtalade importen av ISM-sadlarna är det snart 150 kunder som jag bidragit till att förändra cykellivet för. Så enormt roligt att jobba med en produkt som inte bara är yta utan som faktiskt gör skillnad.

Sportåret 2011 innehöll en massa kul. En händelse som jag gärna garvar åt är när jag på tävlingen i Hallstahammar drar hela Mastersgänget ut på fel löpslinga då en av pilarna blåst ner vid en obevakad avtagsväg. Döm om min förvåning när jag ser 2:an Kirschberger komma ut från en av avtagsvägarna – och jag inser att jag sprungit fel… Jämsides med Christian viskar han anfått att "det är ingen som märker det…" Hahaha…Tjena! Missödet hanteras sportmannamässigt i mål och jag fick min 2:a plats!

Den kalla, regniga och till vädret vidriga tävlingen i Örserum var tävlingsmässigt en fullträff – jag sprang på toppen av min förmåga och lämnade faktiskt löpare som normalt sett är bättre än mig bakom mig – nöjd med min 2:a plats. Cykelbanan passar mig bra med dess rullande karaktär och jag har förmåga att få med mig farten ut ur nerförsrullen in i nästa uppförslut.

SprintRM i Halmstad blev en tuff tillställning då jag med viss hybris tyckte det var en god idé att ändra strategi mitt under 2:a varvet på simbanan. Då valde jag att mot allt bättre vetande gå motströms i mitten av Nissan i stället för längs strandkanten och tappade säkert 30 sekunder på täten. Som tur var tog jag igen tappet på cykeln och med en stark men varm löpning höll jag ihop klassegern och RM-guldet i H40.

Arvika Triathlon ledde jag Masters från start till mål – men jag måste tillstå att jag mentalt sett hellre har någon att jaga än att själv vara jagad. En härlig bana, bra boende och med förutsättningar att bli en riktigt bra SM/RM-tävling 2012.

Göteborgs triathlon blev även det en topplacering – lika bra att trycka på även om Cupen i H40 redan var hemma. Dessutom behövde jag en revansch efter att jag inte riktigt fått ut hela min kapacitet på Järmnannen i Kalmar i år. Ett par veckor innan Kalmar började jag få tungt att köra de riktigt långa passen – jag fick liksom inte luft. Efter att ha växlat till löpning som 8 totalt kände jag att jag inte var löpbar över huvudtaget. Pulsen hängde inte med och mina besvär med att inte få luft gjorde sig tydliga så jag klev av efter 5 km. Just då ett nederlag av stoooora mått men med reflektion så gör alla ett antal tävlingar som man får lägga i korgen med "mindre lyckade". Så är det ju med träningspass också – alla pass är inte det bästa passet.

En av årets träningshöjdpunkter var ledaruppdraget på triathlonförbundets träningsläger på Fuerteventura - ett uppdrag som fortsätter även 2012 med första lägerveckan redan 10/1 då vi tar emot 40 deltagare som vi skall både simma, cykla och springa runt ön med! Andra veckan går av stapeln 10/4. En av de finare rundorna på ön hittar du här: http://bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=337697

På tal om läger så har mitt läger i Halmstad blivit ett stående inslag i försäsongsträningen. Cykel till Halmstad på fredag morgon och sedan en helg helg full med sport i grym miljö och med grymma kompisar! Sport blir sällan bättre! 2012 års upplaga är inte spikad när det gäller datum men det återkommer jag till såklart!

Okay, lika bra att erkänna att jag gillar prylar...bra prylar - finns det något värre än att snickra med dåliga verktyg? Även 2012 har jag ett samarbete med Cykelmagneten i Falkenberg. De står inför en häftig expansion med nya lokaler och varumärken. Under 2012 kommer jag att fortsätta jobba med triathleten.se och Sailfishprodukterna. På skallen sitter Bliz solbrillor och i vätskeflaskorna och tröjfickorna finns fortsatt Enervits produkter. Varför ändra nått som funkar?

Annars så har gräsklippning, växthusskötsel, häckklippning och annan fastighetsskötsel klart prioriterats ned - faktiskt helt utan dåligt samvete!

Så, 2012 blir minst lika utmanande som 2011. Jag kan konstatera att mer träningstid är svårt att lägga in och med tanke på devisen att "Det som inte är under utveckling är under avveckling" funderar jag just nu på hur jag skall skruva på upplägget så att H40-plaketten får hänga kvar hemma ett år till, så att IM Kalmar blir min bästa tävling någonsin och hur jag skall lyckas genomföra ett RM på HIM-distans två veckor därefter.

Min jul som hund

2011-12-26T21:40:00.003+01:00

I år börjar nästa år redan efter jul... Målformuleringarna är tydliga på en mängd olika plan. Som egen företagare och Rekryteringsrådgivare, som pappa och make, som individen Lars och som triathlet. Ett av de mål som ligger närmast för ögonen men som också är ett av de mest utmanande är attjag skall sluta bete mig som en jävla hund...

I år började hundlivet redan dan före dan före dopparedan då hela familjen gled in på Långedrags värdshus för ett numera traditionellt julbord. Riktigt bra sådant förresten. Rekommenderas varmt. Men Rosencrantz hade ju sprungit ett ganska OK pass på lunchen och bara fyllt på sparsamt med energi vilket såklart ledde till ett frosseri som lätt hade platsat i "Seven". Ironiskt nog hade vi bordet bredvid en hundkorg...

Fredagen tvingade jag till att starta något energifattigare. Lättare simpass på morgonen följt av den godaste koppen kaffe var väl OK. Likaså Mivitotalbaren efter styrkepasset på lunchen. Tyvärr lät jag ett helt gäng skumtomtar, en ansenlig mängd Paradischoklad jämte en blandning av plockgodis kompensera för utebliven riktig lunch. Tror faktiskt att jag också lyckades trycka ner en eller två av Jennys fantastiska lussebullar med mandelmassefyllning alldeles för nära intervallpasset på löpbandet. Men å andra sidan höll jag mig väl påfylld genom både det och spinningpasset efteråt.

På dopparedan var ju magen väl uttänjd så lika bra att börja fylla den tidigt. Julgröt, macka med julskinka följt av...mer Paradischoklad och lite NonStop. Fylls Paradisaskjäveln på av sig själv, eller? Julaftonsfika hos mamma & pappa med nöttoppar, mjuk pepparkaka, hård pepparkaka, mandelmusslor med jordgubbssylt o grädde - kort sagt en juste uppladdning inför tuppluren framför Kalle Anka. Barnens kusin Simon 3 år var med när jag snarkade in på sackosäcken lagom till tokpippin satte igång. Undrar om jag kommer bli ihågkommen där som "Farbror Lars som alltid sov till Kalle Anka..."?

När tomten packat ihop och dragit vidare var det dags att fylla hundskålen med julens läckerheter ett par generande omgångar - dock med viss återhållsamhet kring kolhydraterna... Det är ju ett par hundra år sedan det ansågs fint att gå ut runt hörnet och kasta upp för att sedan kunna fortsätta äta så det lyckades jag ändå hålla mig för god för. Stolt!! Behöver jag påtala att min nos för skumtomtar, paradischoklad och M&M's inte alls försvagats av vare sig Mor Annas tomatsill, grönkål eller Östgöta Sädesbrännvin. Inte en skål stod orörd och inte en minut på Funbeat...

Juldag i hundkorgen...och som om inte julafton var tillräckligt så var inte suget mindre än att jag bjöd in hela familjen till en repris hos mor & far på juldagen. Mer skumtomtar, M&M' och såklart Paradis - inte heller idag var godisskålarna tabu. Självbevarelsedriften fick mig åtminstone att efter en tvåtimmarsvila i hundkorgen transportlufsa mellan Bräcke och Sisjön. Men Cheeeezus vad jag längtade efter ett tröskelpass på hojjen!

Come Boxing Day och även en hund känner väl behov av sans och balans - dax att balansera så 100 minuter på spinningcykeln uppdelade på 4x15 minuter återställde faktiskt balansen åtminstone för stunden. Om jag i hittills agerat hund i jul så var det mer av en hamstar i hjulet nu. Jag tackar min lyckliga stjärna för att barnen beställde Tacos till middag...vilket varje gång får mig att välja korgen före bordet.

Det är tufft att vara hund men nån måste göra skitjobbet. Nu loggar jag ut julen, och återgår till min vanliga morgonsmoothie, en och annan proteinbar och övriga matrutiner som det går att upprätthålla vettig träning på. Träningen fortsätter på god inslagen väg med lite längre löppass på schemat. Vecka 2 landar jag med förbundet på Las Playitas och har ett helt gäng välplanerade cykelpass med mig till de 40 deltagarna vi skall coacha genom en härlig träningsvecka. Dessutom har de en heeeeelt grym buffé....

VovVov, GläfsGläfs!

Fett swell i dammen!

2011-12-17T22:32:00.006+01:00

Vilket fett swell av åsikter, frågor och funderingar det just nu finns att surfa på i triathlonsverige! Med uppenbar risk för att kasta sten i glashus tar jag fram en välvaxad 260:a och rippar loss bland FB-inlägg, twittrar och bloggar av åsiktsmaskiner, lycksökare och andra som berörs av de faktum att Sverige och Kalmar nu står som värd för en tävling undet WTC's mytomspunna fana Ironman och att Svenska Triathlonförbundet tagit beslutet att ge samma tävling SM-status 2012.

Att tävla i ett IM-arrangemang är en fantastisk upplevelse. Häftigt mycket dedikerade och utseendemässigt ganska homogena människor som brinner för sin idrott möts i flera dagar med ett tydligt mål i sikte - målportalen. Låt vara att tiderna som visas i displayen kommer variera friskt men alla har målet att få välförtjänt utväxling på en ansenlig mängd träningstimmar och bortprioriterade aktiviteter. Mer ofta än sällan drar sig blickar som så småningom mötas först till cykeln och sedan till vaderna innan en respektfull nick utbyts. Kommersen och prylarna runt evenemanget är en arena som bara den är värd att upplevas.

Varmt grattis till hela arrangörsorganisationen i Kalmar som efter många års jobb nu kan hissa IM-fanan. Grymt bra jobbat!

Någonting i mig säger att "Klart att du skall köra första IM i Sverige!" Något annat säger att "Om du ändå skall lägga ut så mycket pengar så inte faaan är det till Kalmar du skall åka!"

Ungefär där står jag...utan ett väl cementerat mål 2012 men med ett träningsupplägg som ger mig de bästa förutsättningarna någonsin att skapa resultat kommande säsong. Samtidigt är det mycket frågor kring SM-arrangemanget; gemensam start, vad händer med RM; begränsad tillgång till startplatser och kanske även gräddfil för personer med rätt namn vid omedelbar fullbokning - tänk om någon av våra namnkunnigare SM-titelaspiranter har problem med routern vid det magiska klockslaget...; hantering av PRO- och AG-klasser...något vi inte alls är vana vid då vi kör senior upp till 34 år; osv...

Nåja - jag har ju till 20/12 på mig att fundera...klart är att 2012 blir en snabb säsong...oavsett distans, tävlingsarena eller arrangör! Looking forward to it!

Spännande att läsa http://www.dt.se/sport/1.4210224-ironmandistans-i-sater-triathlon...

Förresten - min Wilier Cento Chrono 2010 är till salu - komplett med Fulcrum träningshjul och Zipp 404 tävlingshjul. Full Ultegra och med en design som sticker ut. Självklart ISM-sadel... Hjulen är servade av Kaj och cykeln av Cykelmagneten i Falkenberg!

Är du eller någon du vet i din närhet intresserad så kontakta mig på lars.rosencrantz@ismseat.se.

Mässrapport, Svenska sportmässan - Elmia

2011-11-20T22:09:00.008+01:00

Som den obotlige tidsoptist jag är kom jag iväg från Göteborg strax efter 18 på fredagkvällen...Planen var strax efter 15. Hyrbilen från Perpetum, en dieselfiat på 75, gjorde sitt jobb mer än väl och fick inte vila förrän vid grindarna till mässområdet där det var tvärdött... Okay, tänkte jag. Antingen fel dag eller fel mässa... Men vakten kom till slut, släppte in mig och gjorde sig lustig över att jag aldrig tidigare satt min fot på denna uppenbarligen mytomspunna, världsarena tidigare...ursäkta, då!

Snacka om att drabbas av mindervärdeskomplex

när jag kom in och såg alla de flashiga monterbyggena. Det var hela butiker som var på plats. Cykelmagneten hade till exempel en monter utan väggar och innehållet fullkomligt exploderade av vackra cyklar i fräsiga färger. Bliz röda monter med fräsiga sportglasögen gick inte heller att missa och Treks monter var härligt stilfull. Själv hade jag två planscher, en Wilier Cento Chrono och en trainer. Icke desto mindre - full av ambition lyckades jag fylla min monter med tre vassa cyklar, lite bord och stolar och tack vara Teds försorg fick jag till en snygg display som jag är riktigt nöjd med! Tack för det, Ted! 22:00 lämnade jag montern för ett ganska sunkigt hotellrum på Eurostop via Burger King. Baren på hotellet var stängd - klockan var ju trots allt 22:30 och jag var i Jönköping...

Lördag morgon och en snabb hotellfrukost med äggröra och bacon innan ICA Maxi för inhandling av Geisha, Fox Citron och Dumlekola. På två hjul sladdade Fiaten till mässan och samma vakt... Det var med setor glädje jag riggade Mac'en och kanonen med vars hjälp jag visade en massa triathlonfilmer hela helgen. Svenska Triathlonförbundet i montern mitt emot satte dock sina fruktkolor och Nescafe i halsen när jag visade "the Crawl" på storbild...

Ola - ingen skada skedd - jag lovar ;-)

Hela lördagen var det fullt upp och lunchen bestod av en bar och några Geisha. Det var folk i montern hela dagen och jag vet inte hur många gånger jag höjt och sänkt sadeln på Wilieren för att låta besökarna känna på skillnaden mellan en pungskavarsadel och en ISM. Roligast var nog ändå Annika som kom riktigt snyggt dressad i svarta strumpbyxor och Burberryrutig kort kjol och som prompt skulle testa sadeln. Hon lämnade montern med en vit Racing i väskan, ett brett leende på läpparna och en man vid sin sida med ett ännu större leende... En annan minnesvärd situation var när jag på söndagmorgonen talade med en man i 50+ om att problemen med domningar och obehag ofta är något man skäms över och väljer att inte tala om. På eftermiddagen, 2 minuter innan stängning kom samma man tillbaka och viskade i mitt öra att han faktiskt hade besvär med domningar och ville köpa en sadel... Snacka om genombrott!

Rätt kul är det också när ett par kommer fram och tjejen fattar grejen snabbare än killen och hon driver på köpet... Lust-igt, skulle man kunna säga!

Minnesvärd men inte fullt så kul är ju landsvägscyklisten som kommer fram och säger "Nej, fy fan, vad ful - en sådan kommer aldrig på min cykel". Nähä, tänkte jag, skyll dig själv...

Jag hade donerat två sadlar som första pris i tävlingen om vem som på två minuter kunde generera flest watt/kg kroppsvikt. Mattias Lundqvist från Aktivitus tog hem segern på lördagen och fick med sig en Podium hem. Nu är Mattias redan frälst på ISM men saknade just en sådan till landsvägshojjen! Grattis!

Sammanfattningsvis en fantastiskt rolig helg med massa cykeltokiga människor, en hel del kändisar och bekantar och det känns kul att konstatera att bland andra Susanne Ljungskog kommer gnida rumpan mot en ISM framöver!

Välkommen in på webshopen!

Impulskontroll

2011-11-15T08:00:00.010+01:00

Jag drivs bland annat av lust och njutning.

Känns som en bekännelse av annan typ... och kan i och för sig låta ganska inspirerande och kul. Att drivas av lust och njutning är väl bra?! I grunden är det ju ett väl utvecklat belöningssystem jag talar om - rent av livsnödvändigt - bara det att i morse satte jag det helt ur spel tydligen - eller inte. Klockan ringde 05:45 för att kroppen skulle få en rejäl dos dopamin i samband med ett morgonpass i bassängen. I går kväll var idén jättebra - en chans till ett extra simpass i en period där simträningen inte riktigt följt planen - jag kunde verkligen känna hur välbehaget skulle spridas i kroppen efter passet. I morse när klockan ringde var idén inte alls lika bra och det räckte med en microsekunds tvekan under ett varmt täcke så var en helt annan del av belöningssystemet aktiverat. Ett par ynka timmar senare var den belöningen som bortblåst och det som kvarstår är en energistjälande gnagande anklagelse av lättja, mental svaghet och oförmåga. Sådär bra effekt av en snoozemorgon... Följaktligen gäller det att välja beteende för att uppnå rätt belöning - och då gärna en belöning med varaktigt effekt! Att välja beteende innebär att vara vaksam på reptilhjärnan. I en finare värld skulle jag säga att begreppet impulskontroll är mer relevant än reptilhjärna.

Impulskontroll är ett begrepp jag i rollen som rekryteringsrådgivare ibland kommer i kontakt med och det skulle kunna definieras som "Förmågan att kunna kontrollera sin otålighet, impulsivitet och intensitet". Impulskontroll är enligt olika teorier identifierad som en av ett antal icke-kognitiva förmågor, kompetenser och kunskaper som påverkar en individs förmåga att hantera vardagliga situationer och i viss mån därmed skapa framgång. Kolla klippet nedan - det visar ett klassiskt test av impulskontroll på barn och är sevärt om inte annat för att barnen reagerar ganska gulligt...

Det finns säker en massa bra 4-ställiga bokstavskombinationer som fackar in människor med olika impulskontroll. Det resonemanget lämnar jag därhän.

För oss som inte ser någon begränsning i antalet möjliga träningstillfällen (läs triathleter) kan ju ett helt oplanerat träningstillfälle vara toppen. Jag menar det kan ju vid en första anblick vara en ynnest att helt plötsligt och otippat få möjlighet att bränna av ett träningspass om barnen är hos kompisar. De flesta av oss hade med stor sannolikhet rusat ner i källaren, riggat trainern och kört en timme styrkeintervaller. Men är det vad som gynnar dig? Kanske är det lika viktigt med eftertanke åt det hållet som vid situationen under täcket i morse? Förmågan att agera med viss analytisk eftertanke är uppenbarligen viktig!

Det finns en svensk filosof som heter David Brax som hävdar att njutning och obehag är de mest grundläggande medlen vi har för att värdera saker. Vi lär oss vad vi ska sträva efter och vad vi ska undvika. David Brax påpekar att för att en njutning ska bli varaktig krävs många gånger komplexitet. Det vill säga att det måste finnas någon form av motstånd inbyggt i det vi sysslar med – och när vi övervinner dessa blir känslan av njutning extra stark. Brax menar att hedonism, lycka och njutning inte handlar om ALLT NU. Han menar att det finns en poäng i att ibland vila på hanen för den som väntar på något gott, kan faktiskt få något mer.

Med allt detta sagt borde jag naturligtvis övervunnit impulsen av den omedelbara belöningen (att ligga kvar) och gått upp, satt mig på bussen och kört simpasset (och fått en änu större belöning efter passet). Så gör jag i morgon bitti!

Valhalla 06:20 it is!

There’s as much penis inside the body as outside

2011-11-09T18:30:00.008+01:00

Hallå! Reklam eller upplysning - välj själv men texten är läsvärd!

Källa: New York Times

Robert Brown is an officer in the Seattle Police Department’s bicycle patrol, which lacks the sleek machines and tight jerseys of the Tour de France. But Mr. Brown has something that could be more important to both male and female cyclists: a no-nose saddle.

Like most cyclists, Mr. Brown at first didn’t see any need to switch from the traditional saddle on the mountain bike he’d been riding full time for five years on the force. When researchers at the National Institute for Occupational Safety and Health and Safety offered new noseless saddles intended to prevent erectile dysfunction, he quickly told his supervisor, “No problems here!”

But then, after trying the new saddle, he felt the difference. His weight rested on his pelvic bones instead of the crotch area, which formerly pressed against the saddle’s nose. During his sleep, when he wore a monitor, the measure known as “percent of time erect” increased to 28 percent from 18 percent.

The results made him permanently switch to a no-nose saddle, as did most of the other bike-patrol police officers in Seattle and other cities who took part in the six-month experiment. But they’ve had little luck converting their colleagues, as Mr. Brown complains in the current newsletter of the International Police Mountain Bike Association.

“The subject matter always draws juvenile chuckles,” he writes. “They don’t even listen long to understand what part of a man’s anatomy is being protected here.”

It’s the area of soft tissue called the perineum, and it’s not just a male problem — female cyclists have also reported soreness and numbness in this genital region. But neither sex seems interested in these saddles, and I’m as baffled as Mr. Brown is by their apathy.

I’ve spent much of my journalistic career debunking health scares, but the bike-saddle menace struck me as a no-brainer when I first heard about it. Why, if you had an easy alternative, would you take any risk with that part of the anatomy? Even if you didn’t feel any symptoms, even if you didn’t believe the researchers’ warnings, even if you thought it was perfectly healthy to feel numb during a ride — why not switch just for comfort’s sake? Why go on crushing your crotch?

When I tried a no-nose model for my 16-mile daily commute, it was so much more comfortable that I promptly threw away the old saddle. But over the years I’ve had zero success persuading any other cyclists to switch, even when I quote the painfully succinct warning from Steven Schrader, the reproductive physiologist at Niosh who did the experiment with police officers.

“There’s as much penis inside the body as outside,” Dr. Schrader told me. “When you sit on a regular bike saddle, you’re sitting on your penis.”

More precisely, according to Dr. Schrader’s measurements, you are putting 25 to 40 percent of your body’s weight on the nerves and blood vessels near the surface of the perineum. “That part of the body was never meant to bear pressure,” Dr. Schrader said. “Within a few minutes the blood oxygen levels go down by 80 percent.”

Dr. Schrader has documented the results with the help of a couple of pieces of equipment, the biothesiometer and the Rigiscan.

“The biothesiometer is a device in which the men set their penis into a trough, and it slowly starts to vibrate,” he explained. “They push the button when they can feel the vibration. While it sounds delightful, it’s actually not. The Rigiscan is a machine the men wear at night that grabs the penis about every 15 seconds to see if it’s erect. It’s not as pleasant as it sounds, either.”

In one early study with the Rigiscan, Dr. Schrader found that police officers patrolling on bikes with conventional saddles tended to have shorter erections than did noncyclists. Then, in a 2008 study titled “Cutting Off the Nose to Save the Penis,” he reported the results of having Mr. Brown and the other officers switch to new designs.

Before the study, nearly three-quarters of the officers complained of numbness while riding. After six months, fewer than one-fifth complained. They did better on the biothesiometer test of sensitivity and also reported improved erectile function.

Unlike Mr. Brown, the typical officer in the study showed no improvement in the nighttime Rigiscan measure. A fan of traditional saddles might interpret that as reason not to change saddles, but Dr. Schrader sees it as evidence that some effects of a conventional saddle may be slow, or impossible, to reverse.

Källa: New York Times

In another study, Dr. Marsha Guess and Dr. Kathleen Connell, who are urogynecologists at Yale, found that that more than 60 percent of female cyclists using nosed saddles reported symptoms of genital pain, numbness and tingling. Lab tests recorded lower levels of genital sensation in the cyclists than in a control group of runners. These researchers also report, in a forthcoming paper, that saddles with a “partial cutout” — an indentation or a small opening — may be counterproductive because they increase pressure on a woman’s genital area.

The accumulating evidence has led Niosh to recommend that police officers and other workers on bicycles use a no-nose saddle that puts pressure on the “sit bones.” Examples include the BiSaddle(used by Mr. Brown), the I.S.M. (a favorite of police officers in Chicago), the Hobson Easyseat, the Spiderflex, Ergo’s The Seat, and other models listed at HealthyCycling.org.)

But few cyclists are paying attention. Peter Flax, the editor in chief of Bicycling magazine, told me that he knew of no serious racers who complained about erectile dysfunction, and that problems with numbness could almost always be corrected by adjusting the saddle.

“I suppose there’s a small niche of people for whom a noseless saddle might be a solution,” Mr. Flax said. “But a saddle without a nose has real problems in terms of function. A cyclist can make turns using the weight in the hips against the nose. I just don’t think a noseless saddle is safe in a race.”

Mr. Brown and other police officers insist that they’ve learned to maneuver perfectly well with no-nose saddles. But even if the racers really do get a crucial advantage from the traditional saddle, why is everyone else still using it? People in spin classes don’t have to steer their bikes anywhere, so why are they still sitting on their perineums?

It’s possible the problem isn’t as serious as the researchers believe, but I see other reasons for the indifference. We all tend to underestimate the danger from old-fashioned, familiar technologies, particularly when the effects aren’t immediately obvious. Young athletes focus on victory today, not the future damage to their bodies. And if the winner of the Tour de France doesn’t ride a no-nose saddle, then neither will riders who want to look like him.

“Serious bike riders would be totally embarrassed to show up at a race in a noseless saddle,” Mr. Flax said.

The embarrassment factor extends to bike shops, too, as Jim Bombardier discovered in trying to sell his invention, the BiSaddle. Mr. Bombardier, who lives in Portland, Ore., went to stores armed with scientific papers and diagrams, but no one was interested. One shop owner took a look at his new saddle and summarized the marketing problem:

“This saddle screams out: I’ve got a problem. Who needs that in a bike shop?”

Well, there’s a certain logic to that retail strategy, at least for the short term. But if you’re in it for the long term, if you’d like your customers to keep cycling — and creating new customers — then it pays to protect the perineum.

Wheight Group och Hawaii i juni

2011-11-07T08:30:00.002+01:00

Jag har observerat ett beteende hos mig själv som klart är drivet av huvudet. Om det går trögt på träningen och kraften inte riktigt finns där tolkar jag det som att jag tränat för dåligt. Helt crazy, jag vet... I huvudet finns det då bara ett botemedel nämligen att träna mer… Jobbigt läge när sanningen förmodligen är det omvända. Men det är ju triathlon vi håller på med – då kan man ju inte träna mindre för i mitt huvud är det ju avveckling och jag är så rädd att samma sak skall hända nu som hände windsurfingen. Nu är jag emellertid inte en rädd person utan tvärt om. Viss längtan till det jag älskar tror jag är bra oavsett om det är familj, verksamhet, vänner eller fritidssysselsättning. Men det finns en gräns för när avståndet blir för långt - när det blir för energikrävande att hitta tillbaka - men visst, i grunden är det en fråga om prioriteringar. Så kan jag se att det just nu är med windsurfingen. Ju längre inne i något jag är desto mer inspirerad är jag. I 20 år levde jag windsurfing och jag kanske missade 2 väderrapporter under säsongen. Det behövdes dock inte många veckors stiltje för att hungern skulle stillas och känslan av att det var ”jobbigt” att packa prylarna och dra iväg blev påtaglig. Efter varje episk session var jag tillbaka på banan och hungern på plats igen. Så funkade det tills triathlonträningen konkurrerade ut windsurfingen. Idag vet jag inte om jag skulle kunna plocka ihop en funktonsduglig utrustning för en stormig höstdag i Ringenäs och jag hävdar fortfarande att det bara är en tillfälligt svacka. Dock är sannolikheten att jag kommer till Cape Town nästa gång som triathlet istället för windsurfare överhängande. För att inte tala om dråpligheten i att jag kommer till windsurfingparadiset i Stilla havet som triathlet istället för som windsurfare. Galet tokig tanke…men jädrigt inspirerande. Två frågor kommer jag dock att drivastenhårt - att Age-Group ersätts med Wheight Group och att VM på Kona flyttas från vår influensaperiod i oktober till juni så där skönt direkt efter vårens träningsläger på Las Playitas.

Vore nåt, va? Wheight Group och Hawaii i juni...

Hej igen!

2011-11-06T21:44:00.003+01:00

Äntligen är mina 2-timmarsklasser igång! I helgen fick jag duktig hjälp med att begrava två CD-skivor. Jag har lovat "aldrig mer" av remixen på Carolas Invincible och Rybacks Fairytail. Aldrig mer den fantastiska Swamp Thing med the Grid och aldrig mer Volbeats Halleluja Goat som 3-minuters intervall. Därmed är inte konceptet cykelträning i spinningsalen begravt. Räkna med fortsatta intervaller i olika längder och med varierad återhämtning - gör dem till din nyckel till framgång 2012! Och är du på besök i Göteborg en lördag framöver - hör av dig så löser jag en plats till ett härligt svettigt och inspirerande pass!

Svenska Sportmässan går av stapeln 19-20 november i Jönköping och självklart kommer jag vara där med ISM's sadlarna. Hela produktrangen finns på plats och dessutom en trainer så om du vill kan du testa sadeln live på plats. Välkommen till monter 94 mittemot Svenska Triathlonförbundet!

Så här års när uppbyggnadsträningen dragit gång efter välbehövlig vila börjar de vild diskussionerna om hur den egentligen skall bedrivas. Mmmm...hur skall den bedrivas - egentligen??? "vilken väg skall jag gå?" - och vet du inte vart du skall spelar det ingen roll bla bla bla bla bla. Intressant om "HUR?" blev det när jag i tredje hand hörde att en person i triahlonens närhet indikerat att

8 km simning

18 mil cykel

10 mil löpning

i veckan är rätt träningsnivå för långdistanstriathleter.

Hmmm…då skall vi se – 8 km simning är 3 entimmarspass i veckan som vart och ett också innehåller 60 minuter omställning, dvs resa till och från simhallen, ombyte och andra aktiviteter i samband med träningspasset. Det summerar till 6h.

Att cykla 18 mil…låt oss säga att det tarvas två pass á 3,5 h och då har jag nog räknat snålt. Till det kommer 30 minuter/pass för ombyte, cykelvård och dylikt. Det summerar till 8 h.

10 mil löpning borde kunna uppskattas till 4 pass och 10h. Låt oss totalt säga 12h för löpträningen och omställningstid.

6+8+12 är 26 timmar fördelade på 10 pass i veckan för att kunna utföra träning för långdistanstriathlon… och då är inte de två så viktiga styrkepassen med... Inte konstigt att vi ideligen lyckas skrämma iväg familjefädrar och –mödrar från sporten. När jag hade förmånen att få träna med några från utvecklingslandslaget häromveckan berättade de att de gör under de tuffa veckorna i januari och februari 20 km simning, 300-400 km cykel och 100 km löpning - och då tävlar de enbart på sprint och olympisk distans.

Hörs snart igen!

Ribba

2011-10-01T20:48:00.004+02:00

Igår blev jag coachad genom TV'n... Igår fick jag vägen visad för mig... Igår tändes ljuset som skall visa mig vägen... Igår proklamerade Alexander Bard högt och tydligt att "nu höjer vi ribban"... Igår undrade jag vad det betydde - egentligen... och fick bilder framför ögonen som jag snabbt viftade bort...

Vad betyder det då att höja ribban? Vi triathleter är grymma på att kvantifiera oss i allt vi gör. Minuter/km, transitiontid, kilometertid, 10x100@1:35, 10x70/30, 3800 meter, 350 Watt, 180 km, 42195 m, 37 minuter, 54 minuter, 9h 29min 24 sek, 280 Watt...När tränar du utan att göra det i kvantifierbar form - och finns det ett värde i att INTE göra det?? Är det vår enda källa till förbättring? - att kvantifiera tillvaron. Innebär en höjd ribba alltid att göra saker mätbart snabbare, högre, längre? Att höja ribban kanske kan vara att göra något annorlunda - i både det stora och det lilla. Att våga något nytt, att pröva det oprövade, att ta steget över tröskeln du aldrig varit över tidigare - oavsett hur hög eller låg den är, att lämna komfortzonen...att skapa förändring helt enkelt. Minns att det som inte under utveckling är under avveckling..

För mig är ett sätt att höja ribban att faktiskt planera mer långsiktigt än någonsin vilket innebär att 2012 är ingenting utan 2013 och tvärtom. Normalt sett lever jag med relativt korta perspektiv i tillvaron - som rekryteringsrådgivare är jag 3 månader från konkurs - alltid - för det är ungefär så lång vår orderstock är... Nu skall jag planera min triathlonsatsning i två år... Snacka om att höja ribban!

Träningsmässigt sker en del förändringar i förhållande till 2011. Styrketräningen får återigen en större del i träning. Ett flertal studier på vältränade idrottsmän visar att tyngre styrketräning, både långsam maxstyrketräning och explosiv styrketräning kan ge positiva resultat på prestationen. Cykelpassen i vinter sker på spinningcykeln och på trainern där passen är max är 2 timmar och där intensiteten kommer ligga högt - tröskelpuls och över skall bygga uthållighet och syreupptagning. Löppassen i vinter varierar från snabbdistans på ca 45 minuter till långpass på 1:30 - 1:45 där 75% skall vara lite i lite tuffare tempo. Intervallpassen på tisdagar och torsdagar fortätter som vanligt. I Q1 ökar distansen på långpassen men då med den förbättrade farttåligheten och allmänstyrkan som bas. Simträningen sker med nya leksaker som fenor och jättepaddlar.

I veckan hade ett mycket inspirerande möte med Markus Stålbom. Vi gjorde en uppföljning på förra årets coachingsession och jag fick efterlängtad bekräftelse på att jag fattat och tagit till mig grejjen. Tydligt förbättrad benpendling, bra fotisättning och vältimad stegfrekvens - visst finns min förbättrade löpförmåga till stor del här. Lite mindre muskelkraft i löpningen (därmed inte sagt mindre styrka...) och lite mer rörlighet i höftpartiet... Du når Markus via www.bgmsanalys.se och sannolikheten att du träffar honom på vårens West Coast Training Camp i maj är stor... Mer info kommer snart så håll helgerna i början av maj öppna!

Jag har förmånen att få bidra till andra triathleters idrottsglädje på Las Playitas under tiden 10-17 januari och 10-17 april. Då blir vi ett starkt ledargäng som får triathleter på olika nivåer att höja ribban... I januari finns det fortfarande platser kvar så om du kommer loss och vill inleda vårsäsongen med massor av inspiration så börja med att kika på Las Playitas hemsida.

Som en liten teaser vill jag gärna peka på en tävling som skulle vara såååå grym att köra 2012...

Hur höjer du ribban? Hur ser du till att vara under ständig utveckling för att undgå avveckling?

Bra frågor att fundera på under off season...

Citius, altius, fortius!

F-möte

2011-09-27T09:18:00.005+02:00

Föräldramöte...igen...suck...

Den inledningan kan man ju lätt tro kommer från en oengagerad, ointresserad förälder..

Föräldramöte känns som en duktigt förlegad institution i skolvärlden. Ungefär som motboken... som ju iofs är avskaffad...

Kanske hade föräldramöten en plats att fylla då barnen i större utsträckning själva tog sig till skolan - då föräldrarnas kontakt med pedagoger och lärare sträckte sig till just föräldramötena. Idag både lämnas och hämtas barnen av sina föräldrar och det sker frekventa möten mellan föräldrar och pedagoger på åtminstone veckovis basis när det görs nödvändiga avstämningar. Kommunikationsmönstren och kommunikationsströmmarna är helt enkelt annorlunda. Dagens pedagogik ställer krav på att vi föräldrar är mer närvarande i barnens undervisning genom att vi skall godkänna, signera och underteckna barnens framsteg i skoldagböcker, utvecklingsplaner och skolhälsovårdsjournaler. Ibland känns det som att kraven från skolan ställs för att de skall friskriva sig från eventuella misslyckande i pedagogiken - "jo, men ni har ju skrivit på här och där och lite där borta också så kom inte och säg att vi inte gjort vårt jobb".

Gårdagens tillställning blev som vanligt ett försvarstal i ett antal frågeställningar från väldigt duktiga pedagoger och tyvärr handlade den största frågan från deltagarnas sida om huruvida det saknades två dörrstop vilket kan resultera i att barnen som byter om bakom dörrarna kan klämma sig. En i sig mycket viktig fråga men kom igen...fel forum!

Pedagogernas främsta budskap igår var att ljudvolymen i matsalen är för hög... Jag har haft förmånen att få vara med i matsalen och är inte det minsta förundrad över ljudvolymen. Rummet är helt kalt med betongväggar utan gardiner för fönstrena. Det mjukaste som finns i matsalen är plastmattan på golvet. Rummet är trång möblerat med stolar som har en stålrörskonstruktion och armstöd vilket gör att det är bökigt att ta sig i och ur stolarna även för sexåringar. Rören slår emot varandra, stolarna skjuts på golvet osv. Jamen tro f-n att det blir hög ljudnivå som blir högre i takt med att barnen måste höja rösterna för att överrösta oljudet...

Och så skyller man på barnen - nä tack! Skapa en miljö som möjliggör en mer rofyld måltid med åtminstone ljudabsorbtionsmaterial och lämpligt möblemang.

September

2011-09-23T09:08:00.005+02:00

Konstaterar under påverkan av årets maffigaste förkylning att september är en riktigt utmanande månad ur en triathlets perspektiv!

Det är en månad då "post race blues" lätt infinner sig...
Det är en månad då man lika gärna kan slicka rent sonens kompisars bestick för förkylning och influensa kommer ändå lika säkert som leveransen från wiggle...
Det är en månad då "gluttony" gärna tar sig nya uttryck...
Det är en månad som bör innebära riktigt tung träning om du har ett inspirerande race 8/10 på en lavaö i Stilla Havet framför dig...
Det är en månad som bör innehålla lika tung träning även om du har inspirerande tävlingar på andra ställen än just en lavaö i Stilla Havet...
Det är en månad som om du skall tävla utomlands under hösten ofta innebär massiv mängd av träning helt ensam...

MEN...det är också en månad då

säsongplaneringen för 2012 inspirerar till fantastiska målbilder...
träningsplaneringen kräver kreativitet och här vill jag särskilt pitcha lite på Christer Olssons ord "Det som inte är under utveckling är under avveckling"...
det är rätt att skapa utrymme för att läka kroppen...
göra något helt annat än att träna...
Garmin återigen annonserar lanseringen av pedaler med effektmätare - är ganska hög vill-ha-faktor på dem...
det är dags att planera utrustning och prylar för kommande säsong

När det gäller träningsplaneringen kommer du som håller till i Göteborgsområdet att kunna köra 2-timmars spinningklasser med mig på Elixia i Sisjön som en del av grundträningen. Enda kravet är att du är medlem i Triathlon Väst eller tränar på Elixia! Mycket långa tröskelintervaller blir det. Vi startar i november - mer info kommer. Välkommen!

Jag har även 2012 förtroendet att coacha på triathlonförbundets läger på Las Playitas och första tillfället är 10-17 januari och andra tillfället är 10-17 april. Båda resorna går från Göteborg och i skrivande stund finns det platser kvar så om du vill ha grymma träningsförhållanden med välplanerad träning så haka på, vetja!

2010 var jag grymt stark på cykeln. I år har jag ju inte haft riktigt samma goa känsla...och analysen är helt enkelt avsaknad av de två styrkepass/vecka som jag körde under jan-april. Passen var helt fokuserade på funktionell styrka med övningar över flera leder såsom knäböjsupphopp med axelpress/stående rodd, utfallsgång med dubbeltwist, negativ enbenspress och bakåtutfall bland annat vilket inte alls är motsatsen till framfall... Inga fler kundluncher alltså; utan löpintervaller tisdag och torsdag och styrka må/on/fre... Håll i hatten!

Bernt, Gunnar, Maria, Christer, Hasse och jag kommer streta vidare i kampen med snesparkaren, dansken med fenorna, anorexiatjejjen, flodhästgympisarna och vuxenlekoplask i Valhalla. Vi kommer slåss till sista blodsdroppen för rätten att få träna. Går jag upp 5:15 två mornar i veckan så har jag fanimej rätt att få en vettig träningsfacilitet...

Kanske har jag fått Gunnar att inse värdet av att variera serierna med lite olika farter och kanske till och med ett syrapass var 3:e vecka. Skall man kunna simma fort måste man ju träna på att simma fort! Dessutom ligger det numera fenor, dolme och årets fetaste paddlar på kanten...Fenor är definitivt en ny upplevelse i den aeroba träningen kan jag lova...särskilt för mig som bara har benen att hålla balansen i vattnet med...

Löppassen sker i veckan i form av snabbdistans och intervaller och på söndagar i form av långpass med Solvikingarna i Skatås. Jag behöver liksom hjälp med dem eftersom jag har svårt att finna löparlångpassglädje själv.

Hörs snart igen!

Open Water

2011-09-10T22:20:00.006+02:00

Simningen är den mest tekniska grenen av våra tre och kanske också den minst förstådda bland både atleter och tränare. Jag tror att en av de viktigaste aspekterna är att förstå att det är stor skillnad mellan bassängsimning och Open Water. Dels har du den tydligt ökade fysiska belastningen genom vågor, ström, temperatur och våtdräkt. Sedan har du andra parametrar som kan belasta din leveransförmåga; 800 andra personer som vill fram i vattnet före dig, mörkt vatten, dålig sikt och navigering för att nämna några. Jag träffar många som bedömer sig som hyfsade simmare i bassäng men som i öppet vatten får fullkomlig panik av den klaustrofobiska känslan som en triathlonstart kan innebära. Många är de topptriathleter som vittnar om samma känsla men som har tränat sig till att hantera de reaktioner som kroppen och huvudet uppvisar när det är mörkt, kallt och alltför många vispande armar och ben runtomkring.

Jag läste en artikel om Open Water som givit mig ett par reflektioner som jag vill dela med mig av kring ofta överskattade moment i simträningen...

DPS (Distance Per Stroke) - Simmare på olika nivåer coachas ofta till att jobba med att glida, sträcka, rotera och sänka antalet armtag per bestämd distans. DPS har i praktiken väldigt lite med Open Water att göra och begreppet visar väl egentligen bara att en simmare kan ta färre armtag per definierad sträcka. DPS har mycket lite med att simma fortare att göra. Jag blir mer och mer övertygad om att hög armtagsfrekvens istället är en nyckelfaktor i samband med Open Water. För mig betyder det att låg tagfrekvens och glidande armtag för nybörjare och medelgoda triathlonsimmare innebär långsammare simning - och varför träna på det? Upp med frekvensen och jobba med fartträningen!

Drills - det finns säker drillövningar som är bra i begränsad omfattning men om du skall bli en bra simmare behöver du fokusera på att simma - inte drilla. Av vad jag ser runt omkring har måååånga triathleter som inte är simmare från början en överdriven tro på att drilla sig till fart och förmåga. Drillar syftar till att utveckla en specifik förmåga men sedan måste den förmågas "utföras" med frekvens. Visst, simning är inte en biomekaniskt naturlig rörelse och vi måste jobba med vattenkänsla men att drilla sig till fart tror jag inte på utan då hellre lägga till ett simpass i veckoplaneringen.

Även om simningen tidsmässigt är en liten del av våra olika tävlingsdistanser taxerar den våra system i mycket högre utsträckning än de andra momenten. Om du tränar på att hantera alla de parametrar som omger Open Water så hävdar jag att du också minskar den mentala stressen som simningen ändå är för många. I bassängen är envetna pensionärer och de maniskt regelbundna morgonsimmarna den största utmaningen att hantera - i Open water är utmaningarna såmånga fler. Många är de triathlonsimmare som bara ser simsträckan som något att "genomföra" och inte förstår effekterna på kommande cykel- och löpsträcka som oron och stressen kring simningen skapar.

För dig som vill ha lite farträning skickar jag med ett fint pass med fokus på tröskelfart och över som jag själv gillar att klämma in då och då...

Insim 200 fritt 12×50 vila 10 sek. Var annan med extra ben.

Huvudserie 10×125 Aerob Tröskel starttid med vila 20-35 sek, 4×25 MAX! start 0:45, 10×75 Aerob Tröskel starttid med vila 15-25 sek, 4×25 MAX! start 0:45

Power 4x(50 medley (12,5 av varje)+2×25 halva max)

Totalt 3200m

Sunkig 240:a och håriga ben

2011-09-05T22:01:00.003+02:00

Alltså ursäkta ett banalt inlägg men min kompis som detta egentligen handlar om kände sig grymt orättvist behandlad...

Låt oss leka med tanken att du har förmånen att kunna ratta en splitterny Ferrari av någon modell. Om det ligger för lång ifrån dina vildaste fantasi kan du prova att låtsas att du just klivit in i din nya BMW 535 Touring. Om inte heller det ger dig någon form av känsla till närvare kan du prova att leka med tanken att du just hämtat ut en ny Volvo V50 som tjänstebil och om inte det funkar kan du ju i alla fall kanske se bilden av dig själv när du lånar svärfars gamla Mercedes från -59 i "mint condition"som rullat 7000 mil. Om inte heller det funkar så är det ingen idé...

Men någonstans i ovanstående börjar förståelse för de viktiga signaler som vi människor skickar till varandra. Vi har alla hört siffror på hur mycket av kommunikationen oss emellan som bestar av de ord vi säger, hur vi säger dem, vad vi inte säger, hur vi gestikulerar och hur vi ser ut. Orden vi säger är den lilla delen av kommunikationen. Hur vi ser ut är förmodligen den absolut största delen av kommunikationen. Det är därför inte så konstigt att vi triathleter...eller en övervägande majoritet i alla fall ser lika dana ut - vi är bara skalade lite olika. Rakat huvud, armar som en orangutang, vader med ådror som ser ut som brandsprutor och knivskarpa märken på benen efter cykelbyxorna för att indikera hur vansinnigt mycket man har cyklat utomhus under försäsongen. Fast å andra sidan hade inte Lisa rakat skallen är hon vann i Des Moin....

Tänk dig nu att du kommer med någon av de bilar jag försökt få dig att köra här ovan och så kommer du till ICA Maxis parkeringsplats och så finns det två platser lediga. Den ena är brevid en riktigt sunkiga gammal röd 24o kombi (242???) med tejpade backspeglar, skrapmärken längs hela högersidan och en stot stenskott tvärs över framrutan. dessutom hänger det en riktigt möglig gammal wunderbaum i innerbackspegeln. Den andra platsen är bredvid en lika ny och fin bil som du har men dessutom har den ljus skinnklädsel och den är så välvaxad att du kan använda motor som spegel för att klippa näshåren.

Vilken parkeringsficka väljer du?

Precis! Du väljer parkeringsfickan bredvid den bilen vars ägare verkar vara lika rädd om sin bil som du är om din!

Precis så funkar det med vaxade ben oxå!! En mycket god vän och enormt duktig cyklist fick nyligen erfara detta...han fick aldrig ligga framme och dra eller vara med och leka för ingen av grabbarna med vaxade ben ville ligga bakom honom...för dem signalerade det ovana...och ovana cyklister åker antingen av eller vurpar när det börjar gå fort...och så åkte han av i en av de första branta backarna är han låg sist och tåget gick...En van cyklist cyklar aldrig bakom eller ens nära en cyklist med ovaxade ben. Lika lite som du skulle parkera din nya Ferrari bredvid en sunkig gammal röd 24o kombi (242???) med tejpade backspeglar, skrapmärken längs hela högersidan och en stot stenskott tvärs över framrutan.

Wax on, wax off!

Kul sommar!

2011-08-31T21:11:00.022+02:00

Känner mig lite nostalgisk så här en kväll när mörkret lägger sig påtagligt tidigt och för att höja humöret plockar jag fram ett par händelser från året som fyller mitt hjärta med glädje så här i retroperspektiv.

Lanza

En gång punkade jag tre gånger...men så använde jag också en lånad slang förmodligen köpt när Galne Gunnar fortfarande hade butiker med allsköns skräp i. Under lägrets enda riktiga planerade långpass på väg ner mot el Golfo kommer spöregnet och tre punkor slag i slag och jag ringer en taxi...vem räknar med att punka tre gånger på ett träningspass??? Nåja, Wiliere'en och jag fick i alla fall chansen att lufta oss när vi drog runt Hilmers uppe på bergsplatåerna några timmar.

Något annat som jag minns från Lanza med ett leende är de två 30 k-intervallerna jag körde på enormt pigga ben men där regnet i kombination med sockergegga kläggade igen höljet till bakre växelwiren. Något som inte är lika glädjeframkallande är att 300 meter efter att ha lagat en punka vid LaSanta så trampar jag av kedjan...Ok att göra det i slutet av säsongen...men att börja säsongen med att trampa av en cykelkedja...tyder det på fel träningsplanering?

Fuerteventura

Tillsammans med Björling, Dicander, Kirschberger och delar av svenska landslaget hade jag förmånen att få träna svenska triathleter under Svenska Triathlonförbundets flagga. En fantastisk vecka full av värdefullt erfarenhetsutbyte, massor av gemensam träning och nöjda deltagare. Jag tror inte att det går att misslyckas med ett läger på Playitas - åker du dessutom via förbundet så får du garanterat dedikerade och erfarna tränare som stöd och inspiration. För 2012 finns följande veckor:

8-15 januari & 8-15 april från Stockholm och Köpenhamn

9-16 januari & 9-16 april från Malmö

9-16 januari Karlstad

10-17 januari & 10-17 april från Göteborg och Oslo

Du hittar mer info om lägret, om träningsplaneringen och om hur du bokar på Svenska triathlonförbundets hemsida.

Totalbonk

En händelserna som ligger långt framme i pannloben är totalbonken på mitt första långpass efter Lanzarotelägret. Det var 8 april och jag såg ut som en komplett alien när jag i ett vitt och svart Goreställ och cykelskorna i handen kliver på tåget till Cykelmagneten i Falkenberg för att cykla hem Wilier'en från service. I mitt tidigare liv hade jag hängt i en kolfiberbom med en windsurfingbräda under fötterna i Ringenäs men nu, nu väljer jag att köra näsan rätt in i motvinden i 11 mil utan några kolhydrater och med vatten i flaskorna. Bonken var total och om jag såg ut som en alien när jag lämnade centralstationen så måste jag sett ut som något mycket värre när jag satt på en bänk vid korvkiosken och andades i en papperspåse...

Fartkänsla

Wolffram rekryterade mig till Kungsbackaloppet dagen innan start tror jag. Det låg inte alls i planen men med hans argument om träningspass, flack bana och draghjälp föll jag till föga. En regndisig lördagmorgon värmde vi upp längs Kungsbacka river. Kul tävling med tanke på att kag sänkte mitt PB på halvmaran med närmre 6 minuter utan att på något vis fult ut vridit ur disktrasan. Wolffram excellerade men sen visade det sig också att han gelat under de sista 5 kilometrarna...

Halmstadlägret

Mååånga timmar träning med tillsammans med härliga triathleter och en taggad Pedda Pettersson som simtränare. Haglet på hemvägen tvingade de av oss som var lättklädda att kliva på tåget i Varberg - och de som var stadda vid kassa shoppade upp sig på restlagret av cykelkläder för vinterbruk. Nästa års läger är på planeringsstadiet och räkna med att det går av stapeln i början av maj! Då är det utan hagel och drivis på vägen hem...

Hallstahammar

Vilken känsla...jag visste ju att Kirschberger hade någon minut på mig vid T2 och helt plötsligt ser jag genom mina mörka Bliz'or att han kommer ut från en tvärgata... På en tiondels sekund han jag i smyg göra segertecknet innan jag insåg...han hade inte varit ute i villaområdet och lättat på trycket, jag hade inte sprungit ifatt honom, han hade inte bonkat och var på väg in i koma...jag och Fagrell hade sprungit så skitfel man bara kunde göra. Jag är såååå glad att jag sparade ett seger jubel och istället insåg faktum och skrek ett uppgivet "faaaaaan, oxå....". En skylt hade blåst ner längs löpbanan efter att Kirschberger och Haglund passerat...och det var vid den enda obemannade korsningen så jag drog heeeeela mastersfältet fel... Det roligaste av allt var att Kirschan när han sprang förbi väste "det var det ingen som såg..." hahahaha...hela mastersfältet åt skogen och han tyckte vi skulle mörka...

Örserum

Örserum är årets höjdartävling för min del. Kroppen funkade, jag tog mina Enervit när jag skulle, jag kunde lätt springa i mina nya Saucony Kinvara och jag sprang ifrån konkurrenter jag tidigare fått se ryggen på. Medan andra satt på cyklarna och vevade ut blod i fingrarna eller satt i diket med filtar omkring sig njöt jag frisk av den härligt ondulerade banan i komplett spöregn. Mer sånt!

Halmstad

Det tydligaste minnet från Riksmästerskapen i sprint är såklart mitt oerhört korkade beslut att sikta på närmsta vägen mellan bojarna i Nissan före att välja den snabbaste. Det beslutet innebar att jag ändrade lagd plan, simmade mitt i motsrömsfåran och fastnade i bojen uppströms. Vad var det som gjorde att jag trodde att jag var en sansad beslutsfattare med pulsen på 90% av max? Lyckades ändå knipa RM-guldet genom att köra med bredställ på hojjen vid vänpunkterna! Stafetten körde jag med ena foten i cykelskon och andra på...Ingen hit! Bästa tävlingsarenan i Sverige någonsin - växling på stora torg och cykelavstånd hem till Tylösand!

Arvika Enervit Triathlon

Arvika måste ligga i änden av järnvägsspåret någonstans där internet tar slut... men väl på plats drar Enervitgänget med Mats i täten av en riktigt bra tävling med känslan av att det faktiskt var ett etablerat arrangemang trots att det var första året tävlingen gick. Det blev en tävling som gick genom alla fyra årstiderna och där löpningen gick i något som kändes som en enda stor vattengrav. Jag ser fram emot att få fortsätta tävla i Arvika - grym potential att bli en stortävling i Sverige!

Göteborg Triathlon

Inför Göteborg var jag enormt tveksam på hur kroppen skulle fungera med tanke hur jag känt mig i sommar. Känslan av att inte få igång kroppen och en trötthet som kommer tidigt skavde fortfarande och i huvudet satt såklart Kalmar. Därför var det skönt att få studsa upp överst på prispallen igen efter en hyfsad simning och cykling och en på slutet jobbig löpning. Riktigt roligt dessutom att få en bekräftelse på att riktig triathlon är "non-drafting" - jag gillar verkligen när det är varje deltagares egen insats som gäller och inte det arbete gruppen gör under cyklingen för att sedan de starkaste löparna skall kunna rycka på sista sträckan. Det blir så uppenbart att cykelförmågan är kritisk för slutresultatet och är du van att åka på rulle så har du svårare att leverera på non-draftingtävlingar. Och jag gillar ju att cykla...fort...ensam...och länge...i aerobågen...

Något annat som skänker glädje är ju vetskapen att jag med ISM-sadlarna revolutionerat cyklandet för många både triathleter och landsvägscyklister. Det är fantastiskt inspirerande att jobba med en produkt som faktiskt gör skillnad och som inte bara är yta - snarare ganska lågt bort från yta. Det finns fortfarande både Time Trial, Racing och Road hemma - dock inte i alla färger.

Gör en grym dag!

Höstnytt 1

2011-08-24T08:17:00.006+02:00

Dags för lite förändring på arbetsfronten?

På www.evolv.se finner du fyra mycket spännande tjänster:

HR Manager till regionalt bolag i större tysk industrikoncern
IT-supportingenjör till ledande bolag inom Customer Flow Management
Teknisk säljare av OEM-lösningar inom batteri- och industriceller
Teknisk specialist till ledande bolag till samma bolag inom batteri- och industriceller

Kolla hemsidan - kanske är det något för dig eller för någon du kommer att tänka på!

Dags för lite förändring av simträningen? Goa Anna-Karin Lundin (fd. Persson) coachar 12 simmare varje måndagkväll i Sörredsgårdens varma bassängvatten. Senaste status är 5 lediga platser kvar per 2011-08-24. Vill du förbättra din simning till nästa års tävlingar vågar jag gå i god för att AK har medicinen! Så här ser hennes inbjudan ut:

När? Måndagar, 19.00-20.30; Start vecka 36, avslutning v 50.

Var? Sörredsgårdens 25-metersbassäng, Torslanda

För vem? För dig som kan crawla och vill utveckla din simning.

Hur? På två banor, max 12 deltagare, min 10.

Vad? Varierande pass på runt 3000 m med kondition, styrka, teknik och fart.

Kostnad: 1500 kronor för 15 pass (inklusive entré, banhyra och coachning). Anmälan är bindande. Först till kvarn gäller.

Anna-Karin presenterar sig så här: för 17 år sedan la jag baddräkten på hyllan efter fem år i simlandslaget (OS, EM, 9 SM-guld bla). Förra året drog jag på mig den nu lite trånga baddräkten igen för en satsning på Masters-VM som gick här i Göteborg. Två guld blev resultatet och nu har jag fått blodad tand. Har slagit några europarekord under året och jag njuter av mitt idrottande. Som pedagog i grunden BRINNER jag för att utveckla andra utifrån sina målsättningar.....

Chlamydia pneumonie

2011-08-20T21:01:00.007+02:00

Jag har saknat lättheten i kroppen. Jag har bundit vätska på ett för mig onormalt sätt. Jag har haft svårt att andas in djupt och jag har haft svårt att tömma lungorna helt. Vid tuff belastning har jag väst i andningssystemet. Det har helt enkelt varit en jävla massa olika saker som inte stämt. Det har varit motsägelsefulla känslor för å ena sidan har jag kunna hålla hyfsad fart på kortare distanser även om det varit under onormalt stor trötthet och belastning. Jag har sedan jag kastade in handduken vid andra vätskestationen i Kalmar fyllt riktigt många provrör med mina olika kroppsvätskor. Jag har haft olika långa och korta saker långt nere i halsen. Jag har åkt fram och tillbaka i olika röntgenmaskiner. Jag har så när cyklat sönder EKG-cykeln på Annedalsklinikens hjärtmottagning. Jag har i samma veva lärt kardialogen ett och annat om skillnaden mellan Monarks blå plastpedaler och mina egna SPD-pedaler som jag geschwinnt monterade på testcykeln. Tänk att till och med arbets-EKG't blev en situation när hornen växte ut och det gavs tillfälle att tävla...Hur många watt e de nu? Nu, då? Och nu? Jag garvade gott när kardiologen sa att det var en spännande övning och att han lärt sig massor...

I ett av blodproven har man hittat antikroppar mot TWAR och det i sig betyder uppenbarligen inte så mycket men i kombination med symptom så var läkaren extremt tydlig på att jag skall äta antibiotika. Förloppet är normalt milt men mycket utdraget och jag ger mig f-n på att det var början av detta jag kände när Backa Vårdcentral skickade hem mig med frågan "Är Herr Rosencrantz stressad?" - jävla amatörer. Nu säkerställs diagnosen med ytterligare något prov på lämnat blod men jag är övertygad...nu gäller det bara att bli av med skiten för det i sig kan vara ett gissel.

Behandlingen som för övrigt sker med samma medicin som man får vid Klamydia... vilket jag efter att ha läst på skapligt duktigt varje gång hade valt istället om möjligheten funnits... Sorry to say, Babe! ;-)

Jag ställer in Tjörns fina 1/2-Ironman då den kommer mitt i Doxyfermkuren...men det ger mig utrymme att vila, läka ut och faktiskt...jobba.

Jag har fyra underbart roliga uppdrag som du hittar på www.evolv.se. Du får gärna förmedla dessa till människor i din omgivning som du tror kan vara intresserade.

Det är med stor ödmjukhet, en viss lättnad och en oerhörd längtan efter att få både springa och cykla fort och jobbigt igen och en enorm tillförsikt till resten av 2011 och uppbyggnaden av 2012 som jag nynnar i kapp med Peter LeMarc när han sjunger att "det finns inget bättre...det finns inget bättre...än när det vänder"...

PS...För övrigt gläds jag åt att min tidigare mediokra insats på cykeln i Kalmar helt plötsligt ändå är rätt OK. Nytt rekord på 180 km TWAR-cykling är nu 4:53...

Neråttjack?

2011-08-16T09:13:00.008+02:00

Ok, har jag nu tagit fan i båten och börjat gnälla offentligt om att jag upplever att allt inte står riktigt rätt till med kroppen så är det väl lika bra att jag ror honom i land...

I våras fick jag sitta på centralen och andas i papperspåse skänkt av FRANKFURTER & CABANOSSY GRILL. Någonstans där tror jag att det började...

Nu har jag fyllt en massa provrör med olika kroppsvätskor, åkt ut och in ur en stor brummande röntgenmaskin, genom ultraljud sett hur pumpen spänstigt och friskt dunkar i bröstet och så när cyklat sönder testcykeln på Annedalskliniken...och inte någonstans ringer några varningsklockor eller röda stoppljus hos de som har kompetensen att analysera den data som kommer ut av genomförda aktiviteter. I förhållande till min kropp och träningsmängd har jag rätt hjärtstorlek och rätt slagvolym. Inga problem vid skiktröntgen av lungor/bröstkorg dvs inga proppar eller annan skit som sänker fysisk förmåga. Hittills inga konstiga infektioner...och ändå känns det som att jag kör med bromsen på vid fysisk ansträngning och träning. Så känns det...nu hittade jag det - det känns fanimej precis som att jag kör med bromsen på...

Att jag levererade en total fjärdeplats efter Mike Thorén, Fredrik Ahlinder och junioren Johan Sarwe på Göteborg Triathlon känns motsägelsefullt, bisarrt och svårförståeligt - och kom då ihåg att bromsen var på! Tyvärr lade min Garmin av strax innan start så jag har inga pulsnivåer från tävlingen. Lite som en försäkring...bra att ha så länge man inte behöver den - då gäller den ändå inte. Å andra sidan har ju alla race på 2h och mindre gått bra hela sommaren och jag har vid ett par tillfällen sommar också bitvis kunnat köra riktigt hårt på de lite längre träningspassen. Minns särskilt när jag agerade lok åt Kristian från Falkenberg hem till Göteborg. Minns också en underbar lördagmorgon när jag åkte klunga till Varberg med HCK och sen fortsatte själv i nästan samma fart till Halmstad. Likaså minns jag är Calle mötte upp i Varberg för ett gemensamt hemtramp där vi bitvis laddade på rätt bra...vi hade motvind överallt men det kanske man har i 45 knyck?

Jag frågade inte kardiologen om jag får starta på Tjörn nästa helg. Jag frågade om han såg något som han ansåg hindrar mig från att starta på Tjörn nästa helg. Och han var mycket tydlig på att han inte gjorde det...jag kommer alltså smörja upp Wilier'en, tvätta tävlingsdräkten, vaxa zipporna, trima hjälmen och ställa mig på startlinjen på Tjörn om läget för övrigt är Status Quo...

Nä, hörrni nu sätter jag hoppet till RF och mitt dopingtest från Gbg Triathlon - hoppas det visar på något riktigt tungt neråttjack som jag ovetandes fått i mig via 7-elevens kaffe, Sias Apelsinchoklad, ICAs plockgodis eller nån annan tung last som driver mig mot förfall...

Nu skall jag ta en Hof...Bon Choici!!!

Ad astra per aspera

2011-08-08T13:01:00.005+02:00

Att det krävs ett verkligt tjockt os frontale för att genomföra en tävling där man med så kort ställtid som möjligt, inom 15 timmar under en dag, först simmar 3,8 km sedan cyklar 180 km och därefter springer 42 km är de flesta ganska överens om. Men nu kan jag berätta att det krävs ett ännu tjockare os frontale för att INTE göra detsamma...att bryta Järnmannen i Kalmar var helt rätt beslut från min sida men det fodrades ett jävligt tjockt os frontale för att ta beslutet. Det var ett beslut jag tog 5 km in på första löpvarvet med 129 i puls där jag borde haft 145 vilket också talar för att det var ett klokt beslut - jämför med beslutet i inlägget om Sprint-RM i Halmstad.

Efter en 56-simning med ett fysiskt slitsamt andravarv och en 4:53-cykling där jag redan på andra varvet behöver ställa mig upp för att få något som kan liknas vid kraft i benen

var det ett beslut som i första känslovågen dismissar oceaner av träningstid, tankeverksamhet, familjefrånvaro, pengar, glädje och samhörighet. Det var ett beslut som i samma våg fick mig att känna mig som en 100%-ig förlorare och en riktigt dålig triathlet - fast jag visste att jag tagit rätt beslut. Promenaden från vätskestationen in till TC kändes ändå som en lång dead-man-walking...och den oundvikliga, plågsamma, förnedrande avrättningen bestod i handlingen att lämna in chipet. På lördagkvällen var hela utrustningen ganska billig...och jag skäms över att erkänna min avundsjuka relaterad till alla de hjältar som sprang genom målportalen under lördagseftermiddagen. Jag var inte större just då än att besvikelsen över mitt brutna race var långt mycket större än förmågan att glädjas med alla de som genomförde... Prisutdelning - no way...!

Jag har under hela sommaren känt att något är på tok med kroppen och konstant förträngt alla signaler - de korta racen har gått fantastiskt bra. Samtidigt har jag inte fått ett enda armtag, tramptag eller löpsteg gratis vare sig i tränings- eller tävlingssituationen. Varje träningspass har varit ett slit oavsett vad jag mentalt har intalat mig under passet och efteråt. Jag har aldrig hittat "släppet" i träningen. Toppningsperioden gav ingen lättnadskänsla i kroppen och de korta intensiva intervallerna på slutet var inte sådär självklart enkla och sköna som de skall vara. Motsägelsefullt nog upplever jag att jag har kunnat träna på bättre än någonsin - jag upplever att den varit välbalanserad, i rätt omfattning och med rätt variation av intensitet vid rätt tillfälle. De mest tydliga signalerna på att något inte är som det skall är att pulsen inte följer med effektuttaget, kroppen känns svullen och underbenen/anklarna ÄR svullna och ett jag har ett tydligt behov av att ta i vid inandning. Nu är jag testad på olika sett och avvaktar resultaten...

Med ett par dagars distans till tävlingen i Kalmar kommer revanschlusten som ett basebollträ i bakhuvudet. Nästa tävlingssäsong känns nära, inspirerande och högst aktuell att planera träningen för. Jag kan simma, jag älskar att cykla och jag ser idag på mig själv som en löpare med stor utvecklingspotential - vilket gör att jag är fast besluten att fortsätta leverera resultat och Kalmar 2011 är bara ett olycksfall i arbetet där jag måste påminna mig om att kroppen inte var hel när jag ställde mig på startlinjen. Jag kommer fortsätta dela med mig av mina erfarenheter, känslor, upplevelser och reflektioner från Den Ultimata Utmaningen på samma sätt som tidigare - kanske rentav ännu bättre, ännu mer dedikerat och med ett innehåll som du som läser ännu tydligare kan ta till dig av och förhoppningsvis dra nytta av i din egen satsning.

Ad astra per aspera

Taper

2011-07-31T23:04:00.002+02:00

Yes, yes, yes...

Så går jag äntligen i den sista veckan innan stor tävling. Den fysiska belastningen avtar markant genom att de långa, hårda och utmanande träningspassen försvinner och ersätts med pass av mer feelgood-karaktär. En sista lite urvridning kan väl hända kommer på onsdag innan Carboloadern tar allt större plats i dieten. I takt med att den fysiska belastningen avtar ökar den mentala minst lika markant. Det är denna veckan hjärnan fullständigt bombarderar mig med alla tvivel? Hela min kropp skruvar upp sensitiviteten tiofalt...en nysning, en stram muskel, rassel från kedjan eller en växel som inte sitter direkt - jag reagerar direkt och åtgärdar det som kan åtgärdas...Frågorna hopas i huvudet...

- Har jag tränat tillräckligt mycket?
- Slutade jag med de långa distanspassen för tidigt?
- Har jag fokat på rätt disciplin?
- Sprungit för mycket?
- Cyklat för lite?
- Har jag kört för hårt?
- Har jag kört för löst?
- Har jag givit mig för lite återhämtning?

Frågor som är helt meningslösa att överhuvudtaget ägna en tanke åt nu. Det är frågor som är helt onödiga att spendera energi på. Det finns ingen bot mot "fel" svar på någon av frågorna nu - det som är gjort är gjort och denna veckan går det bara att skapa kaos och försämring.

Det känns därför mycket bättre att jag styr om mina tankarna till saker som är energigivande under denna taperveckan.

- Nya keramiska lager i zipporna, både fram och baknav liksom i rollerboysen
- Nya lagom insprungna K-Swiss Kwicky Blade
- Fett tryck i cykelbenen
- 3:30-fart på intervallerna i förrgår
- go känsla i våtdräkten

Jag kan säga att ikväll var det kö hos Kajjan - och jag var lika nöjd som vanligt när jag åker därifrån ed en tight, tyst cykel.

Kom ihåg Chrissie Wellingtons kloka sentens: hellre 10% undertränad än 1% övertränad!

Race Report, Arvika

2011-07-26T15:34:00.003+02:00

Arvika ligger lååååångt borta från Göteborg. Det känns faktiskt som att Arvika ligger lååååångt bort från allt...utom möjligtvis Årjäng. Icke desto mindre så var tävlingen i Arvika en mycket trevlig upplevelse på många sätt. Bra arrangemang som helhet, mycket inspirerande bana och bra publikuppslutning.
Jag som vanligtvis somnar så fort huvudet träffar kudden hade sjukt svårt att somna. Kollade på några idioter som höll på att slå ihjäl varandra på TV4 Sport, kollade på nån svartvit långfilm, kollade på ingenting...men somnade inte. 01:30 studsade jag ner till nattportiern som fick fixa ett glas mjölk...och sen vart det gonatt direkt!
Som vanligt i min tävlingsförberedelse körde jag igenom simbanan - två varv denna gången - innan frukost. Den uppvärmningen är helt fantastisk - den sätter igång kroppen på ett mjukt och fint sätt och den ger utrymme att få äta rejält med frukost samtidigt som jag vet att omsättningen är igång. Hotellfrukost och bike-checkin som på räls och sedan faktisk 20 minuter ryggläge innan genomgång av tävlingsväskan. Kort uppjogg - kroppen är ju redan igång efter morgonsimningen - och sen i våtdräkten. Tvåa upp ur vattnet en minut ca efter Anders Olsson som kör rullstolsklass. Tre minuter före nästa gäng gav mig ett skönt försprång och skönt läge bakom ledarmotorcykeln. Ut till vändpunkten och sen började jag notera var resten av fältet dök upp för att kunna ha koll på dem...och det var skönt att se att jag kontinuerligt drygade ut ledningen - bra för självförtroendet och stumma ben. Helt plötsligt börjar det smattra och smälla i öronen på mig och eftersom jag kört med tveksamt inställd bakväxel tänkte jag att den helt lagt av...innan jag insåg att det var gigantiska regndroppar som slog emot hjälmen. Sen kom årets skyfall nummer 1 - nummer två kom under löpningen. Snabb växling till mina Kinvara och iväg på som vanligt ganska struttiga ben. Stor publik och många hejjarop gjorde löpstarten enkel. Helt flack bana passade mig fint. När jag varvade första gången hamnade jag precis bakom 2:an och jag fick en fin rygg att dra på - Gött! Skyfallet vi sprang i hade gjort järnvägsundergången till en veritabel vattengrav och det kändes som att vattnet var knädjupt - minst. För mig r tredje varvet mest mentalt och fysiskt krävande men längtan efter sista varvet och känslan av att dryga ut ledningen håll mig alert och det var med skön känsla jag fick sträcka pekfingrarna i luften och korsa mållinjen som snabbaste mastersgubbe och segrare i H40 - tidsskillnaden till segraren i H35 var 5 minuter...

I morse talade kroppen om att det är nog nu - inte fler hård tröskelintervaller vare sig i löparskorna eller på cykeln. Nu vill den bara repearera, bygga upp och ladda...och det den vill, vill jag!

Nutrition plan my way

2011-07-20T17:29:00.004+02:00

Okay...lika bra att offentliggöra den...min nutrition plan för Kalmar...eller egentligen hela dagsupplägget...för dig som vill ha lite idéer, tips och viss guidning MEN kom ihåg att nutrition är högst personligt! Det jag skriver nedan gör inte anspråk på att vara vetenskapligt förankra eller ens terapeutiskt förankrat utan bygger helt på mina egna erfarenheter. Ta åt dig av det du vill och lämna resten därhän.

Generellt sett gäller att du tar det snabba enkla kolhydraterna så sent in i racet du kan och de långsamma komplexa så tidigt du kan på så låg puls du kan! Detta pga kroppens förmåga att bryta ner och "göra" om kolhydraterna till glykogen till musklerna. Du behöver mycket blod "i magen" för att ta omvandla de komplexa kolhydraterna och transportera ut glykogenet

För mig innebär detta:

Från och med torsdage innan Race - Kontinuerlig tillförsel av Carboloader med komplexa kolhydrater, något ökat saltintag, högt vätskeintag men INTE bara vatten - du vill inte kissa ut salterna igen!!!!!

04:00 ett varv på simbanan
05:00 frukost med flingor och bacon, kaffe och carboloader
07:00 Start Sim

08:00 - 12:45 (Cykel) 4-5 Enervit Presport i kombination med 5-6 Enervit Liquid competition i flaska på ramen, 4,5 liter sportdryck från vätskestationerna

12:45- 16:15 Vätskebälte med 2 flaskor resorb, 2 flaskor redbull/Cola för SENT intag. I övrigt en enervit liquid competition i handen som "kompis" och Cola/vatten vid vätskestationerna. På slutet Cola, Cola, Cola och Cola men har du väl börjar Cola kommer du inte kunna sluta...

Ingen fast föda, bars eller annat - Pre-sporten kan kroppen ta upp under cyklingen - på löpningen kommer du ligga för högt i puls....

Steal with pride och kör hårt!

Söndagstaxa hos kiropraktorn?

2011-07-17T22:53:00.003+02:00

Sitter på Bettans bar på baksidan av Tylöhus och njuter av en fascinerande solnedgång tillsammans med en snart tom Carlsberg Hof. Här är det faktiskt nära till att bli lite småreligiös..och har du inte varit här och njutit av utsikten så missa inte det när du är i Tylösand nästa gång. Religiös blir man kanske inte av priserna...tvärtom kanske man måste vara det för att kunna hantera dem... På tal om priser - jag har fått rådet att kontakta en kiropraktor som har lite sommarpraktik i Tylösand vilket ju passar utmärkt eftersom det är där jag befinner mig en stor de av sommaren. Allt var frid och fröjd fram tills dess att jag över telefon fick veta att söndagstaxan på semestern var 1000 SEK för första behandlingen som skulle ta ca 40 minuter och att "Du, jag har ingen möjlighet att ta kort här, va - så det är cash som gäller". Jag bet ihop den enormt kraftiga hostattack jag kände välla upp ur luftrören och bad att få återkomma. Jag gjorde så med frågan om hur mycket behandling jag kunde få för 500 SEK och fick då svaret att "Jag jobbar inte så - jag tar betalt för min kompetens". Om jag inte har tagit alldeles fel så står det en skapligt välvaxad Porsche Panamera på garageuppfarten. Allvarligt - inte avundsjuk - bara imponerad - jag tar ju faktiskt inte heller kort i min verksamhet...

Idag tävlades det på halv Ironman-distans i Sövde med många fina resultat från Triathon Västare - Stort grattis!
Skönt dock att inte köra den så nära Kalmar. För mig känns det mycket bättre att riva av en Olympisk distans på Arvika Enervit triathlon 23/7. Jag har så mycket distans i benen att jag kommer må bra av att toppa mig med fartträning - på en dessutom helt platt bana. På tal om Kalmar - har du planen klar? Kollat banan? Kollat vilken tid prisutdelningen är? Skrivit ner stegen du skall gå igenom och som skall sitta som ett rinnande vatten i skallen? Har du tävlingsmenyn klar? När skall du gå på de riktigt snabba kolhydraterna? När skall du ta de mer komplexa som magen har svårt för att bryta ner? Vad skall du göra när huvudet skriker ¨t dig att du är trött, det gör ont och att det går att bryta tävlingen? Vilket mantra skall du ha på löpningen för att ta bort fokus från tröttheten? Det ger en fantastisk trygghet att ha planen klar för sig...och INTE gå ifrån den...aldrig någonsin...och skulle du behöva gå ifrån den finns det en plan B...

Idag har jag shoppat loss...två par löpardojjor - ett par Asics Gel DS Sky Speed 2 och ett par K-Swiss Kwicky Blade-Light...om jag känner mig rätt kommer jag stå där i Kalmar på morgonen med minst 3 par dojjor att välja mellan, fundera på om det kommer vara någon fartskillnad i dem och inte ha en aaaaaning om vilka jag skall ta. Det är då det gäller att ha planen klar...och stanna vid den! Vill gärna tro på Asicsskon...DS Trainern gick bra förra året och i år springer jag definitivt mer drivet så en neutral sko bör funka hela vägen på maran! Men som vanligt är det på motorn det hänger!
Tre veckor kvar att trimma och finetuna den...och kom ihåg det klocka rådet att det är bättre att vara 10% undertränad än 1% övertränad! När vi står där på "the cats ass" och funderar på dagen vi har framför oss...kanonen går av och sen är allt upp till dig!

Förresten - jag skall hjälpa GPBM Nordic att rekrytera en teknisk säljare och en teknisk specialist. Båda rollerna skall jobba med batteri- och industricellslösningar under varumärket GP Batteries mot OEM- och industrikunder.

Det är två mycket spännande roller på ett bolag i utveckling så poppar det upp något namn i huvudet på dig som du tro kan passa så får du gärna peka in dem på vår hemsida www.evolv.se där det finnsutförliga tjänstebeskrivningar och ansökningsanvisningar.

Tack och på snart återhörande!

Countdown Kalmar

2011-07-13T16:18:00.002+02:00

Countdown Kalmar

Irriterad! Riktigt irriterad! Tyluddens fritidsby är en vit jävla fläck på det mobila bredbandets karta. Som ett vilset fyllo snubblar jag omkring i området bärandes på min äppleburk i jakt på de eftertraktade ljusblå pinnarna i Telenors programvara Stay Connected. Stay Connected borde heta Not Connected and will not be…Häromkvällen satt jag med 30 meter förlängningssladd i mörkret kl 23:30 på en av de fläckarna som brukar kunna ge nätåtkomst… 2011…komigen!

3 veckor kvar och mina tänkta skor på maran i Kalmar är slut. Jag har helt enkelt sprungit ut mina K-Swiss Blade inhandlade av självaste Chris McDonald i K-Swisstältet i Clearwater. Snyft…tur att Wiggle då säljer K-Swiss men det är nu tvekan slår till…finns det bättre skor? Klart det gör! Men vilka då? Lätta Asics Tarthar skall funka på längre distanser för tunga löpare. DS Trainer funkade ju fint i Kalmar 2010. Hur är DS Racer. Då? Mina Kinvara är alldeles för tunna. K-Swiss har en ny lätt Blade med något mer stabilitet. Ahhhhhh….beslutsångest! Om jag springer mina 3 stycken 2,5 km-intervaller i eftermiddag riktigt duktigt kanske allt klarnar.

Jag har just läst Maccas bok ”I’m here to win!” – och han verkar ju inte vara den mest sympatiske triathleten. Samtidigt visar han det fokus som alla absoluta elitidrottsmän har – och han har såklart maffigt med erfarenheter med sig. Klart läsvärd och inspirerande bok som i praktiken slår fast att allt är tillåtet i krig och kärlek! En sak hade jag dock kunnat lära honom – att Coke är den bästa sportdrycken… sagt med ett varningen finger för har du en gång börjat dricka kan du inte sluta förrän du klivit över mållinjen. I årets vätskebälte bir det två flaskor resorb och två flaskor RedBull å Cola…

Jag måste jubla över mina två första uppdrag som egen Rekryteringsrådgivare! Jag skall hjälpa GPBM Nordic att hitta en Teknisk säljare och en Teknisk specialist. De skall båda jobba med batteri- och industriceller (varumärket GP Batteries) på OEM/Industrisegmentet. Yippieeee! Två jättespännande roller där kunden dessutom kan tänka sig något mer oerfarna kandidater för att tydligt skapa nytänkande. Är du intresserad eller känner någon som kan vara – titta in eller hänvisa till evolvs hemsida.

Countdown till Kalmar – och jag ser sjukt mycket fram emot årets race. Jag kommer dela utställningstält med Triathleten och där hittar du ISM-sadlarna och placerar du dig i seniorernas resultatlista kan en sadel mycket väl bli din! Hela fredagen finns vi på plats som kom och kläm bara!

Just nu är träningen helt inriktad på att hjälpa mig skjuta fart kroppen över lite längre distanser på både cykeln och i löparskorna. Det gör jag genom långa cykelintervaller på rullande banor och genom långa löpintervaller (>2k) där jag frestar kroppen i så nära 5k tävlingsfart jag vågar på teknisk bana. Den tunga volymen ligger bakom mig och jag känner mig helt trygg i att jag har tillräckligt med sådan med mig. Kroppen börjar tunna ur på rätt sätt, känslan av lätthet börjar komma och vaderna och låren blir ådrigare och ådrigare. Konstigt – för 10 år sedan var det biccarna som skulle vara ådriga… Morgonens simpass var ett typiskt grymt Kalmarpass med en första halva fyllt av ett- och tvåhundringar och en andra halva som inleddes med fartiga 50:or följt av 300-250-200-150-100-50 och med Laxens masterssimmare i vattnet så är det alltid utmanande starttider… Två pass i veckan är dessutom dedikerade till Open Water och då antingen runt Tyludden från Tjuvahålan till Stora Stranden eller Tylön ToR ett par gånger. Det är maffigt OW det!

Någonting jag är riktigt stolt över är det förtroende många av er uttrycker när ni frågar mig om små råd och tips och refererar till min utvecklingskurva. Det förtroendet vill jag gärna tacka för – och jag står gärna till förfogande. Hör av dig om du tror att jag kan bidra! Jag söker också hjälp och stöd hos de i min omgivning som jag tror kan bidra till mig – oavsett om det gäller val av löparskor, funderingar kring pulsnivåer eller bara behovet av ett öra att tala i!

Vi hörs snart!

Stick to the fucking plan, Stan!!!

2011-07-04T23:11:00.003+02:00

Riksmästare i sprint i H40 och riktigt nöjd med det...punkt! Men detta är ett blogginlägg om lärandets oändliga varande... eller lidandet av obefintligt lärande...eller helt vanlig jädra dumhet.

Om du inte orkar läsa resten så memorera i alla fall rubriken...

Veckan innan tävlingen provsimmade jag Nissan. Då var det så kallt att det kändes som att huvudet skulle explodera. Jag hann dock konstatera var strömmen var starkast och att det helgens simning skulle företas så nära östra stranden av Nissan som möjligt. Gött - planen satt och klar! Insimningen innan start på lördagen gav samma besked....östra kanten erbjöd klart mindre motström. Gött - planen satt och klar! The east side it is no matter what!

Vad det sen är som får mig att tro att jag, välplacerad i andraklungan och med säkert 90% av maxpuls skulle vara så jävla smart att jag är mer klartänkt än under föregående helgs rekning och insimningen samma dag vet jag inte - men jag väljer i alla fal att gå mitt i å-jäveln, släppa gruppen som går mot kanten för att själv gå rakt på bojen. Gruppen simmade säkert 20 meter längre än mig vid rundningen för att ta sig till kanten och var ändå 75 meter för mig vid nästa boj...och dessutom hade jag fått slita som ett djur. Jag tappade minst en minut på det och minst en placering i totala masterslistan... Stick to the plan, Stan...

Av ren och skär irritation trampade jag väl iväg en hyfsad cykling och likadan löpning och eftersom jag gillar att stå överst så slutade jag gräma mig för misstaget i Nissan - men Mastersgubbarna före skall veta att det var en engångsföreteelse...

På cykelmomentet under söndagens stafett testade jag ett nytt aggresivt grepp...högerfoten halvägs i skon och vänsterfoten inte alls. Nja, inget att rekommendera men när jag sätter fast skorna med gummibandet från en adresslapp från Fritidsresor kan jag gott ha skiten. Kändes då rätt skönt att cykla ifrån killen som sedan tyket frågade hur det gick med vänsterfoten med just ett effektivt ben...Stark...sådär!! Bäst förberedd vinner - och jag vann såklart inte även om racet i sig nog gick ganska kvickt!

Generellt sett var det nog många deltagare som lärde sig ett och annat vid helgens tävlingar:

- T2 går fortare om man sätter på hjälmen åt rätt håll från början

- tiden på löpningen blir bättre om man inte går i mål efter ett varv och sen tar sig ut på andra efter lite mellansnack i målfållan

- blå matta blir hal när den är blöt

- löp ut är mycket sällan samma som cykel ut

- generellt sett är det värdefullt att lära sig exakt hur banan går INNAN men tävlar på den

- domare i SM/RM friar hellre än fäller

Jag summerar ner helgen till 1 individuellt RM-guld, 1 RM-brons i stafett, nya grymma BLIZZ-glasögon (som jag återkommer till inom kort) och i övrigt kul samvaro med klubbkompisarna på en tävling som är svår att bräcka i termer av inramning och väder!

Nu skall det köras tröskelintervaller!

Nyfittad

2011-06-22T15:45:00.003+02:00

Det har i sammanhang med mitt tidigare blogginlägg om Gun, ny sittställning osv dykt upp en olycklig förveckling i det svenska språket...

Jag vill å det bestämdaste påpeka att i just detta sammanhanget är nyfittad inget annat än att man har gått igenom sin sittställning på cykeln för att om möjligt försöka utveckla större effekt med mindre ansträngning och med ökad eller åtminstone bibehållen bekvämlighet. Nyfittad i detta sammanhanget kan man anses vara tills dess att man vid ett mer seriöst träningstillfälle bekräftat att den nya positionen ger önskad effekt. Att anse sig nyfittad efter att ha tex bytt styrlinda rimmar illa med ordets rätta betydelse och bör i dylika sammanhang ersättas med annat mer passande uttryck.

På tal om styrlinda - ny kör jag svart...den vita blir ju det ändå efter ett kedjehopp...Och en hemlis - alla seriösa cykelkonnessörer som hävdar att vit styrlinda är det enda som räknas byter styrlinda efter varje lopp...och OM du väljer vit styrlinda är det OK med både svart och vit eltejp i ändarna. Det är dock INTE OK med vit eltejp om du hädar och kör med svart styrlinda... Att köra vit styrlinda med svart tejp är hästlängder mer etikettsbrott än att komma med skärm på hjälmen vid triathlontävling/-träning...hästlängder mer...

Liten varning alltså för just termen nyfittad och i vilket sammanhang den används.

Eder blinkfyr i språkakademin/Lars

Gun - e inte det ett flicknamn?

2011-06-21T20:50:00.009+02:00

Två tävlingar kvar innan Kalmar. Först är det RM-sprinten i Halmstad - en underbar stad som jag tillbringat större delen av samtliga mina somrar sedan 1975. Där har jag bland annat kört taxi, windsurfat, partajjat och därtill hörande aktiviteter, patrtajjat igen, tränat, träffat min fru och köpt sommarstuga. Vad jag ännu inte gjort är tagit ett RM-guld i sprinttriathlon och det tänkte jag passa på att göra första helgen i juli. Simma i Nissan kan ju kvitta men bara tanken på att få släppa loss cykelbenen på en avstängd slottbro och ner under järnvägsviadukten ger mig välbehagsgåshud...och att få ge mina superlätta Kinvara fritt spelrum längs löpbanan känns somen ynnest!

Sista helgen i juli går Arvika Enervit Triathlon - en för året het nykoming i tävlingsalender. Banan lär vara helt platt och med resultatet från Örserum i ryggen kan det bli en riktigt maffig inledning på nedvarvningen inför Kalmar. Med Mats Slorfelt som huvudarrangör kommer det att bli en fantastisk tävling med massa intressanta utställare, nämnkunniga sponsorer och roliga arrangemang runt själva tävlingen. Bland annat skall IFK Göteborgs fotbollsspelare möte Färjestads hockespelare i en triathlonstafett...Åk dit om du kan!

I dag har jag ändrat min position på cykeln - big time. I och med den nya ISM-sadeln har jag sen bytet känt att jag borde kunna åka mycket mer aggressivt. Redan efter första passet med sadeln sänkte jag droppet 1 cm. Nu har jag har vänt på styrstammen och dessutom tagit bort en förhöjningsring på 1,5 cm. Total gör det nog ca 2,5 cm i ökat drop. Jag har flyttat isär pinnarna och ökat cc-måttet med drygt två cm utan att försämra aerodynamiken - och samtidigt förbättrat bekvämligheten markant. Att öka drop'et så mycket och ligga kvar med tighta armar funkade dåligt - och det finns inget större värde på långdistans i att hålla ihop dem så länge armbågarna håller sig innanför knäna. Nu känns det grymt bra! Enda oron är om agegroup-flaskan passar mellan pinnarna...

I aktern gjorde jag inga större justeringar - jag sänkte sadeln någon millimeter, flyttade fram den ytterligare en halv cm vilket teoretiskt innebär att jag kan gå på pedalen något lite senare men jag tror bekvämligheten väger tyngre än någon grads tidigare påkliv (bra ord, va...?). Jag lodade in knäet till ca 2,5 cm bakom skospetsen - perfekt! Hojjen har gått från en Agegrouper till en mean lean speed machine...nu gäller det bara för föraren att hänga med...

Lite läskigt att börja mecka mitt i tävlingssäsongen men jag har så många cykelpass framför mig att jag hinner köra in mig - lagtempot i morgon onsdag t.ex ...hej, vad det skall gå!

Som triathlet finns det i jakten på bättre tider, snabbare bikesplit och mindre vattenmotstånd en massa prylar att köpa, en massa inställningar att göra och en massa råd att följa (och att inte följa)... Nu börjar sista blocket distansträning med fokus på löpningen - idag 22k på lunchen och i morgon simpass följt av lagtempo på kvällen vilket i sig inte är ett distanspass...men ack så kul och ack så jädra bra för knopp och själ... Torsdag lååånga fartdistanser 3(2+1), fredag sill, lördag Tylösand - Simstadion ToR och söndag hemcykling till Gbg om allt flyter som det skall...

When the gun goes off it's all in your head!

Race report, Örserum

2011-06-20T09:29:00.003+02:00

Efter att ha stillat hungern solokvist på lördagkvällen med en gryyyym kycklingpasta (se recept längst ner) och ett glas av det i Danmark inhandlade underbara vinet Canaja stod cykelmeck inför tävlingen i Örserum på programmet. Just det...blandade en underbar Birchermüssli också som mellanmål innan starten...

Byte till tävlingshjul innebär bland annat växeljustering och ibland också bromsjustering. Efter tre år börjar jag lära mig åt vilket håll jag skall skruva för att få växleriet att rulla utan oljud, hoppande kedja eller andra oönskade beteenden... På 404:orna sitter dessutom en mer tempobetonad kassett för att jag skal kunna trycka på ytterligare lite utför. Jag vet ju att rullande banor är en fördel för mig som är lite tyngre då jag kan ha med mig farten utför in i nästa uppförsbacke och över krönet- där vinner jag mycket tid. DOCK...det finns en brytpunkt där backen är för lång och där jag istället tappar fart i förhållande till de lättare åkarna.

Jag tipsar gärna om en enkel mekvagga till cykeln vilket gör livet som amatörmekaniker mycket lättare. Stället som Biltema har är dock inte avsett för en Wilier Cento Chrono...

Lördag morgon och det regnade verkligen...och var 12 grader kallt. Tryckte ner gröten i halsen och gjorde en sista check innan Mattias och Linda hämtade mig. Sen stod en stor morgonkaffe på programmet. Efter Jönköping var det som att köra rätt in i tropikerna med en häftig dimma som rullade nerför bergsväggarna mot Vättern. Det fanns dock inget tropiskt med siffrorna på termometern. Lite sena framme i Örserum fanns ingen tid att pilla ludd i naveln på utan det var bara rätt in i omklädningsrummet, byta om, fylla flaska och preppa cykeln med två Enervit Liquid Competition på styret. Tryckte också ner en Enervit PRE-SPORT i halsen för säkerhets skull. Ingen reservtub med på resan idag. Så här i efterhand hade nog resultatlistan tillåtit ett byte om det hade behövts...

Jag gick ut hårt på simningen och tappade bara en halv minut till Fredrik S-A och ändå simmade jag 10 sek långsammare än förra året. Fredrik gjorde en bättre T1 än jag då jag fipplade med nummerlappen. På cykeln kände jag dock hur avståndet till hans vita rygg krympte hela tiden och vid rundningen efter 1:a varvet var jag om honom. Det innebar att jag låg två efter Haglund som alltid är stark - sen kom Göran och hade som strategi att värma sig genom att trycka på i uppförsbackarna...vart tog begreppet "jämn effekt" vägen? Strax efter kom Fredrik igen och sen låg vi länge på 10 meters lucka och jag såg att Fredrik reste sig upp och började veva på armarna för att få ut varmt blod i fingrarna. Görans strategi verkade ta ut sin rätt och när jag kände att han började sacka valde jag att gå om i oron över snabba cyklister bakom oss. Första cykelvarvet gjorde mer ont än andra - det var uppenbart svårt för mig att få fart på benen och pulsen höll sig relativt högt genom hela cyklingen. Banans utseende gör sitt till men jag undrar vad jag behöver göra för att få det där goa släppet i cykelbenen. Cykeln gick på 1:07:04 mot 1:07:50 förra året - godkänt!

Jag var sen ur skorna inför T2 och så kall att det var struligt att hitta hjälmspännet och ännu struligare att dra på de nya supersnabba Saucony Kinvara...tappade 15 sek på Fredrik och hade Göran 10 meter bakom när jag lämnade växlingsområdet utan att känna tårna. Fryser jag måste de andra också frysa, tänkte jag och konstaterade lite strategiskt för Göran att mina tår var bortdomnade. Svaret kom direkt att han inte ens kände fötterna...och därefter hörde jag honom inte mer...benen trummade på i skön fart och de nya dojjorna gjorde verkligen sitt jobb. Plockade nog något på Fredrik första varvet men sen tappade jag ca 5 sek/varv men hade span på honom hela tiden. Stark genom hela tredje varvet trummade benen på med känslan av oförändrad fart. Jag hade bestämt mig för att INTE ta någon dricka på sista varvet - jag vet hur sänkt jag blir om jag sätter i halsen... Lika förbannat sticker jag ut näven och tar en vattenflaska och sätter den till munnen och suger ner vatten i fel strupe - hostan kommer omedelbart och en våg av svaghet sköljer över kroppen samtidigt som vägen svagt lutar uppför. Fan, oxå - fanfanfanfan! Stick to the plan, Stan! Fjärde och sista varvet kändes något tyngre men jag hade hyfsad återhämtning efter hostattacken ändå och jag var på 39:19 en knapp minut efter Fredrik i mål. Samma löpning förra året gick på 44:54 - tack alla mina intervallkompisar! Av kylan fanns inget kvar - motorn var igång och värmen på plats i hela kroppen och känslan var av att jag nog hade kunna jaga på i samma fart ett tag till. Gött!

Nu blir det nytt fokus på långa löppass för att vänja kroppen inför Kalmar, mer dedikerad långdistansträning utomhus på simningen och fortsatta försök att hitta mer kraft i cykelbenen. Sluta också med allt snaskande som jag haft så svårt att låta bli under de senaste veckorna - undrar vad jag lider brist på? Zink eller självkontroll inför godisskålen?

Just det - receptet kommer här:

Stek och koka ihop nedanstående:

2 nedskurna kycklingfiléer

1 hackad charlottenlök

1 vitlök

1 nypa torkad chili (sån där svinstark som man får till Phad Thai)

salt

2 dl Kelda Chunky Skogssvampsoppa

Koka riktigt god och fast pasta - gärna penne köpt i riktig pastaaffär...och rör ner i den väl ihopkokta kycklingsåsen... Hur gott som helst!

Så här gör jag Bircher Müssli:

Blöt fiberflingor i osötad äppelsaft/juice, gärna över natten. Vid servering - häll på din yoghurt och rör ner torkade bananchips, hackade hasselnötter och valnötter, en nypa pumpakärnor, hackade dadlar, russin och halvtinade hallon. Rör runt försiktigt, häll upp - toppa med valnöt och en slinga honung.

Funkar gryyyymt bra 2,5 h innan start! Och kanske också i en flaska på långa tävlingar....

Smaklig måltid!

Flytta på er!

2011-06-14T15:24:00.007+02:00

Helt utan egentlig planering fick jag till en av årets maffigaste helger hittills. På fredagen hade jag en liten mingeltillställning för att fira inträdet i H40 tillsammans med en massa goda vänner. Vi var på Citygolf Restaurang på Färjenäs. Bröderna Irfan och Emir hade roddat en suverän kvällsbuffé, fixat uteätarväder och golfklubbor till barnen - supernöjd med hela kvällen!

Jag har ju den unika möjligheten till underbar distanscykling varje gång familjen skall till stugan i Tylösand - så även i lördags då jag dessutom kunde åka med Hisingen CK's SUB8-grupp till Varberg. Därefter, när jag längtade efter mina aerobågar som en bäbis efter sin napp, kunde jag krypa ihop och nästan hålla samma fart resten av vägen. Totalt landade jag på ca 37 i snitt - varefter jag somnade som en gris i solstolen. När jag vaknade tryckte jag i mig ett halvt kilo smågodis. Låååångt ifrån optimal början på recoveryn - möjligtvis bortsett från tuppluren!

Av en händelse skulle Kristian Olofsson cykla från Halmstad till Göteborg och med den vetskapen tändes ju hoppet om att få till ännu en långscykling trots att benen var ganska stiffa efter lördagen. När allt var fixat med 2 m3 makadam, inhandling av virke osv kunde jag ta emot Kristian och förbereda hemrullen - Gött! Eller rull och rull...det blev en riktigt tuff körning i elak kantvind. På de 20 k mellan statoilrondellen i Falkenberg och avtagsvägen in mot Varberg fick benen fritt spelrum och jag tryckte iväg ett 41-snitt efter att vi till Falkenberg växeldragit i 36.

Efter det makabra beslutet att frikänna en bilist som uppenbarligen med berått mod kört på en cyklist på allmän väg valde vi cykelbanan in till Varberg - dock utan att hålla igen på farten något nämnvärt... Strax innan avtagsvägen mot Träslövsläge kliver en kopplad Golden Retriever ut i cykelbanan följd av dennes överviktige semesterklädde husse. Kristian nitar och jag skriker för att få semesterfiraren att hålla i hunden vilket jag också på ett tydligt sätt ber honom göra när vi cyklar förbi...det är då vi får ett "Flytta på er" i ett ganska otrevligt tonläge i baken. All respekt för att semesterfiraren blev rädd - men det blev vi också...att fällas av ett hundkoppel med en fet semesterfirare i ena ändan och en likadan Golden Retriever i andra känns som lite som början till slutet på en cykelkarriär... Nåväl, det är inte poängen utan jag vill bara komma åt det faktum att cykelbanor är en livsfarlig plats för cyklister att vara på - och den livsfaran gäller inte bara cyklisterna. Därför befinner vi oss oftare på vägen än på cykelbanan så därmed följer också en vädjan till bilisterna att vara lite mer ödmjuka mot oss i trafiken.

Hem från Varberg gick på bekymmerslösa 35 i snitt med ett kort stopp på macken i Väröbacka för Snickers nr 3 och ett numera klassiskt stopp på Pressbyrån i Kungsbacka för en Redbull & Cola - vem fasen har sagt att man inte kan dricka sig i form? Totalt 8000 kCal enligt klockan så lite back låg jag nog trots 3 snickers och en Redbull & Cola...

Inte alls platt...

2011-06-06T23:26:00.002+02:00

Just hemkommen analyserar jag långhelgens träning. Den väcker uppenbarligen en del frågor men först skall jag avliva myten om att Danmark skulle vara platt. Området strax sydväst om Ebeltoft och Grenå är oerhört vackert och landskapet ger verkligen inspiration till cykelträning! Sök på Mols Bjerge så hittar du massor med inspiration till en långhelgs cykelträning!

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=835500

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=835502

Jag har i helgen tillbringat två cykelpass tillsammans med en mycket god vän som jag träffade på surfsemester i Marocko 2002. Sedan dess har vi följts åt och surfat tillsammans i Sydafrika och på danska västkusten. Han hittade tidigt cykelsporten och vi var också på Mallis tillsammans våren 2010. Vad jag inte riktigt förstår är den uppenbara skillnaden i kapacitet - jag fullkomligt står stilla i backarna jämfört med honom...han körde runt och plockade blommor i vägkanten under det att jag slet som ett djur för att ta mig upp för de danska alperna. När det sen vänder och går på platten så har han inte en suck att hänga med - hans kapacitet räcker inte till och han flyger av mitt hjul innan jag blinkat.

Det är i faktisk samma förhållanden när jag kör med en annan mycket god vän och elitcyklist - i backarna så dansar han om mig men när vi kör på flacken i 45 knyck sliter han sönder sig...

Vad är det som skapar denna "obalansen" mellan mig och de som är "cykeltränade"? Cykeltypen? Vikt på ekipaget? Fysisk status? Genetiska förutsättningar att cykla i backe resp på flacken? Eller är det bara så att man blir bra på det man tränar?

Tacksam om du som läser detta kan bidra med idéer...

...och ett till...

2011-06-03T22:22:00.001+02:00

"Jag fick sadeln redan i onsdags, snabbt jobbat. :)

Hann pröva den i 3,5 mil sent igår kväll, och jag upplevde en stor skillnad.

Jag gjorde inställning efter instruktionerna på nätet, men tiltade den lite för att passa mig och jag blev mäkta överraskad. Jag slapp trycket på mjukdelarna, så skönt. Jag har cyklat och krånglat med sadlar i 35 år. Med de sadlar jag tidigare använt har bara skapat problem för mig, apparaten min har fått mycket stryk.

Så nu är det bara att njuta........"

Det kom ett mail...

2011-06-02T22:31:00.003+02:00

...vars innehåll gör mig riktigt glad och som jag gärna vill dela med mig av!

"ISM sadeln för mig är ganska enkelt ett mirakel! I 13 år har jag suttit snett på sadeln, men sen jag har byt till ISM kan jag plutsligt sitta rakt utan smärtor - och detta hur länge som helst! Detta gör att jag blir mkt smidigare på cykel och kan få ut mer kraft i pedalerne utan att fokusera på hur ont det gör i baken :-)

Förrutom min tempohoj har jag även satt en ISM sadel på min linjehoj, jag är jätte nöjd..."

Dansk kvinnlig proffscyklist

Team "känd GPSleveratör-fint cykelmärke".... ;-)

Race report, Hallstahammar

2011-05-30T08:30:00.002+02:00

Distans i kroppen på plats efter två oförskämt bra läger utomlands och ytterligare ett långhelgsläger i Halmstad med full utdelning var det med frågan om farten fanns i kroppen som jag packade in Wilier'en i Mattias bil. En flaska sportdryck, en bar och en tupplur senare tjoade vi på Ullis vid tävlingscentrum samtidigt som vi såg Ted klyva mållinjen som femma i herrarnas draftinglopp.
Ombyte och uppjogg på första halvan av löprundan kändes spänstigt och efterföljande provcykling av banan gav beskedet att där vi gärna ville ha medvind hade vi en ganska elak sidvind. Ändå skönt att få sträcka ut cykelbenen innan kanonen går av.

Det var riktigt inspirerande att spana in mina nya kombatanter i H40 och det var lika skönt att hälsa Haglund fortsatt lycka till i H35... Inte så att det inte finns gubbtjyvar i H40 med bra tryck i benen men av Haglund har jag fått pisk så det räcker!

14 grader i vattenpölen - och jag som kvällen innan provat vattnet i Sisjön hemma i Göteborg. Då höll det 75 meter. Därefter kändes huvudet som att det skulle explodera - ungefär som när man äter en glass alldeles för fort - med den skillnad att i Sisjön släppte inte känslan... Cykeln kittad, en Enervit Liquid Competition på styret, en flaska på ramen, däcken pumpade till 9,5, skorna i pedalerna, löparskorna framme, chipet på benet, två Enervit på handduken, Garminklockan inställd på Multisport och startad fast med autostop på cykelmomentet, nummerlappsbältet under löparskorna och hjälm & brillor på styret...redo i växlingsområdet.
I omklädningsrummet han jag också med att tipsa en äldre herre om fördelen med att sätta chipbandet under våtdräkten i stället för över...allt för att optimera T1 även om det inte var hans prio på just denna tävlingen. Skön såg han ut när han efter justering knallade iväg till starten i vattenskiddräkt och windsurfingskor...dock med chipet under dräkten...
Snabb uppsimning med ett par korta ruscher för att verkligen får upp värmen. Kom i dräkten fint - långt upp i armhålorna vilket är A och O för motståndsfri armrörelse. Sailfishen är verkligen följsam och underbart skön i neoprenet. Lite stress innan starten kring hur vi skulle ta andra bojen men det löste sig - alla orange bojar på vänster sida och den gula på höger - klart som korvspad! Det sista jag hörde innan kanonen (nåja, tutan...) gick av var att en klubbkompis skulle köra på linjehoj och skylde på sin mekaniker...Hmmmm....

Iväg helt ostörd som fyra och rundar på land med go' känsla och tar dessutom några meter på de två i klunga framför. Haglund är det inget att göra något åt men efter halva andra varvet är jag ifatt trean. Liksom i Kalmar i somras är känslan att jag streckade bojarna bra - något som naturligtvis är ett tidsbesparande och vinnande koncept. Jag fick trean i fötterna in till land, hittade dragkedjan snabbt och gjorde en T1 på 52 sek. Iväg OK som trea på cykeln men här är såklart ett moment att träna lite extra på - att kunna göra ett Djurbackhopp. Helt plötsligt kommer Kirschberger som ett skott och åt honom var det bara att vinka hejdå! Kör ifatt Fagrell framför mig och håller honom bakom hela vägen. 5 varv på banan där jag tillät mig att slå av något på sista inför löpningen.

Ut på grusvägen i 4:00 fart efter en T2 på 55 sek och en Enervit, mantrat i huvudet, stegfrekvensen på plats - bara att mata så i 10 km. Mötte Kirschberger och Haglund och när hoppet om punka hos Christian nu var ute fick jag ställa hoppet till svår kramp... Jag hade memorerat banan men ändå kändes det fel. Jag mindes att vi skulle vika av någonstans men det fanns inte en enda skylt eller funktionär som markerade avtaget så jag och Fagrell matade på och funktionärerna vi så småningom mötte vinkade oss glatt vidare. När vi efter någon km ser Kirschberger komma ut från en avtagsväg inser jag att vi fullständigt gått bort oss - vad faaaaan kom ur huvudet på mig och kalkylatorn satte igång kring vilka åtgärder som stod till buds. Vända? Inte en chans? Mygla? Inte min grej - inte ens när K-berg viskade "Det var det ingen som såg...." - Tjena... Till tröst visste jag ju att det var minst en löpare till som gått bort sig och i mål skulle det visa sig att det var fler som sprungit fel än rätt. Det fick jag också en föraning om på banan när jag såg att jag höll avståndet till trean Saetre och andra duktiga löpare. För att jag ändå skulle få distansen i kroppen tog jag en liten extrarunda kring vändpunkten och tappade såklart därmed andraplatsen. I mål var det mycket tjöt om felspringning och avsaknad av skyltar men vi kom sedan fram till att vi i sann sportsmannaanda kunde justera om på rätt sätt. Det innebar att jag fick min rättmätiga andraplats - Saetre hade aldrig kommit ifatt - han låg nog 800-900 meter bakom med 1k till mål innan jag gjorde min extrarunda.

Jag måste ge Kirschberger kred!! - han levererar en avslutande mil på 35,35 efter att ha snittat 40,1 på cykeln...det är gryyyyymt! Det ser dock inte ut som att han skall vara med på sprinten i Halmstad... Själv simmade jag på 21:02, cyklade på 1:02:44 och sprang 9,7k i 4:05-fart. OK styrkebesked som också ger riktningen på hur träningen skall bedrivas fram till Örserum/Halmstad...men det, det tänker jag avslöja först efter leverans!

Nu skall jag beställa hem fler ISM-sadlar; nya TT-sadeln testades i LAVA Magazine och hamnade såklart i topp även där. Nu återstår att se vad cykeltidningen Kadens kommer med efter att ha förfogat över en testadel under våren.

Öresrum nästa!

Fan vad långsamt du springer, Johan....

2011-05-25T10:43:00.003+02:00

Hur kommer det sig att många uppenbarligen tycker det är mer givande att trycka ner folk i omgivningen än att lyfta dem? Hur kommer det sig att det finns människor som tror att de själva blir större genom att göra andra mindre? Vad är det som gör att en del får ut mer av interaktionen med omgivningen genom att på något vis nedvärdera, såga eller på annat sätt minimera människor än att lyfta, peppa och positivt bekräfta dem?

I tisdags sprang vi 6x800 på Ullevi IP's rätt trötta men fullt dugliga 317 meters rundbana. Det var jag och så var det fartkanonerna... Vi var en bit in i serien, hade kommit halvvägs i en 800-ing och Johan hade skaffat en liten lucka till resten av gänget när en cyklist på cykelbanan intill plötsligt skriker för full hals "Fan vad långsamt du springer, Johan...."...

Johan brydde sig inte det minsta vilket är den sunda reaktionen. Han vände sig inte ens om för att kolla vem som är så urbota dum att man för full hals orkar häva ur sig något sådant. Förmodligen var han inte atlet. Förmodligen var han inte ledare. Förmodligen har han ett enormt hävdelsebehov. Förmodligen har han aldrig själv kunnat springa fort. Förmodligen är han grymt avundsjuk.

Bara ett klargörande - Johan är grymt snabb...

Som triathleter och hårt tränande idrottare vet vi hur mycket ett uppskattande ord i en ansträngd träningssituation gör. Du vet säkert själv hur gott det känns att möta en likasinnad ute på ett träningspass och bara få en vink, en gest som talar om att "jag vet hur du har det". Du vet hur mycket du lyfter av att få ett "Bra jobbat", "Kom igen nu" eller "Nu kör vi". Om du tävlat på vändpunktsbana är det faktiskt något som kan rädda dagen...att springa och längta till att känna igen ett ansikte för att få samhörigheten bekräftad, att få hjälp av dina vänner och klubbkompisar.

Citius, altus, fortius!

σπεῦδε βραδέως

2011-05-22T00:11:00.004+02:00

...är ett begrepp som är oerhört relativt. För en del finns det inte och de ger sig i kast med allt omgående, lyckas eller misslyckas och ger sig i kast med nästa uppgift. För andra innebär det ett väl genomtänkt steg i taget, utan att förhasta sig eller få sig en näsbränna.

Hur vet du som triathlet när det bygger framgång att σπεῦδε βραδέως? Vad är långsamt och vad är för snabbt? För snabbt är det förmodligen när du drar på dig skada eller sjukdom. För långsamt är mer svårdefinierat.

Jag har förmånen att känna att tröskeln där potentialen och kapaciteten börjar tryta ännu inte är nådd. Jag kan fortfarande sätta ett PB på Göteborgsvarvet med 6:30 och likafullt inte vara het nöjd. Riktigt nöjd kanske jag ändå aldrig skall vara men åtminstone sådär gott överraskad nöjd som jag var efter 1:25:33 på Kungsbackaloppet eller efter min 9:29 i Kalmar. Så kändes det inte efter Göteborgsvarvet...undrar varför? Att inte leverera ett PB med 6:30 utan att vara helnöjd måste vara osmaklig brist på ödmjukhet inför kapaciteten.

Hur ser resonemanget ut inför Kalmar då? Gäller σπεῦδε βραδέως där också? Allt mitt triathlonande bygger ju på glädje, endorfinkickar och tillhörighet. Hur länge kommer jag kunna leverera PB'n i Kalmar? Skall jag avvakta till 2012 då det förmodligen kommer gå att kvala till Kona? 2010 innebar nytt PB med 48 minuter - om jag halverar det PB't i år lovar jag att vara helt och fullt nöjd!

σπεῦδε βραδέως

"The meaning of the phrase is that activities should be performed with a proper balance of urgency and diligence. If tasks are rushed too quickly then mistakes are made and good long-term results are not achieved. Work is best done in a state of flow in which one is fully engaged by the task and there is no sense of time passing"

ISM Webshop

2011-05-20T23:03:00.004+02:00

Du som varit med ett tag vet att jag gillar att testa nya saker. Du vet också att om saker funkar bra för mig och får mig att göra resultat så är det med stor sannolikhet så för andra också. Det vill jag gärna dela med mig av! Det är därför jag gjort simvåtdräkter lättillgängliga på Stadium i Sisjön. Det är därför jag ordnar träningsläger och det är därför jag sätter upp samarbete med leverantörer av produkter som de i min närhet som vill lätt kan få ta del av.

Om du tycker det är stötande att jag "säljer" i detta inlägget - välj att inte läsa vidare. Till dig som känner att du har anledning att se över hur din komfort på tempo- eller linjehojjen är har jag en häftig nyhet:

Nu köper du ISM's sadlar via webben!

Det känns fantastiskt att kunna erbjuda en av marknadens mest omskrivna, testade och utvärderade sadlar direkt via en webshop.

Massor av läsning, fakta och testemonials finns på ISM's hemsida: www.ismseat.com

I senaste numret av den nya amerikanska tidningen LAVA Magazine finns det en omfattande artikel om just sadlar och hur man väljer sin sadel till triathloncykeln. I samma nummer testar de också 6 heta sadlar.
http://www.lavamagazine-digital.com/lavamagazine

Göteborgsvarv i morgon och RM på Olympisk i Hallstahammar om en vecka...sovdags!

Allt gott & på återhörande

Mage mot mage i duschen

2011-05-15T20:20:00.011+02:00

Det här inlägget handlar om att bli starka ihop...

Fredagen den 13:e... nä, det var ingen bra början - nytt försök!

I fredags träffades 3 Wilier, en Cannondale, en Cervelo och en skinande ny Specialized med respektive ägare på parkeringen ICA Maxi i Högsbo - ytterligare en Cervelo med ägare skulle ansluta så småningom. Lätt avvaktande och med förväntansfulla vibbar i luften inför helgens volymläger i Halmstad var vi försedda med vatten, sportdryck och andra kolhydrater. Med bagagetransporten fixad och en väderprognos som ändå pekade på uppehåll och hyfsat väder rullade vi söderut med sikte på Tylösand via Anneberg, Fjärås, Åsa, Frillesås, östra Varberg, Morup, Glommen, Falkenberg, Boberg, Steninge, Haverdal och Vilshärad. Med undantag för ett tekniskt besök i det fria i Anneberg och ett refuel-stop hos Cykelmagneten i Falkenberg rullade vi obehindrat och obekymrat hela vägen med ett snitt på 29 km/h.

I Tylösand skiner alltid solen...så även denna fredageftersmiddag och det nybryggda kaffet tillsammans med en ost- och skinkfralla smakade naturligtvis underbart. Vi han förutom incheckning på livräddarstationen med att slå omkull oss en stund...en del utomhus i solen och andra på rummet. 16:45 var det avmarch mot buss nr 10 mot HAlmstad city för att möta upp simtränaren Pedda på Simhallsbadet. Vi som trodde att vi skulle få en mjuk fredagskväll gick kraftigt bet. Huvudserien om 4x400 (1:75 löst+25 hårt, 2:50 hårt 50 löst, 3:75 hårt+25 löst, 4: max in/ut ur vändning) var en käftsmäll. På väg tillbaka till bussen och maten i Tylösand halkades det in på både hemköp och the golden Arch och dessutom han hela gänget konstatera att Halmstads uteserveringar ÄR trevliga...

Kvällen avslutades i dialog med idrottspsykologen Kristian Höijd som bland annat har stor erfarenhet att jobba med det alpina landslagets frågeställningar kring mål, prestation och framgång.

Lördag morgon och återigen strålande sol och perfekt temperatur för långpasset. Vi var sju löpare i varierande storlekar som alla hade sina individuella målsättningar med förmiddagen. det fanns banor för olika distanser och för dig som kanske befinner dig i Tylösand i sommar kommer här ett par distansmärken:

- Livräddarstationen - kanalbron i Grötvik; 5 km
- Livräddarstationen - Simstadions västra entré; 10 km
- Livräddarstationen - rondellen i Ringenäs; 10 km

Själv hade jag som ambition att nöja mig med 20 km dvs Simstadion ToR men när vi landade där kändes det förmätet att inte ta chansen så jag fortsatte de sista 10 k till och gjprde en 3-milare i 4:39-fart vilket kändes riktigt übergütt faktiskt! Något annat som var übergütt var att ställa sig i havet och kyla benen efteråt. Efter en rejalt matig pastasallad, några minuters vila och med tillökning i gruppen gränslade vi våra plasthästar igen för ett tempolopp till Klitterbadet i Falkenberg. Tempocyklarna fick gå för sig och linjehojjarna för sig - full gas från Lynga laxrökeri och det vara bara de 5 första minutrarna som vi orkade bry oss om regnet som fullkomligt pissade ner på oss. Vi måste ha sett helt bisarra ut, nerkrupna i tempobågarna jagandes varandra med regnet sprutandes i ansiktet på bakomvarande cyklist. Till infarten till Falkenberg snittade vi drygt 38 och det känns som att det finns viss potential i de siffrorna till nästa år...

Vi frös så vi skakade men ett Peddapass i sann anda med bland annat 500+400+300 lagtempo fick oss snabbt varma och när Meistro själv gick med mig och Tobias så fick vi fint bidrag till farten... en del teknik som jag tror blev ett paradigmskifte för de mindre erfarna simmarna hann vi också med!

Körningen tillbaka och det som därefter skedde är definitivt den episod som kommer sitta kvar i huvudet på mig när alla andra intryck är smälta och träningsdosen assimilerad. Vi var 8 cyklister som lämnade Falkenberg i hellregn och fullkomlig bleke. Vi valde de mindre, böljande kustvägarna söderut till tonerna av regnsprut, sandknastriga kedjor och koltraster. Strax innan Eftra Kyrkastannade 3 av oss för pga en tappad pump och sen började en körning av sällan skådat slag. En blåvit Wilier tog upp jagkten på vad som skulle visa sig vara två mindre klungor... Den ena fräste vi förbi i backen efter rakan vid Svedinos bilmuséum där vi också tappade en gubbe. Den andra gruppen om två cyklister var vi ifatt i Steninge och där tappade jag en gubbe som ersattes av en annan "gubbe"...Två Wilierer jagandes genom det halländska kustlandskapet...visst låter det som cykelpornografi?

När vi sedan slog av på takten och loopade upp för att hämta resten av gänget kom kylan... Shit, vad jag frös från Vilshärad och ner till Tylösand - tänderna hackade, händerna domnade och hela kroppen skakade...och jag var inte ensam så när vi väl landat vid förläggninhen var vi 7 huttrande herrar som skulle dela på 2 duschar med fungerande termostat och en utan fungerande termostat...Det blir ett minne för livet och ni som inte var med...oj, oj, oj vad ni missade...ni som var med - det går nog inte att reprisera?!

Mätta, varma, goa och glada lyssnade vi till ultralöparen Mattias Bramstångs upplevelser från Transeurop Footrace - ett galet lopp över 64 dagar mellan Bari i Italien och Nordkap med 71 km löpning7dag i snitt under emellanåt ganska mediokra förhållanden. Mattias är mycket inspirerande att lyssna på och framförallt full av erfarenheter från olika typer av uthållighetsutmaningar - får du chansen att lyssna på honom - ta den!

Söndag morgon och tidig väckning, grötfrukost, städning, packning och lastning. Pedda mötte upp och cyklde med oss till simhallen där en del av deltagarna fick smaka så mycket mjölksyra så att det räcker åtminstone fram till Kalmar... FArtpass med tider, klocka och tändstickor. Snabb lunch och sedan iväg på cyklarna för hemfärd. Jag började utan armvärmare - vi är ju trots allt inne i halva maj men på Kärleken fick jag dra på dem... Precis innan Varberg öppnade sig himlen och temperaturen måste ha sjunkt med åtminstone 7-8 grader på 0-tid. Jag har aldrig varit känslig för kyla men ett uttunnat lager av underhudsfett i kombination med kallt regn och det faktum att intensiteten i klungan inte räckte för mig för att få upp pulsen gjorde att jag höll på att gå i bitar av kyla...Saved by Statoil i Varberg, en kaffe, en chokladmuffins, en snickers och en Club Sandwich tog jag beslutet att lotsa mig själv och ytterligare en nerkyld deltagare till Göteborg med hjälp av tåg. Övriga tågade (!!) in på Intersport och shoppade upp sig på hela realagret av fleecekläder och regnjackor för fortsatt färd på cyklarna till Göteborg. Ni gjorde en mycket stark laginsats som höll ihop de sista 6 milen - och talesättet "det som inte dödar härdar" har nog gjort rätt för sig idag och såvitt jag vet så är alla som cyklade vidare vid liv och i full vigör...

Nu är det ett par dagars härlig restitution innan den härliga tävlingssäsongen drar igång på allvar - och under de dagarna skall jag njuta av härliga minnen från en härlig långhelg med härliga deltagare och ett härligt serviceteam bestående av älsklingsJenny, älsklingsAxel och äsklingsLeah - tack för att ni hjälpt oss under helgen!

Varmt välkomna tillbaka nästa år!!!!

Tack till ISM Adamo sadlar, Enervit, Cykelmagneten och Triathleten.se!

evolv - rekrytering som utvecklar

2011-05-09T11:15:00.008+02:00

Äntligen….har jag givit mig utrymme att skapa kraftfulla något eget, något kraftfullt och något med en enorm potential!!! Jag gör det under stort risktagande såklart...hus, familj, sommarstuga, triathlon, resor...det kommer med automatik ingen lön i maj... men cheeezus vilken kreativitet jag har mött hos mig själv - och vilka möjligheter somhelt plötsligt uppdagar sig sen jag rattade in en helt ny frekvens på radarn...

Jag har tillsammans med en annan mycket erfaren rekryterigskonsult i Göteborg satt upp en verksamhet med ett grundtänk, erbjudanden och leveranser som kommer att göra riktig, verklig skillnad för mina uppdragsgivare. Jag har många år från konsultbranschen och rekryteringsvärlden med mig och bygger vår nya verksamhet på den oerhörda potential det finns att utveckla när det gäller organisationsförändring genom rekrytering.

Att rekrytera rätt personal är en av de mest strategiska frågorna en organisation står inför - oavsett om det är en organisation i tillväxt, neddragning (sådana rekryterar faktiskt också) eller annan typ av förändring eller utveckling. På tal om förändring och utveckling - du har väl läst Christer Olssons bok "Vart är du på väg - och vill du dit" där han så klokt och enkelt konstaterar att det som inte är under utveckling är under avveckling.

Rekrytering handlar för mig om långt mycket mer än att leverera på ett enskilt rekryteringsuppdrag – rekrytering handlar om att utveckla kunden/beställaren/organisationen, att utvecklas med kunden och att utveckla kandidaterna i de olika processerna. Först när vi pratar långsiktig utveckling uppnås de otroligt kraftfulla synergier som ligger i relationen mellan rekryterare/organisationsutvecklare och de beställande organisationerna.

Efter en veckas vila från träningen efter Fuerteventura gränslade jag Wilier'en i helgen för en grym 11-milarunda sydost om Göteborg. Benen var som två vildhästar på grönbete - återstår att se om de är lika pigga på kvällens duathlonträning. På cykeln känns det dock skönt att när 25/12-kassetten tar slut och det flåsas i klungan bakom - då finns det två växlar till i kroppen!

Vamos ala victoria!

Mailbombning

2011-05-07T00:01:00.002+02:00

Så var det då dags igen att omsorgsfullt packa ihop Wilier'en efter förtjänstfullt uträttat värv under veckan på Fuerteventura. Distanser i gaffeln och i baksvingen, hjulen på rätt ställe i kartongen, styret viks på ett väl inövat sätt, wellpappen runt framkakorna, Sailfish G-Range som vaddering (!!!), den vita ISM RAcingsadeln inlindad i en tjock plastpåse nerstucken mellan bakstagen och en massa handdukar och löparskor som vaddering. Silvertejpen räckte precis till att tejpa igen lådan - kändes stabilt! Smärtfri incheckning på flygplatsen och taggen på ovansidan av kartongen innan tummen upp från röntgenkillen och sen var det hej då...

Vi var lite sena till Berlin så viss oro att vi skulle missa anslutningen till Landvetter fanns ju. Men i sann tysk "Ordnung muss sein"-anda stod en värdinna och fångade upp oss som skulle till Göteborg och lotsade oss ut, ner genom en skranglig spiraltrappa till den väntande minibussen och ett väntande plan. En annan lite mer bastant värd tog hand om den duktig tankade äldre fransyskan som kom gående rökande en cigg i den där kalla gången från flygplanet in i ankomsthallen...hon blev arg när han släkte ciggen i ansiktet på henne.

Men bagaget då...? "Ja, ja next plane, next plane - is OK is OK". Coolt och lugnt!

Förlustanmälan i Göteborg med beskedet att "vi hör av oss innan vi kör ut bagaget"! Grymt bra - och Sailfish-bag'en kom på tisdagskvällen helt enligt förväntan...men var i helvete var cykeln???? Torsdag lunch var det fortfarande ingen som visste var cykeln var och då tröt tålamodet på Herr Rosencrantz och årets mailbombning satte igång. Jag lyckades hitta Air Berlins VD's mailadress vilken jag tillsammans med de två angivna adresserna till lost & found-abteilung la i en grupp för att enkelt kunna skicka mail. En gång i halvtimman skickade jag ett och samma mail där jag var extremt tydlig... Jag till och med valde att skriftligen INTE acceptera deras ursäkt utan konstaterade bara att jag vare sig behövde någon ursäkt eller deras sympatier och förståelse över min irritation...och jag tror bestämt att budskapet gick fram för efter mailande var 30:e minut mellan torsdag lunch och fredag eftermiddag kom så beskedet att cykeln skulle vara på Landvetter med 14:00-flighten.

Leverans mellan 9-12 lördag morgon!

Kontraster

2011-04-30T10:27:00.004+02:00

Jag gillar kontraster! Kapstaden är ett exempel på kontraster. Kapstaden är varmt och kallt, det är svart och det är vitt, det är vänligt och det är våldsamt, det är blåsigt som fan och det är helt vindstilla, det är rikt och det är fattigt och känslan är att det finns inget mittemellan.

Triathlon är faktiskt samma sak - fullt av kontraster. Men på något vis är det ändå "all in" hos alla som håller på men för var och en utifrån dennes egna förutsättningar. Triathlon är babylena, välvaxade och ådriga vader och rakade skallar och det är håriga bringor och vildvuxna kalufser. Det är supertighta kompressionsdräkter och det är skärm på hjälmen. Det är måste-ha-carbon-i-allt och det är jag-tar-vad-jag-har. Det är senaste räfflorna på våtdräktens underarm och det är dragkedjan fram. Det är surfshorts som cykelbyxor och det är Skinfitdräkter i teflon. Det är ramväxelreglage och det är Shimano Di2. Det är simträning utan simglasögon och det är "vilket-par-passar-soljuset-idag?". Det är alldeles för lite träning och det är alldeles för mycket träning. Det är komplett oförståelse och det är totalt stuprörsseende. det är älska och det är hata. Motgång och framgång är enkelt definierat. Det är löparskor på cykeln och det är tempohjälm.

Oavsett vilken av ytterligheterna man observerar är det tydligt att glädjen är total...ramreglageväxlaren, löparskocyklaren och dragkedjan-fram-triathleten har absolut samma committment som carbon, kompressions och ådriga-vader-triathleten. Häftigt att observera!

Att mönstret bland den extremt homogena grupp triathleter som om man gjorde en vittneskonfrontation skulle vara omöjliga att separera är så spännande att iakta. Först kollar man på cykeln...sedan kollar man på klädmärket och antalet sponsordekaler... sedan kollar man på hårlängden på huvudet...sedan kollar man in vaderna... och SEDAN kanske det nickas ett hej... Och det häftiga är att det ligger inget översitteri eller hybris i beteendet upplever jag...bara nyfikenhet och totalt fokus. Fräckt!!

På plats!

2011-04-25T23:08:00.005+02:00

Det tar femånhalv timme till Fuerte - det är vansinnigt länge och mycket kul hinner hända på vägen! Som att bli placerad på rad 32 i en 737 vilket är längst bak utan möjlighet att fälla sätet. Det är också på den raden man offrar benutrymmet för att alla andra skall få en dräglig resa - och där satt jag och Per Dicander - två 1,90+ gubbar... Det är också där de passagerare seatas som inte skall ha någon mat...SAS-personalen löste det hela grymt fint och jag fick nödutgångsplats med massor av utrymme och felbokningen av maten löste de på bästa sätt med två ostmackor!

Gissa om det var kul att se alla klubbkompisar från Triathlon Väst på plats - deras sista kväll innehöll både kärlek och whiskey!

Första kvällen på plats han vi med en kort information till deltagarna innan jag skickade ut dem i atlanten för en öppet vatten-clinik. Starter, vändning och orientering stod på programmet.

Måndagen började jag med månskenssimning i den sköna 50-an tillsammans med utvecklingslandslagets fartfantomer. Frukost ute och sen en mellandistansrunda på 90k i 30-fart satte fart på kroppen. Tisdagen inleddes med 13k till fyren ToR - inte bästa morgonjoggen kanske - men frukosten smakade ruskigt bra. Jag körde ett intervallpass i lagtempoform med toppgänget och fick flera av dem att flytta sina gränser. Framförallt fick jag med dem som egentligen inte "vågade" gå med en snabb grupp. Kul och inspirerande! Eftermiddagen ägnade jag åt att simma ifrån Kirschberger, Björling och Dicander i en fin huvudserie om 3x(200+2x100+4x50). Sen coachade vi de andra...

Onsdagens övning var långpass på cykeln och gänget gjorde en strong insats på 14 mil med ett snitt på dryga 26 vilket får anses som godkänt med tanke på rundan som gick söder ut, över på ostsidan, upp till Betancuria och sen snabb rull hem via flygplatsen.

Solen skiner, cykelbrännan är på plats och jag har verkligen hittat tillbaka till cykelbenen. Efter Fuerte skall jag vila en vecka och inte göra samma misstag som efter Lanzarote då jag drog igång träningen alldeles för fort. denna gången skall jag ge mig själv utrymme att nå maximal superkompensation...

Billigt & bra?

2011-04-19T11:41:00.002+02:00

Äntligen, tänkte jag när avin om att de nya Nokian V-däcken trillat ner hos posten. 4 sprillans nya sommardäck som fått riktigt bra omdömen i testerna flera år på rad den raka 6:an. Dessutom var de ju riktigt billiga på nätet. Däcken är liksom fostrade av den finska sisun, kargheten och envisheten...och skall ha egenskaper som sticker ut på både våt och torr asfalt och de har dessutom goda betyg när det gäller komfort. Väl hos firman som skall montera dem kollar däckhandlaren på dem och konstaterar..."Gjorda i Ryssland....". Jaha - och vad fan betyder det, tänker och säger jag och får svaret att - "De luras bara...".

Härom veckan var jag i en av de större cykelaffärerna i stan och hittade Michelin Speedium för 149:-/st (ord pris 259:-) och slog till på två stycken däck direkt eftersom jag haft den dåliga smaken att montera ett rött och ett svart däck på pärlan. Äntligen två svarta träningsdäck - men nu visar det ju sig att de är från 2008...

På Lanzarote lånade jag en slang av en klubbis. Han hade ju köpt så många så billigt så jag kunde få en. Gissa hur långt jag kom med den slangen! Exakt 25 meter!!! - jag mätte med min Garmin - sen släppte ventilen från slangen! Jag får helt enkelt bryta 18-milarundan och ta taxi hem.

Jag avlägger härmed ett löfte om att i valet mellan att köpa billigt och förmodat bra och mindre billigt och försäkrat bra alltid gå för det senare. What you see is what you get - men det är ju förbannat svårt att kolla produktionsland på ett bildäck över nätet. Nu tror inte jag att Nokian skulle släppa ut kassa produkter på marknaden och lita på att jag har ställt en och annan klurig fråga till deras kundservice...

Så glöm Billigt - det blir dyrare i slutet!

Något helt annat som inte är billigt men jädrigt bra...är ISM-sadlarna som nu kommer hem i modellerna Racing och Road i rött, vitt och svart. Skall du byta sadel är det nu du skall göra det så du har tid att köra in dig ordentligt innan det är dags att leverera.

Jag finns på Fuerteventura från Påskdagen och en vecka framåt och kommer se till att du som stannar kvar hemma får följa lägerdeltagarnas träningsupplägg!

Hasta Luego!

Sann löparglädje

2011-04-17T00:02:00.002+02:00

Sedan lägret på Lanzarote har jag haft det lite körigt med träningen. Kroppen har inte riktigt lirat och min analys är att det är sviter av en infektion innanlägret.

Idag hade jag en idrottsupplevelse som nästan touchar på Järnmannen i Kalmar i somras; jag satte ett fett PB på Kungsbackaloppets halvmara med tiden 1:25:33. Det är 4:04-fart och jag öppnade första milen på 39:52...en siffra som jag aldrig trott att jag skulle vara i närheten av på en testmil ens i nerförsbacke, med solen i ryggen och medvind för ett år sedan - nu öppnar jag en halvmara under 40!!!! yiiiiihaaaaaaa - tänk vad som händer när jag adderar lite riktiga intervaller i vårsolen....

Full av endorfiner och berusad av PB't shoppade jag och Jenny loss på Freeport - mycket framgångsrikt! Sen sa ämnesomsättningen ifrån och jag tryckte ner två King Size räkmackor och två halvliters Ale på Heaven 23. På servitörens fråga om jag skulle ha en tredje svarade jag att "det beror på vilken mängdrabatt du ger mig"...tyvärr valde han att inte fortsätta den dialogen, fegisen!

Snacka om en grym heldag! Grymt PB, grym shopping och grymma räkmackor med grymt sällskap!

Grymt sa grisen!!

Avveckling vs. utveckling

2011-04-13T22:23:00.005+02:00

Min mentala planering och förberedelse inför lägret på Fuerteventura och Las Playitas har gått in i en ny fas. Under en intensiv lägervecka skall jag tillsammans med ett antal av Sveriges namnkunnigaste triathleter coacha och inspirera 22 lägerdeltagar till stordåd. Jag kommer bland annat hålla i de långa cykelpassen för den mer erfarna gruppen triathleter och jag kommer att köra ett aggressivt tempopass med samma grupp där de kommer att få möjlighet attverkligen utmana sina förmågor. Jag kommer dessutom att få hjälpa de mindre erfarna triathleterna på ett av deras långa cykelpass. Jag kommer också att vara delaktig i simträningen och jag ser fram emot att få bidra vid simpassen som går i öppet vatten. I slutet av veckan kommer jag hålla i ett tufft crosspass (cykel-löp) och jag och Clas Björling kör ett fartlekspass.

Det känns otroligt inspirerande och jag kommer att få använda hela mitt register av kunskaper och erfarenheter för att nå mitt huvudsakliga mål – att varje deltagare skall känna att han eller hon fått något speciellt med sig från varje träningspass jag leder. Då menar jag egentligen inte träningseffekt i huvudsak utan ett bidrag till nytt perspektiv på träningen, ett alternativt sätt att komponera ett pass eller bara en upplevelse av sann träningsglädje. De yttre faktorerna är fantastiska – värme, sol och en ideal träningsanläggning. Dessutom är hela idén med träningsläger att få sparring från likasinnade och just sådana kommer det inte att vara brist på.

Jag drar ofta paralleller till mina idrottserfarenheter när jag blir tillfrågad om hur jag ser på grupp- och individutveckling. För mig är det väldigt enkelt:

I de allra flesta fall är du som individ själv ansvarig för din leverans. När startskottet går i Kalmar finns det ingen annan än du själv som skall göra jobbet – det är du som skall simma 3,8 km. Det är du som skall cykla drygt 18 mil och det är du som skall springa en marathon. Ingen annan! Är du säljare är det din individuella insats som i slutändan kan avgöra om du får en order eller förfrågan med dig. Är du systemutvecklare är det din förmåga att koda som i slutändan bestämmer om eller hur mycket som måste göras om för att projektet skall möta deadline. Monterar du höger framlykta på V50 är det din förmåga, kompetens och attityd som avgör om monteringen är enligt spec. Är du ledare är det i ännu högre utsträckning du som individ som ytterst är ansvarig för din leverans. I de flesta skeenden är det den enskilda individens insats som i slutändan avgör utfallet. MEN och här kommer själva essensen…det är genom att träna med ett starkt team och en målinriktad grupp som individen växer. Min absoluta övertygelse är att genom att träna i grupp skapar man framgångsrika individer. Lagtempot på onsdagar är ett ypperligt exempel där vi ligger 4-5 cyklister på 10 cm avstånd från varandra och formligen jagar livet ur varandra – ingen av hos hade i en individuell träningssituation orkat nå den effekt som vi gör där…och var har vi nytta av den träningen – jo, när det verkligen gäller dvs när kanonskottet går av i startögonblicket på tävlingen. På samma sätt utvecklas du som medarbetare och individ genom att befinna dig i ett team av människor som du kan ”träna” ihop med, som ger dig energi, som du får lov att bidra till och som tillåter dig att vara just så bra som bara du kan vara. Det innebär ju egentligen att gruppens förmåga också påverkar individens förmåga – därför måste du ta ansvar för att omge dig med just det team som ger dig rätt förutsättningar att utvecklas oavsett om det gäller din idrottskarriär eller din professionella karriär. I sammanhanget vill jag gärna lyfta fram Utvecklingspoolens Christer Olsson som så begåvat hävdar att ”det som inte är under utveckling är under avveckling” – och det är ju alldeles särdeles enkelt att applicera på idrottare. Läs gärna hans bok ”Vart är du på väg - och vill du dit?”

Ta dig sedan tid att titta på klippet här...även om du sett det tidigare är det värt att ses om och om igen!

Något som definitivt är under utveckling är ISM-sadlarnas utbredning i Sverige. Det är idel hurrarop från kunderna och nu kräver läget en större marknadsföringsbudget även om word-of-mouth effekten talar sitt tydliga språk. Riktigt kul och Grattis till dig som sett ljuset!!

För dig som går i tankarna att köpa din första simvåtdräkt har nu Stadium i Sisjön hängt fram sortimentet av Sailfish's instegsmodell Vibrant - fullsorterade i storlekar. Butiken är mig veterligen den enda butik knuten till en väletablerad sporthandelskedja i Sverige där du kan prova en simvåtdräkt innan du köper den. För dig som funderar på att byta upp dig och är nyfiken på Sailfish så räcker Sailfish One hur långt som helst - toppmodellen G-Range är tydligt ämnad för riktigt duktiga simmare som klarar sig bra utan den där lilla extra flytkraften som övriga dräkter erbjuder. Pengarna som är inblandade talar också till One-dräktens fördel...

Riktigt så hårt som i klippet med Welsh & Ingram kör vi inte på lägret i Halmstad. Det finns fortfarande platser kvar så om du vill fylla dig med lust, glädje, träning och inspiration med hjälp av just en sådan grupp som jag talar om ovan så är lägret i Halmstad ett utmärkt tillfälle! Välkommen!

Räddande ängel!

2011-04-09T14:34:00.004+02:00

Kände mig som en räddande ängel idag! En klubbkompis som var med på 2-timmars idag har köpt ny tempohoj...en av de mest "slicka" på marknaden...ser ut att vara hal som en ål. En sån cykel kräver massor av ben och förmåga för att växas ur. Cykeln var parkerad utanför anläggningen med ett vanligt bygellås och hjälmen hängde på styret. Jag var bara tvungen att känna på riggen...och, my god, någonting känns vanvettigt fel...En 40 000 kronors hoj skall inte kännas så...det som kändes var ett glapp någonstans på hojen stort så att min gamla folkbuss från -69 kändes tightare... Min klubbkompis sa att han hade skruvat lite här och där och inte fått hjälp med att ställa in den utan höll på med det själv. Operation "hitta glapp" var snart avklarad...i styrlagret var det ett glapp så jag kunde stoppa in mitt feta lillfinger och känna kulorna. - Hur långt har du cyklat med detta? - Inte så långt, ett par kilometer. Ett par kilometer för lång tänkte jag och bad min klubbkompis plocka fram en insexnyckel fört att dra fast styrlagret...vi snackar säkert 8 varv på bulten...

Jag får rysningar när jag tänker på vad som skulle kunna hänt med både hoj och gubbe vid ett gupp, en håla i vägen eller en gatkant...Jobbigt att pajja ett styrhuvud på en carbonram för 40 papp för att man inte har koll, liksom...

Så jag har gjort dagens goda gärning idag! Att sedan en bikefit är på sin plats är en het annan femma...nu pajjar inte cykeln i alla fall!

När du nu plockar ut cykeln i det underbara vårvädret - se till att allt sitter fast och att du har prylar som håller. Annars riskerar du både din och andras säkerhet - speciellt om du cyklar i grupp.

Allt gott!

Om att inte lära sig...

2011-04-08T22:01:00.002+02:00

Idag skäms jag! Idag har jag inte tagit mitt ansvar! Idag har jag låtit bli att använda och utnyttja mina kunskaper! En gång ingen gång två gånger en vana.

Jag har haft min cykel på service hos Göran på Cykelmagneten i Falkenberg. Perfekt läge att få mig en långrunda samtidigt som jag hämtar den! Efter morgonpasset i Valhalla trycker jag en bar och dressar om till mitt svart/vita Gore Softshellställ, löparskor och en väska med sadelstolpe, hjälm och vattenflaska. Snacka om att se ut som ett UFO som borde tas om hand av män i vita rockar. Nåväl, med jackan laddad med prylar, en bar till, en gel, reservslang och ett VISA-kort låste jag in väskan i förvaringsbox på Centralen och hopade på tåget söderut. Som fanatisk (eller numer fd fanatisk) windsurfare tryckte jag näsan mot rutan när tåget dundrade förbi Apelviken...det blåste säkert för 4,5 m2-segel och lilla vågbrädan. Men från vilket håll blåste det? det var perfekt nordvästan...sådär så att jag som är goofy kan fläska på rejäla hopp på väg ut och trascha sönder vågor på vägen in. Nu skall vi se - nordväst kanske inte är så kul just idag eftersom jag skal cykla i just den riktningen...i 11 mil...

Busschauffören som körde bussen från tågstation var själv cyklist och berättade att han minsann haft premiär förra året 10 april men att han helst cyklar med shorts och korta ärmar...jag log, höll med och gick raskt vidare till butiken. Drömmen var som ny- wires, kedja, kassett, styrlager...allt som fått sig en stänkare av innehållet i agegroupflaskan blandat med svett är nytt.

Så fort jag svängt ut på kustvägen kommer den som en knytnäve i fejset...motvinden...lugnt tänkte jag - var ju på Lanza för någon vecka sedan...(visar sig vara 4 och därefter sparsamt cyklat)...men ju närmre jag kommer Morup ca 5 km norr om Falkenberg desto högre måste jag skrika mantrat "det som inte dödar härdar". I perioder går det i 17 km/h och i andra toppar jag 27...jag har vinden ömsom dead-on och ömsom X-on från vänster. Inser att jag glömt brillor när jag känner att ögonbrynen blåser ner i ögonen...fatta att det blåser då!

Påfyllnad av vattenflaska i Åsa...ungefär en timme för sent - klantigt värre än att åka runt med juniortatueringar på benen. I Åsa unnade jag mig också en bar som blev över från Lanza och som även blev över från ett läger året innan...Calle - du vet vad jag menar!

Efter den gamla MC-handlaren i höjd med Ölmevalla kyrka kom dagens första medvind och gissa om det smakade hallontårta. Dock förnimmade jag redan här att kroppen inte riktigt ville låta mig njuta av medvinden. Gissa om jag blev glad när Mattias dök upp väntandes vid vägen strax innan underfarten av E6an i Fjärås...Jag fick dock agera lok och när vi kom till Anneberg så kom hammaren med fullkraft...kroppen tvingade mig att rulla hem i stadigt sjunkande puls från 130 till 107 vid Centralen och då var jag så flåsig, slut, dimmig, sänkt bonkad, i väggen eller kalla det vad du vill att jag hade samma symptom som efter Bikramyogan i Sthm i vintras. Armar och ben började domna pga fel balans mellan syre och CO2. Så in på korvmojjan på centralen - den där lite exklusivare där korvarna har en massa fina namn på menyn och bad om en påse - inte för att kräkas utan för att andas i...funkade kanonfint. Jag satt där i deras lilla servering och andades i en vit plaspåse...utkädd till ett UFO...och fortfarande inga män i vita rockar!

En stor korv med mos, en trippelkula glass på Triumf på Eriksberg, en del cola och vatten, stekt falukorv med mos, en påse lösgodis och en Falcon lager senare känner jag mig upplagd för lördagens tvåtimmars spinning!

Alltså se gärna ut som ett UFO men se till att ät och drick när du tränar!

Eder L

Sockerdricka i rören

2011-04-05T10:11:00.003+02:00

Jag tyckte väl att det började bli svårt att pilla i växlarna på cykeln under vistelsen på Lanza... Växelhöljena var fulla av förra årets sockerdricka så det var inte så konstigt. Skvätt och skvimp från age-groupflaskan rinner förstås ner i höljena och kläggar igen totalt. Fint att komma med nya wires till Fuerteventura. Hojen är på service hos Göran på Cykelmagneten och skall vårutrustas med ny kassett, ny kedja och ny styrlinda...och annat nytt om det behövs - och den är till salu - men bara om du är över 185 cm eftersom det är en L-ram. Jag cyklar förresten hem från Falkenberg på fredag kring lunch om du är sugen på ett 12-milapass i vad som ser ut att bli ett härligt vårväder. Tåg ner på morgonen.

Spinningnostalgi

2011-03-22T19:37:00.003+01:00

1995 tog en dåvarande kollega med mig till Olympic Fitness Center då han tyckte att jag skulle testa spinning en ruskigt tidig morgon innna jobbet. Då hade jag slutat simma och tillbringat ett par år på City Gym i Göteborg och jag hade också tillbringat en del tid utanför City Gym i Göteborg då jag ägnade mig åt vin, kvinnor och sång på Hgskolan i Kalmar. Sagt och gjort - spinningtest it is. Jag minns inte vad instruktören hette men vi var 15 personer som slet tillsammans och jag var fast. Likheten med att räkna kakelplattor i bassängbotten var ju slående.

Jag kan faktiskt inte minnas att jag körde så värst många klasser som kund utan istället gick jag till ägaren av gymet Jupiter och hävdade att hans skulle skicka mig på Jonny G Schwinn Spinning Education så att han skulle kunna erbjuda sina kunder morgonpass. Något intryck måste jag ju gjort för senare kontaktade Monica Björn mig och undrade om jag var sugen på att köra på Olympic. Skiter björnar i skogen?

Jag tillbringade därefter mina helger och två kvällar i veckan på Olympic som instruktör och känslan av att se kön till klasserna ringla utanför entrédörrarna var naturligtvis en boost för egot. Don Davis var ju DJ-killen som alltid hade ballast musik, Andreas var den gulliga hippa bartenderkillen och Lotta hävdade att när man kräks har man 50% kvar att ge...och jag kallades tydligen för "generalen"...och fulla hus var det! 50 pers som bara ville...och ville...och ville... När vi vid något tillfälle hade en happening i form av 3-timmars var det anorektikernas julafton - särskilt om de lyckades kombinera passet med ett PACE-pass. Efter Olympic blev det Apladalens Sportcenter i Värnamo, Olympic igen, SATS, Gymnasium och New Body i Torslanda innan jag inriktade spinningen på triathlonträningen

Jag är helt övertygad om att jag har all min cykelförmåga att tacka Spinningen för. Herre gud - jag är ju simmare helt utan förmåga till benspark. Otaliga timmar har jag kört högintensiva entimmarspass på Schwinncyklarna med hojtande, tjoande och skrikande gymmedlemmar framför mig. Shit, vad jag är glad för det!

På lördag är det dags för nästa tvåtimmars för Triathlon Väst och för medlemmarna på Elixia - denna gången kör vi på Torslanda. Vi kommer köra 4x30 minuter där varje 30-minutare består av 5 minuter lugn rull+15 minuter SUT+10 minuter SÖT. De 10 sista minuterna går på samma motstånd men i högre frekvens...jubbit kommer det att bli!

Och förresten - träningsupplägget för Fuerte är klart så du som skall ner med oss sista lägerveckan 24/5 - 1/5 har en härlig vecka att se fram emot!

Keep Spinning - tills all j-la stenflis är borta!

Glory to the brave!!

2011-03-21T22:37:00.003+01:00

I våras gav jag mig själv fram till siste februari. Jag sa till mig själv att från och med förste mars är det mina lagar som gäller - precis som när jag skrev 09:30 i Kalmar på lappen och lade underst i högen av Triathlete magazine den där kvällen i januari 2010 satte jag ett långsiktigt mål.
Siste februari i år sa jag upp mig... Oj, vad spännande. Snacka om att rycka undan mattan för fötterna på mig själv. Sällan har jag känt mig så energifylld, så full av lust, idéer och mod som under den senaste månaden. Jag är i ett steady-state och känner mig oslagbar. Det känns som jag sparkat upp varenda dörr på mils avstånd och en massa inlåsta möjligheter bara väller över mig.

Håll i hatten för nu kör vi!

Rickfors hade fel!

2011-03-13T22:15:00.005+01:00

Efter en veckas egotrippande av sällan skådat slag slog vardagen till med full kraft när sonen spydde kl. 06.00, 4 timmar efter hemkosten från nämnd egotripp. Så kan det gå...

Träningsläger på Lanzarote i sällskap med 15 andra triathleter är inte längre en våt dröm utan historia och de närmaste dagarna skall och bör ägnas åt restitution i olika former. Det kan vara att torka spyor på hallgolvet men det kan också vara i form av en rask promenad till ett juste fikaställe eller en omvälvande yogaklass. Det är tredje året jag gör en egotripp av detta slaget och i all min ödmjukhet så tror jag också att jag blir en bättre äkta make, pappa och inte minst triathlet. Förutom planerad träning i massor, grymma starttider i La Santas sköna pool, ett stort antal punkteringar, ett växelwirebyte, en avtrampad kedja och Cocacolaindränkta cykelskor bestod veckan även av mer filosofiska inslag. Jag har i ett tidigare inlägg konstaterat att ordet "försöka" är ett ord som är lätt att ta till för att slippa ta ansvar. Filosoferandet på Lanza uppehöll sig kring om det finns några "måsten" i livet eller om allt vi gör grundar sig på våra val och om vi är beredda att stå för dem. Som "time crunsched" triathlet vet vi att vi gör prioriteringar. Vi måste ju träna...eller måste vi det? Är det inte så att vi vill träna och att agerandet utifrån det får konsekvenser? När barnen frågar om du inte kan spela ett spel eller läsa en bok på kvällen när planeringen säger "hårda tröskelintervaller på trainern" och du svarar "nej, pappa måste träna"... Är det med sanningen överensstämmande? Måste du det? Är det inte så att du faktiskt väljer träningen före aktiviteten med barnen? När barnen frågar om pappa måste åka bort på träningsläger en vecka och du svarar "ja, pappa måste åka på träningsläger"...är det sant? Eller är det så att du vill åka på läger och inte riktigt orkar stå för att du i någon mån prioriterar bort barnen/familjen? Säkert gör du en massa annat som du vill göra med barnen och jag vill inte skapa något dåligt samvete. Däremot så tror jag det är viktigt att veta med vilket insteg man kommunicerar till sin omgivning - att dölja sig genom att hävda ett måste eller att stå för sin vilja och ta ansvar för konsekvenserna! Att göra det man måste ÄR INTE att göra det man vill - att göra det man vill ÄR däremot att göra det man måste...om det nu finns ett måste!

Nu skall jag förvalta träningsdosen väl genom att börja bygga på distans på den fart jag byggt upp under vintern. Jag leder Triathlonförbundets sista lägervecka på Fuerteventura i månadsskiftet april/maj vilket skall bli oerhört inspirerande. Kikade lite på den fragmentariska startlistan på Kalmar...jag är ju Rookie i H40 och avslutade H35 med en RM-titel...och med tanke på nuvarande träningsläge och nivå så ser det ju förträffligt ut!

ISM-sadlarna gör succe och jag måste få citera en av lägerdeltagarna -
"Tack detsamma. Det var en härlig vecka, och jag fick många bra tips som kommer att underlätta det fortsatta triatletandet. Av dessa var nog faktiskt bytet till din sadel det viktigaste."

Sen tycker jag att du skall överväga att åka med på lägret till Halmstad i maj. Se om du kan få ut något av bilden nedan - om inte skicka mig ett mail på lars@rnredufit.com så skickar jag en inbjudan. Mat, inspiration, logi, mellanmål och många trevliga triathlonkompisar ingår...Träningsläger är trots ovan ett MÅÅÅÅÅÅSTE!!!!!!

Full...av inspiration!

2011-02-19T23:20:00.004+01:00

I fredags fick jag hjälp med att släppa en stor förtöjning.

Innan jag sprang Göteborgsvarvet 2008 såg jag mig som ett av de offer som Jonas Colting så vackert beskriver när det gäller att vara "drabbad" av löpning. Att springa var något som var jobbigt, av ondo, något som gjorde ont och något som var jävligt tråkigt. Löpning har drivit ett dåligt självförtroende och jag har alltid hittat anledningar att säga att jag inte kan springa. Anledningarna har varit enkla att hitta - för stor, för tung, för stel i höfterna osv. I fredags kapade jag definitivt förtöjningen. Visst har jag känt på mig att trossen blivit slakare och slakare i takt med att jag känner att min kapacitet ökat i förhållande till de jag tränar med - men i fredags fick jag ett påtagligt bevis på att jag faktiskt kan springa.
Jag var hos Aktivitus för ett löp- och cykeltest. Sist jag gjorde ett var 2008-08-14. Ett första enkelt KPI är ju stegfrekvensen...då älgade jag iväg med 73-34 högersteg/minut - i fredags låg jag klockrent på 90 genom hela testet. Under testet mäter man mjölksyranivåerna i blodet kontinuerligt under stegvis ökande hastighet. Resultatet framkallar tårar både av både den relativa framgången och de absoluta värdena från testet. Då slog vi av vid 16 km/h, en puls på 167 bpm och 6,4 mmol/L under det att jag inte hade mer att ge. I fredags hoppade jag glatt omkring på bandet när Mattias stängde av vid 18 km/h, 153 bpm och 3,9 mmol/L...
För jag har tagit studenten, för jag har tagit studenten - fy fan va' ja' e bra!

Cykeltestet visade på en långt åt höger parallellförskjuten mjölksyrakurva. Att jag stumnar något tidigt i pulsintervallet tillskriver jag den förhållandevis knappa mängd cykelträning jag bedriver just nu - med det menar jag att jag har en massa effekt kvar att plocka ut när jag vänjer mig vid högre ansträngning. Jag landar på knappt 400 W i max effekt under testet vilket ger mig 4,4W/kg men som sagt - en lite för brant syrakurva lite för tidigt. Ingen oro kring det alls - vi är bara halvvägs in i februari och jag vet att jag har många underbara cykelpass framför mig - både på trainern, i spinningsalen och utomhus på min Wilier.

I veckan kommer första leveransen av ISM-sadlarna. Ni som redan beställt kommer att få dem skickade till er så fort leveransen landat hos mig i början på veckan. De omedelbara effekterna av sadeln är frånvaro av domningar, ilningar och stickningar i snoppen...vilket hos många män är ett ytterst besvärande inslag i cykelträningen. Många referenser av det täckta könet intygar om samma typ av positiva effekter vid användandet av ISM-sadlarna! Dessutom finns det studier som visar att domningarna och ilningarna är tecken på effekter som i sin tur kan orsaka nedsatt förmåga i mer intima sammanhang - oavsett kön. En annan omedelbar effekt är möjligheten att rotera fram höften något och på så sätt komma ner i en mer aero position. Hos mig får det i sin tur effekten av en minskad belastning på core-muskulaturen vilket känns som en ganska stor fördel inför maran...

Från och med v8 finns ISM Adamo Racing och Road i vitt och svart för leverans. Skicka mig ett mail på lars@rnredufit.com om du vill veta mer och för prisuppgift.

I dag var hel familjen i Tylösand för att se efter lillstugan. Tylösand på vintern är lika fantastiskt som på sommaren även om det just idag var svårt att förstå att det kommer bli 25 grader varmt, stranden full av solbadare och en vattentemp på dryga 20 grader... Tylösand idag var krispigt, kalt, kallt och den bleka februarisolen gjorde sitt bästa för att smälta bort det sista av det frusna havsvattnet på klippformationerna i vattenbrynet. Om 3 månader är vi 35 triathleter som kör säsongens kanske sista distansläger här i Tylösand - haka på om du har möjlighet - mer info får du om du mailar samma adress som ovan!

West Coast Training Camp 2011

2011-02-15T22:12:00.002+01:00

Följ med på en oförglömlig träningshelg i underbara Tylösand!

Årets West Coast Triathlon Camp fokuserar på distansträning och går av stapeln i underbar träningsmiljö och innehåller massor av likasinnade atleter, välplanerad träning, god mat, trevligt umgänge, noga utvald inspiration och andra härliga upplevelser.

Sista chansen att trycka rejält med distans innan tävlingssäsongen drar igång!

Vårt Base Camp är Livräddarstationen precis innanför sanddynerna på Tylösands 5 km långa sandstrand. Under juni, juli och augusti är Livräddarstationen hem för alla de som bevakar stranden och håller uppsikt över de tiotusentals semesterfirare som njuter av solen och de salta baden. Under vår träningshelg är anläggningen ett vattenhål för vila, umgänge, god mat och välbehövlig återhämtning.

Vi cyklar från Göteborg på fredag morgon och kör ett simpass på fredag kväll. Lördag förmiddag är det långpass löpning och eftermiddagen ägnar vi åt tempocykling och simning. Sista simpasset ligger på söndag morgon innan vi cyklar tillbaka.

Boende, baggetransport, alla måltider, mellanmål, entréer till simhallar, bussresor, banhyra...ja allt som behövs ingår i priset! dessutom får du en massa inspiration från härliga träningskompisar! Välkommen att höra av dig på lars@rnredufit.com för med info och anmälan!

Tjörn...igen!

2011-02-15T14:44:00.003+01:00

Dags igen för ett inhopp på den fina anläggningen "Träningskliniken" på Tjörn! Sista blåste vi på med 3-miutersintervaller...och det blir inte snällare på söndag!

Väl mött!
/L

Beroende

2011-02-10T22:14:00.015+01:00

Nu skall jag erkänna en sak i skrift - ett erkännande som jag är stolt över...jag är i ett beroende. Smaka på ordet - beroende...läskigt ord, eller hur? - och ett ord som kanske för dina tankar till något som är okontrollerbart, ångestskapande, förbjudet, svagt, farligt och något som sker under stort hemlighetsmakeri och i skymundan?

Mitt beroende är INTE läskigt, INTE okontrollerbart, i viss mån ångestskapande vid brist, inte det minsta förbjudet, farligt eller något som sker i skymundan. Tvärtom har mitt beroende tagit mig och familjen till VM, givit familjen två härliga helger i Kalmar mitt i Svensk högsommar, gjort mig till Riksmästare och vinnare av Svenska Cupen, givit mig enorma mängder pengar i form av klubbpremie för RM-titeln, givit mig och Jenny en underbar helg i Schweiz, ett fantastiskt nätverk, roliga kompisar och ett allmänt stort fysiskt och mentalt välmående. Dessutom har jag fått rejäla skavsår i grenen och ådriga vader om än överdimensionerade... Vilken drog? Triathlon! Och som alla missbrukare som inte får sin tripp blir jag påverkad på olika sätt. Jag vill inte säga att jag blir som Godzilla men kanske säger min omgivning något annat :-)

Jag är säker på att många av er kan relatera till ovanstående. Vi har alla vårt beroende till träning av olika skäl: att komma i form, att tighta till de mer sladdriga delarna av kroppen, att helt utan självkritik få bära kroppsnära supertight lycra, att rättfärdiga tveksamma matvanor eller för att helt enkelt imponera på det motsatta könet. Jag är säker på att du också kan relatera till den tillfredsställelse som kommer från att nå den fina linjen mellan njutning och smärta, det masochistiska frö av självplågeri som närs på den endorfinkick som bara en bra hård träning eller tävling kan ge.
Jag tror mig aldrig haft en beroendeframkallande eller prövande personlighet- jag är ju drogernas oskuld personifierad - jag har aldrig dragit ett bloss eller tagit en snus och det värsta jag druckit av är en flaska är Strohrom i alperna 1988. Jag tror att alla metrar i simbassängen dock skapat ett behov av endorfinkicken även om jag under ett par år kring millenieskiftet lyckades förtränga behovet av den. Idag har jag helt och fullt anslutit mig till den i mitt tycke avundsvärda samlingen av fullt utvecklade "måste-få-den-daglig-fix-av-endorfiner"-junkies.
Jag tror att majoriteten av triathleter lätt skulle acceptera att de har en benägenhet för beroendeframkallande beteende. Men som med allt gott - choklad, koffein, shopping och motion - kan vi få för mycket av det. Jag menar att den femte semlan på rad smakar liksom inte lika gott som den första...jmfr begreppet marginalnytta :-))
Sport kan liksom en femte semla gå från att vara en positiv till en negativ företeelse om suget får dig att åsidosätta allt annat. Jag läste Claes Björlings historia och den är verkligen beaktningsvärd och väl värd att reflektera överEn dag oplanerat borta från poolen eller löparskorna orsakar lätt frustration - blir det två på raken kommer ångesten och stressen, relationer och arbete får lida och drivet att du måste ta igen de förlorade träningspassen tar dig med rakertfart in i risken för skada och överträning. Vi har alla varit där. Fixeringen vid att fylla vår Funbeatloggbok tvingar ibland ut oss på ett helt obehövligt träningspass. Fröken Wellington sa så klokt att det är bättre att vara "10 % undertränad än 1% övertränad".
Jag säger inte att vi alla pressar gränserna och lider skadeverkningar av vårt beroende. Men för dem som ibland vacklar på randen finns det några sätt att förebygga risken att idrotten blir en negativ nedbrytande faktor i tillvaron.
- lyssna på kroppen
- lyssna på din omgivning
- var ärlig mot dig själv
- hänge dig åt dina laster emellanåt

Det är ofta så svårt att vara objektiv om vår duglighet, kroppsvikt, personlighet och attityd, och därmed är vikten av att omge sig med familj, vänner, tränare och andra stor. Vi behöver alla ett andra par ögon för att upptäcka potentiella varningssignaler om negativt beroende. Och, än viktigare, att vara beredd att lyssna och agera på eventuella råd.
Det är helg-knäpp upp en vinare, hänge dig åt dina laster, tala med en nära vän och ge dig själv en massa omtanke!

Själv kom jag just på mig att tycka att "vattenmaskinen" på kontoret var för långsam...undrar om det är dags att fundera över tillvaron en gång extra...

Tjing!

En 25:a...resten hemma!

2011-02-02T11:15:00.003+01:00

Varje söndagkväll tillbringar jag i simhallen och tittar stolt på när Axel utvecklas i MASS teknikskola. Samtidigt kör simklubbens elitgrupper sina träningar och shit vad jag blir imponerad. För 25 år sedan tävlingssimmade jag för samma klubb och då var den allmänt rådande inställningen till simträning att "the more - the better", vilket gjorde att simpassen sällan låg under 7k. Det fanns en disciplin och tränarauktoritet som nog i många fall slår kampsporterna på fingrarna. Jag åkte direkt från skolan i stan via Mölndalsbro till simhallen. Som den sömndyrkare jag är och alltid varit passade jag på att sova 20 minuter på ett mönstrat kallt kakelgolv innan passet. Tror du jag var mönstrad på framsidan... Så här ett par år (!!) efteråt känns det som att jag höll på så här hur länge som helst och visst - simningen tog mycket tid utan att jag egentligen hade några ambitioner att bli bäst, vilket jag idag i viss mån kan tycka var slöseri med tid. Trots det var det här som något i mig fostrades - att alltid slutföra ett pass, att alltid göra mitt bästa, att inte känna after i onödan och att det alltid finns andra som är bättre än vad jag är. Det var mycket pannben och alldeles för lite utav det som finns innanför i träningen - men idag, när jag tillåter mig att kombinera det som fostrade mig och den erfarenhet jag skaffat mig tror jag ändå att jag har en enorm nytta av de åren jag slet i bassängen. Jag hade till exempel aldrig placerat mig som 17:e man på Järnmannen i Kalmar utan min fostran i bassängen.

Vad har du med dig som ger dig styrka idag? Kanske är det något du gjorde som du inte vid just det tillfället uppskattade men som du idag har enorm nytta av. Inte fel att reflektera över vad det är som gör dig stark just nu - och vad som hjälper dig att nå dina mål.

Jag blir imponerad över A-lagstränaren i MASS som under sista 2 veckorna innan JSM kör ett pass i veckan han kallar för "En 25:a - resten hemma" vilket betyder att simmarna förväntas komma ner till simhallen utan att prestera någonting mer än att blöta ner sig. Det är helt enkelt en social aktivitet inför en av årets viktigaste tävlingar för många av juniorerna - som när de trycker på lite grann kör 50:or fritt på 25 låga...och en hundring på 50 höga...

Skit i systemet!

2011-01-31T07:38:00.005+01:00

Efter en härlig klass på Elixia i Sisjön för 25 Elixiamedlemmar och 20 Triathlonvästare kände jag att återhämtningen inte var på topp ens efter en skaplig grogg av Enervits nya trolldryck R1. Halsen kändes sträv och trist att svälja med - vilket ju ändå är en nödvändighet. Känslan satt kvar på söndagen med viss svullnad i övre luftvägarna och natten till måndag lär jag ha snarkat så högt att tanten som bor i kåken bredvid ringt polisen. Denna gången skall jag låta skiten försvinna ur systemet innan jag drar igång igen - rätt skönt att obehagen kommer precis efter en i periodiseringstänket tung träningsvecka. Snacka om tajming! För att bli kvitt skiten kommer jag att öka intaget av Mivitotal från 3 cl i ett glas vatten på morgonen och kväll till 3 cl morgon, lunch och kväll - visst, urinen blir något dyrare men sannolikheten att något större skall bryta ut minskar drastiskt. "Mivi" är familjens livselixir - barnen har tagit "Mivi" sedan de slutade amma och jag tror att vi kan räkna antalet sjukdagar på dem på ena handens fingrar. Lätt rörelseträning kommer jag tillåta mig men med tanke på inspirerande träningsläger på Lanzarote i början av mars tänker jag inte riska något.

Jag kommer fortsätta det framgångsrika samarbetet med Triathleten.se vilket bland annat innebär att du som går i "simvåtdräktsköpartankar" kommer att kunna provsimma Sailfishdräkter i öppet vatten så fort Kung Bore släppt taget. Vid ett antal tillfällen kommer det att finnas dräkter (2011) för provsimning i Sisjön och Delsjön när vattentemperaturen tillåter. Generellt sett något att längta till....! Har vi tur kanske "Öppet-vatten-simning" står på programmet redan på Halmstadlägret.

Jag sänkte min cykeltid i Kalmar med 16 minuter när jag bytte till min Wilier Cento Chrono varför jag självklart kommer jobba vidare med Göran på Cykelmagneten i Falkenberg. Jag har träffat få cykelhandlare som är så intresserade av att kunderna skall få rätt grejjer - för kundens egen skull.

Alla har vi våra sätt att hantera näringsintag i samband med träning och tävling. Beroende på vad du är ute efter med din träning trycker du säkert i dig olika typer av tillskott. Om du söker viktnedgång kanske du är försiktig med sockerintaget i samband med längre och lugnare pass. Kör du högintensiv fartträning och du behöver hålla skärpan hela vägen kanske du väljer någon annan forma av tillskott. Jag tror att det är viktigt att du för varje individuellt träningspass tänker igenom vilket syfte din nutritionsplan har. Jag veta att det finns många cyklister som förordar enbart vatten i flaskorna...men de är cyklister och få cyklister skall cykla 18 mil själva och därefter springa ett marathon eller för den delen cykla 4 mil lika ensamma för att sedan höja intensiteten med 15 pulsslag/minut för att springa en mil. Enervit har en ny återhämtningsdryck kallad R1 för kortare träningspass - den ger dig snabb återhämtning efter de lite kortare passen.

Så här dags på säsongen när förnimmelsen av att det är lite ljusare på kvällarna men ändå ganska långt till utesäsong kommer prylbegäret hos mig krypande. Att ha riktiga grejjer är avgörande för resultatet - jämför med när du snickrar...med dåliga verktyg blir resultatet ofta därefter och dessutom är det mycket roligare att jobba med verktyg som håller måttet hela vägen... En del av prylbehovet är stillat genom nya löparkläder från GORE. Jag har hel vintern igenom bara sprungit med en underställströja under en windstopperanorak och deras långa vintertights. Grymma kläder!

Prylbehovet när det gäller cykeln är också stillat...Jag har nämligen shoppat upp mig på en ISMA ADAMO och det är inget som har med Amelia att göra utan det är en annorlunda designad sadel som ger löfte om ökad bekvämlighet och med det också större kraftuttag. Riktigt spännande att få gränsla den på Lanzarote då det sägs vara en annorlunda upplevelse! Å andra sidan - efter allt gnagande på de breda, mjuka spinningscykelsadlarna i vinter kommer allt kännas som en annorlunda upplevelse.

Mot friskheten!

Polletten är nere

2011-01-25T23:02:00.003+01:00

Jag tror polletten trillat ner...det tog en dryg månad av slit på isiga cykelbanor och isfrostiga löpkläder...men nu tror jag den har trillat ner...eller så är jag bara i bra form.

Löpträningen går riktigt bra. Jag springer ledigt ett 15k-pass i 4:25-fart med sista 1k i 3:45. Jag känner verkligen att jag har med mig knäna framåt-uppåt och jag har hittat 90-frekvensen i de olika hastigheterna. Nästan all löpträning under vintern har varit med fokus på högre fart - jag springer 12 minuters intervaller och jag kör backintervaller och jag prioriterar ner de långa slöa passen. Verkar vara rätt prio just nu, dvs först fart sedan distans!

Cykelträningen består just nu av ett antal spinningpass - samtliga med relativt hög intensitet som en fin förberedelse inför Lanzarote vecka 10. Jag körde ett tretimmars för Hisingen CK i söndags och jädrar vad det immade i den salen. Först timmen varierad terräng, andra timme bestod av 8x(3 min+1min) tröskelintervaller och sista timmen bestod av 30 sek intervaller med max 90 sek vila mellan - 4 lag körde skiten ur varandra. Nästa långspinning är på Elixia i Sisjön 29/1.

Simningen håller jag igång genom två finfina morgonpass om vardera 3k. Räcker just nu...

Jag har funderat lite kring var jag hittar träningsglädjen tidigare och konstaterat att det sociala sammanhanget är en av drivfaktorerna. Idag på Götaälvbron blev det klart för mig att även framgång i träningsresultat tydligt driver glädjen och viljan att hänga i. Att helt enkelt köra skiten ur träningskompisarna :-)...och jag skall ödmjukt erkänna att det är lika disempowering att bli frånkörd...så det gäller att va' kaxig så länge jag kan!
Götaälvbron är mitt nya bra-iga träningsredskap...

Läggdax - klockan ringer 05:30 för transport till Valhalla!

Våld på mig själv...

2011-01-19T20:10:00.002+01:00

Tisdag- och torsdag lunch håller jag som heliga i min Outlook. De är fullkomligt heligt vigda åt löpträning. Igår gick löppasset över både Älvsborgsbron och Götaälvbron och då n(3k+1k) där 3k går i racefart och 1k i joggvilafart. n var igår lika med 3. Racefart var 4:00 på samtliga och det bästa var att det fanns ytterligare en i kroppen. Denna veckan har jag gjort svårt våld på mig själv...och bokat ett kundmöte på torsdag lunch...Inte bra! Särskilt inte eftersom SMHI lovat strålande sol över Göteborg. Ok, en gång - ingen gång, två gånger - en riktigt dålig ovana!

I en tillvaro där tid för träning är en bristvara och blir så mer och mer eftersom hjärnan säger till mig att jag behöver träna mer och mer ju mer jag tränar så undrar jag när tillräckligt är tillräckligt??????
Visst, det finns mängder att läsa om periodisering av träning och om "time crunched triathletes". Det tar ju inte udden av frågeställningen att om jag under den tyngsta träningsveckan lyckats trycka in, låt oss säga 12h träning, - behöver jag då inte göra, säg, 14h nästa gång den tyngsta träningsveckan skall göras. Annars blir det ju stagnation i processen "Kaizen".

Så...Hur mycket träning är tillräckligt?

Vecka 10 blir det försäsongsläger på Lanzarote och kanske, kanske lägger jag en vilodag på vattnet uppe i Costa Teguise för att windsurfa och återuppleva minnena från min surf-walkabout 1994-1995 som började just på Lanzarote och slutade i Western Australia...eller vid närmre eftertanke är jag nog fortfarande ute på min surf-walkabout - bara det att jag tagit en paus. Vecka 17 är det Fuerteventura och Triathlonförbundets läger som gäller. Jag, Kirschberger och Dicander skall coacha ett helt gäng träningssugna triathleter. Superkul och än finns det platser kvar!!!

På söndag är det dags för vinterns spinningklass med stort S - då kör jag 3h för Hisingen Cykelklubb på Friskis & Svettis anläggning på Johanneberg. Maffigt med 3 h och en utmaning att hålla klassen inspirerad. Förra året gick det kanon och med tanke på all ny musik och resultatet av testkörningen på Gymnasium/Elixia förra helgen så kommer det att gå Great!

Kör hårt - vi går mot ljusare tider!

Bokslut, 2010

2011-01-05T21:06:00.008+01:00

Med Volbeats senaste helt suveräna platta i de grymma Dali-högtalarna och en skön känsla i kroppen efter dagens både sim- och spinningpass letar jag musikalisk inspiration till kommande spinningklasser på Gymnasium och Träningskliniken på Tjörn. Förutsättningarna för att dela med mig av ett bokslut är kanon - hoppas du finner inspiration - om så, låt mig veta! Om du är känslig för en massa "Tack..." är det det sista stycket du kan hoppa över...

2009 var mitt första seriösa tävlingsår - ett "se och lär"-år. Framgångarna gjorde att jag skapade hyfsade förväntningar på mig själv för 2010. I siffror såg träningen 2010 ut så här:

Total registrerad tid: 30298 min/21 dagar 58 minuter
Total sträcka (sim-cykel-löp): 6790,16 km
Antal träningspass inkl. tävling: 422
Andel dagar med träning: 69,5%

Målformulering
Något av det häftigaste jag gjorde under 2010 var den lista av saker jag ville uppnå. Det var en lista jag skapade tillsammans med Jenny en kväll i januari och den innehöll mål för både mig själv, familjerelationer och triathlonsatsningen. De två mål för triathlon jag skrivit ner var "Barriärbrytande: Kalmar SUB 9:30" och "VM HIM, Clearwater"... Listan föll i glömska och när jag häromdagen städade bland en rejäl trave "Triathlete Magazine" hittade jag listan... och kunde konstatera att båda målen var uppfyllda. Att skriva ner mina mål för 2011 är en av de viktigaste aktiviteterna jag har framför mig. Min tro på värdet av att skriva ner målsättningar är enorm - jag är övertygad om att jag, medvetet eller omedvetet, driver mig själv mot det jag skriftligen lovat mig själv. Prova!!! - allt som krävs är en gnutta mod, en penna och ett papper! Och glöm inte att ge dig ett par barriärbrytande mål...may the force be with you...
Mina mål för 2011 är ännu höljda i dunkel...

Träning
Det har under året blivit extremt tydligt för mig vilket värde det sociala umgänget i samband med träningen har. Mallorca med cykelloket Torbjörn är en fantastisk upplevelse och en egotripp av stora mått - men det är där grunden för tävlingssäsongen läggs. Lägret i Halmstad var en grym succé med en massa tung träning och erfarenhetsutbyte mellan förmågor på olika nivåer - fortsättning följer 2011 såklart! Att träffa Hasse, Bernt, Gunnar, Maria och de andra i Valhalla är en härlig källa till inspiration. Tjôtet och fighterna i vattnet väger lätt upp väckarklockans ilskna pipande 05:30 och Västtrafiks boskapstransport... Höstens långa cykelpass på snustorra vägar på själsligt välgörande krispiga höstdagar hade inte alls varit så underbara om det inte varit för sällskapet med Wolff, Göran, Christoffer, Joakim, Johan och Ashkan. Lagtempots tjusning i att försöka hänga av så många som möjligt minns jag i det illröda, mjölksyradimmiga skenet av sällskapet med Roger, Ted, Göran, Sven, Camilla och Mattias bland många andra. Den träningen gjorde mig till en hyfsad triathloncyklist 2010 vill jag lova! Långpassen i löpskor på söndagar med Solvikingarna är ovärderliga liksom intervallpassen på Valhalla IP tillsammans med Johan i bar blek överkropp, Torbjörn G och maskinen Oom - hur bär han sig åt? B-Calle...utan våra dialoger hade mitt triathlonliv varit ödsligt tomt och oändligt kort på goa garv!
Bara tanken på att ensam köra två simpass i veckan, ensam cykla långpass på >120 km, ensam köra tempopass mellan Lindome och Kungsbacka, ensam lufsa 2h LSD och ensam köra intervaller på VIP ger mig rysningar. 2011 blir ett år när jag skall bidra till ökad socialisering i samband med träning i den västsvenska triathloncommunitien. Så kontentan är - skaffa träningspartners som kan sparra och inspirera dig och som omvänt låter sig inspireras av dig. Det är inte förrän "the gun goes off" du behöver vara stark själv och härdas du i sällskap med likasinnade tror jag du skaffar oändligt mycket bättre förutsättningar för att leverera när det väl gäller!

Tävling
Resultatet i Kalmar sticker såklart ut bland tävlingsresultaten 2010 och att som ålderman i H35-39 snyta RiksMästar-titel framför näsan på Peter Oom kändes riktigt bra. Nya utmaningar väntar som rookie i H40-44... Förutsättningarna för stordåd anas i horisonten - men de utvecklar jag vid ett helt annat tillfälle! Något annat jag minns med helt annan känsla är tävlingen i Säter som var en enda lång pina. Redan på cykeln kände jag att det skulle bli en tung resa. På löpningen knäckte mördarbacken mig totalt och jag missade pallen till Gary Larsson. I Örserum är det två saker som finns kvar på näthinnan - dels när jag med ooootrolig lätthet cyklar om Wolff och när jag ger faaaan i att fightas med honom när han springer om mig 1 km för mål... DET händer inte igen, Torbjörn!
Rapperswill var en grym resa tillsammans med Jenny och såklart en framgång eftersom jag kvalade till Florida där även om själva resultatet lämnar en del övrigt att önska. Just konceptet att bli omsprungen på sista varvet etablerades även på Tjörn där tidigare nämnde Oom på fjäderlätta ben struttade förbi mig med 2 km kvar till mål och knep därmed 1:a-platsen...

Tack
Något jag är fantastiskt stolt över är samarbetet med Henrik på Triathleten.se och den införsäljning av Sailfish's våtdräkter till Stadium XXL som jag gjorde relativt sent på säsongen. Lärorikt och otroligt givande för alla inblandade parter samtidigt som det givit enkel tillgång till något livsnödvändigt för Göteborgs öppetvattensimmare och triathleter. Vi ser fram emot en fortsättning på ett grymt samarbetet 2011.
Min relation med Göran på Cykelmagneten i Falkenberg är jag otroligt glad för. Han ställer alltid upp och ingen önskan från mig eller någon annan kund är olöslig för honom. Det är en svaghet att bli känslomässigt fäst vid prylar men min Wilier Chrono är något alldeles speciellt...
Jag är också otroligt tacksam för att kunna använda Enervits produkter under träning och tävling! Inte ett enda shitstop på hela säsongen...och så skall jag ha det även 2011 :-)
Anette på Gore...utan dig hade jag fortfarande levt ovetande om vilka det är som gör de outstanding bästa cykel- och löpkläderna... Låt mig veta när ni skall göra en triathlonkollektion!!!
Per-Åke på Helapharma har en enormt stor del i min satsning i och med leveranserna av MIVITOTAL - hela familjen Rosencrantz livselixir...vi har max 10 VAB-dagar orsakade av förkylningar eller liknande onödiga åkommor...på båda barnen tillsammans.
Malin o Patrik på NewBody - Tack för all hjälp! Ny fråga om hjälp kan komma under våren ;-)...
Pedda - tack för stor hjälp och jag hoppas du är på till våren - både som tränare och aktiv! Och mastersgubbarna i simklubben Laxen...morgonträningarna i simstadion med er är grymma och fikan efteråt ännu grymmare!
Kaj...trots att jag lyckas göra keramiksallad av dina lager är din mek-hjälp ovärderlig och cykeltôtet i garaget en sann källa till cykelinspiration!!!
Jag har sagt det förut och säger det igen...utan Camillas pacing på sista varvet i Kalmar hade jag inte fixat 9:30...

Jenny, älskling...tack för att du ställer upp, stöttar och ibland håller emot - utan dig, din support och ditt stöd hade jag inte varit där jag är eller kunnat det jag gör...

Vamos ala 2011!

Gluttony to the max

2010-12-26T15:54:00.004+01:00

26 december och äntligen återgår förutsättningarna för ett normalt leverne. I tre dagar har jag haft stora likheter med en hund - så fort det stått något ätbart framför näsan har det åkt ner med fullkomligt committment...Det började i onsdags kväll med ett underbart julbord på Långedrags värdshus med Jenny och barnen. Fram till gottebordet var allt i sin ordning - testat lite av varje men sen bröt helvetet löst... Torsdagen var en klar mellandag fram till efter julgranspåklädningen - då fanns det ingen botten. Julafton hos mor & far och intet saknades. Nu var resan påbörjad så juldagen var rena Indulgence day. Men nu är jag tebax på banan och dagens 10 km innehållande 3x2k i fart 4:15 ner till 4:00 var en nystart...

Under våren och försäsongen kommer jag hålla 2-timmars spinningklasser på Gymnasium i Sisjön. Varannan lördag med start 15/1 kl. 10:30 - 12:30 kör vi så det immar på rutorna... Triathlon Väst har 20 fasta platser och resterande platser är bokningsbara för Gymnasiums medlemmar - win/win/win - precis som jag vill bidra till min omgivning. Fokus kommer ligga på hög intensitet och tröskelintervaller i olika längd. Välkommen! 23/1 kör jag dessutom en tretimmars för Hisingen CK på Friskis & Svettis på Johanneberg.

Vårens Halmstadläger kommer med stor sannolikhet att ligga i slutet av maj och då efter Göteborgsvarvet. Lägret har ett tydligt fokus på volym för dig som har hållt i träningen under våren och känner dig redo för en högvolymhelg med inslag av intensitet. Förra året cyklade vi med 18 m/s rätt i sidan genom norra Halland och vi som valde den längre 18-milarundan fick en härlig resa mellan Getinge och Steninge där vi på flacken toppade 63 km/h. Vi cyklar ner till Tylösand där vi har vårt base camp. Löpträningen sker längs med Kattegats vackra kust och simträningen i gamla simhallen i Halmstad. Inbjudan kommer skickas ut till dig som fick en förra året och dessutom lägger jag ut den här på bloggen. Vill du vara säker på att få en inbjudan så maila mig på lars@rnredufit.com.

I månadsskiftet april/maj är jag på Fuerteventura för att vara med och coacha andra triathleter. Jag, Per Dicander och Christian Kirschberger står för inspiration, träning och glädje. Triathlonfest - boka dig via svenska triathlonförbundets hemsida.

För dig som finns i centrala Göteborg under veckorna är vi ett gäng som springer på tisdag och torsdag lunch. Välkommen att hänga på - det är blandat snabbdistans och intervaller som gäller! Känslan att dra på Gores vinterkläder och ge sig ut på gnistrande snö mitt bland julstressade innerstadsjobbare har varit grym. Förutom tisdagen för jul då jag hade fått på mig handskar med något som ser ut som en Swooosch på...det tog nog 10 minuter innan smärtan i fingertopparna släppte och tårarna fullkomligt sprutade...så välj rätt kläder för rätt tillfälle - det är ungefär som att snickra. Rätt prylar gör jobbet både enklare och roligare...

Häng i!
/L

"Vila tre månader, då då!"

2010-12-14T21:29:00.002+01:00

Läs inte detta om du vill behålla tron på svensk idrottssjukvård!

OK - jag varnade dig...

Jag skulle kunna skriva detta utifrån ett raljerande och förlöjligande perspektiv...men med respekt för dig som läser skall jag ge dig en ärlig bild av min upplevelse.

Två veckor för Järnmannen i Kalmar började min häl smärta vid löpning. Andra oroväckande tecken var grym morgonstelhet. Löpningen funkade ändå rätt bra eftersom smärtan försvann allteftersom kilometrarna försvann bakom mig. Maran i Kalmar gick på riktigt smärtfria 3:40 efter 18 mil cykel och 3,8 km simning.
Symptomen fortsatte men läget var Status Quo, dvs ingen förvärring av symptom och därmed heller inga större fysiska begränsningar mer än just de inledande kilometrarna och smärta/stelhet på morgnarna. Jag började gräva, läsa och fundera för att skaffa mig ett begrepp och en egen diagnos och misstänkte en inflammerad slemsäck. Efter Kalmar höll jag igen löpningen något men tanken på kommande tävlingar och framförallt VM i Florida gnagde elakt så upphållet blev kort - jag kunde ju trots allt löpträna. Det var nog den mentala smärtan som var den största begränsningen - vetskapen om att det skulle göra ont i ett par kilometer var svårare att hantera än själva smärtan som sådan.
Ett par veckor innan Florida bestämmer jag mig för att använda min sjukvårdsförsäkring för att få professionell hjälp. Utan väntetid fick jag en tid på SportsMed på Carlanderska i Göteborg - kanon, tänkte jag. Jag träffade en läkare som bände och vred på min vänstra fot. Tryckte lite och klämde gjorde han också och sa sedan att en annan doktor skulle få ultraljudsröntga hälen. Ingen diagnos alltså.
Veckan innan Florida blev jag röntgad och fick direkt beskedet att slemsäcken var helt normal, det fanns inga tecken på inväxta blodkärl i hälsenan och att den i övrigt såg helt normal ut. Det man kunde konstatera var att det eventuellt kunde finnas kalkutfällningar på hälbenet som irriterar hälsenan.
Diskar av tävlingen Florida och ett par veckors viloträning innan jag gör återbesök på SportsMed och samma läkare som återigen vrider och vänder, klämmer och känner. Denna gången konstaterar han inflammerad slemsäck.....Bursit...och tydligen också Tendernit...och på mitt påpekande att det var inte vad röntgenläkaren sett och att det inte heller förligger någon svullnad som skulle kunna påvisa Bursit svarar han att "det kan vara så ändå"...Ok - så vad skall jag göra då frågar jag och det är då...det är då han konstaterar att jag måste vila i tre månader. Min upplevelse är dessutom att han gör det med en antydan till leende på läpparna även om han använder en röst som om han gav ett dödsbesked till en cancerpatient. Men så skiner han upp...går fram till sitt skåp och tar fram bomull, sprit och säger att "jag kan ju ge dig en lite kortisonspruta som hjälper på kort sikt". Eat my shit, sucker...först ger du mig en diagnos jag inte tror ett smack på, sen säger du till mig att sluta springa i tre månader och sen skall du ge mig en kortisonspruta... No way! Läkaren är i alla fall tillräckligt inkännande på mitt mottagande av hans olika behandlingsmetoder att han skriver en remiss till sjukgymnast. Jag vet inte hur vanligt det är att en läkare och kirurg förväxlar vänster och höger men jag inbillar mig att det KAN få ganska allvarliga konsekvenser... Jaha, då skall vi se här - höger...är det den handen man hälsar med i Sverige eller...nä, nu vet jag inte riktigt...det är ju i alla fall den handen jag drar en handtralla i duschen med...fast om det är patientens högra eller vänstra häl...? Ähhhh....vafan det spelar ingen roll...jag skriver höger så får vi se vad som händer...

Sen träffade jag Annelie...och fick börja med att förklara att det INTE är höger häl som är bekymret...vilken underbar Annelie...hon fattade direkt...precis som Douglas på Göteborgs Byggnadsglas när jag förklarade hur jag ville ha min duschvägg...hon fattade direkt!
Och det första hon sa gav mig gåshud - hon sa "Vad bra att du fortsatt träna!" Annelie tycke det var toppen att jag fortsatt träna och hon envisades med att jag skall fortsätta träna - och det hårt! Hon sa att de flesta hälseneproblem beror på överbelastning och besvären skall tränas bort. Många har säkert hört talas om extensiva tåhäv...dvs en tåhäv med hjälp i vadmuskelns kontraktionsfas och med kroppsvikten som belastning i den avslappnande fasen. Grejjen är att tåhäven skall göras på plant underlag och INTE på trappavsats. Man skall alltså inte börja konraktionen i muskelns/senans ytterläge. Belastningen kan ökas ganska snabbt och meningen är att man skall köra tungt!

Sa äntligen kan jag släppa oron för att bli ordinerad vila, för att fortsatt träning är skadlig och för att säsongen 2011 är i fara. Tvärtom - Annelie har givit mig stärkt tro på att jag själv känner min kropp bäst och att jag själv vet när träningen skall begränsas på grund av skaderisk eller sjukdom. Jag längtar redan efter Annelie...hon har mitt fulla förtroende...till skillnad från......???

This is what we are...

2010-12-09T20:34:00.000+01:00

Kom ihåg ljudet!